På lördag har det gått en vecka.
En vecka utan telefonsamtal.
En vecka med "men du, jag är lite upptagen just nu. I mitt liv. Och så. Men ha det så fint!"
En vecka av längtan. Tankar. Backeklättrande.
En vecka utan pulserande hud.
En vecka utan andedräkt. Visk i örat. Smekande på naken hud.
En vecka utan "du är vacker!"
Och det låter kanske inte så svårt.
Det låter kanske inte så påfrestande.
Det borde inte vara det heller.
Men det är det.
Och Sofia har ätit upp glassen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar