Den där om sekunderna innan

Det är de där ögonblicken innan något händer som är bäst.

När han nosar en lite nätt i nacken och blåser lite i örat och man känner hur hans mun närmar sig ens egen, men den är inte riktigt där än.

Eller som när man springer upp för trappan, låser upp dörren, slänger av sig kläderna och sätter sig på toaletten, men håller igen, för det är så skönt att tänka på att man äntligen ska få kissa.

Eller som när de kom till London.

Jag åkte till flygplatsen en timme innan de skulle landa. Gick omkring och tittade på folk. Log när jag tänkte på att jag snart skulle få gräva in min näsa i pappas hals. Så kom de. Och jag ställde mig bakom en pelare, så att de inte skulle se mig. Så att jag kunde titta på dem. Beundra och studera. Få tårar i ögonen. Sekunderna innan.

För det är de där ögonblicken innan något händer som är bäst.