Var på bio igår. Vi såg De battre mon coeur s'est arrêté.
Och det är något speciellt med filmer på italienska och franska (och till viss del spanska). Jag vet inte om de är överlag bättre än engelska filmer, men jag tror att de luras. De pratar på ett språk man inte förstår (för det gör man oftast inte), så man tror att filmen är speciell och då känner man sig själv sofistikerad och speciell och plötsligt höjer man filmen till skyarna för att den får en att känna sig speciell.
De battre mon coeur s'est arrêté var inte speciellt bra. Den hade två bra scener annars... nej.
Bra filmer är dock, enligt mig:
På spanska:
Amores perros
Como agua para chocolate
Los Amantes del Círculo Polar
På franska:
Un long dimanche de fiançailles
Les Choristes
På italienska:
Il Postino
La Vita è bella
Och sen orkade jag inte fundera mer på vilka filmer jag tycker om!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja...jag vet inte om spaningen håller. Men kanske kan det vara så att enbart de bästa icke-engelskspråkiga filmerna letar sig hit?
Jean-Pierre Jeunet har ju gjort ett antal bra franska filmer:
Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain
Delicatessen
...fast det är klart, absolut inte:
Un long dimanche de fiançailles
Sen har vår käre jugoslav Emir Kustarica gjort ett par riktiga höjdare (ja, jag är ju balkanofil):
Crna macka, beli macor
Underground
Och när vi ändå är där så måste jag säga att jag är nyfiken på: Made in Yugoslavia.
Men "utländsk" film (icke-svenskt, icke-engelskt) är ju oftast bra. Sista tipset är De grønne slagtere som jag skriver lite om här.
på engelska:
coyote ugly
legally blonde 1-100
en jävulsk romans 1-100
:)
Skicka en kommentar