Den där om något vuxnare

Jag kråglar in mig i en massa känslor och mina känslor och andras känslor. Och de där som är vuxnare fast samma ålder säger till mig att jag kanske borde växa upp kanske inte borde ta en öl till kanske borde ta tag i mitt liv kanske borde träffa den där killen kanske inte borde träffa den där killen kanske inte borde skriva här kanske inte borde skriva det här. Och de slåss med de där andra som inte verkar lika vuxna som säger att jag borde ta en öl till för än har jag inte trillat av stolen och de ler och skrattar och säger att jag borde träffa alla killar i hela världen och slåss för vad jag vill och vad jag kan och skita i de vuxnare.

Och jag gör mitt val och tar en öl till och har dåligt samvete och trillar inte av stolen men förlorar en liten bit av de där som betyder så mycket och de tittar på mig med sina allvarliga ögon och jag rycker på axlarna och tänker med huvudet att "vad då?" och inne i magen gör det ont och den tänker inte alls "vad då?" och alla säger att jag borde göra som jag själv vill och högst skriker jag själv om frihet och låt mig va och snälla kom och krama mig.

Och varför känns manskramar så annorlunda från kvinnokramar? Varför är det en helt annan sak när man kan känna bröst tryckas mot ens kropp jämfört med hur det känns att kunna begrava hela sig själv i ett par armar? Borra in näsan i den där gropen under hakan och andas andas och sucka djupt djupt och stå lite på tå tills han märker det och frågar står du på tå och man svarar kanske och han skrattar och jag skrattar och allt är rött.