Den där om göra det enkelt en måndagskväll

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan oktober 2005. Då hade mitt ex tjatat på mig i ungefär ett halvår att jag skulle börja. Fast han var inte mitt ex då utan vi hade paus i vårt förhållande och eftersom han inte fick ringa mig ville han kunna läsa om hur jag mådde. Jag skaffade fem katter, dumpade honom och fortsatte skriva.

2. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Väldigt många. För många. Vissa hinner jag bara skumma, mina favoriter läser jag och kommenterar för lite. Vissa helger kan jag sätta mig framför datorn på söndagskvällen och ha 200 olästa inlägg.


3. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar?
I princip alla, utom några musikbloggar.

4.Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vi pratar inte om sådant. Några få vänner läser min blogg. Ingen i min familj och inte Stolte mannen. Den jag är på nätet är inte alltid samma som i verkliga livet. När jag träffar de kompisar som läser här vill jag leva det riktiga livet, utanför nätet.

5. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs gränsen hela tiden?
Nej. Nej. Jag har alltid varit brutalt ärlig. Ni har fått följa med när jag gjorde slut med M. Ni fick följa med när min farfar dog, när jag och Stolte mannen gjorde abort. När jag träffade Stolte mannen. Ni får hela mig.

6. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag bloggar inte för bekräftelse men hade inte bloggat utan den.

7. Har du träffat folk i IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dom via bloggen?
Hänger regelbundet med Kulturtanten, Inte skyldig, Stambyte, Egon. Mer sällan med Kom ut ikväll, Linn, Å. Har träffat Ania, Elin, Luna, Emma, Liftaren, Inte nu kanske sen, Knut och kofta. Eric (Det ljuva livet) och jag har gemensamma vänner. Ja, och bokhororna på event. Fast alla har jag ju inte träffat genom bloggen.

8. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej. Däremot är det skadligt för allmänheten att vissa personer bloggar.

9. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Tar för mycket tid. Väldigt, väldigt mycket tid ibland. Sen har jag varit med om en del som jag inte velat vara med om. Blivit förföljd, fått hotfulla kommentarer, fått taskiga kommentarer, kommentarer som fått mig att gråta. Blivit uppringd av Aftonbladet ett tjugotal gånger på en dag. Vägrat svara. Polisanmält och gormat. Nu har det lugnat ner sig, men jag får ändå en klump i magen varje gång jag får en anonym kommentar.

10. Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Vi får se. Jag säger aldrig aldrig och aldrig alltid.

Den där om blogg tjugoett - Östfronten Ms Stiffneck

De flesta bloggar jag läser får en att slå knut på sig själv för att de skriver så vackert. Man går ut på stan med deras text i minnet. Ms Stiffneck är en sådan. Flera gånger sitter jag där och önskar att hon får skriva en bok om kärlek istället för den skit som släppt nu, enbart för att folk är kända. Världen behöver vackra ord.

Vill man dö en smula inuti så läser man det här.

Den där om att komma hem berusad från en middag och sätta sig och skaka upprört i soffan

Det går inte att diskutera med folk som inte vill byta sida. Det vet man ju sen tidigare. Ändå gick det som set gick och den där diskussionen igår blev en tråd med över 40 inlägg. Här är en liten del av den.

Den där om blogg tjugo - magkänsla

Matilda bor utomlands. Och eftersom jag tydligen nästan bara läser bloggar om folk som har bebisar eller som bor utomlands läser jag Magkänsla. Matilda är tuff och har vettiga tankar. Som att hon gillar alkohol till exempel. Det är smart. Sen har hon precis varit (längre bort) utomlands och lägger upp läskiga bilder på långt-upp-vandringar och verkar inte vara främmande för att klippa sig olika varje gång hon är hos frisören heller. Topp!

Den där om vuxen

Kände mig extremt mogen precis när jag istället för att klicka bort en vän från Facebook ifrågasatte och försökte förstå varför hon tyckte att det här var JÄVLA TRAMS.

Den där om att ni har förstört allt som var vårt

Nio år och ute på skolgården, utanför fönstren växte tulpaner. De var satta i rader och där fick man inte gå in, för då kunde de knäckas. Alla följde de här reglerna utom David, för David var sådär typiskt busig som man kunde vara på åttiotalet innan bokstavskombinationerna hade uppfunnits för busiga killar. Busiga tjejer var bara ouppfostrade.

Du följde med Sofia efter skolan. Sofia som hade mörkt hår. Sofia hade en bullrig pappa som alltid skrattade och som hade skatter. De gick in i hans arbetsrum och drog ut lådor och tittade ner. Färglada tyger, som du fick fingra på. På väggen hängde sablar och stora pistoler. På golvet låg ett lejonskinn som man kunde lägga sig ner på och klappa manen och titta in i lejonets ögon och förundras över stirrandet där inifrån. Sofias pappa bullrade in och du gömde brevet du hade i handen bakom din rygg, osäker på om du fick hålla i det.

Sofias mamma var sval och ljus. Senare fick du veta, det liksom klickade till i huvudet, du visste inte, att Sofias pappa var från Egypten och hennes mamma svenska. Det var inget konstigt. Det bara var så.

Jag. Jag blev kompis med Karin när jag var liten. Karin var mörk i hyn och hade pepparkaksögon. Det var inget jag tänkte på. Hon var Karin. Karin visade ibland mig bilder från ett fotoalbum som hon hade i sin bokhylla. På bilderna ser man okända damer som håller i Karin och hennes syster. De är på ett barnhem i Indien. Karin och hennes syster blev adopterade till Sverige.

Vet ni? Jag hatar er så djävla mycket. Så djävla, djävla mycket. Jag tror aldrig att jag har känt ett sånt här hat. Att ni tycker att ni ska få bestämma vem som ska få bo i mitt land. Det här är mitt land. Mitt land. Mitt land. I mitt land får alla bo. I mitt land öppnar jag dörren och släpper in. Och vet ni?:

De kommer i klungor. De håller sig för sig själva. Pratar sitt eget språk. Och det där landet de åkt till har fått anpassa sig: skriver matsedlar på svenska. Ser på när unga killar super sig fulla, våldtar kvinnor från sitt eget land. Skriker. För liv. Tar plats. Hamnar i knivbråk.

Eller.

Kommer med sina familjer. De håller sig för sig själva. Pratar sitt eget språk. Och det där landet de åkt till har fått anpassa sig: skriver matsedlar på svenska. Ser på när unga killar super sig fulla, våldtar kvinnor från sitt eget land. Våldtar kvinnor från Thailand. Skriker. För liv. Tar plats.

Hur kan det vara bättre? Hur ska jag kunna förklara det här för mina barn?

Den där om blogg nitton - DOBRE FUTRO

Maria i Göteborg skriver om sitt liv som pyttebarnsförälder till Bossa, som har kolik. Bossa är en av världens sötaste ungar och Maria är väldigt ärlig i sitt skrivande. Ibland blir man lite oh my God, jag vill aldrig skaffa unge! men i nästa inlägg blir man oh my God, jag vill ha en Bossa! Dessutom bloggade hon live från förlossningen!

Den där om blogg arton - Apple, dear?

Det måste bli ordning på mig, först bloggtipsade jag inte igår, sen publicerade jag två tomma inlägg när min man kom naken ut ur badrummet.

I alla fall. Apple, dear?, som skrivs av Sofia. Sofia har antagligen världens bästa jobb. På riktigt. Och hennes blogg är enormt vacker, som jag skulle vilja att min såg ut om jag fattade och orkade fixa. Små, små inlägg som är som godis för själen. Små boktips och pyssel. Det blir aldrig tråkigt.

Den där om tjejer som kan spela trummor

Den där om livspusslet

Åh, livet! Upptäckte i morse att jag (vi) varit gift(a) i fem månader. Då fick min karl livskris. Följande fick jag via sms: hur fan ska jag få ihop den här dagen!? handboll, 5månadersmiddag, ligga, jour, gah! livspusslet alltså! Men alltså... jag ska på aw med mina tjejer, jag hinner fan inte ligga. Han får räkna bort det. Alternativt göra det på mig när jag däckat.

Den där om på tunnelbanan

På tunnelbanan säger jag till henne att jag har ont i magen. Hon svarar att det ju brukar bli så när man slutar med p-piller. Fnissar nervöst, hur vet du? Vi har ju inte berättat för någon. Jaha, jag bara antog... Jag måste berätta. Hon vet.

Den där om kvällens tankar

Jag har bara två:

ett.) jag har köpt nytt, dyrt, schampo. Det är skitkasst. Håret blev jätteelektriskt och försöker liksom flyga fram och greppa min näsa.

två.) snacka om antiklimax!

Den där om blogg sjutton - Bondhustrun

Bondhustrun har den bästa, bästa, bästa musiksmaken någonsin. Punkt. Och så blir jag glad när jag går in på hennes blogg, för ganska ofta (och är det inte ofta så i alla fall i rubriken) så finns det ett sammanhang med kor. Man gillar kor. Det gör man. Musik plus kor. Vad kan gå fel?

Hon verkar även vara världens bästa mamma. På riktigt. När jag får barn ska jag tänka "tänk på Bondmamman, tänk på Bondmamman!" varje gång mina ungar skriker. Inte för att jag inte tror att hon inte blir irriterad på sina barn - hon är inget monster, men... ja, läs!


Nu kom jag på en grej. Bondhustrun: dina fina, fina listor som du la upp på Spotify (som jag lyssnat sönder) hade ganska mycket karlar i sig. Kan du inte göra en tjejlista? Ja! Kvinnolista!

Den där om att hon höll upp den i en näve och frågade vad tusan det var egentligen. Som om det inte syntes.

Åh! Kom precis på att jag glömt bort att berätta att jag, Stolte mannen och min mamma rensade bland mina lådor som står i mina föräldrars förråd, när vi var i Skåne. Mamma hittade min gamla, enorma (30 cm?) dildo, som mitt ex köpt till mig. Det var ungefär lika pinsamt som när hon hittade min vibrator och kallade den för en maskin.

Den där om att åka till Dublin i tweed

Jag kommer in på hennes finkontor: stora fönster, målat glas säger oj! för mitt eget kontor är litet, kanske en tredjedel av hennes. På mitt står det lagböcker och pärmar överallt, ingen skön vilostol, ingen plats för medicinförråd.

Vi ringer upp kompis tre och sätter på högtalartelefon. Mina hjärtan. Mina hjärtan! Så bokar vi en resa till Dublin, bara vi tre (fast att vi egentligen skulle ha varit fem). Tjejresa är den bästa resan! Vi skojar om att vi ska gå klädda i tweed och gubbkeps, bara dricka öl och gå armkrok. Jag vill ha stor slokhatt och bara vara klädd i grönt. Grön tweed.

Så juni, kom fort, kom fort för nu har jag bokat resa!

Den där om att jag har de finaste vännerna

Vet ni vad en av mina bästa kompisar gjort? Hon köpte ett par vantar till en gammal dam som tiggde på gatan för att hon frös. När jag hör det så blir jag alldeles varm i tårna och tänker att jag borde umgås mindre med de jag inte vill umgås med egentligen, som använder alla sina pengar till att köpa porslin och Elle-tidningar. Inte för att man inte får göra det, men de skulle aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig få för sig att handla vantar till en kall tant.

Den där om blogg sjutton - Liftarens guide till mig

Haren. Min älskling.

Jag hittade Haren i mars 2007 och föll som en fura. En liten fura (jag är inte så lång). Jag tvingade mig på henne och vi drack öl och jag skrev att hon tvingat mig att röka. Det hade blivit en kärlekshistoria av stora mått om hon inte flyttat till andra sidan jorn. Där bor hon med sin kille och världens finaste unge. På riktigt. Hon är nog den finaste unge jag sett. Så nu får jag hålla min kärlek på avstånd. På bloggavstånd.

Den där om att tisdag är min hatdag nummer ett

Jag skuttar in på kontoret och tjohej, idag är en bra dag för idag är löndag! vilket jag får ångra ungefär en timme senare när jag märker att vi kanske inte kommer att uppfylla satta veckomål och min mage börjar krångla.

Sms:ar Stolte mannen. Ont! Ont! Trött! Trött! När man har ont ont och är trött trött så orkar man bara göra stekägg och titta på när ens man steker kycklingköttbullar. Sen skärper man sig lite och kör sång och danstisdag.

Den där om att vi ändå inte har några gardiner i köksfönstret

Eftersom vi ska flytta till en jättestor lägenhet nu så passade jag på att plocka med mig lite saker från mina föräldrar när vi var hemma hos dem. Jag plockade på mig roliga ljusstakar som är modellerade som elefanter. Och teskedar. Stolte mannen tog med sig en matberedare från sjuttiotalet. Med tillhörande köttkvarn. Man kan säga att han tog med sig lite större saker än jag. Nu är hans plan att göra egna korvar och egen köttfärs. Han ska börja ikväll. Och hänga dem att torka i köksfönstret. Jag frågar om han inte kan vänta tills vi flyttat. Det kan han inte.

Den där om blogg sexton - När du inte orkar ringa en vän

Ungefär samtidigt som jag hittade till Johanna hittade jag Hanna. Hanna är astuff. Astuff! Hon är gravid, svinvacker, dj, jobbar med tuffa grejer, är liksom naturligt gift och liksom... naturlig. Hon har en syn på sin graviditet som jag hoppas att jag kommer ha (ja, förutsatt att man inte har pissont). Lite idol-varning. Man kan stanna upp i jobbig situation och tänka vad skulle Hanna göra? Det ska jag börja göra.

Den där om att ja ba haru hört å Stolte mannen ba JAG VET!!!

Kvällens stora snackis på Bondegatan är inte bomber i Ryssland eller att Birro var med i hemlig tv-show. Hemma hos oss tappar vi hakorna åt att Agneta Sjödin och han-där-Peter-från-Big-Brother är kära.

Den där om blogg femton - Säg ifrån om jag har sagt det här förut

Johanna, som skriver på bloggen "Säg ifrån om jag har sagt det här förut" verkar vara ungefär världens bästa människa. Hon är världens bästa mamma till sin ruta, världens smartaste människa, som säger smarta saker (eller i alla fall skriver), är rolig och det bästa: man blir inte ens trött pån!

Jag har inte läst vad hon skriver så värst länge, kanske någon månad, men hon har ändå jobbat sig upp på min bloggtopp.

Den där om att bli teskedsjenny

Jag vet inte vad som händer med mig, men så fort vi kör av motorvägen och in i samhället jag växte upp i krymper jag ihop sjunker jag ner i bilsätet gömmer jag mig: se mig inte! blir teskedsstor, går att ha i skjortficka.

Vi kör förbi macken där en som jag gick i lågstadiet är butikschef. Det berättar mamma för mig varje gång jag är hemma. Att hon är butikschef på macken. Stolt. Hon stannade där hon hörde hemma, skaffade 2,1 barn och flyttade in i en villa som min kompis en gång bott i.

Vi går runt på ICA och jag tittar mig oroligt omkring. Kommer fram till kassan och jag tittar vem som sitter och tar emot varor i vilken kö: vill inte stöta på stöta mig emot vill inte bli sedd. Jag försöker knuffa på mig själv i raden mellan chips och hundmat: res dig upp, sträck på dig, upp med huvudet. Jag smyger. Den enda jag är trygg med är min bror. Han tar mig under armen och är högljudd. Kastar saker på mig, kastar känslor i min ICA-korg.

På kvällen ligger jag i soffan, mina ben över Stolte mannens, tittar på P3-guld och tycker att Kitty är en dålig programledare. Pappa är inte nöjd med vem som vinner priset för bästa rock. Han tycker att någon med skägg ska vinna. Mamma sitter i ett annat rum och tittar på film.

Jag är modigast i världen. Är krigarjenny oftast hela tiden. Säger till gubbar när de tränger sig. Använder hörredu! och hälsar på busschauffören på morgonen god morgon! med glad röst. Jag gör mig hörd, säger ifrån. Sitter aldrig tyst och låter inte folk ta hela armstödet. Men när jag kommer till samhället där jag växte upp då blir jag teskedsstor.

Den där om att ibland är jag extra kär i min man

Får mail av Stolte mannen:

"Kolla på bilderna för inspiration. Jag har tänkt att vi ska bygga den i vardagsrummet på kortsidan, den närmst hallen. Tänk på det. Jag tror det kan bli jättemysigt!"

Sen säger han okej både till att vi ska bygga dem själv samt att de ska tapetseras inuti.

Det där om att göra det värsta man kan göra när man är pank och det är tomt i kylskåpet förutom några ägg

Den där om blogg fjorton - Mina bestyr

Teres skriver väldigt ärligt och ärligt är inte alltid vackert, finputsat. Hon bor med sin familj i norr, gifte sig i somras, är dj, tuff och har skrivet ett av de viktigaste inläggen som någonsin skrivits som fick mig att jaha? Jaha. Ett inlägg som verkligen behövdes.

Den där om blogg tretton - Celina Fällbom

Jag har precis börjat läsa, vet inte var jag hittade, men bilderna! BILDERNA!

Den där om blogg tolv - Linnéa i USA

Jag började läsa Linnéas blogg när hon skulle gifta sig ungefär samtidigt som jag skulle. Eller lite tidigare. Våren tjugotie? I alla fall. Hon är skön och har tankar som jag aldrig tänkt på i hela mitt liv och jobbar på restaurang för väldigt lite lön i USA och är kär i en karl som verkar finfin.

Den där om att jag nog aldrig skrattat så mycket framför tv:n någonsin

Världens bästa resprogram!

Den där om att tjoffa på med tjärlek

När jag hade skrivit att Stambytes förälskelse var en av de största som hade hänt i min lilla bloggvärld så funderade jag lite. Vad de andra stora händelserna bestod av. Och det här blir kanske lite internt (det här är typ som en favorit dramaserie där folk dör och återuppstår och blir kära i sin bror, fast mindre dramatiskt), men här är mina topp sedan jag började blogga 2005.

Å gör slut med sin kille och flyttar till Stockholm.

Världens bästa flickvän gifter sig.

LSM slutar blogga.

LSM och Paris/Elin.

Elin och Gustav.

Maria tar med oss in under sin förlossning.

Ania flyttar till Spanien.

Christina gifter sig.

Emma köper lägenhet.

Inte skyldig får för sig att flytta till Underlandet på måndagen och på lördagen åker hon. Typ.

Liftaren flyttar till NZ (och blir senare gravid).

Underlandet och O.

Debbie bestämmer sig för att bli gravid.

Ja, man kan säga att jag är i en viss ålder. Allt handlar ju bara om kärlek, bröllop och barn. Det finns massor av andra händelser. Men de orkar jag inte leta fram för mina nya arbetsuppgifter gör att jag är helt yr i skallen och idag fick jag avbryta ett ansvarsbråk mellan tre kollegor och jag borde ha löst deras konflikt, men istället röt jag till att de fick lösa det själva. Ansvar: kul. Men jobbigt.

Den där om blogg elva - Stambyte

Stambyte är kär.

Och det är bland det finaste jag läst om någonsin under mina fem år som bloggare. På riktigt. Jag minns en del saker som hänt i mitt bloggliv. Det här är en av de största sakerna.

Stambyte är en av de snyggaste människorna jag vet. En av de som gör det viktigaste man kan göra här i livet. Som tänker smart. Ibland är jag lite rädd för henne, för att hon är så... bra. Hade jag varit singel hade jag antagligen varit lite förälskad i henne.

Den där om att hålla hand

Vi går från banken med leendeleendeleende och jag frågar honom medan vi sitter i soffa firar firöl: visst är det få människor som håller händer nu för tiden? Han bekräftelsenickar. Sen jag nervöshöll din hand för första gången har jag inte velat släppa din den. Följt av mina röda kinder och på sanning? PÅ SANNING-ler han.

Den där dagen, första gången. Augusti, vi hade varit tillsammans på riktigt i ungefär en månad. Fortfarande nervösskratt och vrid, vrid på kroppen när någon frågade oss om oss. En flaska rö-vin i parken, på väg längs Skånegatan. Jag en handsröker. Han tar min andra. I mitt huvud: han håller min hand. Han håller min hand! HAN HÅLLER MIN HAND!!! Bubblor som bubblar över och under och sprutar kolsyra ut ur mina ögon, försöker hålla bubblet borta från munnen.

Där, i soffan med firölen: han berättar. Han var skitnervös den där dagen. Skitnervös med bubblor i ögonen.

Den där om blogg tio - OH DANCE

När jag flyttade upp till Stockholm för gott, tjugohundrasju, så bestämde jag och Ania att vi skulle gå ut som en slåttermaskin genom Stockholmsnätterna och ragga mansfolk. Vi satt och fjortissöp på en parkbänk och pratade aborter, sen gick vi in på Trädgården där jag dansade och hon tittade på, sen rökte vi hundra cigaretter tills jag smet, för jag hade hittat en kille som skulle bli Stolte mannen.

Och Ania flyttade till Spanien med Ankan.

Ania och Ankan är tuffa som fan. Alltså verkligen, skittuffa. Läs bland annat det här

jag är 178 cm lång (som alla redan vet eftersom jag tjatar om det jämt) och älskar THE POWER jag känner när jag tar på mig höga heels och är längre än de flesta speciellt när jag är längre än män för jag inbillar mig att det är jobbigt för dem. en gång lyfte jag upp en kort liten kille på ett dansgolv och snurrade honom runt runt, han blev skitsur och skällde som en arg liten tax på mig sen. detta må vara en av mina dåliga sidor, att jag tycker det är så himla kul att sätta dit korta män.

Har nog aldrig skrattat så högt som när jag läste det där.

Den där om att tråka sig genom söndagskvällen

Alltså den här boken - Håpas du trifs bra i fengelset - är så s e g! Jag har läst, lagt ner, läst hela dagen och kommit till sida förti, eller något. Jag läser den tillsammans med min mamma som ringde för några dagar sedan och klagade (jag hade valt boken) över att jag valt en sån tråkig bok.

Snälla någon, säg att den blir bättre snart?

Den där om blogg nio - Egoistiska Egon

Fina, fina, finafinafian Egon! Egon är en av mina bloggbästisar och vi har känt varandra över nätet i så djävla många år. Jag vet inte hur många. Många! Egon bryr sig om typ alla och är varm. Hon skrattar nästan hela tiden och säger smarta saker. På sin blogg skriver hon mycket om resande, lägger upp många kort från sitt resande och ibland lyser det till och man sitter i soffan och nickar att ja, precis så tycker jag med, även om jag inte visste om det!

Det är fint med bloggbästisar som man lär känna på riktigt.

Den där om att nästan slå över till tvåan

Bögskämt som haglar i Solsidan? Really? Har vi inte kommit längre än så?

Den där om att hoppa från Arktis till Suezkanalen

Vi går till affären, jag och Stolte mannen, håller handen och jag tänker på min farmor och farfar som alltid höll varandra i handen och jag tyckte att det var så himla fint tills min farmor berättade att det var för att de inte skulle trilla. Ungefär så är det nu, det är halt som fan.

Jag låtsas att jag är en jätte och hoppar från Arktis och morrar på isbjörnarna, tills min karl säger till mig att sluta för gubben bakom mig blir rädd. Då hoppar jag över till Suezkanalen och sen till Niagarafallet. Petar mig under nageln och fnissar till Stolte mannen att det är spermie jag petar bort. Jag berättar för honom att det är inuiternas fel, jag hade sex med en när jag var i Grönland och morrade åt isbjörnar. Jag säger att om jag föder ett barn om nio månader så är det inte hans, det kommer man att se på ögonen. Han knuffar till mig med le-ögon.

Jag tänker på min kompis som förra helgen var ute och gick och sen vaknade upp på SöS (Södersjukhuset). Hon mindes ingenting, men tydligen hade hon ramlat, slagit i bakhuvudet och svimmat av. En taxichaufför hade hittat henne och kört henne till sjukan. Jag förbannar folk på Facebook som önskade bort snön. ÄR DET BÄTTRE NU, ERA DJÄVLAR?!? vill jag skrika.

Den där om blogg åtta - Koolaste katten i stan

Alltså, det finns roliga bloggar och sen finns det ROLIGA bloggar. Emster, som skriver på Koolaste katten i stan är ROLIG. Jag sitter i soffan och fnissar eller skrattar ut högt och läser högt för Stolte mannen och han okej, dina bloggkompisar är fina och jag bara haha, jaaaaa!!!. Skulle hon och jag bo med Stolte mannen skulle hon vara roligast, sen jag. Sist Stolte mannen. Och han är ändå roligare än genomsnittet.

Den där om att om han hade gift sig med en älva hade hon kunnat flyga upp den djävla sängen

En oväntad jippie! i vardagen: vi lånade ut våra stolar till festen till nyår och har inte hämtat dem efter det. Nu är det hela havet stormar i lägenheten: tv-middag varje kväll, när något behöver hämtas från överhyllorna i lägenheten blir det cirkus. Idag stod Stolte mannen på alla fyra medan jag klättrade upp på honom för att lägga in en extrasäng i hyllan. Han tyckte att jag var så d j ä v l a tung. Men va fan, du skulle gift dig med en älva då för i helvete då! fick han tillbaka.

Den där om att för några veckor sedan var jag tvungen att fråga hur man kokade ägg

Jag fick precis tillåtelse att göra lunch till oss. Tre minutersnudlar. Stolte mannen stod brevid och övervakade och tydligen gjorde jag inte rätt.

Han gör säkert det här för att jag aldrig ska kunna lämna honom: som en sån där femtiotalsman som aldrig gjort mat och när frun ska på spa med sina väninnor så måste hon göra fyra portionslådor som man kan frysa in och bara stoppa in i micron. Det är jag. Jag och gubbarna.

Den där om blogg sju - Emma Sundh

Emma Sundh skriver är en sån där blogg som är sockersöt så man dör lilla sockerdöden. Men inte sockerdöden som man kan göra av andra sockerbloggar, utan hon hinner liksom hindra sig lite innan hon kommer till Elsa Billgren-sockerdöden. Emma Sundh skriver för Damernas värld, bor på Söder i Stockholm, är gift med John och tycker om att cykla och katter.

Den där om hear ye, hear ye, historien om hur Fimpen och Knarkarn "fick" sin lägenhet!

Jag muttrade och pustade och gick hem och la armen runt min karl och sa hörru knarkarn, ska vi hitta den där lägenheten nu, eller?

Vi klickade in på Hemnet, hittade en tvååhalva som såg fin ut. Jag pekade på den orangea tapeten, han bubblade kolla matdelen! där ska jag ha bjudning! Så vi ringde mäklaren och bad om en visning tidigare än den vanliga visningen. Gick på visning klockan fem på eftermiddag, halv sex la vi ett bud, kvart i sex fick vi ett okej, klockan åtta i morse skrev vi kontrakt, den tjufemte februari flyttar vi in. Vi jobbar snabbt i den här familjen.

Den där om blogg sex - Knivtid

I min reader är hon bara en punkt. Knivtid. Men hon är mer än en punkt. Hon skriver så det rör och berör och rör om och man spottas ut och ibland dras man in och det är underbart! Hennes text är fantastisk och hennes foto är fantastisk och här ovan ser man en tjock katt och allt är bara fint och man vill smeka allt långsamt, eller bli smekt långsamt för det är så bra!

Den där om att om det inte hade varit spontant så hade det inte varit vi

Åh, jisses, jag tror att vi precis spontanköpte en lägenhet!

Den där om killar och lägenheter - same, same...

Jag kvittrar ner till tunnelbanan, lägenheten är vår, vår, vår! Inget nytt bud har kommit på flera timmar. Okej, motorvägen ligger lite nära, men vi kommer bo högst upp och jag kommer vara som en fågel där uppe: pickhjärta och vingarna över allt som är viktigt. På en vägg ska jag ha alla mina böcker, de finaste (svåraste) längst fram, Emma Hamberg slängs.

Sätter mig på tunnelbanan. Har fått ett nytt sms. Någon har höjt med femtihusen och kvitter övergår till mutter. Mutter, mutter. Och jag kommer på att mina lägenheter är som mina killar var förr – jag är ganska noga med vilka jag gillar, men de jag gillar blir jag nästan besatt av. Min mamma tycker att jag är för petig. Med lägenheterna. Jag säger det var inget fint hallgolv! Hon svarar vad gör det?Man kan ju inte bo i en lägenhet med fult hallgolv, det fattar alla utom min mamma. Jag flyttar in i tanken som jag blev ihop. Intensivt. Vet var jag ska ställa mina pelagonier på samma sätt som jag visste vad jag skulle spela för låtar för honom. Jag är överlycklig och rädd på samma gång. Jag blundar, hoppar och hoppas att någon ska fånga mig. Sen glider vi ifrån varandra, eller han visar sig vara otrogen/ett psyko ungefär i samma hast som mäklaren ringer och säger att lägenheten inte är vår.

På samma sätt blir jag jätteförvånad, har lagt alla mina ägg i samma korg, för att senare på kvällen ha muttrat klart, kittlar Stolte mannen och klickar upp hemnet. Lägger armen runt honom och säger hörru knarkarn, ska vi hitta den där lägenheten nu, eller?

Den där om blogg fem - Världens bästa flickvän

Ni vet en sån där människa som man blir dunderkär i, man hänger ett tag och sedan gör människan slut och man bara... vafan? Så är det med Världens bästa flickvän/fru. Jag var hopplöst kär i henne. På riktigt. En av de bästa bloggarna jag läst. Sen slutade hon skriva och jag vill säga att jag förstår - det är inte du, det är jag! - men Mio? Jag SAKNAR DIG!

Den där om blogg fyra - Bitter och cynisk

Bitter är just... bitter. Och ärlig. Just nu är hon gravid och berättar om det med en ärlighet som ibland slår mig som en knytnäve i magen. Hon är fin. Jag riktigt vet att hon är fin på riktigt. Och säkert sketsnygg, det liksom känns så. Inte att hon skriver något om det, men det känns.

Tyvärr uppdaterar hon inte alls så ofta som jag vill, men jag vill ju hela tiden, flera gånger om dagen!

Den där om att hitta det perfekta tjejnamnet

Vi sitter på tunnelbanestationen efter att ha sett drömlägenhet nummer två, hans arm om mig, nära. Vi tittar genom min kalender efter eventuella tjejnamn eftersom det är sju minuter tills tunnelbanan går. Jag ser det. Den nittonde maj. Det perfekta namnet. Han pekar på det nästan samtidigt. Vi har det!

Den där om bok fem, eller så

Samtidigt som jag jobbar lyssnar jag på Ajvide Lindqvists nya novellsamling Låt de gamla drömmarna dö. Ibland måste jag stanna upp och fnittra lite tyst, som när han novellar om en kille som skriver om honom. Han gör sig själv till en idiot med förföljesemani. Fantastiskt nördigt och fantastiskt bra, om man gillar hans vardagsrealism. Och! Fortsättningen på Låt den rätte komma in.

Den där om blogg tre - Love is a letter sent thousands of times

Den här bloggen är full av tonårsikoner och en hel drös med kärlek. Jag blir lycklig av att titta genom den och antagligen den enda blogg som jag läst tillbaka till the very start.

Den där om att det faktiskt är pendlingsavstånd till Stockholm

Jag tror vi skiter i lägenhetshetsen och flyttar hit istället.

Den där om mina nya stövlar - en liten historia om att köpa stövlar i en smak som jag tydligen har

I helgen var jag med en av mina bästisar på andra handsbutik. Jag hittade de perfekta stövlarna, bara det att bästis ifrågasatte om jag verkligen skulle köpa ett par som jag redan hade. Jag protesterade, röda stövlar med svansar? har jag inte!

En annan bästis kom över på ostbågar och sangria på kvällen. Hon svor också på att hon hade sett att jag har sådana. Äh!

Ställde fram dem strategiskt så att Stolte mannen skulle se dem. Ringde och frågade om han sett mina nya stövlar. Han frågade om jag menade de röda i hallen som jag haft hela tiden.

Den där blogg två - Just Another Fucking Blog

Linn och jag bor typ grannar, men det visste vi inte förrän hon ville ha en bok jag hade som jag levererade och sen bjöd in henne på fest.

Linn är typ världens sötaste och finaste människa och har sidor som jag också har, men annars tror jag att vi är ganska olika. Fast lika. Nyligen skrev hon om sin mormor Doris som inte lever längre och då fick jag magklump och tyckte att det var lite läskigt att jag precis skrivit att jag vill att min dotter ska heta Doris, det var som om jag skulle återföda Linns mormors själ.

Linn. Rolig. Personlig.

Den där om att ha något att göra när julen är över

Vi fortsätter prata tjejbarnnamn och Stolte mannen har snöat in totalt på Ester. Jag är inne på Rio eller Mio, men vill egentligen fortfarande ha en Betty eller en Doris.

Den där om me Jane, you tråkiga Tarzan

Stolte mannen har en personlighetskris. Vi låg i sängen och han bara jag är så himla rolig!. Då blev jag lite tyst, för okej, han är rolig, men inte SÅ rolig. Jag frågade om han inte hade fattat att jag var den roliga i vårt hushåll. Han kom på att jag var den roliga (klart jag är, det vet alla - hans kompisar också). Han undrade vem han var. Han är ju den som lagar mat. Jag - rolig, han - den som lagar mat.

Den där om blogg ett - Jag i Underlandet

Man kan ju faktiskt inte börja med en sån här grej utan att börja med den där man faktiskt hittade tipset.

Underlandet är smart och vettig och mänsklig. En sån man vill ha som vän, som man kan hänga lite med, prata politik och dricka vin. Eller te, eftersom hon nu planerar barn och är beundransvärt öppen med det. Sen är det ju fantastiskt spännande att läsa om någon som bor i ett underland också.

Jag vet inte hur jag hittade till den här bloggen, oftast hittar jag till bloggar genom att de kommenterar på min blogg, så kanske så?

Den där om 38 bloggar på 38 dagar

Underlandet har startat världens finaste grej (som från börjar kommer härifrån) där hon länkar till en favoritblogg om dagen. Jag kollade i min reader och tydligen läser jag nittiofyra bloggar. Dock skulle jag inte vilja länka till alla, dels är vissa privata vänners, dels är det vissa som uppdaterar så sällan att de mest ligger där ifall något skulle hända.

Men jag tror att jag hoppar på tåget. Trettioåtta bloggar vill jag tipsa om.

Den där om att vara enkelspårig

Jag hittar en funktion i min reader där jag kan se vilka bloggar som liknar de som jag gillar. Jag klickar på min egen för att se vilka som liknar min. Får upp Julia Skott, Killing Zoe och Alex Schulmans gamla blogg om hans dotter. Okej. Skulle kanske inte hålla med i träffsäkerheten, men okej. Så går jag vidare till mina favoritbloggar. Får upp Julia Skott, Killing Zoe och Alex Schulmans gamla blogg om hans dotter. På alla.

Den där om när jag fick bröst

Han sovfamlar efter mina bröst och det är fortfarande mörkt i lägenheten. Jag vänder mig med ryggen mot honom, drar hans hand kring min midja och sovsuckar i kudden.

Jag minns när jag fick bröst. Jag gick i femman eller sexan och minns inte om jag var tidigt eller mitt i klungan. Men det jag minns tydligast är gympan. Dennis som försökte titta in i tjejernas omklädningsrum, som kunde rycka upp dörren som inte gick att låsa ordentligt. Han var "tjejtjusare" och "lite tokig". Fast ingen av tjejerna gillade honom. Han var en sån som man bad sin kompis inte peka på när det var Ryska posten. En sån som lärarna ursäktade. Han hade sönder mina rullskridskor.

Vi sprang runt runt på uppvärmningen och luftdraget fick ens t-shirt att smita åt. Det var inte dags för bh. Bh hade varit... helt fel. Toppen kom först ett halvår senare när man övat på sitt rum och sen snabbt hasplat ur sig till sin mamma att man ville ha en. Med stängda ögon. Min första topp var svart. Och när jag väl fått den vågade jag inte be om en till så den där första blev fransig och resåren släppte.

Tim satt på läktaren och tittade på när vi sprang de där varven. I alla fall en gång, när han brutit armen. Han skrattade och pekade på ens bröst. Fast han skulle inte skratta så mycket, några månader senare fick han någon sjukdom som gjorde att han kissade på sig hela tiden. Inkontinens för smågrabb. Det kan inte ha varit så kul.

Den där om att Stolte mannen inte alls är namnpeppad

Stolte mannen och jag diskuterar flicknamn. Våra bästa kompisar som ska ha barn i mars har snott vårt, så nu måste vi hitta på nytt.

Jag hittar Doris och är helnöjd. En Doris är rund om kinderna, men min stavningskontroll tycker att jag svara fel och vill hellre att hon ska heta Boris.

Den där om 52 böcker på ett år

Ett av mina nyårslöften är ju att läsa minst femtitvå böcker - en för varje vecka. Nu när jag skriver det så känner jag att det kan ha varit att sikta lite lågt då jag tjugitie läste femtiåtta böcker. Kan hända att jag måste ändra till det dubbla.

I alla fall. Detta innebär att vi får en ny ROLIG kategori här på bloggen: Jenny läser. Har hittills läst tre böcker, så jag börjar på min fjärde. En (Enligt Maria Magdalena) har jag ljudbokat, den andra (The White Tiger) är med min bokklubb och vi har inte diskuterat ännu, så jag får inte avslöja något och den tredje (Släktfeber) var en fin liten historia.

Just nu har jag precis börjat med Kvinnan som gick in i dörrar som jag köpte av en liten gubbe som reade ut alla sina böcker i bokaffären på plan ett på Liljeholmens köpcentrum. Han hade bara hållt öppet i några månader men hade redan gått i konkurs. Han sa att han inte klarade av att stånga bort de stora bokkedjorna. Jag tror att jag köpte tio böcker av honom för halva priset. Med extremt dåligt samvete.

Kvinnan... valde jag för att den hade ett fint omslag. Jag har nu läst cirka trettio sidor och den är seg som fasen. Jag borde gett ett löfte till: om jag inte gillar boken så let it go!

Den där om en dålig kombination

Jag håller på att förgås av feber, det gör till och med ont i bröstvårtorna. Så sätter man på tv:n och där är Pernilla fucking Wahlgren. Har hon gjort något vettigt i hela sitt liv? Det borde hon göra så att hon slipper nervösfnittra för att hon sitter bredvid snygg karl.

Den där om "kan Knarkarn komma till kassa tre, där Fimpen väntar?"

Jag och min karl har nya smeknamn på varandra. Det började med att jag kallade honom Sillen (han är inte så spinkig av sig, han är mer... lite rund om magen. Bastant om ni vill, men ganska svag) då kontrade han med Fimpen. Jag kände att Sillen blev för snällt i detta sammanhang, så nu går han under benämningen Knarkaren. Jag är den som vågar dra det här längst. Ropa ut i köpcentrum när jag "blivit av" med honom aso.

Den där om vad som inte berättas

Men det var också så här:

hon kommer buller och bång, till festen, sådär som jag brukade göra. Hon har hatt och en bubbelpersonlighet, som om hon vore jag. Jag ser henne i mig eller om det är tvärt om. Och hon gungar min värld för hon är en sån som Stolte mannen skulle gå hem med om det inte vore för att jag är där. Jag liksom ser ner på oss från ett hörn i taket och med mina champagneögon tittar jag på oss alla och med mitt champagnehuvud så tänker jag att jag kanske borde ta ett steg tillbaka och låta dem få varandra. Helt lugnt och sansat.

Vi handkrockar vid kylskåpet. Hon berättar att hon hånglat med min man när de gick på högstadiet. Jag nickar okej och berättar en historia om när vi båda bodde i Studentstaden och jag var i biblioteket med en kompis och träffade på ett bord där de satt fem tjejer. Alla hade legat med honom. Jag handkrockar med hans historia.

Dagen efter ringer hans bästa vän och berättar att hon sovit hos honom i natt. Och i köket står jag och gråter ner i mitt bacon för tänk om de blir tillsammans och hon kommer in i vårt liv.

Den där om att inte behöva stoppa fingrarna i halsen

Jobbig känsla: jag har ont i halsen och det liksom sitter en liten gubbe med en fjäder och kittlar mig där inne så mycket att jag vill kräkas. Never had thoses non gagging reflexes.

Den där om att ge folket vad folket vill ha

Jag sitter mitt emot min chef och har vårt första utvecklingssamtal. Hon skickar över små ord om mig på små båtar på ett hav där solen lyser, himmelen är knall och havet likaså. Allt bra. Mycket bra. Vid fören ligger ord som utvecklande, chefsmaterial och i aktern ståtar innovativ, framåtdrivande. De seglar in i öronen på mig och ner genom halsen, in i magen och magen fylls som en ballong, samtidigt som huvudet skriker akta malltupp!

Jag låter mig påverkas. Så lätt. Så skönt att bli sedd när man kämpat på det där företaget i över två år, stångat på stängda chefsdörrar, skrikit tyst i korridorerna. Här har ni mig, uttnyttja mig, gör någonting! så sitter hon där mitt emot och vet hur djävla enkelt det kan vara att ta vara på kompetens och skapa drivande och lojala medarbetare. Skapa den jag redan är, finslipa.

Hela jul- och nyårshelgen ler min mage. Jag utvecklar min nya tjänst i huvudet. Vill berätta för alla jag möter. Berättar endast för två. Samtidigt klingar klockorna ändå ut i fingerspetsarna: om jag ska ge dig kritik för någonting så tror jag att du är en person som tar saker för personligt. Du blir väldigt ledsen när något inte går som du vill. Skapa lite avstånd, förvänta inte för mycket. Och hon har bara varit min chef i några månader, ändå vet hon. Och vi vet båda två att det hon talar om allra mest är löneförhandlingen i mars.

Efter förra årets löneförhandling gick jag hem och grät t-shirtsgråt mot Stolte mannen. Jag hade lagt ner allt jag kunde. Alla mina små kulor av det jag hade la jag i samma korg, gav dem till min chef, sa här, ta korgen, det här är vad jag har. För att få samma lön som de jag utbildade, som precis skulle börja på jobbe.

Det här året: håll i tömmarna, håll in det som vill rusa. Visa vad du kan, men kanske trav istället för galopp?

Den där om att redan planera sommarsemestern

Tips, ge mig tips!

2011 ska ju bli resans år, hade jag tänkt. Har alltid älskat att resa, men gör det mindre än jag vill. Som det ser ut nu har jag följande inbokat: London i januari, Dublin i juni, St Petersburg i sommar. Dock måste Stolte mannen och jag åka på solsemester i sommar också. En eller två veckor. Var åker man? Vi tänker Kap Verde, Oman, eller liknande. Ibland går jag lite bananas i huvudet och tänker Tokyo eller Sydafrika, men vi ska helst ha råd med det . Inte för långt bort, inte Europa. Var åker vi, folk?

Den där om att börja året på ett berg

Jag sitter i en livlig diskussion, en sån där man gör yviga gester så champagnen skvälper över i plastglaset och ner på den opersiska mattan, när Stolte mannen hejdå Jen-Jen, vi ses tjugohundraelva och jag jaja-pratar vidare. Han smeker mig över kinden, jag har inte tid. Inte tiiiiid, vi pratar viktiga grejer. Yviga gestsaker. Så han går. Pulsar genom snön och upp på berget. Klockan är tre minuter kvar! och jag tittar upp från min diskussion och frågar var är min man? och de pekar ut på berget. Där står han och det snöar på honom och från balkongen skriker folk att han ska skjuta av den där djävla raketen och komma in.

Klockan håller på att slå tolv och jag är inte vid min mans sida. Så djävla typiskt, så kan vi ju inte börja året, så jag tar på mig någon annans skor och pulsar ut. Han skriker åt mig: nej, nej! andra hållet! så jag springer åt andra hållet och på balkongen skriker vår kompis snabba, snabba, du hinner! Och han har såklart tagit vägen där man sjunker ner en halvmeter i snön.

Jag hinner. Jag får se när han fyrar av den djävla raketlådan för sexhundra spänn. Den säger puff, smäller två fjuttiga strålar och sen står vi på ett berg och tittar på raketer åt vänster, för man kan inte titta rakt upp. Rakt upp faller snön i ögonen på en.

Den där om att jag hittade en nyårsklänning tillslut