Mina föräldrar är snälla.
Inte snällast i världen, men snälla.
Jag vet ingen som hatar min pappa.
Jag vet folk som tycker att han är flummig.
Men jag vet ingen som direkt ogillar honom.
Jag vet några som ogillar mamma.
Men det är bara för att hon alltid lägger sig i.
Lägger sig i när folk är taskiga.
Särskilt när män är taskiga mot kvinnor.
Då kommer hon och säger "hörredu!"
Min mamma har lärt mig att ingen man ska få komma och sätta sig på mig.
Jag är rädd för att någon kommer slå min mamma mycket hårt någon dag.
För det har mamma och tv:n lärt mig att män gör.
Mot kvinnor.
När mina föräldrar älskar så gör de det till 100%.
Och nu menar jag inte sexälska, för det har de ju bara gjort två gånger - när jag och bror blev till.
Jag menar älskar.
Mamma satte in lite pengar då och då till M när vi var tillsammans.
M är inte så duktig på att hålla i sina pengar, så han var jämt fattig.
Och mamma är inte bara snäll, hon är rik också.
Och så älskade hon M.
Hon grät i flera dagar när det tog slut mellan mig och M.
När det tog slut mellan mig och första J sa hon dock "bra, han var för snäll för dig!"
Mina föräldrar lever mycket, mycket stökigt.
Idag har jag hjälpt min mamma att städa.
Min mamma är av någon konstig anledning intresserad av konst.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör att det finns Oboy på vissa tavlor från -87.
Oboyen alltså. Från -87.
Det tvättade jag bort idag.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör även att en stor tavla hängt snett i ungefär fyra år.
Idag sa jag till mamma "hämta hammare och spik, nu ska jag fanimej spika tavlan rak, så att släkten slipper klaga varje gång de kommer!"
Då gick mamma fram, fnös, och drog lite i ett hörn, så att den hängde rak igen.
Fyra år.
Fyra år, folk!
Jag hittade även en gammal binda bland uppslagsböckerna.
"Mamma, det låg en binda bland böckerna!"
"Ojdå. Var den använd?"
"Nej"
"Det var ju tur!"
Tur att mina föräldrar är som jag och min bror - bäst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
om din mamma är så rik, varför satte hon inte in pengar till dig när du inte hade råd att köpa mjölk?
Låt mig berätta om den lilla fjärilen:
Tätt innesluten i sin kokong måste puppan kämpa av all kraft för att bryta sig loss. Fjärilen kanske tänker: Varför måste jag lida så? Varför kan jag inte bara bli en fjäril på ett ögonblick?"
Kampen att bryta sig loss från kokongen gör att fjärilen lär sig flyga. Utan denna svårighet skulle fjärilen aldrig ha styrka att uppnå sin bestämmelse. Den skulle aldrig utveckla styrkan att bli något utöver det vanliga.
"I varje människas liv kommer dagar av smärta och förtvivlan, svårigheter och hårda motgångar. Det tycks finnas ett uppmätt mått av ångest, sorg och hjärtats vånda åt alla, också åt dem som allvarligt söker göra rätt och vara trofasta." Och därefter de svårigheter vi får utstå gör att våra själar blir som lera i Mästarens händer. "Prövningar och svårigheter", "kan förbereda oss för att bli födda på nytt."
Svårigheter kan stärka och luttra oss. På samma sätt som med fjärilen är svårigheter nödvändiga för att bygga upp den mänskliga karaktären. Även när vi kallas att färdas över oroliga vatten bör vi känna till hur svårigheterna bidrar till att forma vår gudomliga potential.
Där av blev det ingen mjölk av Mor. Därför att mjölkincident stärker en som människa efter lidandet utan mjölk.
Därför bannar jag mina föräldrar för att de inte satte ut mig i skogen när jag var 11 månader och kunde gå själv. Jag hade blivit så stark, så stark!
Håller med Jimmy. Jag menar, jag skulle känt mig lite dissad om mina föräldrar satte in pengar till min ansvarslösa och oekonomiska ex-dåvarande-whatever och jag fick lida världens kval. Herregud, för jag menar... 6 kronor + - kan rädda din grötdag och då spelar det ingen fucking roll om du blir starkare av att vara utan mjölk eller inte.
Du har läst lite för mycket Coelhos för du har same patetique touch i din egoförhöjande och självgudinnedyrkande skrivande. Fast klart, alla behöver bekräftelse när man minst får det.
Anonym 2 (tråkmesar som inte ens skriver en bokstav!): har bara läst lite Coelho, men tack, jag tar det som beröm. Klart jag höjer mig själv till skyarna, det hör liksom till (kanske inte Svensson-Sverige, men det skiter jag i). Gillar du inte, så läs inte.
Jag skrattade åt bindan i boken :)
Skicka en kommentar