05 januari 2011

Den där om "kan Knarkarn komma till kassa tre, där Fimpen väntar?"

Jag och min karl har nya smeknamn på varandra. Det började med att jag kallade honom Sillen (han är inte så spinkig av sig, han är mer... lite rund om magen. Bastant om ni vill, men ganska svag) då kontrade han med Fimpen. Jag kände att Sillen blev för snällt i detta sammanhang, så nu går han under benämningen Knarkaren. Jag är den som vågar dra det här längst. Ropa ut i köpcentrum när jag "blivit av" med honom aso.

5 kommentarer:

Katta Kvack sa...

Jag träffade en kille en gång som på riktigt kallades för Fimpen. Vi hånglade, jag var 14 och han var 28. Sjukt skabbigt när jag tänker tillbaka på det. Som att min sambo skulle ut och hångla med en fjortis - herre jösses, fjortonåringar är ju bara barn.

It´s all about me sa...

Haha! M och jag har också helt sjuka smeknamn på varann, det värsta är när vi RÅKAR säga dem offentligt... *pinsamt*

Underlandet sa...

Hehe, såna smeknamn hade min gamla bekantskapskrets i Studentstaden. Polske Jycken, Flaket, Brukarn och Hobohoff....

inte skyldig sa...

Gjorde du det på riktigt? Fniss fniss. Det är jättekul.

Jenny sa...

Katta: Nu när du skriver det så slår det mig att när jag var 14 hånglade jag också med en snubbe på 28. Han var förlovad och hade hus. Sen blev han besatt av mig. Det var konstigt.

Och det hände inte på riktigt, men det kanske händer?