Det är söndag. Söndag är lika med längtaefterpojkvändag. Men inte vilken pojkvän som helst. Jag vill inte ha svärmorsdrömmen. Han kan få gifta sig med svärmor. Jag vill ha den där. Den där perfekta.
Och jag vill inte ha pojkvän egentligen.
Jo, det vill jag.
Nej, det vill jag inte.
Men om, då skulle han gärna få vara här idag. Ge mig te och klia på ryggen och smeka på kinden och över håret och pussa i nacken och säga att det är synd om mig, för att jag är sjuk, och köpa sushi och sjunga en sång och läsa en bok och hämta tidningen och diskutera världsläget och ta mig på brösten och skratta med mig och nu vill jag ha sex.
Nej, det vill jag inte.
Jo, det vill jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det här inlägget var värt att läsa här i stället för direkt i RSS-läsaren, om så mest för humorn i att den första kommentaren är raderad. :-D
Klart vettig pojkvänsspec, för övrigt.
Johan: Bra att du ser humorn i det. Hoppas den raderade personen också förstår grejen (det är ingen grej egentligen, bara lite för... privat. Och nu kommer icke-grejen bli en grej.) Och det är klart att jag är vettig. För... det är jag ju.
Oj, jag vill också ha en sån pojkvän som du beskriver, men efter 2,5 år så är allt inte riktigt så rosa längre.
Alla måste vi ha något att gnälla på.
Skicka en kommentar