Man är gammal när man inte kan avgöra om flocken i parken, med bakåtslick, stingtrosor, de eviga shortsen och attityden är högstadie- eller gymnasieålder.
det där är verkligen mycket märkligt. huvudsaken tycks i alla fall vara att se likadan ut som de andra barnen. jag gör mitt bästa för att inte göra det, men det blir bara fånigt ibland. finns liksom inte så jäkla mycket att välja på när det gäller tyg och skinn liksom.
ragga på 87:or, det känns alltid bra. jag föreslår åldersmärkning. helst i örat.
Christina: Ja. En massa av mina kompisar (massa = tre) har på senaste tiden fått ihop det med yngre förmågor och inte förrän efteråt frågat vilken årgång de kan tänkas tillhöra. Jag tror att rekordet ligger på 85. Det är gött. Att tugga på lite lammkött borde ju föryngra den som äter.
Antira: Skulle inte förvåna mig alls!
Max Hobstig: Den tiden var härlig. Jag tror att jag var sån när jag var tre. Då slutade jorden existera bortom ICA. Det visste jag säkert.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
6 kommentarer:
det där är verkligen mycket märkligt. huvudsaken tycks i alla fall vara att se likadan ut som de andra barnen. jag gör mitt bästa för att inte göra det, men det blir bara fånigt ibland. finns liksom inte så jäkla mycket att välja på när det gäller tyg och skinn liksom.
ragga på 87:or, det känns alltid bra. jag föreslår åldersmärkning. helst i örat.
mellanstadie. helt klart.
Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting.
Ålder är bara en siffra. Det är hur du är och inte hur gammal du är som räknas.
Är storleken verkligen viktig? Poängen är väl just att du märkt att dom är små och jobbiga, det är då man upptäckt att man blivit äldre:)
Christina: Ja. En massa av mina kompisar (massa = tre) har på senaste tiden fått ihop det med yngre förmågor och inte förrän efteråt frågat vilken årgång de kan tänkas tillhöra. Jag tror att rekordet ligger på 85. Det är gött. Att tugga på lite lammkött borde ju föryngra den som äter.
Antira: Skulle inte förvåna mig alls!
Max Hobstig: Den tiden var härlig. Jag tror att jag var sån när jag var tre. Då slutade jorden existera bortom ICA. Det visste jag säkert.
Fabbe: Storleken har betydelse!
Skicka en kommentar