Min navel har börjat vandra utåt. Jag vet inte varför men det här skrämmer mig nästan mer än att jag har så högt blodtryck att jag inte längre får storstäda. Jag funderar på att sätta för ett plåster så att ingen ser, för redan kan man se mina gamla piercingsynder från när jag var sjutton och om jag ligger på rygg och skrattar så ploppar hela naveln ut. Stolte mannen och Lillebror tävlar i att dra skämt och kittla mig för att den ska hoppa fram och, antagligen, för att avdramatisera det hela. Lillebror experimenterar även med att ställa saker på magen. Lite som will it float hos Letterman. Vad kan stå på Jennys mage? En påse med naturgodis - ja, den stannade kvar. En bok på högkant - nej, den ville trilla ner rakt på fittan. Skarp kant neråt.
Jag älskar att vara gravid. Inte för att klienterna på mitt jobb har något att prata med mig om, utan för att jag tycker att det är extremt intressant rent fysiskt, allt som händer. Att min kropp kan göra det här. Att det funkar. Det är som att springa ett maratonlopp, att pressa sin kropp och se om den klarar av det.
Samtidigt ger jag mig in i graviddiskussion efter graviddiskussion. Påpekar för gravida vänner och bekanta att de inte alls är tjocka, de är gravida, när de sätter sig klagande i fikasoffor och pustar att de är tjocka. Skulle de inte bära ett barn i magen skulle de antagligen ha sin normala vikt. Blir skitsur när jag hör att folk kallat dem flodhäst och husvagn. Duckar för frågor om kön, ler det eviga leendet och blundar för nervöst fnitter när jag säger att vi inte tagit reda på kön, men att det nog ligger en liten människa där inne.
Annars är livet ganska som vanligt. Min kollega sa det här om dagen - att hon glömmer bort att jag är gravid för jag inte pratar så mycket om det. Jag ryckte på axlarna och undrade vad det fanns att prata om. Livet är ganska som vanligt. Jag glömmer bort att jag är gravid mest hela tiden. Men ett glas vin. Det är bland det första jag ska be om när Fimpen är ute. Tror ni de har vin på Södersjukhuset?
16 kommentarer:
Vi köpte med oss champagne till BB, men tänkte inte på att sjukhusen normalt ej tillhandahåller kristallglas ens till nyblivna föräldrar, utan heller satsar på kross-säkert a la duralex. Trots att det var på BB Stockholm.
Lärdom: säger åt alla gravida i min närhet att ta med egna finglas till drickat!
Å jag vet! Jag längtar också efter ett glas vin! Och efter ädelostar så himla, himla mycket.
Din mage är skitfin, hörrdu.
Linda R: Gud, jag måste börja skriva ner toppentips som det där! Undrar om det är farligt att blanda lustgas med vin/champagne?
Colombialiv: Jag är faktiskt inte inne på ost lika mycket som italienska lufttorkade skinkor (som inte varit frysta i tre dagar).
Ah jättefin mage. Och vilket ös det verkar vara med magen hemma hos dig. Kul med brorsan boende där precis nu också.
Jisses va fint! Nu e du stor :)
Åh vad roligt att du njuter av din graviditet! En av A's kursare, som jag vid tillfället hade träffat tre gånger, kallade mig för fettot en gång när vi väntade Knappen. Sen dess har jag tyckt synd om henne.
Men alltså..! Jag fattar verkligen inte det här med att man skulle vara tjock när man är gravid. Man har en mage, fine, men där i ligger ju en hel människa. Och sen samlar man på sig vatten och skit, men man ÄR JU INTE TJOCK!!!!
Fast man kan ju känna sig lite tjock liksom. Jag tänker inte heller direkt på att jag är gravid och då är det enklare att relatera till att man blivit lite större om magen än att man är gravid. Mamma sa idag när vi träffades att jag blivit "större i ansiktet", vilket jag inte alls tycker och undrar varför hon kände sig tvungen att säga det. Ska det göra mig glad?
... och jag har heller inget emot att bli större. Det kommer med paketet liksom :)
Ja, packa ner en flaska vin redan nu. Är det nån gång man förtjänar det lite extra måste det väl vara efter en förlossning och nio månaders graviditet!
Tjusig mage förresten.
En fet jävla ostbricka och ett glas rödvin. Fi fan vad gott.
Men vilken snygg mage Fimpen får bo i.
MW: Alltså vissa dagar när jag är mer gravid än andra kan det vara svårt att komma ur soffan, men annars tycker jag att jag känner mig grymt smidig. Kanske beror på att jag trodde att det skulle kännas annorlunda? Att jag skulle vara rullstolsbunden från vecka åtta, ungefär.
Jag ska fan ha med mig en hel jävla buffé med sushi, skinkor, ost, all alkohol i världen och en massa östersjöfisk.
Jag tror det kanske blir lite så när man redan har tryckt ut en unge. Första gången är det ju så stort och jag kommer ihåg att jag ville prata om det jämt! Men man är ju så olika... :)
Det är ju stort! Det ligger en liten människa i min mage, men... jag låter folk fråga och prata om det först, innan jag berättar, tror jag. Vill inte bli crazy babylady.
OH, för mig har du bara varit gravid i några veckor och nu har du en riktig bebismage. Så vackert! Så snabbt!
Skicka en kommentar