Den där om kaxigsomfan

Vi har faktiskt vissa regler och lagar i det här landet. Du får inte mörda statsministrar, kungar, tennisstjärnor eller prinsessor. Du får icke aga dina barn, så att någon märker det. Du skola icke ringa 112 utan anledning. Du måste äta upp din gröt och tänka på alla flugor som surrar runt ögonen på barnen i Afrika. Och! Och! Får du med dig en störtskön tjej hem en natt ska du fan inte hälsa på henne om du möter henne senare på stan.

Det där sista visste tydligen inte den förbannade killen om som jag råkade gå hem med i aprilnångång. Mitt på Götgatsbacken springer han fram och skriker "Jeeeeeenny!" så att alla vänder sig om. Där gick jag, naiv och upptagen och väl medveten om reglerna och helt tom i huvudet på vad fan det var han hette. Allt jag mindes var att han är syrian och äger ett fik. Enda anledningen till att han fick med mig hem var inte att han ägde ett fik eller var snyggsomfan, utan att han var kaxigsomfan. Kaxigsomfan går tydligen hem. Kaxigsomfan betyder tydligen att man inte känner till Sverigesrikesviktigastelagarochregler!

Jag stod där som ett fån. Det var fredagskväll. Jag är ute på galej. Vad fan ska jag säga? "Ja, oj, jag gav dig visst fel telefonnummer!"? "Men heeeeeej! Fy fan, vad trevligt att se dig, är det hår du har på fingrarna? Hade du det sist också?"? "Hmmmm... säg mig nu igen, vad var det du hette?"? Mitt leende kunde inte ha varit falskare. Mina fötter har nog aldrig velat gå fortare. Min hjärna har nog aldrig producerat så många fuckfuckfuckfuck på rad. Mitt "jag har lite bråttom" möttes med "Neeeejförfan, följ med här!"

Ibland önskar man att man inte vore så förbannat snygg och bra i sängen. Ibland önskar man att man bara hade kunnat säga "stickochbrinn!" utan att få dåligt samvete. För hej, den här killen skulle kunna varit pappan till dina barn. Du kunde ha fått barn med väldigt håriga fingrar.

Bara för att han var kaxigsomfan. Och bjöd på öl hela kvällen.