Jag ligger i sängen när han kommer hem.
Lilla baby, sover du? undrar han med försiktighetsrösten.
Ja, svarar jag med gladröst.
Det göru ju inte! Har du ätit? Mår du bra? Hur mår du? Hur mår Fimpen?
Och jag vågar inte svara hur mycket jag har ätit för då får han den där bekymmersmunnen. Jag äter inget. Jag vill inte ha mat. Vet inte när suget och äta flohäst och hela häst-känslan ska komma, men nu vill jag mest äta jordgubbar och dricka saft. Enligt Vårdguiden ska jag ha gått upp cirka två till fyra kilo. Det har jag inte, jag har gått ner fyra. För det går inte att äta.
Utifrån köket skriker Stolte mannen
Ägg? Äggröra? En smörgås? Morot? Köttfärssås? En bit ost? Jag svarar nej på allt. Mår illa av tanken på att äta en smörgås. Säger att jordgubbskräm går bra, men det får jag inte för då måste han åka in till Pressbyrån i stan och innan han kommer tillbaka har jag somnat. Han tvingar i mig äggröra med mycket grädde i, för fett är bra för Fimpen. Han lägger upp det i en röd liten skål, röra på två ägg. Jag äter hälften, sen tar det stopp. Han sitter bredvid och tittar på. Ät! Jag äter lite till. Och undrar när jag ska bli sugen på saker. När kommer det?
3 kommentarer:
Äsch, jag tror att kroppen säger till vad den behöver. No worries.
Kram!
Det där med att man ska bli jättesugen på vissa saker under graviditeten är en missuppfattning. Det är precis tvärtom. ALLT känns jätteäckligt att äta, utom ett fåtal saker. Så dem äter man hela tiden. I mitt fall var det youghurtbaserade produkter (smoothies, tzatziki). Men det går över. Efter ett tag får man normal aptit.
Du måste pooopa! Käka typ katrinplommon och annat sånt som är lite laxerande så ska det nog bli bättre tror jag. Och också. Sluta analysera allt. Ta det som det kommer. Det kommer bli bra.
Skicka en kommentar