Jag pussar min man när han går ut genom dörren för att åka ner till sina föräldrars lantställe och vet inte då att jag klockan tre på natten, när den sista personen lämnat vår lägenhet kommer att ångra att jag slängde ut honom. Jag ligger ensam i soffan, fryser och undrar var denna hormon-jag-kan-inte-leva-utan-Stolte-mannen-storm kommer från.
Jag kramar min bror när han går ut genom dörren. Han vet inte riktigt var han ska ta vägen, men han tänker åka till tågstationen och kolla var tågen går och sen ta ett tåg till Skåne. Eller Göteborg. Eller Uppsala. Det slutar med att han åker hem till våra föräldrar som visar sig vara på semester i Belgien och Lillebror bryter sig in genom kattluckan (med hjälp av två blomsterpinnar, en gumminsnodd).
Det är gala och det är röd matta. Ballonger och goodiepaket. Det är fylla och bubbel i röda glas. Tiden går så jävla snabbt och jag sitter på golvet och pratar med Bitter och Cynisk, som är nyklippt och skitsnygg. Jag förflyttar mig lite till vänster och hittar Miss Badlady och Sofia som pratar förlossning och hur man ska andas. Det är lite som internet: jag klickar runt och hälsar på. Och såklart så hinner jag inte prata med alla jag vill och såklart hinner jag inte prata om allt jag vill prata om med folk.
Hela tiden spanar jag runt för att kolla läget, se så alla har det bra. Kolla efter Inte Skyldig som springer omkring i världens finaste korta rosa klänning. Lyssnar på sorlet som är ENORMT. Tjejer pratar högt.
Så går folk och jag hamnar i soffan med Egon och Johanna medan Emma och Inte Skyldig dansar runt på golvet. Vi pratarpratarpratar och jag kan alltid ha det så här. Så här kan jag alltid ha det. Gala varje lördag. Med fina människor, varav vissa jag nu kan kalla nästanvänner.
Fast ps: vi kanske kan vänta ett tag, så att jag också får dricka vin och bubbel ur röd mugg?
Ballonger i hallen, innan folket kom.
Ballonger i hallen när folket har kommit.
Stolte mannen kommer hem och städar och gör en ballongsäng, för ingen av oss vill vara ballongdödaren.
Jag kramar min bror när han går ut genom dörren. Han vet inte riktigt var han ska ta vägen, men han tänker åka till tågstationen och kolla var tågen går och sen ta ett tåg till Skåne. Eller Göteborg. Eller Uppsala. Det slutar med att han åker hem till våra föräldrar som visar sig vara på semester i Belgien och Lillebror bryter sig in genom kattluckan (med hjälp av två blomsterpinnar, en gumminsnodd).
Det är gala och det är röd matta. Ballonger och goodiepaket. Det är fylla och bubbel i röda glas. Tiden går så jävla snabbt och jag sitter på golvet och pratar med Bitter och Cynisk, som är nyklippt och skitsnygg. Jag förflyttar mig lite till vänster och hittar Miss Badlady och Sofia som pratar förlossning och hur man ska andas. Det är lite som internet: jag klickar runt och hälsar på. Och såklart så hinner jag inte prata med alla jag vill och såklart hinner jag inte prata om allt jag vill prata om med folk.
Hela tiden spanar jag runt för att kolla läget, se så alla har det bra. Kolla efter Inte Skyldig som springer omkring i världens finaste korta rosa klänning. Lyssnar på sorlet som är ENORMT. Tjejer pratar högt.
Så går folk och jag hamnar i soffan med Egon och Johanna medan Emma och Inte Skyldig dansar runt på golvet. Vi pratarpratarpratar och jag kan alltid ha det så här. Så här kan jag alltid ha det. Gala varje lördag. Med fina människor, varav vissa jag nu kan kalla nästanvänner.
Fast ps: vi kanske kan vänta ett tag, så att jag också får dricka vin och bubbel ur röd mugg?
Ballonger i hallen, innan folket kom.
Ballonger i hallen när folket har kommit.
Stolte mannen kommer hem och städar och gör en ballongsäng, för ingen av oss vill vara ballongdödaren.
10 kommentarer:
Åh, gillar att ballongerna fick bo i sovrummet. Gav du dem till grannpojken sen?
Världens finaste gala! Åh vad jag hade velat vara där!
Åh, tackelitack. Så fint det var!
Men åhh, tack! Och du då! Värsta tjusiga magen. Bebisar är det nya svarta.
åh, vad fint det låter!
Du är magiskt bra på att beskriva vad som hänt. Det här och andra saker. Tack för att vi fick vara hos dig, fattar fortf inte hur tiden kunde gå så fort. En sekund och sen var klockan 02.
Supermegafin gala! TACK!
Vad fint att galan blev så lyckad!
Åh, ballongsäng!
Tack för denna påminnelse .. är det alltid trevligt att gå igenom dina blogginlägg!
Stora post.From den tid jag har börjat läsa de artiklar du har inlägg, har jag blivit mycket angelägen av att lära mer och mer.
Skicka en kommentar