Den där om Richards tröja

Jag sitter på bänken utanför skolans kiosk, vid ett sånt där bord som har plats för sex personer. Jag har vita jeans och den där blå tröjan som Richard L också har. En blå, tjock polotröja som jag ibland tar på mig fast att den fortfarande är våt efter att ha blivit tvättad, när jag vet att jag ska på en fotbollsmatch där Richard L också kommer vara. Jag tänker att han ska se att vi har likadana tröjor, le mot mig och sen kommer vi att vara kära. Jag har en vit likadan. De är från JC. Den vita använder jag inte lika mycket, för en sådan har inte Richard L.

Det snöar ute och jag har cyklat till skolan. Jag sladdade och ramlade utanför ICA. Jag ropade till och började nästan att gråta för jag blev rädd. Det var bara en korp som såg mig.

Jag reser mig från bänken. Det är blod på stolen. Jag hatar att ha mens. Jag har haft mens i tre år och använder fortfarande papper, vågar inte berätta för mamma. I skolan tar jag det där tjocka pappret. Flera stycken på lager. Nu har det blött genom. Jag gnider rumpan mot bänken, sneglar ner. Det har försvunnit. Nu måste jag snabbgå in på toa hoppas att ingen ser mig undersöka skadan kanske gå till skolsyster och säga att jag har huvudvärk och gå hem.

En gång hade Emma i sjuan vita jeans och mens som blött genom. Det var ingen som sa till henne på hela rasten och hon gick runt utan att veta tills jag sa till henne. Folk minns fortfarande. Kommer det här också synas kommer jag att komma ihåg det här minst tills jag är trettioett.

På toaletten ser jag att det syns. Mycket. Jag tar min Richardtröja runt midjan och går bort till skolsköterskan och säger att jag har ont i huvudet. Hon sjukanmäler mig och jag cyklar hem.