25 maj 2006

Den där jag skrev innan jag fyllde 25

Jag fyller gammal snart. Om 16 dagar. Och jag har upptäckt att livet är svårt. Livet är hårt. Livet är bra pissigt. Tänk om det inte är detta som är livet, egentligen, utan det riktiga paradiset börjar när vi dör. Så går vi här i en massa år och kämpar på som några djävla fån och fattar noll, medan de döda har världens orgier i himlen.

Livet gör så in i helvete ont. Längtan. Saknad.

Livet känns så in i helvete bra. Vakna i hans andedräkt. Handen under hans mage. Långt, långt uppe. Snurrar runt och seglar. I hans ögon.

Jag som trodde det skulle bli lätt. Jag trodde att kärlek skulle vara lätt. Jag trodde att livet skulle vara lätt. Jag trodde att leva skulle vara lätt. Panikångest. Stress med dubbelslag på hjärtat. Mörkrädsla. Dödsrädsla. Rädsla för att hjärtat ska brista. Rädsla för Underkänt. Rädsla för massmördare. Snöstorm. Storm. Våldtäktsmän. Is på gatan. Studieskulder. Sitta uppe och plugga till fyra på natten. Näsor som fryser. Mobiltelefonsamtal som bryts. Missförstånd. Ickestånd. Morgonandedräkt. Allt som kan hända mig. Allt som kan hända de jag älskar.

Men samtidigt som livet är bra pissigt är det pissigt bra. Det har jordgubbar med regndroppar på. Mjuka och hårda magar. Skratt. Söta hälar. Fina sälar. Doften av apelsin och mynta. Kyssar. Lent hår. Lockar och kurvor. Molntussar och fjädrar. Sova på rena lakan. Morgonandedräkt. Kärleksbrev och allt annat som slutar och börjar på kärlek. Kärleksmums. Ändlöskärlek. Kärleksknull. Barnkärlek.

Och tänk så mycket hemskt jag har kvar att uppleva. Så mycket tungt helvete som ligger och lurar på mig. All sorg jag kommer känna. All ångest. All tyngd. All pissighet. All längtan.


Och tänk så mycket underbart jag har kvar att uppleva. Så mycket underbart flygande glädje som ligger runt hörnet. All glädje jag kommer känna. All mjuk päls. Barnafödande. Giftermål. Nya jobb. Nya vänner. Gamla vänner. Nya kärlekar. Gamla kärlekar. Mjukt gräs. Solen på min hud. Alla morgnar jag kommer få vakna i hans andedräkt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det var fint Jenny. Mycket. Och sant.

Jenny sa...

Tack, Ida!

Anonym sa...

Sluta för Guds skull aldrig att skriva, du sätter ord på mina känslor!