Jag har lekt med M hela dagen.
Och det har varit så himla svårt att inte glida in i gamla vanor.
Och det har varit så himla svårt att inte lägga mitt huvud på hans axel.
Och det har varit så himla svårt att inte smeka honom över ryggen, innanför hans t-shirt.
Men jag vet att han lider mer av det.
Men jag vet att han tycker att det är så intensivt att han ibland bara vill fly.
Men jag vet att han bara vill ta min hand. Så där som i gamla tider.
Så där som i gamla tider. När han tog min hand, så där enkelt.
Så där som i gamla tider. När jag tog hans hand, så där enkelt.
Så jag får kämpa för oss båda.
Så jag får kämpa för två.
För även om jag är minst så är jag ibland starkare.
Och även om han är så mycket större så får han ibland vara mindre.
Så mycket mindre.
Så jag får kämpa för två.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
neeeeeeeej, varför det?
Vad är det du kämpar för?
Skicka en kommentar