Och herre Gud, jag har blivit förutsägbar. Det är hjärta och smärta och supa och knarka och knulla och är det verkligen därför jag skriver här?
Och livet har blivit ett avsnitt av Sex in the City goes Mexico City och jisses, sedan jag startade den här bloggen har det varit
en
tva
tre
fyra
fem
sex
sju
atta
nio
tio
elva
tolv
Och helvete, sa manga fler, som faktiskt inte hamnat här.
Jag vet inte.
Ska nog börja skriva om andra saker. Om var skolbuss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
är du bara där i en och enhalv månad till? JÖSSES vad tiden går fort. kommer du tillbaka till sthlm sen? vad händer SEN? nu blev jag nyfiken.
can't wait...
Egoegon: Sen händer resten av Mexiko, Guatemala, NY, tråkiga staden, där jag måste plugga klart mitt program, Sthlm. I den ordningen. Fast helst hade jag flyttat till TokyoBerlinStannathär.
Klart du ska skriva om dem, de där. Det är underbart att någon gör det. Om hur det är på riktigt. Tjusningen. Smärtan. Längtandet. Tillbakadragandet. När man inte kan låta bli.
Du skriver så bra. Så fint. Reducera inget.
Luvs it.
Soulkatt: Din vilja är min lag. Fast det blir nog ända lite mer censur. Tror jag.
usch, inatt drömde jag något jättehemskt om dig! du hade begått självmord (sättet säger jag inte för det var så äckligt att se) och krypit under en lekplats, men sen lyckades vi rädda dig och då sprang du o sprang du, men jag hann i fatt dig och du var så uppgiven. sa att du kommer göra det igen, ingen idé att försöka rädda. och fy fan va hemsk känsla att inte kunna hjälpa. gör inte så. puss, ta hand om dig!
Skicka en kommentar