Den där om Götgatan

Jag skulle kunna berätta om hur jag går längs Götgatan
Och hur jag en gång läste i tidningen att det är den mest förorenade gatan i Sverige
Och om att jag berättade det för honom
Och hur han tyckte att det var intressant
Och hur jag älskade att berätta saker för honom som han tyckte var intressanta och inte bara avfärdade.

Neonskyltarna lyser och blinkar, där på Götgatan
Det är mörkt i övrigt
Vilket är en lögn
Det är aldrig mörkt i Stockholm
Mörkt är det i Östafrika
Alldeles kolsvart.

Jag skulle kunna berätta och peka att där
Där bakom hörnet bodde vi
Där firade vi jul
Där brände vi pepparkakor.

Jag skulle kunna berätta om hur kylan biter tag i mina kinder
Och om att jag tänker att "kan du inte bättre än så här?"
För än fryser jag inte ända in i själen
Bröstvårtor som ömmar
Frustration som brinner inne i kroppen
River och sliter
Och jag tänker att inte är det väl dags redan?

Jag skulle kunna berätta om hur mina klackar slår trottoaren
Om att Sofia en gång sagt att jag går väldigt bestämt och snabbt
Som om jag vet exakt var jag ska
Och att jag borde varit där redan
Jag tror mest att jag gillar att jag hörs
För då vet jag att jag lever.

Jag skulle kunna berätta om killens blick som håller kvar sin blick i min
En sekund för länge.

Jag skulle kunna berätta om hur han håller sin gravida flickvän i handen.

Jag skulle kunna berätta om att frustrationen gör så att jag förstår varför folk mördar
Om hur den håller mig i ett järngrepp
Som liknar det grepp som Bekräftelsemonstret brukar hålla mig i.

Jag skulle kunna berätta om hur det river och sliter
Jag har bara bott i Stockholm i tre månader
Och att det inte kan vara dags redan.

Jag skulle kunna berätta om att han stillade min hunger
Lugnade min frustration
Stannade tiden
Dränkte min ilska och längtan
Gjorde så att min längtan bort försvann
Men nu är han borta.

Jag skulle kunna berätta om att jag vill supa och slåss
Om att jag inte vill vara här
Samtidigt som jag vill, mer än allt, vara kvar
Stanna
Få ro
Och om att jag inte vet var det kommer från
"Från din mormor" säger mamma.

Jag skulle kunna berätta om att det nog är dags att sälja alla mina möbler igen
Sängen vi sov i
Stilla vilddjuren inuti mig.

Jag skulle kunna berätta om att jag går förbi ett fyllo som skriker att jag är snygg, men lite för ung för honom
Och om hur jag tänker att det är tur
Och om hur jag kommer fram dit jag ska
Dit jag redan borde varit för ett tag sedan
Om hur desperat och ilsket jag tränar mitt 90-minuters spinningspass
För att få vilddjuren under kontroll.

Jag skulle kunna berätta om att jag kommer ut igen
Och om hur jag redan i tanken är borta
Någon annanstans
Om hur neonskyltarna blinkar
Om hur brösten ömmar
Om hur mina klackar låter

Men jag tror att jag gör det en annan gång.