Jag ville nästan inte vara hemma ikväll. För ikväll kom K, som är sambo med M:s mamma. K är en av de snällaste jag vet. K är en av de största männen jag vet. Hans kroppsbyggnad måste vara tre gånger så stor som min, om inte större. Och alltid när K ser mig så skriker han "lilla Jenny!" och måste lyfta upp mig i luften, som om jag vägde en kartong mjölk. K är en björn från Norrland.
Jag var nervös för ikväll. Jag var nervös över alla frågor. Och jag var nervös för att jag inte längre skulle få vara en del i K:s värld när jag inte längre är tillsammans med M.
Så fel jag hade. Det var samma gamla K. Samma gamla kram och ett "du måste komma upp och hälsa på!"
Och medan K och hans jobbarkompis från Finland satt och drack kaffe och åt kokoskakor i vårt lilla kök och Finlandskompisen sa "hörreni sejer, vad gööör ni i Fjollträsk egentligen?" så satt jag och fnissade och plötsligt så kändes denna dagen inte så dum trots alls. Det var tur att jag stannade hemma ikväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar