19 mars 2006

Den där om fnissandet

När man var runt femton så satt man alltid i telefon. Och med man så menar jag så klart jag. Och de jag pratade med. Så kom man ut från sitt rum, nöjd som en liten katt över killen man träffat på fredagen och pratat med i fyra timmar på söndagen, och mamma stod i köket och frågade vilken kille det nu var jag fnissat så mycket med.

Då blev man sur, för man var alltid sur när man var femton.

Jag saknar att prata i telefon. Särskilt på söndagar. Jag saknar att få telefonnummer skrivna över hela armen "Fredrik 046-XXXXXX". Jag saknar nervositeten över att ringa upp. Jag saknar listan man hade med saker att prata om, ifall det skulle gå trögt. Jag saknar allt det där.

Jag ska fanimej börja ringa folk igen. Killar. Och jag ska fanimej börja fnissa igen.

Fast inte förrän om två veckor.

18 mars 2006

Den där om de killfria veckorna

Så.
Svårt.
Att.
Säga.
Nej.
När.
Han.
Frågar.
Om.
Vi.
Ska.
Träffas!

Den där om det mycket vetenskapliga projektet

Jag har kommit på en häftig sak. Den häftiga saken har med bakismående att göra. Låt mig berätta:

Innan jag fyllde tjugo blev jag inte bakis en enda gång. Och då började jag ändå supa ganska rejält när jag var fjorton. Vi pratar ramla-snurra-pinsam-fylla. Vi pratar många. Vi pratar varje helg. Minst. Så flyttade jag till London som nittonåring och dagen efter min tjugoårsdag hade jag min första riktiga bakis-helvete-vad-händer-med-mitt-huvud?-upplevelse. Min bror var med om samma sak. Han söp inte lika mycket som mig när han var yngre, men han var inte bakis förrän efter han blev tjugo.

Idag kom jag på att det var längesen jag blev så där asbakis. Jag har supit ner mig och sagt saker jag inte borde och träffat folk jag inte borde och gjort grejer jag inte borde, men allt det där minns jag inte för jag har haft minnesluckor. Men! Ingen bakisjenny.

Jag funderade och funderade. Eller okej, inte så länge, men jag kom på att sist jag var riktigt bakis och låg i sängen tills klockan blev efter fyra på dagen var dagen efter min tjugofemårsdag. Jag låg i min fina dubbelsäng, mellan bästa Petra och bästa M.

Alltså, bror; ha förtröstan, efter det att du fyllt tjugofem kommer du aldrig mer att vara bakis! Jag har nu vetenskapligt bevisat att det bara är mellan 20-25-årsålder som man är bakis.

Punkt slut.

Den där om Arkix X

När och hur kommer folk över sina ex? Hur tusan stoppar man ner dem i Arkiv X? Jag förstår det verkligen inte. Hur kan man älska en person så förbannat mycket, och ha livslånga planer med dem och sen en dag så bestämmer man sig bara för att sluta älska och då är allt slut.

Jag kommer nog, länge, länge, undra hur det skulle ha blivit. Hur våra jular skulle sett ut. Första midsommaren utan honom. Första utlandssemestern. När någon nära dör. Hur ska jag då klara av att inte ha honom vid min sida?

Hur ska jag klara av att leva hela mitt liv utan honom?

Hur ska jag klara av att träffa någon annan och göra nya, stormande, flygande planer med denna nya? Hur ska jag göra för att ändra bilden i mitt huvud om hur mina barn kommer se ut?

Jag förstår det inte.

17 mars 2006

Den där om kommentaren

Här lägger man upp en läskig-som-fan-bild, eller om den bara ska se elak ut.
Så får man följande kommentar av sin bror:
"Sjukt vad hon den där är lik dig. Trodde först det var du. :D".


Tack för det.

Den där om 66%

You Are 66% Evil

You are very evil. And you're too evil to care.
Those who love you probably also fear you. A lot.

Den där om "and a diet coke!"

När jag gick i lågstadiet (ett sådant taskigt ord förresten - ett lägre stadie) kom det in en tjock (hon är alltid tjock i mitt minne) tant och gav oss florskölj. Sen fick vi se en tecknad film, från 1970-talet, om tandtroll.

För när man var liten var tandtroll det enda man behövde vara rädd för. Då hade de inte uppfunnit cancer och aids. Det var bara gamla människor som dog. De självdog (en till parentes. När jag var ute med
läkarstudenten så råkade jag säga något om självdöende åldringar och fick då lära mig att ingen självdör. Det skiter jag i. Nu när jag inte ska bli läkarhustru) och en och en annan unge som blev kidnappad av fula gubbar i långrock. Ja, och Olof Palme, så klart.

Idag måste man vara rädd för så mycket. Så många gubbar och deras konstiga idéer. Gubbar som Robert Atkins. Ola Lauritzson. Och produkter. Ämnen. Aspartam. Säg aspartam till kombo Sofia och hon springer skrikande åt andra hållet.

Jag vaknar ur mardrömmar där jag tryckt i mig vitt bröd/pasta/ris och sen gått en grym och tidig död till mötes. Allt i våra skåp är numera mörkt (den där teorin om att allt mörkt gjorts till ondo för att negrar är mörka stämmer alltså inte).

Hade tjejen på Sandys eller Subway frågat "vitt eller mörkt bröd?" för tio år sedan hade folk klubbat ner henne och sen snott åt sig allt vitt bröd hon hade bakom kassan. Idag rynkar de på näsan och tror att hon är galen. För det är ingen som äter vitt bröd längre. Ingen vill väl dö i förtid? Eller ännu värre - bli TJOCK?!?

Och folk skrattar åt tjocka tanter (alltid tanter, aldrig gubbar) som går till Mc Donald's och beställer in en Big Mac med extra allt och majonnäs, och sen tillägger "and a diet coke", men fan, det har satt sig. I bakhuvudet sitter inte längre tandtrollen och flinar, för hey, man kan vara med i "Extrem make over" och få nya tänder. Men vanlig cola går bort. För vanlig cola är det nya tandtrollet.

Vanlig cola och vita produkter är djävulens verktyg.

Och ursäkta, till min svenskafröken Ulla på gymnasiet, för alla parenteser (svenskafröken sa att man inte skulle använda parenteser, för det som stod inom dem verkade ändå så onödigt.)

Den där om fördomar

Människan skola icke hava fördomar.

16 mars 2006

Den där om vita veckan

På lördag har det gått en vecka.
En vecka utan telefonsamtal.
En vecka med "men du, jag är lite upptagen just nu. I mitt liv. Och så. Men ha det så fint!"
En vecka av längtan. Tankar. Backeklättrande.

En vecka utan pulserande hud.
En vecka utan andedräkt. Visk i örat. Smekande på naken hud.
En vecka utan "du är vacker!"

Och det låter kanske inte så svårt.
Det låter kanske inte så påfrestande.
Det borde inte vara det heller.

Men det är det.
Och Sofia har ätit upp glassen.

Den där om önskelistan

1. Fred på jorden.
2. Att världssvälten är ett minne blott.
3. Jämställdhet och jämlikhet.
4. Stopp på växthuseffekten.
5.
En apa som blåser ditt nagellack torrt.

Den där om klacken

När jag var nere i Skåne för två veckor sedan var vi ute och festade. Jag blev trampad på foten och satte mig ner för att svära och säga "aj!" i en kvart. På morgonen när jag vaknade var foten svullen.

Jag är ingen expert på varken fötter eller tramp, men det gör fortfarande skitont, jag har ett blåmärke, och jag tror inte att det är så bra, va?

15 mars 2006

Den där om Amanda

Jag och min nya kompis är som ett nyförälskat par.

Vi sitter och fnittrar på föreläsningarna. Efter föreläsningarna bönar vi varandra att stanna kvar och plugga. Sen stannar vi.

Och pratar.

Hon vill att jag ska flytta till en lägenhet som ligger fyra minuter ifrån hennes. Jag har träffat tre av hennes kompisar och det var lite nervöst. Hennes pojkvän vill träffa mig och jag är hembjuden dit på fredag. Jag har frågat henne om hennes favoritfärg och en annan tjej i klassen blev förvånade över att vi bara känt varandra i två månader.

Jag håller alltid en plats innan föreläsningen, och om folk frågar så säger jag att den är upptagen. Vi skickar lappar med "kolla människan där borta. Är det en kille eller tjej?" Och i dag fick jag ett sms där hon kallade mig baby. Hon vet hur jag vill ha mitt te och jag vet hur hon vill ha sitt kaffe. Hon letar aktivt efter en ny pojkvän till mig och ringer när hon hittat nya killar som jag kan dejta. Jag ringde till henne när jag varit på min senaste dejt och hon sa att han inte alls lät som min typ. För hon vet min typ. Hon viskar hemligheter i mitt öra och skrattar högt åt mina skämt. Vi blir stolta över varandra när vi får vg på tentorna och säger "äh, det var ju bara en femma" när vi vill betala tillbaka den där femman vi lånat.

Jag åkte en stor omväg med bussen från Östermalmstorg en gång för att hon inte hade berättat sin historia om hundar, som hon höll på med. Hon försvarar mig och det jag sagt på de seminarie vi har, och vi blir besvikna när läraren delar in oss i ett-två-tre, eftersom vi alltid sitter bredvid varandra och då hamnar i olika grupper. Hon berömmer min nya väska och erbjuder sig att låna ut sina nya, dyra stövlar när jag säger att jag vill ha ett par sådana. Jag tycker att hennes tröja är jättesnygg och hon berättar allt om hur det är att bleka tänderna.

Jag funderar på att stanna i Stockholm i höst och hon kör en aktiv kampanj för att få mig att stanna. Vi ska skriva uppsats tillsammans och ringer varandra när vi är fulla.

Jag är nyförälskad. Hon är förälskad. Vi är förälskade. Och det är så himla, himla härligt att ha en kompis!

Den där om löften

Nyår 2004/2005 var mitt nyårslöfte att jag inte skulle gråta så mycket.
Jag lyckades inget vidare.
Jag skulle önskat det denna nyårsafton istället.
Försöker, men det kommer fan ingen gråt.

"Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
Som stenar mot glas
Varning för ras."

Den där om WTF?

De senaste dagarna har jag haft ett underligt begär efter låten "Everything I do (I do it for you)" med Bryan Adams.

Den där om att jag gått vilse

Gars du complexe:
Du ska få en uppgift för att rena dig. Inga killar på två veckor.
Jenny:
Men jisses. Det kommer jag inte kunna hålla. Har redan tre inbokade nästa vecka.
GdC:
Men jag tror det skulle vara nyttigt för dig. Egentligen skulle det behövas inga killar på tre månader, men vi börjar mjukt. Vad jag säger är att du behöver lära dig att vara ensam. På riktigt. Jag tror inte du klarar två veckor.
Jenny:
Det tror inte jag heller.
GdC:
Och det tycker jag är dåligt.
Jenny:
Klart att det är dåligt.
GdC:
Men dåså. Då är vi överrens. Fast du trivs bra med att vara dålig har jag förstått. Du kanske rent av straffar dig själv?
Jenny:
Skulle inte du äta?


Detta samtal plus att ha M:s "gå du och lek med dina toyboys" ringande i öronen de senaste dagarna har gjort att jag varit lite... disträ.

Det är fan att vissa människor får dig att tänka mer än vad som är nyttigt. Jag har nu dumpat/ställt in alla dejter jag tänkt gå på.

Från början var de fem. Sen blev de tre.

Sen stod hon ensam kvar.

Det är kallt just nu.

Den där om lycka

Som vanligt
Som alltid
Glömde vi bort att solen kan brännas i Sverige.

Vi cyklade ut, så långt man kunde komma
Så långt norrut vi kunde
Innan havet var i vägen.

Vi låg i gräset
Och gjorde det där man gör
Om somrarna.

Tittade på molnen
Och höll varandra i handen
Så där som man gör.

Och allting kittlade
Och vi var lyckliga
Så där som man är.

På vägen hem gick hans sko sönder.

13 mars 2006

Den där om hur det gick

Tänkte utvärdera eftersom ungefär en fjärdedel har gått (!!!).

Jag skrev att jag ville göra/ha det här år 2006:
Ha kul - jepps, det är gjort!
Kunna hålla in magen vid ståsex - jag har faktiskt övat på det i duschen, det gick inget vidare, för jag började tänka på annat och fläskade ut.
Ha sex - jo, det har jag haft.
Hångel - det med. Med fler än en. (Det blir liksom pluspoäng om det är med fler än en. Så det så.)
Lära mig dansa sån där 20-talsdans (med fransar på kjolen och fjädrar i håret) - inte än. Någonting säger mig att det inte kommer hända heller. Fan. Jo! Det ska hända! Måste hända!
Ingen död eller sjukheter eller hemskheter - tyvärr har jag inte lyckats undvika död, sjukheter eller hemskheter. Inget av det. Och så har galna fågelinfluensan kommit.
Franskalektioner - lite, lite har jag lärt mig av kombon. Lite, lite. Hon sitter i rummet bredvid och skrattar på franska dagarna i ända.
Klara alla mina kurser - till och med vg har jag lyckats pricka av.
Bo i Mexiko alternativt Tanzania alternativt Sydamerika - Mexiko är planerat till hösten. Planerat är dock inte samma sak som att faktiskt göra det.
Bli brun och gärna lite längre - Nej. Fast jag har köpt nya skor, med klack, det måste räknas?
Bli snygg - men alltså... nej.
Kunna sjunga helt plötsligt (teckna går också för sig) - fan. Listan började ganska bra. Den går utför nu.
Bli rik - har snarare gått och blivit riktigt djävla fattig!
Hitta en riktig skattkarta, hitta en skrattkarta - inget av det, men funderade på att ge en annan en på alla hjärtans dag. Det blev inte så.
Läsa alla böckerna i bokhyllan - drabbades av någon konstig icke-läslust i januari, den höll i sig tills för cirka en vecka sedan. Just nu läser jag "Döttrarnas rike" av Yang Erche Namu. Inte så bra.
Få en riktigt rolig 26-årsdag - det var en söndag. Jag var bakis. Men den var trevlig.
Köpa många fina skor - jag har hittils köpt elva par. Alla fina.
Få många spontana presenter - jo, faktiskt. Fler än väntat.
Få härliga vänner i klassen och inte vara ensam och stå och titta på alla som skrattar på rasten - har träffat världens sötaste klasskompis som pratar lika mycket som jag.
Bli utbjuden på dejt - ja! Fem stycken olika killar har gjort detta. Och jag ler och ser söt ut. Känner ni för att bjuda ut mig så är det bara att fråga, lock, lock!
Vill att någon säger till mig att jag är vacker (inte söt, för söt är man när man är fem) - nej. Inte än. Men jag har fått annat fint sagt till mig.
Bli bjuden på en resa - nej. Inte en enda. Jo, en till Skåne. Men det är bara på låtsas. Jag menade liksom resa till andra sidan jorden.
Få en kompis norr om Stockholm - nej. Jag jobbar på det.
Definitivt ansa mellan benen - jo.
Kolla mig mer mellan benen - nej. Bara en gång.
Kunna argumentera ner någon på krogen - nej, men dock har jag hånglat upp en främling utan att säga något till honom före. Det måste också räknas som okej? Inte bäst, men okej.
Slå någon hårt i skallen - nej. Vill det fortfarande.
Ha någonstans att bo mellan april till september - jo. Det lutar åt ett kollektiv med fem killar.
Göra något som jag inte trodde att jag skulle klara av (kanske äta ett hårstrå... åh fy fan!) - jag åt ett hårstrå igår. Det var inte meningen. Det var mest läskigt.
Vara nyförälskad - nej, fy bubblan, inte alls.
Umgås mer med mina kompisar från Skåne - nej, men dock har jag försökt höra av mig mer. Liiite bättre har det gått. Skånekompisen i Skövde är jag dock dålig på, trots att jag är jättekär i henne. Förlåt!

Jomen. Nu ska jag bara hitta någon att slå i skallen och bli kär i med, så är allt fix färdigt. Det kanske till och med går att kombinera?

12 mars 2006

Den där om åhhjälp!

Åhhjälp, åhhjälp, åhhjälp, åhhjälp, åhhjälp, åhhjälp!

Jag åt precis upp ett hår.

Den där om den nya

"Nu har jag träffat henne. M:s nya"

Så sa hon.
Så sa hon när jag kom hem i går.
Den där nya som jag inte får veta någonting om.

Och jag kom in i något konstigt tillstånd.
Ni vet när periferin svartnar och man bara ser rakt fram?
Som om man var i en krissituation, där man bara behövde koncentrera sig på det viktigaste.
Där hamnade jag.

Jag kan inte fly från det här.
Jag kan inte fly från det här, för det är verklighet.
Om än bisarrt.

Hur kunde det gå så här?

Varför är jag ute och träffar killar som är tatuerade på knogarna.
Killar som är svåra som sådana där färgkuber där man ska få samma färg på en sida.
Killar som vanligtvis dejtar nerknarkade modeller.
Killar som frågar "för att?" till allt jag säger.
Killar som inte vill ha eller tänka på en framtid.
Varför misshandlar jag mig själv med sådana här killar.

Medan han låter sin syster träffa den nya.

Jag vet fan redan svaret.

Och hon är lång.
Den där nya.
Och hon är säkert lätt och rolig och fin.

Medan jag bara är svår och hatar konflikter.
Och är liten.

10 mars 2006

Den där om idioter

Fick länken från halvkompis Ulrika. Men fyfan.

Fyfan.

Djävla knullidioter.

Den där om årets största misstag

13 januari 2006:

M: "Ska du inte köpa någon varmare jacka ändå?"
Jenny: "Nej, det är nog inte kallt så länge till, snön brukar ju försvinna ganska snabbt."

Den där om att jag är blind

Meeen gaaaahhhh!

Skickade lite bilder på killarna jag dejtar till en av mina bästa kompisar och fick precis tillbaka följande svar:

"Det är samma stil på två av dem, de påminner lite om M i stilen."

Jisses. Är det nu alla komma mina kommande kommer påminna om mina ex? Jag har inte sett det förrän nu. Jag är fan blind.

Det här är lite läskigt, för när M kom in i mitt liv tyckte jag inte alls att han var min typ. Tydligen så är min nuvarande typ som M. Vet inte vad jag ska tycka om det. M var ju visserligen underbar och snygg, så varför inte?

Men nej, de är inte alls lika honom.

Nej.

Ångest. Light.

Den där om presenten jag fick

[Den är gjord av gips.]

Den där om glassen

Det värsta med att bo med en annan av det kvinnliga könet är att komma tillbaka efter en helg i Skåne och märka att glassen man köpte är slut.

09 mars 2006

Den där om underbara, informativa msn

M säger:
tjenis
M säger:
hur mås?
Jenny säger:
Jag är kissnödig.
Jenny säger:
Själv?
M säger:
jag åxå
M säger:
å bajsig
M säger:
ska gå nu
Jenny säger:
Okej, hej!
M säger:
hej!

Den där om PS: just det!

PS: just det!

Jag är glad igen. Nu är dagarna fina. Fast det snöar. Jag skiter i all kritik. Jag fick höra redan i gymnasiet att jag tyckte bättre om mig själv än andra, och överlevde det, så jag ska nog klara av den här kritiken med.

Och nu får jag säkert kritik för att jag är för glad (det har jag också fått höra på den här bloggen).

Vet ni vad?

Det skiter jag i!

Den där om polskan

Jag är lite kär i en av mina spinningsinstruktörer.

Hon är Polish and perky och bryter så gulligt.

"Och sen upp kommer vi och ta iiiiiii, det intensivt ska bliiiiii!"

Snyggare tjej får jag nog leta länge efter. Kan knappt koncentrera mig på att cykla, dammit!

Den där om min huvudperson

Det räknas förresten inte här, här får jag prata/skriva om mig själv.

Den där om att det finns andra

Okej.

Jag vet att det finns andra folk i filmen om Jennys liv. Så idag övar jag mig på att lyssna på andra och inte prata ett skit om mig. Det är svårt som fan (det är inte för inte som den här bloggen heter Jag! Jag! Jag!).

Jag har bitit mig själv i tungan ungefär 15 gånger när folk
"Jag dejtade i fredags, det var jättekul!"
Måndagsjenny hade svarat
"Åh, vad kul, jag dejtade igår!"
Torsdagsjenny svarade
"Åh vad kul, berätta mer!"

Fan, vad jag är ego.

07 mars 2006

Den där om sämsta dagen

Kan inte den här dagen bara försvinna? Det är fan den sämsta djävla kukdagen på hela det här året.

Den där om kan jag få låna en axel?

Men jisses.

Igår fick jag veta att jag inte är att lita på om man är tillsammans med mig, att jag har stenar i hjärtat, att jag skrivit något här som behöver diskuteras ikväll, som inte går över telefon, och att

"Du har läst lite för mycket Coelhos för du har same patetique touch i din egoförhöjande och självgudinnedyrkande skrivande. Fast klart, alla behöver bekräftelse när man minst får det."

Och jag skulle så lätt kunna skoja bort det.

Men idag orkar jag inte.

06 mars 2006

Den där om lilla katt, lilla katt, lilla katt på vägen

Åh, fuckit.
Jag skulle gå ut och köpa nya glasögon, skulle bara läsa lite bloggar jag missat i helgen.
Då ramlade jag över den.
Den om mig.
Jag tror att det var om mig i alla fall.
Och nu gråter jag som en liten gris.
För han prickade rakt in i hjärtat.
Det känns som om mina ben domnat bort.
Fan.

(Jag hoppas att det inte gör något att jag klistrar in den här.)

"Det bästa av nio

Min närmaste vän förlorar snart en av hennes största kärlekar och det gör ont.
Det gör ont att hon inte vågar prata om det.
Det gör ont att hon än en gång försöker packa ner alla känslor till en hård sten i sitt hjärta.

Hon förtränger alla känslor som hon alltid gjort.
Hon är rädd känslorna ska krossa hennes sköra hjärta.
Än en gång.

Jag är rädd.
Rädd för att hennes hjärta snart innehåller så mycket sorg att hon inte klarar av att andas längre.
Det har hänt tidigare och ju mer hon försöker packa ner i stenen desto ondare kommer hon göra när känslorna tillslut tvingar sig ut.

De älskar varandra.
Varje gång de ses ägnar de timmar tillsammans genom att bara ligga och klappa varandra, titta varandra i ögonen. Ge varandra all den kärlek de inte har kunnat ge varandra när de tvingats varit på skilda håll.

Samtidigt så vet jag.
Att hon vet.
Att det är ett av nio liv.

I detta liv har hon blivit älskad av den personen med största passionen för kärleken på denna planet.
Och det vet hon.

Det vet hon."

Den där om ursäkta röran, jag bygger om

I lördags, när jag var ute, blev jag fruktansvärt sur på Farliga killen, så jag raderade honom helt från mobilen, gick in på utestället, hånglade upp närmaste snygga kille i trappan, gick vidare in och satte mig på toa för att kissa (joho, sant, kompisen berättade det för mig i söndags, när jag inte mindes). Jag vet inte riktigt varför jag blev sur, men jag tror att det har att göra med att killfan inte hör av sig när han ska. Hade jag gjort så mot någon så hade jag inte varit intresserad. Så nu är han ute ur mitt liv. Fast vi har en dejt inplanerad. Det skiter jag i.

Igår fick jag reda på att
Svåra killen spelar i ett häftigt band. Jag gick in på deras hemsida. De har groupies och grejer. Jag fattar inte varför jag alltid stöter på bandkillar. Fan. Nu måste jag köpa sådana där smala, svarta, jeans. Det har jag inte råd med. Men om man dejtar en bandkille måste man ha sådana jeans. Och smutsigt hår. Vad bra, det sista kan jag bidra med.

Nästa gång ska jag se till att springa på Stefan, 26, från Dalarna, med bil och skjorta instoppad i jeansen (eller hur var det nu igen?). Då slipper man i alla fall köpa nya jeans.

Den där om lilla martyren

Jag hatar att vara fattig.
Jag hatar att inte ha råd med linser.
Jag hatar att jag nog måste be om kvitto på mina födelsedagspresenter, så att jag kan lämna tillbaka dem och få pengar, så att jag kan handla ett fucking sl-kort så att jag kan komma till skolan.

Den där om vadet

Jag ska aldrig mer berätta något om vilka killar jag träffar för mamma.
Hon blev för intresserad.
Hon började gissa på vem jag skulle gifta mig med.
Hon slog till och med vad med min bror och far.

Till slut (efter tre dagars tjat om att jag skulle ta hem den hon hejade på, så att hon skulle vinna vadet) sa jag till henne att jag inte skulle träffa min framtida man på över ett år. För i höst ska jag inte bo i Sverige. Och när man älskat någon i tre år är man inte redo efter bara två månaders singelliv. Hon blev besviken och sa att jag fan inte fick dra hem någon mer om jag inte tänkte föda hans barn och hennes barnbarn med honom.

Jag svarade att hon nog skulle skrämma iväg honom ändå, så jag ska nog inte dra med honom till Skåne förrän EFTER det ligger en knodd i magen. Då djävlar i det är han fast, vare sig han vill eller inte.

Den där om det bästa

"Fan, det bästa som finns är helger!"
Sa 19-åringen (jo, han var helt klart 19) bakom mig i kön.
Jag vände mig om och svarade att han fan aldrig hade kissat efter att ha varit kissnödig en hel dag på stan, inte stoppat in två fingrar innanför kjollinningen på en flicka och sakta strukit där, fram och tillbaka, och tydligen inte varit fattig och kebabmannen glömt att ta betalt för kebaben.

Jag gillar mitt svar. Tänk att jag kan tänka så mycket klockan fem en lördagsnatt!

Den där om söndagsmorgonen

"Ulli, varför har jag en röd trekant på kinden?"
"Minns du inte det? Du öppnade bildörren rakt i ansiktet på dig själv!"

03 mars 2006

Den där om stöket

Mina föräldrar är snälla.
Inte snällast i världen, men snälla.
Jag vet ingen som hatar min pappa.
Jag vet folk som tycker att han är flummig.
Men jag vet ingen som direkt ogillar honom.
Jag vet några som ogillar mamma.
Men det är bara för att hon alltid lägger sig i.
Lägger sig i när folk är taskiga.
Särskilt när män är taskiga mot kvinnor.
Då kommer hon och säger "hörredu!"
Min mamma har lärt mig att ingen man ska få komma och sätta sig på mig.
Jag är rädd för att någon kommer slå min mamma mycket hårt någon dag.
För det har mamma och tv:n lärt mig att män gör.
Mot kvinnor.

När mina föräldrar älskar så gör de det till 100%.
Och nu menar jag inte sexälska, för det har de ju bara gjort två gånger - när jag och bror blev till.
Jag menar älskar.
Mamma satte in lite pengar då och då till M när vi var tillsammans.
M är inte så duktig på att hålla i sina pengar, så han var jämt fattig.
Och mamma är inte bara snäll, hon är rik också.
Och så älskade hon M.
Hon grät i flera dagar när det tog slut mellan mig och M.
När det tog slut mellan mig och första J sa hon dock "bra, han var för snäll för dig!"

Mina föräldrar lever mycket, mycket stökigt.
Idag har jag hjälpt min mamma att städa.
Min mamma är av någon konstig anledning intresserad av konst.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör att det finns Oboy på vissa tavlor från -87.
Oboyen alltså. Från -87.
Det tvättade jag bort idag.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör även att en stor tavla hängt snett i ungefär fyra år.
Idag sa jag till mamma "hämta hammare och spik, nu ska jag fanimej spika tavlan rak, så att släkten slipper klaga varje gång de kommer!"
Då gick mamma fram, fnös, och drog lite i ett hörn, så att den hängde rak igen.
Fyra år.
Fyra år, folk!

Jag hittade även en gammal binda bland uppslagsböckerna.
"Mamma, det låg en binda bland böckerna!"
"Ojdå. Var den använd?"
"Nej"
"Det var ju tur!"

Tur att mina föräldrar är som jag och min bror - bäst!

02 mars 2006

Den där om reklamjackan

Okej, jag har bott i Stockholm i snart två månader och under dessa singel-storstad-oj, vad kul-månader har jag hunnit dejta en del. En del är lika med åtta olika killar. Av dess åtta killar är två hårddumpade, en råkade glömma att höra av sig efter två dejter, en åkte till Afrika och de övriga är mer eller mindre heta.

Dock finns det, enligt mig, grymma dejtdödare. Om du vill ha mig i säng alternativt gifta dig med mig så ska man inte göra dessa saker. Alla dessa saker har hänt.

1. Bo inte kvar där du föddes. Bor du kvar i föräldrarhemmet så har du nog inte ens en dejt med mig. Det finns inget osexigare än att inte ha utforskat världen (jo, det finns det). Eller i alla fall något annat land. Eller stad. Varför bo kvar på samma ställe hela livet? I don't get it.

2. Ha inte på dig fula skor. Är man på dejt så vill man (väl) göra ett gott intryck. Ha då inte på dig fula djävla skor! Särskilt inte när jag precis pratat i telefon med dig om att jag älskar skor.

3. Drick inte lakritsshots. För det gjorde man när man var 14 år.

4. Ät inte framför TV:n. För... nej, det gör man inte på första dejten.

5. Gå inte en meter före mig. Även om du är stressad efter jobbet. Jag har till och med saktat in för att se hur långt killen skulle komma innan han märkte att han pratade med sig själv.

6. Glöm bort mitt namn och kalla mig "eeeeehhhh".

7. Prata inte bara om den gemensamma vännen som parat ihop oss. Det finns väder att prata om med.

8. Prata inte bara med den gemensamma vännen som parat ihop oss.

9. Bär ej en reklamjacka.

10. "Ja, det här är Jenny" vore trevligt när man träffar vänner på stan. Måste jag presentera mig själv?

11. Bjuder jag på ett tuggummi kanske det finns en anledning till det?

Okej, det kanske är jag som är divig, bossig och elak, men nån måtta får det fan vara!

Den där om lay all your love on me

När jag kom hem en dag höll han på att packa sina saker.
Ni vet den där känslan när det känns som om någon slagit dig i magen?
Den hade jag.
Jag kom hem lite tidigare än vanligt från skolan.
Och han hade nog planerat att gå innan jag kom.
Lägga nyckeln på hallskåpet.
Jag frågade honom var han skulle.
För han hade ju precis kommit för helgen.
Han skulle stanna.
Länge.
Inte åka till sin egen lägenhet igen.
Förrän på måndagen.

Det var när han packade ner sin tandborste som jag förstod att han inte skulle komma tillbaka.
Och jag följde efter honom.
Men utan att böna och be.
Följde efter in i varje rum.
Ut ur varje rum.

Han hade varit svår.
Han hade blivit lämnad.
Han hade blivit bedragen.
Blivit tilltrasslad och kastad med.
Och som vanligt,
Som en av alla de där,
Så trodde jag att jag skulle kunna laga hans hjärta
När hans tandborste flyttade in.

När han leende sa att han var kär i mig.
När han funderade på att säga upp sin lägenhet.
Så trodde jag att jag skulle kunna laga hans hjärta.

På tåget mot Malmö
Tog han min hand och sa att han var kär i mig.
På tåget mot Malmö
Tog han mitt hjärta.
På tåget mot Malmö
Andades jag ut och tänkte att nu skulle jag stanna.
Jag skulle stanna och lägga all min kärlek på honom.
På tåget mot Malmö
Bestämde jag att jag inte skulle fly eller vara instängd eller hållas kvar mer.
På tåget till Malmö
Var jag hemma.

Men så packade han sin tandborste.

Det var på hösten.
Och jag hade precis kommit hem från skolan.
Han ville fly.
Han var instängd.
Han behövde tid.

Och jag stod ensam kvar
I en alldeles för stor lägenhet
I Skåne.

Den natten regnade det.
Den natten regnade det
Och han svarade inte i telefonen.
Den natten regnade det
Och han hade glömt kvar sin tröja.
Det regnade, han hade glömt kvar sin tröja
Och jag förstod ingenting.

Jag hade lagt all min kärlek på honom.
Jag visste hur han ville ha vattnet när han badade badkar.
Jag visste hur han såg ut när han nös.
Jag visste hur mycket smör han ville ha på sina smörgåsar.
Jag hade lagt all min kärlek på honom.

Två år senare fick jag ett telefonsamtal.
Ett telefonsamtal om att under den sista hösten med honom
Var det även någon annan som visste hur han ville ha sitt vatten i badkaret.
Det var någon annan som la all sin kärlek på honom.
Samtidigt som jag hade gjort det.

Den där om förolämpningen

Jag pluggade på Universidad de Málaga.
Vi var indelade i grupper och skulle välja ett lämpligt yrke till alla i klassen.
För att lära oss spanska.
Jag och en ful djävla kille hade varit ovänner sedan dag två.
Har var ful och trodde att han var bäst och var äcklig.
Jag var jag.
Han tyckte att det yrke som skulle passa mig bäst var fängelsedirektör, för "du är så bossig och elak!"
Det är svårt att skälla bra på spanska.
Men ett knytnäveslag fungerar på alla språk.

Den där som inga killar kommer att förstå

Fia (kombo) vi matbordet: "åh, hjälp!"
Jenny (jag): "va?"
Fia: nyser
Jenny: "prosit!"
Fia: "åh, det finns inget värre än att nysa när man har mens!"

Den där om fjorton timmar

Jag sov fjorton timmar inatt.
Sen väckte mamma mig och sa att hon är stolt över mig.
Jag har ärvt hennes förmåga att sova.

När folk frågar om jag är kvällsmänniskoa eller morgonsmänniska måste jag svara att jag är en sovmänniska, jag är alltid trött.
Mamma berättade även att när hon och pappa åkte på silverbröllopsresa till Danmark (!) så skulle de vara romantiska.
Men de orkade inte, så de sov istället.

Den där om hemma?

Åka tåg.
Skåne.
Hemma?
Mamma tar för stora tuggor av maten.
Bror vill köra till Tyskland och handla öl. Sen köra hem igen. På några timmar.
Pappa sjunger alltid högt.





Och de kanske måste avliva henne snart.

28 februari 2006

Den där om vigghanen

Första symtomet på att jag har feber är när jag börjar gråta. Sen fortsätter jag gråta för att det är så skönt. Skönt för att det svalkar mot kinden och för att... det är skönt helt enkelt.

Idag har jag pratat med
Gars du complexe om den där galna fågelsjukan och jag började smålipa för att fåglarna som dött var så söta. Och för att Expressen har out:at att det var en vigghane som startade hela grejen. Fatta hur mobbade viggarna kommer bli nu av svanar och blåmesar och alla andra fåglar!

Nu ska jag äta lite kokt blomkål och packa inför min resa till Skåne.

Den där om vad man inte ska göra när man är magsjuk...

... man ska inte ta fram en kokbok och titta på maten för att man är hungrig.

Och man ska definitivt inte titta under bokstaven B.

B som i blodkorv, blodpalt, blodplättar, blodpudding.

Den där om snälla!

Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla. Snälla?

Bara en plats och jag panikar som fan!

Den där om Olof

20 år är en väldigt lång tid.

I höstas fick jag veta av mina föreläsare i Svensk politisk historia att Olof Palme var en bra man. För när man blir mördad sådär så kan man inte bli ond.

Och jag har så djävla kasst minne, så allt jag minns av den där dagen för 20 år sedan är att vi kollade på tv när vi åt frukost. Jag tror inte att det hade hänt tidigare. Man gjorde liksom inte det för 20 år sedan.

Jag minns även att jag var väldigt arg för att Olof var död. Och när man är sex år så är döden väldigt faccinerande, så varje morgon i en månads tid, efter den dagen, så sprang jag upp ur sängen och in till pappa och frågade om de hade tagit fast Olofs tjuvar.

Men det hade de aldrig.

27 februari 2006

Den där om vad livet går ut på

Den där James Blunt-killen har verkligen fattat det där med hur man ska få hångel. Han har säkert planerat det sen barnsben. Alla andra barnen bara
Ben: "Jag ska bli datanörd och tjäna pengar!"
Jack: "Jag ska bli läkare, sen hamna på en öde djävla ö och bli kär i en tjej som heter Kate"
Donald: "Jag vill bli kock!"
Men James, James funderade länge och väl sen sa han "Jag vill bara hångla!"

Och vad ska man bli om man bara vill hångla? Jo, först ska man bli soldat och slåss för sitt land, för det är farligt och häftigt och man får snygga uniformer som imponerar på tjejerna, sen blir man artist och sjunger sorgliga låtar så att tjejerna sitter hemma på sin kammare och tänker "han är soldat, men ändå såååå mjuk!"

Och vips, så är James livsmål uppfyllt, han får hångla med tusentals skrikande tonårstjejer.

Den där James verkar smart som fan!

25 februari 2006

Den där om djävla T9!

Jag skriver mycket oftare "japp" än "lars", "kapp", "lapp", "käpp", lass", "karr", "kaps", "kasp", "larr", "kärr" och "lårs", varför finns inte japp med?!?

Den där om jakten på det ultimata

Det gick något dåligt djävla program på kanal fem för något år sedan, där de följde kvinnor som dejtade i NY. Jag antar att det var när "Sex in the city" gick. Och jag antar att femman inte har så mycket pengar, eftersom de köper in så kassa program.

I alla fall så var dessa kvinnor superdespo. De ville ha barnmanhusbil NU. Dock ville de inte ha vem som helst. De ville ha en man som var rik, snygg, trevlig, hade hår, gav dem presenter, kysste deras fötter och som var perfekta. Jag låg framför tv:n (för jag är en loser och kollar på sådana här kassa program) och tänkte att kvinnorna var dumma i huvudet. Varför måste de dumpa en kille för att han skrattar konstigt? Varför nöjde de sig inte?

Igår pratade jag med lägenhetskombo Fia (vi hade varit på opera och då är det ju självklart att man pratar män efteråt). Vi pratade på min smak på män. Om att jag är mest intresserad av den som jag minst kan få. Och Fia påstod att jag valde för svåra män. Jag gillar det jag inte kan få, jag gillar jakten. Det var delvis därför jag var så kär i M, för att han alltid pratade om att vi skulle ha en paus, så en framtid med honom skulle vara omöjlig. Hon sa "vaför nöjer du dig inte? Då får du det du vill ha!" (Fem barn menade hon här). Och jag svarade "För att om jag nöjer mig kommer jag aldrig att bli lycklig!"

Är det så det är? Om vi inte får det perfekta, den där vi måste jaga, den där som misshandlar oss psykiskt genom att inte ringa, så nöjer vi oss? Då tar vi the second best?

Borde jag ha valt den där juristen jag dejtade, för att få allt det andra jag vill ha? Måste man bli snurrandevirvlandestormande kär? Och självklart går det att kombinera de här, det är ju det ultimata.

Kan inte någon, snälla, ge mig det ultimata? Eller ge mig en biolog som kan förklara hur tesen om att alla vill föröka sig och bilda avkomma, så att ens gener förs vidare hänger ihop med att alla vill jaga det oåtkomliga?

Kanske hade de där kvinnorna på tv:n inte så fel ändå. Vem vill inte ha det perfekta, det ultimata?

23 februari 2006

Den där om killen på tv

Det är lite häftigt att se honom på tv.
Se honom på tv och fnissa.
Se honom på tv och knuffa till lägenhetskombon och säga
"den där killen... honom hånglar jag med!"

Den där om bokrean

Åh, älskade, kära du.

Ett helt år har gått sen vi sågs
Och vi kan tyvärr inte ses i år
För jag har tenta imorgon
Och inte heller så mycket pengar.

Förlåt.

Jag saknar dig.

Den där om mjölk

Vi har mjölk, people! Vi har mjölk!

Och tack, snällasöta J för att du erbjöd dig köpa mat till en ungmö. Du är snudd på bäst. Hade inte jag varit det så hade du kunnat bli det!

Den där om att vara fattig

Jag tror att jag har skrivit det innan, men... så fattig som jag är nu har jag aldrig varit tidigare. Det är svårt att leva två personer på 6900:-/månad. Vi har inte ens råd med en förpackning mjölk till gröten.

Och en soppa gjord på spenat och buljong är så djävla äckligt!

Hohoho, det här ska jag komma ihåg att berätta för mina barn när de klagar, de djävlarna!

Den där om dagen före pengar

Frukost: gröt och vatten.

(Tentavecka = tråkvecka = inget skrivande här.)

Den där om dikten hon fick

jag tänker inte vänta på att dom kåta killarna ska ha tänkt färdigt
jag tänker inte vänta på att dom kåta killarna ska växa upp
jag går nu
ni får klara er själva
alla får klara sig själva
jag tänker inte uppfylla
er våta mardröm
jag är bäst
jag går nu
jag är den där lilla
lilla tjejen som gillar
att leka
med killarna
som hittar på
som driver på
hon som alla följer
jag är hon som sitter
hopkurad ensam och
nöjd och busig
och full i fan
och skriver dikter
jag är hon
som bär på
hemligheten
svaren till frågorna
jag är hon som sitter
högljudd utan att
yppa ett ord
av vad jag
egentligen vet
jag är bäst
jag går nu

20 februari 2006

Den där om en sån där tråkig lista

Skulle du kunna tänka dig att delta i en dokussåpa?
Nej tack. Fick erbjudande om det när jag var runt 21, men nej tack.

Vilken årstid tycker du bäst om?
Sommaren. Regnfri, tack.

Brukar du sjunga i duschen?
Nej, jag brukar sjunga när jag lagar mat.

Vilken sport tycker du är roligast att se på tv?
Ingen? Måste jag svara en? Fotboll?

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej.

Vad är viktigast för dig?
Kärlek och bekräftelse. Måste nog jobba på det där med bekräftelse, tror jag.

Laddar du hem musik och film från internet?
Om jag hade kunnat hade jag gjort det.

Vad skulle du göra om du vann en miljon kronor?
Le? Sen skulle jag nog skrattat lite förtjust och ringt till min mamma. En miljon är faktiskt inte särskilt mycket. Men okej, jag hade väl betalat av alla mina hemska lån.

Vad är det bästa med julafton?
Stämningen och min stressade mamma.

Tänker du mycket på ditt utseende?
Det beror på vad som räknas som mycket.

Vad får dig att slappna av?
Att sova.

Tänker du ofta på sex?
Det beror på vad som räknas som ofta. Men okej, det gör jag.

Är du skyldig någon pengar?
CSN.

Är du mörkrädd?
Som fan.

Vilken färg är snyggast?
Röd.

Tycker du matte är svårt?
Ja.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder?
Verkligen inte. Att rädda världen är viktigt. Märkeskläder not so much.

Vad skulle du helst vilja vinna i en tävling?
130 miljoner. Gärna mer. Jag är inte så petig. Men vinna är kul.

När går du upp ur sängen en typisk helgmorgon?
Runt ett, om jag är bakis. Får man skriva så sent?

På vem/vad avreagerar du oftast din ilska?
Datorn. Dagboken. Mamma. Gubbar på tv:n.

Tycker du rökning/snusning borde förbjudas i lagen?
Nej.

Har du piercing?
Piercing som i hål: öron och navel.

Bråkar du och dina syskon ofta?
Mindre och mindre.

Vem är den viktigaste personen i ditt liv?
Jag själv. Konstigt om huvudrollen i mitt liv skulle vara någon annan än jag själv.

Läser du ofta böcker?
Kurslitteratur: varje dag. Annat: varje dag.

Vad föredrar du för sorts filmer?
Tydligen sådana man gråter av.

Vad slösar du mest pengar på?
Resor.

Vill du gifta dig?
Ja, tack.

Vill du ha barn?
Ja, tack.

Vilka tv-program som går just nu har du fastnat för?
Jag har ingen tv just nu.

Vilka länder har du varit i?
Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Finland, Frankrike, Spanien, Schweiz, Belgien, Österrike, Italien, Tjeckien, Polen, Ungern, Kroatien, Bulgarien, Grekland, Estland, Liechtenstein, Luxembourg, Holland, Turkiet, Israel, Thailand, Gambia, Kenya, Senegal, Malawi och Mozambique.

Vilka husdjur har du haft innan?
Skuttis, Charlie, Happy, Missan, Lillan, Lena, Juliet, Romeo och en väldans massa fiskar.

Solar du ofta?
Inte så mycket sol ute, så nej.

Är du bra på att laga mat?
Självklart.

Var badar du helst?
Havet.

Vad dricker du för alkohol?
Slutade dricka alkoholalkohol för cirka två år sedan.

Vad använder du för droger?
Kärlek.

Vilka djur är du mest rädd för?
Män.

Vad tycker du om monarkin?
Jag och P är nog de enda i Sverige som är under 80 år som gillar kungafamiljen.

Vilka språk kan du?
Jag borde kunna svenska, engelska, spanska och arabiska.

Har du någon gång skadat dig allvarligt?
Allvarligt som i nära döden: nej. Har dock haft en ryggkota som hoppat av. Det gjorde ont.

Vilken kändis är hetast?
Hetast som i snyggast: Mads Mikkelsen.


Gillar du att dansa?
Gör inte alla det? Utom han den där... Brandon i Beverly Hills.

Vad har du för klädstil?
Normal?

Är du flygrädd?
Bara i starten, efter att ha sett ett dumt djävla program med hon den där tjejen från Arkiv X, om flygplansolyckor.

Vad tycker du om rökförbudet på krogen?
Kanonidé.

Vad dricker du helst när du är törstig?
Vatten.

Vilken är din favoritglass?
Den jag åt år 2000, på Sardinien.

Tror du på ett liv efter döden?
Jag har inte bestämt mig än.

Vilket kaffe sörplar du helst?
Det som smakar te? Har aldrig druckit kaffe.

Vilket mobilmärke föredrar du?
Jag tror inte att jag föredrar något alls faktiskt.

Vill du gå ner i vikt?
Jag vill ha mer muskler.

Vad har du för personlighet?
Men jisses, ska man svara på den frågan med ett ord? Eller en mening?

Har du varit deprimerad?
Har inte fått det på papper, men det fanns en tid då jag låg hemma och sov/grät/sov i ungefär ett halvår. Antar att det var något sådant.

Tycker du om sushi?
Ja. Jag tycker speciellt om att äta Sushi med söta Linda. Jag tror att vi har ätit sushi varje gång vi träffats utom en gång (?).

Tror du på livslång kärlek?
Vad är annars meningen med allt?

Vad äter du helst när du ser på film?
Inget alls.

Lever dina föräldrar tillsammans?
Ja.

Skulle du vilja träna någon typ av kampsport?
Nej, ingen jag kan komma på. Jag hade gärna velat börja rida igen, men ingen kampsport.

Har du tandläkarskräck?
Jag är lite rädd för min förra tandläkare Lars, men inte i allmänhet, nej.

Har du någongång haft självmordstankar?
Jag har varit 14 år.

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?
Måste jag välja så blir det kväll. Oftast är jag inget av det, utan sover förbannat mycket.

Vilken hårfärg har du naturellt?
Mörkbrunt.

Biter du på naglarna?
Ibland. Ungefär en vecka innan mensen biter jag ner alla naglar. Vet inte varför.

Är du beroende av något?
Av mycket.

Vilka internetsidor besöker du varje dag?
Många olika, bland annat min mail och dn.se.

Hur ofta motionerar du?
Väldigt olika. Allt från 2-8 gånger/vecka.

Den där om maskarna

Jag skulle nog hellre blivit uppäten av maskar och köpt mig något fint för pengarna, tror jag...

Fast i omvänd ordning, så klart.

Den där om att ge någon hela världen

M har alltid velat så mycket när han har skullat köpa presenter till mig.
Han har alltid velat ge mig hela världen, och i jakten på den har han inte hittat något tillräckligt stort, utan köpt något mindre, och ursäktat sig till förbannelse, när jag egentligen bara vill ha det där lilla.

I år gav han mig dock världen. Eller i alla fall halva. Han gav mig allt det
där, en gammal utgåva av min favoritbok och en tavla av en av min favoritkonstnärer.

Det är som om det lossnade. Och jag hoppade runt i lägenheten som ett litet barn, med en penisballong i famnen.

Dessutom förvånade vissa folk mig med att komma ihåg min dag och jag fick en väldigt fin bland-cd. Och när jag trodde att en av de viktigaste hade glömt bort min dag så ringde hon när jag skulle lägga mig.

Igår var fan bäst, fast att jag inte trodde att den skulle bli det.