Den där om att det lät bättre i huvudet

Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som kämpar i uppförsbacke, med dina känslor och smärtor och plågor.
Du som skriker, som höjer din röst för att höras.
Du som kämpar och kämpar, för att få lite uppmärksamhet för ditt skrivande och dina känslor, men mest blir nerputtad av de stora pojkarna, som får all den där uppmärksamheten du önskar.
Jag älskar dig.

Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som vågar blotta dig, slita av dig kläderna och ropa att "se mig, här är jag. Jag. Jag!"
Du som klär dig snyggtsomfan, men som skiter i att skriva om det.
Du som alltid har hört att du skriver bra.
Du som slår mig med dina ord och gör mig avundsjuk på hur du kan uttrycka dig.
Jag älskar dig.

Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som vågar skriva knullaskithelvetesfan.
Du som skiter i regler och att vara fin och skriver precis som du vill och som du känner.
Du som kör upp en knytnäve i luften och skriker "fuck you".
Du som får ångest för att du körde upp en knytnäve i luften och skrek "fuck you".
Jag älskar dig.

Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som skriver så att jag känner igen mig själv.
Du som skriver om kärlek. Om sex. Om saknad. Om fyllor. Om vänner. Om Den Där Killen.
Du som läser det här.
Du som tycker att det här inlägget blev djävligt kasst.
Jag älskar dig.