Den där om "and a diet coke!"

När jag gick i lågstadiet (ett sådant taskigt ord förresten - ett lägre stadie) kom det in en tjock (hon är alltid tjock i mitt minne) tant och gav oss florskölj. Sen fick vi se en tecknad film, från 1970-talet, om tandtroll.

För när man var liten var tandtroll det enda man behövde vara rädd för. Då hade de inte uppfunnit cancer och aids. Det var bara gamla människor som dog. De självdog (en till parentes. När jag var ute med läkarstudenten så råkade jag säga något om självdöende åldringar och fick då lära mig att ingen självdör. Det skiter jag i. Nu när jag inte ska bli läkarhustru) och en och en annan unge som blev kidnappad av fula gubbar i långrock. Ja, och Olof Palme, så klart.

Idag måste man vara rädd för så mycket. Så många gubbar och deras konstiga idéer. Gubbar som Robert Atkins. Ola Lauritzson. Och produkter. Ämnen. Aspartam. Säg aspartam till kombo Sofia och hon springer skrikande åt andra hållet.

Jag vaknar ur mardrömmar där jag tryckt i mig vitt bröd/pasta/ris och sen gått en grym och tidig död till mötes. Allt i våra skåp är numera mörkt (den där teorin om att allt mörkt gjorts till ondo för att negrar är mörka stämmer alltså inte).

Hade tjejen på Sandys eller Subway frågat "vitt eller mörkt bröd?" för tio år sedan hade folk klubbat ner henne och sen snott åt sig allt vitt bröd hon hade bakom kassan. Idag rynkar de på näsan och tror att hon är galen. För det är ingen som äter vitt bröd längre. Ingen vill väl dö i förtid? Eller ännu värre - bli TJOCK?!?

Och folk skrattar åt tjocka tanter (alltid tanter, aldrig gubbar) som går till Mc Donald's och beställer in en Big Mac med extra allt och majonnäs, och sen tillägger "and a diet coke", men fan, det har satt sig. I bakhuvudet sitter inte längre tandtrollen och flinar, för hey, man kan vara med i "Extrem make over" och få nya tänder. Men vanlig cola går bort. För vanlig cola är det nya tandtrollet.

Vanlig cola och vita produkter är djävulens verktyg.

Och ursäkta, till min svenskafröken Ulla på gymnasiet, för alla parenteser (svenskafröken sa att man inte skulle använda parenteser, för det som stod inom dem verkade ändå så onödigt.)