Den där om att komma hem berusad från en middag och sätta sig och skaka upprört i soffan
Det går inte att diskutera med folk som inte vill byta sida. Det vet man ju sen tidigare. Ändå gick det som set gick och den där diskussionen igår blev en tråd med över 40 inlägg. Här är en liten del av den.
Aaah! Jag blir också jätteirriterad. Fattar inte hur man kan vara så trångsynt att man inte förstår att saker hänger ihop. Inte heller förstår jag varför något måste vara i motsats till något annat, som "om det hade varit mitt enda problem hade jag varit överlycklig" - ba hallå? Det är ETT PROBLEM, sen kan du ha hur många som helst till eller inga andra. My gawd.
Sorgligt, helt igenom sorgligt. Ojämlikhet mellan kön är enligt min mening den i särklass största källan till problem runt om i världen. Ekonlmiska problem så väl som rättssäkerhetsproblem. Och ojämlikheten är i högsta grad levande i detta sk "jämlika" land. Man blundar för det och kallar oss som påpekar orättvisor för "hysteriska". Precis som mannen i konversationen gör. Haha skolexempel är vad han är. Det enda vi kan göra är att inte ge oss, att aldrig bli bekväma åskådare, att alltid fortsätta peka på hur det ligger till, på middagar, luncher med kollegor, hemmafester, dejter, ja i alla sammanhang där ämnet kommer på tal. Vi är vår tids suffragetter!
Håller så med "Jenny läsare"! Jag har varit feminist sedan jag gick på högstadiet och man måste ju hänga i och fortsätta tro och fortsätta argumentera men f-n vad uppgivet det känns ibland!! Vissas inställning/åsikter kan få mig att börja grina (särskilt när de kommer från ens vänner...). "Jämställdhet (mellan könen) är inte att byta plats det är att öppna upp" sasdet på en föreläsning jag var på en gång och det är fint tycer jag. Blir mycket, mycket trött på att många försöker göra det till en fråga om att alla killar skulle springa runt i klänning (som om det skulle vara det värsta som kunde ske om man hade en son).
Amen jag vet. Och tänk då på hur sur/upprörd jag var under den här diskussionen! Vaknade klockan fem på morgonen av ångest och tänkte på vad jag skulle lägga in för kommentarer.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
8 kommentarer:
Aaah! Jag blir också jätteirriterad. Fattar inte hur man kan vara så trångsynt att man inte förstår att saker hänger ihop. Inte heller förstår jag varför något måste vara i motsats till något annat, som "om det hade varit mitt enda problem hade jag varit överlycklig" - ba hallå? Det är ETT PROBLEM, sen kan du ha hur många som helst till eller inga andra. My gawd.
jag blir vansinnig. vansinnig!
det där med "den som kallar mina barn hen kan glömma att träffa dom igen".....WTF?!??!?!?!?!!!!!!!
"Jag är för genus".
Herregud.
Ibland blir jag väldigt mörkrädd av att sånt här finns.
uuuuuh vad trött man blir.
Sorgligt, helt igenom sorgligt. Ojämlikhet mellan kön är enligt min mening den i särklass största källan till problem runt om i världen. Ekonlmiska problem så väl som rättssäkerhetsproblem. Och ojämlikheten är i högsta grad levande i detta sk "jämlika" land. Man blundar för det och kallar oss som påpekar orättvisor för "hysteriska". Precis som mannen i konversationen gör. Haha skolexempel är vad han är.
Det enda vi kan göra är att inte ge oss, att aldrig bli bekväma åskådare, att alltid fortsätta peka på hur det ligger till, på middagar, luncher med kollegor, hemmafester, dejter, ja i alla sammanhang där ämnet kommer på tal. Vi är vår tids suffragetter!
Håller så med "Jenny läsare"! Jag har varit feminist sedan jag gick på högstadiet och man måste ju hänga i och fortsätta tro och fortsätta argumentera men f-n vad uppgivet det känns ibland!! Vissas inställning/åsikter kan få mig att börja grina (särskilt när de kommer från ens vänner...). "Jämställdhet (mellan könen) är inte att byta plats det är att öppna upp" sasdet på en föreläsning jag var på en gång och det är fint tycer jag. Blir mycket, mycket trött på att många försöker göra det till en fråga om att alla killar skulle springa runt i klänning (som om det skulle vara det värsta som kunde ske om man hade en son).
Amen jag vet. Och tänk då på hur sur/upprörd jag var under den här diskussionen! Vaknade klockan fem på morgonen av ångest och tänkte på vad jag skulle lägga in för kommentarer.
Skicka en kommentar