Den där om helgen. Och ja, om ni undrar över konstiga mellanrum mellan bilder och så SÅ GÖR JAG OCKSÅ DET!!!

Vicken helg sicken helg med sisådär utropstecken efter. Det är vad jag vill skrika ut för min balkong. Fast ändå inte för när vi väl kommit ut till det där huset, jag och de fyra andra bloggorskorna jag åkte med, så vilade en tystnad över oss som jag sällan varit med om. Inga utropstecken alls. Fast ändå kanske två utropstecken? för oj, vad vi pratade. Vi pratade om min mutta (eller mest jag) och om gravidsex och om kön och om feminism och om lön och om otrohet och alla ämnen var stora som berg och alla ämnen var små som en guppyfisk.

Och det var bekvämt och inte alls nervöst och när jag smög upp runt klockan tio på morgonen så hörde jag folk tungandas från loft och sängar och jag vet inte när jag senast hittat någon som kan sova tillsammans ända till klockan tio. Jag älskar de här människorna. Hade vi gått i ettan på lågstadiet hade de varit mina bästisar, tillsammans med mina andra bästisar, från "riktiga världen". Vi hade bytt suddisar och kanske, kanske att jag gett bort mitt finaste suddis och sen gått hem och gråtit för jag ångrat mig. Jag är glad för att jag hittat dem eller om det är de som hittat mig. Att vi alla bor i samma stad och kan ropa vi ses på lördag! när vi lämnar bilen. Vi ses på lördag, en sådan jävla ynnest!

Ja, och det där om muttan: i stugan (världens största hus) så fanns en badrumsspegel där jag kunde se min mutta för första gången på några veckor. Vi stod och tittade på varandra en stund varje morgon. Det var trevligt.