04 januari 2011

Den där om vad som inte berättas

Men det var också så här:

hon kommer buller och bång, till festen, sådär som jag brukade göra. Hon har hatt och en bubbelpersonlighet, som om hon vore jag. Jag ser henne i mig eller om det är tvärt om. Och hon gungar min värld för hon är en sån som Stolte mannen skulle gå hem med om det inte vore för att jag är där. Jag liksom ser ner på oss från ett hörn i taket och med mina champagneögon tittar jag på oss alla och med mitt champagnehuvud så tänker jag att jag kanske borde ta ett steg tillbaka och låta dem få varandra. Helt lugnt och sansat.

Vi handkrockar vid kylskåpet. Hon berättar att hon hånglat med min man när de gick på högstadiet. Jag nickar okej och berättar en historia om när vi båda bodde i Studentstaden och jag var i biblioteket med en kompis och träffade på ett bord där de satt fem tjejer. Alla hade legat med honom. Jag handkrockar med hans historia.

Dagen efter ringer hans bästa vän och berättar att hon sovit hos honom i natt. Och i köket står jag och gråter ner i mitt bacon för tänk om de blir tillsammans och hon kommer in i vårt liv.

15 kommentarer:

emster sa...

det blir de inte. det gör hon inte!

Jenny sa...

Jag tror absolut inte att Stolte mannen skulle göra något för att otroga mig, men känslan jag fick med henne var... märklig.

Anonym sa...

Nu fick jag ont i magen för jag har känt precis samma sak... I ett tidigare förhållande kom hon in och emellan. I mitt nuvarande försvann hon utan att min man ens såg henne! Men läskigt var det, jag kände mig som en dammtuss i ett hörn när hon var närvarande. / Karin

Emsan sa...

Det där kändes jobbigt. Tänk att en del människor rubbar ens liv. Ajaj.

egoistiska egon sa...

Kram!

Underlandet sa...

Ah. Såna människor, alltså. Som bara dyker upp och rubbar ens trygghet. Gillar inte. Men innerst inne vet du ju att det är du och Stolte Mannen for ever and ever. Fast jag fattar ångesten. Precis.

Katta Kvack sa...

Åh och usch vad jobbigt. Känner precis igen känslan. När man känner att den här människan vill jag liksom bara inte ha i min närhet. Alls.

Lisa sa...

Whatever love you can get and give, whatever happiness you can filch or provide, every temporary measure of grace, whatever works.

<3

motvalls sa...

Bli kompis med henne? Det kan vara bästa sättet...

Jenny sa...

Grejen är ju liksom inte att jag tror att min karl och tjejen med hatt skulle kunna bli ett par eller älskare eller så där. Grejen är precis som Underlandet skriver: hon kom och rubbade min trygghet. Antagligen för att hon var så lik mig.

Anonym sa...

Känslan, fy fan. Även fast man inte tror att man kommer bli lämnad/bedragen/vanvettigt sviken så kan ändå paniken krypa upp längs ryggraden.

Undrar om man själv varit den personen nån gång, den som rubbar någon annans trygghet. Utan att man ens visste det.

/P

bubbelbubbel sa...

Jag förstår precis. Har varit i samma situation ett antal gånger. Men tänk att det troligtvis finns tusen hattjejer med bubblig personlighet, men att det är med dig han somnar och vaknar med varje dag. Att det är dig som han vill vara med. Som han har valt att älska. Det är häftigt och mäktigt när man tänker på det. Tänk på det istället! Puss

Sana sa...

Jag har varit hon. Små vibbar från tjejen som visade att jag på något sätt gjorde henne osäker.
Blickar när jag och han stod och pratade i köket på en hemmafest. Till slut bestämde jag mig för att göra något åt saken och försökte på subtila sätt försäkra henne att det var henne han ville ha. Lyckades sådär.
Men det var skitjobbigt för mig, att jag kunde få någon annan att känna sådär.

Anonym sa...

Ish, det som suger med dom känslorna är att de bara poppar upp. Även om man lever i en dröm så kommer små orosmoln in och skuggar. Mitt tips är: le! Le mest. Tjejen som ler mest vinner.

Sofia sa...

Strax innan jag insåg att HON var en SÅN MED HATT hade jag precis glott sönder mig på henne, fascinerad, och sagt att hon liknade hans bror.
Sen blev det bara jobbigt och jag kunde inte sluta tänka på varken karisman eller brodern.