Den där om kläder

Jag läste en lista någonstans någongång på tossiga saker bloggaren gjort med sitt utseende. Här kommer min. Vissa grejer var ju helt i tiden, men andra. Jag vet inte vad jag tänkte på.

Det började redan när jag var femårsenvis och hade ett rött elastiskt hårband på mig. Varje dag. I två år. Jag slutade med det när jag började ettan. Kände mig väl lite vuxnare då. Det finns kort på mig från sexårsträffar när jag har det på mig, skitstolt. Bandet har förlorat lite av sin elasticitet och är ganska noppigt.

På lågstadiet gick jag från att springa med mina kusiner på frusna fält, ha velourmjukis och bävernylon till att bli flickflickig. Det var klänning efter klänning med volang och blommor. Spelade bollruta och tog ingen skit. Tog ingen skit i min volang.

Sen kom högstadiet och hej, kom och hjälp mig! när jag upptäckte att mina ögonbryn växte ihop och jag upptäckte att ögonbryn inte skulle växa ihop så jag plockade dem lite för mycket och inte helt jämt alla gånger. Mellan alla ojämna gånger lät jag dem växa lite som de ville. Kombinerade det med blå mascara och brunkräm ner till haklinjen. Min ordniarie frisör vägrade att blondera mitt mörka hår så då gick jag till en i köpcentrumet som sålde sin själv för några hundra och blekte det ett par gånger tills det blev blont.

Till detta bar jag jeans som jag klippte upp intill nertill, beige Buffaloskor, polotröja och skjorta. Jag levde i en mindre stad och det var vår uniform. Jag fick hångla skitmycket. Det berodde kanske inte på uniformen utan på att när jag och min bästa kompis var ute och handlade kläder till helgen så gjorde vi böjtestet. Åkte inte klänningen upp över rumpan när man böjde sig fram var det inget att ha. Så kortkort kjol, mina gula Dr Martens, ett linne. Jag gillade färgglada behås från H&M, som säkert inte matchade linnet. Och ja, jag var en av de där som använde PUSS!-tröjorna som man kunde köpa på marknad och som slutade halvvägs på magen.

Jag hade heller inte börjat använda linser/glasögon på högstadiet vilket ledde till att jag kunde hångla med väldigt fula killar.

Och jag har för mig att jag hade en knallgul lackväska från Björn Borg.

På gymnasiet hängde jag nästan enbart med killar. Och hade genomskinliga kläder. En tröja jag använde väldigt frekvent var svart, transparent och var liksom som ett tygstycke fram och bara snören bak. Den var köpt i en väldigt tuff affär i Köpenhamn. Den var populär. På sommaren gillade jag min genomskinliga, virkade svarta klänning utan bh under. Och en sommar var jag väldigt het i ett par glasögon med gult glas. Nu i efterhand har jag fått slänga väldigt många kort från mina gymnasieår, för att mina bröst syns överallt. Jag var lite lös och ledig, så att säga. Hånglade lika mycket. Låg lika lite. Sminkade mig sporadiskt. Mycket kajal. Blev framröstad som en av de bäst klädda. Kan ha varit brösten som avgjorde det hela.

Sen flyttade jag till London och började få lite ordning på min garderob. Tjänade så mycket pengar att jag köpte nya kläder varje helg och hade 50 kilo mer kläder när jag skulle åka hem, jämfört med när jag kom. Var smal och gick omkring i klack, höga stövlar, läderklänning när jag ville hångla. Köpte en läderväst på en marknad som jag har kvar än idag.

Idag. Idag är jag färgglad, har bara klänningar som är blommiga och som inte matchar så bra ihop vilket gör mig så glad att jag sätter ihop klänning på klänning ändå.