18 september 2011

Den där om fortsättning på dejten

Så åker vi på dejt och jag kan inte hålla mig, redan på tunnelbanan berättar jag att vi ska titta på sjukt många penisar, för vad är en dejt utan peniskavalkad och Stolte mannen gissar sig såklart till att vi ska till Fotografiska museet. Jag klappar händerna och kan knappt stå still av all fniss som bubblar i magen. Jag älskar överraskningar. Jag är sämst på att hålla överraskningar hemliga.

Det blir penis efter penis och jag hittar en som jag vill ha över sängen men Stolte mannen säger att han skulle känna sig lite obekväm med den plus att den inte finns att köpa i presentshoppen och jag blir besviken, för vad är tuffare än en gigantisk svart erigerad åttiotalspenis i penisring? En tavla att ta ner när Stolte mannens mamma kommer på besök, en tavla att hänga upp när min mamma kommer på besök.

Vi dricker vin (eller saft) och öl (eller cola som smakar vatten ur sprutslang) äter en god körsbärsmuffin och en äcklig carbonara i Gamla stan på ställe fullt med turister från Nyköping. Vi sitter i solen och jag fryser trots sol trots dubbelfilt. Vi pratar barnvagn och resursslöseri och badrumsrenovering och Jurholt och att Stolte mannen har den minsta mun jag vet och brygga egen öl. Hela tiden har Fimpen rave i min mage som aldrig förr, det är aktivitet hela dagen och jag skäller för mamma och pappa vill vara ensamma på dejt, inte fundera på vem som är tredje hjulet egentligen.

Så åker vi tunnelbana hem igen för inplanerad eftermiddagslur och ett glas vin (saft) innan kvällens aktivitet och jag ber Stolte mannen lägga sin hand på magen för Fimpen har tagit på sig de stora ravebyxorna med reflexrevär igen och han måste känna! Har inte fått känna på Fimpen innan, fast han försökt och är lite butter för att han inte får vara med.

Så mitt på tunnelbanan känner han. Han säger NU! och ler storleende. Och jag gråter okontrollerat tårar bara rinner mer än trillar och jag tänker att fulgråt för fan inte! men min man blir så fantastiskt glad och måste berätta för Lillebror det första han gör när vi kommer hem. Jag tror jag får ADHD.

Ja, sen går vi till Djuret på kvällen, och alla borde gå dit som gillar att äta djur för det är nog topp fem matupplevelser jag haft i Stockholm. Så slutar kvällen och Stolte mannen är gladfull och viskar att han vill sätta på mig och jag ler och säger att han inte får för i vardagsrummet sover Lillebror.

8 kommentarer:

Olivia sa...

Snälla rara Jenny, SKRIV EN BOK!

Den där Jenny sa...

Du fick (nästan) ett eget litet inlägg med den kommentaren!

Olivia sa...

Haha Kul! :)

Johanna sa...

Om någon sa såhär: "Johanna välj EN blogg som du gillar, den bästa liksom", så skulle det bli den här.

Man skrattar, man gråter, man inspireras, man känner.

Du skriver så jävla jävla bra.

Plus att det här var väldigt roligt: "En tavla att ta ner när Stolte mannens mamma kommer på besök, en tavla att hänga upp när min mamma kommer på besök". Hehe. Man vill träffa din mamma.

MW sa...

Jag skulle vilja ha en piska (typ en sådan där paddel) uppsatt ovanför sängen pga jäkligt roligt. Det fick jag inte för SC för "vad skulle folk tro". Pff. (inte för att använda alltså även om den som gillar det gärna får göra det mer att piskor är satans häftiga)


Klemens sparkar när jag äter onyttig mat men så fort SC lägger handen på min mage så är det hur lugnt som helst. Och jag har inte haft den äran att få husera ett rave än, får nöja mig med nån spark på revbenet då och då.

Chatrin Loov sa...

Men åh, fin dejt!

och den där goda körsbärsmuffinen, låg den möjligtvis i en pappersform och var en frians? I så fall hade jag bakat den! Eller mja, inte bakat, men stoppat ner körsbären i den iaf..

Linda sa...

Men resten då? Ni såg väl resten av utställningarna också?

Den där Jenny sa...

Johanna: ... all hjärta till dig. Verkligen. Det är så varmt här inne av lycka att jag snart måste öppna ett fönster!

MW: Jag har hört att bebisar som är vilda i magen ska vara vilda utanför, så det är kanske bra att ha en som inte kör rave...

Chatrin: Ja! Du har pillat på mitt körsbär! Tufft!

Linda: Det var mest Mapplethorpe som intresserade mig, faktiskt. Har velat se den sedan jag läste Just kids-boken.