Den där om Julia

Julia var en sådan som alla älskade att hata. Hon hade bott i London i ungefär ett år, och jag hade bott där i ungefär tre månader, när jag träffade henne och hon sa att hon jobbade som modell, fast att hennes modellkarriär gick halvtaskigt och på halvfart, om ens det, medan hon jobbade i en bar i Soho, där diverse killar flirtade ohämmat med henne medan hon spottade i deras öl.

Vi träffades genom gemensamma vänner, som mest hängde med henne för att hon fick in dem på inneställena och för att hon var förbannat djävla cool. Cool på ett väldigt medvetet sätt. Hon kunde ga före i vilken kö som helst, var som helst och fråga vem man behövde ligga med för att komma in. Jag vet inte riktigt hur många hon sög av för att kunna leva det liv hon levde, men jag tror inte att det var speciellt många eftersom hon var lesbisk.

Hon var typbilden av en skandalskandinav. Hennes hår var blont och hennes ögon så blå att de nästan var vita. Hon hade fräknar som sträckte sig ner över axlarna och brösten och var oförvånande lång och smal. Hon bet på naglarna och funderade på att tatuera sig över hela överarmarna. Hon handlade sina kläder i Nothing Hill och svor på finska, engelska och turkiska. Hon jobbade en gång i bikini för att hon blev för varm. Hon var en huvudattraktion och drog antagligen in mest dricks i hela Soho.

Första gången vi träffades stirrade hon mig in i ögonen och sa att det visst fanns intressant folk på festen vi var på ändå. Lite senare kom hon fram till mig och frågade om jag ville följa med in på toan, "komma bort från döskallar, dönickar, levande döda, döda levande and do some kokain". Jag tackade nej. Jag vet inte hur hon fick mitt telefonnummer, men hon fick tag i mitt telefonnummer och sen ringde hon mig i en vecka, och varje gång hon ringde var hon full.

Det var en lördag jag mjuknade för isblåa ögon och turkiska svordomar. Jag följde med henne ut och hon deklarerade, när vi satt och väntade på maten, att från now on var det Jules och Jenny. Jenny och Jules. Det blev som hon sa. Hon var förvånatvärt mjuk. Jag lånade hennes mansskjortor och drunknade i dem. Hon visste exakt hur hon skulle kyssa mig för att jag skulle gå med på vad i helvete hon hittade på just den dagen. Hon älskade att åka buss och tvingade med mig på turer till avlägsna platser i Londons utkanter. Hon somnade med handen på min rumpa och benen slingrande runt min midja. Hon ringde mig full och hög och kåt och förbannad och smekte ord runt mina höfter och svor varje gång jag förnekade henne något och log otroligt nöjt varje gång jag gjorde som hon ville. Hon höll mig alltid i handen och bjöd med mig på konserter där hon nästan alltid blev utkastad från VIP-avdelningarna och backstage för att hon vägrat suga av sångaren. Hon gick på poesikvällar och spottade fram hur mycket hon gillade mig från scenen. Hon fick gratis skor och smycken av beundrare som hon delade med sig av till mig, även om skorna alltid var för stora. Ibland bytte hon in smyckena på pantställen och sen söp vi upp pengarna på en natt. En gång köpte hon kokain för tiotusen och jag fick taxichauffören att bära henne in i lägenheten för en tusing.

Hon var som en karusell som går för snabbt. I början var det kul, men efter ett tag blir man illamående. Jag trodde att hon skulle bli förbannad och klösa ögonen ur mig när jag berättade för henne att jag inte orkade med mer, men hon ryckte mest på axlarna och sa att jag ändå var tråkig som inte ville ha sex drogpåverkad. Hon log mot mig och gick sin väg. Hon ringde mig sen, ungefär tre gånger i veckan, varje gång var hon full eller hög och berättade för mig att jag snart skulle ångra mig och komma tillbaka till henne.

När jag lämnade London bytte vi e-mailadresser och sist jag hörde från henne var i juni 2003. Då hade hon flyttat med en australienare till Australien, gift sig och skaffat två barn.