Den där om den nya

"Nu har jag träffat henne. M:s nya"

Så sa hon.
Så sa hon när jag kom hem i går.
Den där nya som jag inte får veta någonting om.

Och jag kom in i något konstigt tillstånd.
Ni vet när periferin svartnar och man bara ser rakt fram?
Som om man var i en krissituation, där man bara behövde koncentrera sig på det viktigaste.
Där hamnade jag.

Jag kan inte fly från det här.
Jag kan inte fly från det här, för det är verklighet.
Om än bisarrt.

Hur kunde det gå så här?

Varför är jag ute och träffar killar som är tatuerade på knogarna.
Killar som är svåra som sådana där färgkuber där man ska få samma färg på en sida.
Killar som vanligtvis dejtar nerknarkade modeller.
Killar som frågar "för att?" till allt jag säger.
Killar som inte vill ha eller tänka på en framtid.
Varför misshandlar jag mig själv med sådana här killar.

Medan han låter sin syster träffa den nya.

Jag vet fan redan svaret.

Och hon är lång.
Den där nya.
Och hon är säkert lätt och rolig och fin.

Medan jag bara är svår och hatar konflikter.
Och är liten.