Den där om mitt lilla husdjur

Min bror alltså. Det är kanske lite konstigt att ha sin bror inneboende i vardagsrummet, men det skiter jag i. Jag ser honom lite som ett husdjur. Ett husdjur som är så tacksamt att det får bo hemma hos en att det städar avloppen på toaletten och sen skrubbar golvet och det kommer fram ett vitt golv, som vi inte visste att vi hade.

Men ibland, när man har tagit fram ett knippe vindruvor, lägger sig i soffan med sin bok och bara ahhh, härliga söndag! då kan det hända att Lillebror sätter på en fotbollsmatch och börjar skrika straff! lite för högt. Då känns det som när man var fjorton igen, han var elva år och man inte alls vardagsgillade varandra speciellt mycket alls.