30 januari 2011

Den där om att komma hem berusad från en middag och sätta sig och skaka upprört i soffan

Det går inte att diskutera med folk som inte vill byta sida. Det vet man ju sen tidigare. Ändå gick det som set gick och den där diskussionen igår blev en tråd med över 40 inlägg. Här är en liten del av den.

8 kommentarer:

inte skyldig sa...

Aaah! Jag blir också jätteirriterad. Fattar inte hur man kan vara så trångsynt att man inte förstår att saker hänger ihop. Inte heller förstår jag varför något måste vara i motsats till något annat, som "om det hade varit mitt enda problem hade jag varit överlycklig" - ba hallå? Det är ETT PROBLEM, sen kan du ha hur många som helst till eller inga andra. My gawd.

anna sa...

jag blir vansinnig. vansinnig!
det där med "den som kallar mina barn hen kan glömma att träffa dom igen".....WTF?!??!?!?!?!!!!!!!

Underlandet sa...

"Jag är för genus".

Herregud.

bubbelbubbel sa...

Ibland blir jag väldigt mörkrädd av att sånt här finns.

Anonym sa...

uuuuuh vad trött man blir.

Jenny läsare sa...

Sorgligt, helt igenom sorgligt. Ojämlikhet mellan kön är enligt min mening den i särklass största källan till problem runt om i världen. Ekonlmiska problem så väl som rättssäkerhetsproblem. Och ojämlikheten är i högsta grad levande i detta sk "jämlika" land. Man blundar för det och kallar oss som påpekar orättvisor för "hysteriska". Precis som mannen i konversationen gör. Haha skolexempel är vad han är.
Det enda vi kan göra är att inte ge oss, att aldrig bli bekväma åskådare, att alltid fortsätta peka på hur det ligger till, på middagar, luncher med kollegor, hemmafester, dejter, ja i alla sammanhang där ämnet kommer på tal. Vi är vår tids suffragetter!

Linda G sa...

Håller så med "Jenny läsare"! Jag har varit feminist sedan jag gick på högstadiet och man måste ju hänga i och fortsätta tro och fortsätta argumentera men f-n vad uppgivet det känns ibland!! Vissas inställning/åsikter kan få mig att börja grina (särskilt när de kommer från ens vänner...). "Jämställdhet (mellan könen) är inte att byta plats det är att öppna upp" sasdet på en föreläsning jag var på en gång och det är fint tycer jag. Blir mycket, mycket trött på att många försöker göra det till en fråga om att alla killar skulle springa runt i klänning (som om det skulle vara det värsta som kunde ske om man hade en son).

Jenny sa...

Amen jag vet. Och tänk då på hur sur/upprörd jag var under den här diskussionen! Vaknade klockan fem på morgonen av ångest och tänkte på vad jag skulle lägga in för kommentarer.