18 januari 2011

Den där om att hålla hand

Vi går från banken med leendeleendeleende och jag frågar honom medan vi sitter i soffa firar firöl: visst är det få människor som håller händer nu för tiden? Han bekräftelsenickar. Sen jag nervöshöll din hand för första gången har jag inte velat släppa din den. Följt av mina röda kinder och på sanning? PÅ SANNING-ler han.

Den där dagen, första gången. Augusti, vi hade varit tillsammans på riktigt i ungefär en månad. Fortfarande nervösskratt och vrid, vrid på kroppen när någon frågade oss om oss. En flaska rö-vin i parken, på väg längs Skånegatan. Jag en handsröker. Han tar min andra. I mitt huvud: han håller min hand. Han håller min hand! HAN HÅLLER MIN HAND!!! Bubblor som bubblar över och under och sprutar kolsyra ut ur mina ögon, försöker hålla bubblet borta från munnen.

Där, i soffan med firölen: han berättar. Han var skitnervös den där dagen. Skitnervös med bubblor i ögonen.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så fantastiskt fint!

Silverscreen sa...

Åh. Underbar kärlek!

Anonym sa...

Hålla hand helt underbart!

It´s all about me sa...

Så fint! Vi håller varann i handen. När vi är ute och går, när vi tittar på tv, ibland när vi sover. Vi började så tillsammans, att hålla i handen, innan första kyssen eller annat. I löv it!

Anonym sa...

Vad vackert! Första gången jag och min pojkvän träffades tog han min han och han har aldrig riktigt släppt den efter det.