Det finns saker som förenar hela det svenska folket. Få saker, men dock saker.
FotbollsVM.
FotbollsEM.
VinterOS.
SommarOS.
Europafinalen i schlager.
Hagamannen (och annat löst folk).
Och snön. Kylan. Vintern. Våren.
Det pratas inte om annat nu för tiden. Alla får vara delaktiga. De gamla berättar om vintern -79 och klagar på att de går och bryter lårbenshalsen och höften och blir förkylda och dör. De unga klagar på att de inte får använda sina nya skor, sina nya kjolar, sina nya jackor. Att de inte får titta på flickor i korta kjolar och ta dem innanför de där nya jackorna. De där i mitten klagar på att det är jobbigt att dra Felix/Moa/Sigge i barnvagnen genom tretton meter snö och att Volvon inte startar på morgonen.
Tillsammans kämpar vi. Tillsammans har vi bestämt oss att nu får det vara nog. Vi tar på oss vårskorna, viker upp jenasen. Läser Aftonbladet, för att den lovar sol i helgen. Läser inte Expressen för att dess löpsedel skriker att kylan kommer att hålla i sig. Vi stönar och pustar och håller ut. Vi tar fram solglasögonen och sätter oss ute och tar en öl. Vi ler mot solen och förbannar vinden.
Vi kämpar och hoppas med ren viljekraft kunna putta undan det där kalla. Småfåglarna kvittrar klockan fem och försöker hjälpa till. Inne i holken sitter Klara Koltrast och ber sin man komma in igen och ta på sig jackan, så att han inte ska bli förkyld. Ute går Sara och Fredrika runt med sommarklackarna och halkar lite i snöslasket. De skiter i det. De låtsas att det visst är vår.
Om vi, det svenska folket, med ren viljekraft hade kunnat putta undan kylan och plockat fram värmen, hade det varit varmt nu.
Men jag tror att kylan är bra. Då har folk något att prata om på första dejten. På tunnelbanan. Och Lisa och Andreas, som varit gifta i femton år, har något att prata om när de kommer hem från jobbet och de där intressanta samtalsämnena tog slut efter redan sju år och Lisas "hur var det på jobbet?" och Andreas "som vanligt" känns lite för uttjatat.
30 mars 2006
29 mars 2006
Den där om folk och folk
Hennes familj är fattig. Hennes mamma tvingas gå ut i byn och sälja bröd, för Hennes pappa skadade sig när han jobbade i gruvan, så nu kan han inte jobba kvar där längre. Hon älskar sin lillebror och de sover tillsammans, i sängen, varje natt. Tätt, tätt, för annars fryser de. Hon vill hjälpa sin mamma och sin pappa, för Hon vill att de ska vara lyckliga.
Så när två killar kommer och säger att Hon kan tjäna mycket pengar, så följer Hon med dem. För Hennes bror behöver nya skor, för egentligen har han inte skor alls. Och Hennes pappa skulle behöva gå till en läkare, för hans ben läker ihop fel. Och Hennes mamma skulle älska att få en röd klänning.
Killarna säger att Hon måste åka över till det där stora, fina, rika landet i väst. Och Hon gör det. För att Hennes mamma ska få en röd klänning. Killarna säger att det kommer bli lätt. Lätt att leva. Så kommer Hon dit. Och de stänger in Henne i en lägenhet med andra flickor. Sen kommer det stora, feta män, som inte pratar eller förstår Hennes språk. De tar på Henne och tvingar Henne att ha sex, fast att Hon bara är tretton år. De ler. De svettas. De grymtar. Och de slår Henne om Hon inte gör som de vill. Ibland kommer det män som vill göra konstiga saker. Saker Hon måste göra för att kunna köpa en röd klänning till sin mamma.
När polisen kommer till lägenheten pratar de det där konstiga språket. Sen skickar de tillbaka Henne till Hennes land. Killarna som kidnappat Henne får fängelse. Två år och tre månader. Och Kristina på Internationella åklagarkammaren i Göteborg är nöjd, för "de åtalade har ju blivit fällda enligt åtalet. Straffen förefaller rimliga" och tidningsrubriken blir "Sexhandel gav långa fängelsestraff". (DN 030610)
Men Hon kunde ändå inte köpa sin mamma en röd klänning, för Hon skämdes för mycket, så Hon valde att inte åka hem till sin familj. Hon fortsatte prostituera sig i sitt hemland. För Hon har hört att nu är Hon en hora. Och en gång en hora, alltid en hora. Och på sitt ena bröst har Hon nu ett ärr, en present från en av sina svenska kunder. Och de säger att Hon får skylla sig själv, för Hon följde ju med frivilligt. Hon blev inte kidnappad, även om lagen säger att Hon blev det.
Hans familj är rik. Hans mamma har kunnat vara hemma med alla barnen och Hans pappa har gett honom ett företag, som växt inom familjen. Han är tredje generationen. Han har en bror som han älskar. Och en kvinna som Han ska gifta sig med.
En dag, på väg mot bilen, på morgonen, blir Han kidnappad. Han får ligga i en liten låda, och männen som kidnappat Honom hotar med att döda Hans familj. Han får en radio. Han får mat och spelar kort med sina kidnappare. Ibland får Han ögonen förtejpade och de tar bilder av Honom, som de senare skickar till Hans familj. Ibland pratar de ett språk Han inte förstår och ibland låtsas Han att Han kan dålig engelska.
I ett naket rum står Hans föräldrar och vädjar in i kameran om att kidnapparna ska släppa Honom. Hans mamma har ledsna ögon och Hans pappa ser lite arg ut. Och media fiskar, nappar, kräks och älskar att Han, en man i tredje generationen, säljer så många lösnummer.
Tillslut släpper kidnapparna Honom, för Hans mamma hade så ledsna ögon och det är jobbigt att hålla Honom gömd så där. En av killarna som kidnappat Honom får fängelse i tio år, måste betala ett skadestånd på 250 000, och blir sedan utvisad. "Straffen ligger inom ramens längd, men naturligtvis är jag inte nöjd" säger Hans advokat. (SvD 050715)
Så går Han hem. Han är skakad. Om nätterna kommer Han drömma mardrömmar. Sen gifter Han sig med sin kvinna. Och fast att de ska leva lyckligt i alla sina dagar så känner Han sig inte stark och modig. Och var gång Han ska hämta bilen i parkeringshuset så dunkar hjärtat extra högt.
Han trodde han skulle dö. Hon ville dö.
Han blev kidnappad mot sin vilja. Hon blev kidnappad punkt slut.
Hans kidnappare fick tio år. Hennes kidnappare fick två år och tre månader.
Och kanske är jag partiskt, men det är, tydligen, skillnad på folk och folk.
Så när två killar kommer och säger att Hon kan tjäna mycket pengar, så följer Hon med dem. För Hennes bror behöver nya skor, för egentligen har han inte skor alls. Och Hennes pappa skulle behöva gå till en läkare, för hans ben läker ihop fel. Och Hennes mamma skulle älska att få en röd klänning.
Killarna säger att Hon måste åka över till det där stora, fina, rika landet i väst. Och Hon gör det. För att Hennes mamma ska få en röd klänning. Killarna säger att det kommer bli lätt. Lätt att leva. Så kommer Hon dit. Och de stänger in Henne i en lägenhet med andra flickor. Sen kommer det stora, feta män, som inte pratar eller förstår Hennes språk. De tar på Henne och tvingar Henne att ha sex, fast att Hon bara är tretton år. De ler. De svettas. De grymtar. Och de slår Henne om Hon inte gör som de vill. Ibland kommer det män som vill göra konstiga saker. Saker Hon måste göra för att kunna köpa en röd klänning till sin mamma.
När polisen kommer till lägenheten pratar de det där konstiga språket. Sen skickar de tillbaka Henne till Hennes land. Killarna som kidnappat Henne får fängelse. Två år och tre månader. Och Kristina på Internationella åklagarkammaren i Göteborg är nöjd, för "de åtalade har ju blivit fällda enligt åtalet. Straffen förefaller rimliga" och tidningsrubriken blir "Sexhandel gav långa fängelsestraff". (DN 030610)
Men Hon kunde ändå inte köpa sin mamma en röd klänning, för Hon skämdes för mycket, så Hon valde att inte åka hem till sin familj. Hon fortsatte prostituera sig i sitt hemland. För Hon har hört att nu är Hon en hora. Och en gång en hora, alltid en hora. Och på sitt ena bröst har Hon nu ett ärr, en present från en av sina svenska kunder. Och de säger att Hon får skylla sig själv, för Hon följde ju med frivilligt. Hon blev inte kidnappad, även om lagen säger att Hon blev det.
Hans familj är rik. Hans mamma har kunnat vara hemma med alla barnen och Hans pappa har gett honom ett företag, som växt inom familjen. Han är tredje generationen. Han har en bror som han älskar. Och en kvinna som Han ska gifta sig med.
En dag, på väg mot bilen, på morgonen, blir Han kidnappad. Han får ligga i en liten låda, och männen som kidnappat Honom hotar med att döda Hans familj. Han får en radio. Han får mat och spelar kort med sina kidnappare. Ibland får Han ögonen förtejpade och de tar bilder av Honom, som de senare skickar till Hans familj. Ibland pratar de ett språk Han inte förstår och ibland låtsas Han att Han kan dålig engelska.
I ett naket rum står Hans föräldrar och vädjar in i kameran om att kidnapparna ska släppa Honom. Hans mamma har ledsna ögon och Hans pappa ser lite arg ut. Och media fiskar, nappar, kräks och älskar att Han, en man i tredje generationen, säljer så många lösnummer.
Tillslut släpper kidnapparna Honom, för Hans mamma hade så ledsna ögon och det är jobbigt att hålla Honom gömd så där. En av killarna som kidnappat Honom får fängelse i tio år, måste betala ett skadestånd på 250 000, och blir sedan utvisad. "Straffen ligger inom ramens längd, men naturligtvis är jag inte nöjd" säger Hans advokat. (SvD 050715)
Så går Han hem. Han är skakad. Om nätterna kommer Han drömma mardrömmar. Sen gifter Han sig med sin kvinna. Och fast att de ska leva lyckligt i alla sina dagar så känner Han sig inte stark och modig. Och var gång Han ska hämta bilen i parkeringshuset så dunkar hjärtat extra högt.
Han trodde han skulle dö. Hon ville dö.
Han blev kidnappad mot sin vilja. Hon blev kidnappad punkt slut.
Hans kidnappare fick tio år. Hennes kidnappare fick två år och tre månader.
Och kanske är jag partiskt, men det är, tydligen, skillnad på folk och folk.
25 mars 2006
Den där om för många
Så många ensamma själar som letar efter någon att stryka över ryggen.
Så många "nej, jag lovar, jag har bara bott i Stockholm i tre månader, jag känner inte så många här, jag vill bara ha en vän, inte någon att ha sex med".
Så många bortbjudna öl
Så mycket närkontakt
Så många fumlande händer
Så mycket redan-tagit-av-kläderna-i-tankarna.
Så många svettiga kroppar i takt
I otakt
Så många höga klackar
Irrande blickar
Menande leende
Sanningar
Och lögner.
Så mycket frustration
Så mycket ilska
Och vilja att bli av med den
Så många "Se dig för, djävla turkhora"
Så många tårar
Känslor i gungning
Kräkfyllda toaletter
Vilsna själar
Så mycket känslor som hänger över kanten.
Så många "får jag följa med dig hem?"
Vid kvart i tre.
Så mycket letande efter taxi
För att snabbt komma hem
Snabbt komma in
Snabbt komma ut
Snabbt komma in
Snabbt komma
Snabbt komma iväg igen.
Så många tankar
Så många människor
Ute en lönehelg.
Så många "nej, jag lovar, jag har bara bott i Stockholm i tre månader, jag känner inte så många här, jag vill bara ha en vän, inte någon att ha sex med".
Så många bortbjudna öl
Så mycket närkontakt
Så många fumlande händer
Så mycket redan-tagit-av-kläderna-i-tankarna.
Så många svettiga kroppar i takt
I otakt
Så många höga klackar
Irrande blickar
Menande leende
Sanningar
Och lögner.
Så mycket frustration
Så mycket ilska
Och vilja att bli av med den
Så många "Se dig för, djävla turkhora"
Så många tårar
Känslor i gungning
Kräkfyllda toaletter
Vilsna själar
Så mycket känslor som hänger över kanten.
Så många "får jag följa med dig hem?"
Vid kvart i tre.
Så mycket letande efter taxi
För att snabbt komma hem
Snabbt komma in
Snabbt komma ut
Snabbt komma in
Snabbt komma
Snabbt komma iväg igen.
Så många tankar
Så många människor
Ute en lönehelg.
Den där om fredagsnatten
Det hörs ett namn över vitklädda landskap
Det hörs en röst som är saknad
Det bultar till i ett flämtande hjärta
Det piper till i telefon
Det är visst nån som är tillbaka!
Det hörs en röst som är saknad
Det bultar till i ett flämtande hjärta
Det piper till i telefon
Det är visst nån som är tillbaka!
21 mars 2006
Den där om Götgatan
Jag skulle kunna berätta om hur jag går längs Götgatan
Och hur jag en gång läste i tidningen att det är den mest förorenade gatan i Sverige
Och om att jag berättade det för honom
Och hur han tyckte att det var intressant
Och hur jag älskade att berätta saker för honom som han tyckte var intressanta och inte bara avfärdade.
Neonskyltarna lyser och blinkar, där på Götgatan
Det är mörkt i övrigt
Vilket är en lögn
Det är aldrig mörkt i Stockholm
Mörkt är det i Östafrika
Alldeles kolsvart.
Jag skulle kunna berätta och peka att där
Där bakom hörnet bodde vi
Där firade vi jul
Där brände vi pepparkakor.
Jag skulle kunna berätta om hur kylan biter tag i mina kinder
Och om att jag tänker att "kan du inte bättre än så här?"
För än fryser jag inte ända in i själen
Bröstvårtor som ömmar
Frustration som brinner inne i kroppen
River och sliter
Och jag tänker att inte är det väl dags redan?
Jag skulle kunna berätta om hur mina klackar slår trottoaren
Om att Sofia en gång sagt att jag går väldigt bestämt och snabbt
Som om jag vet exakt var jag ska
Och att jag borde varit där redan
Jag tror mest att jag gillar att jag hörs
För då vet jag att jag lever.
Jag skulle kunna berätta om killens blick som håller kvar sin blick i min
En sekund för länge.
Jag skulle kunna berätta om hur han håller sin gravida flickvän i handen.
Jag skulle kunna berätta om att frustrationen gör så att jag förstår varför folk mördar
Om hur den håller mig i ett järngrepp
Som liknar det grepp som Bekräftelsemonstret brukar hålla mig i.
Jag skulle kunna berätta om hur det river och sliter
Jag har bara bott i Stockholm i tre månader
Och att det inte kan vara dags redan.
Jag skulle kunna berätta om att han stillade min hunger
Lugnade min frustration
Stannade tiden
Dränkte min ilska och längtan
Gjorde så att min längtan bort försvann
Men nu är han borta.
Jag skulle kunna berätta om att jag vill supa och slåss
Om att jag inte vill vara här
Samtidigt som jag vill, mer än allt, vara kvar
Stanna
Få ro
Och om att jag inte vet var det kommer från
"Från din mormor" säger mamma.
Jag skulle kunna berätta om att det nog är dags att sälja alla mina möbler igen
Sängen vi sov i
Stilla vilddjuren inuti mig.
Jag skulle kunna berätta om att jag går förbi ett fyllo som skriker att jag är snygg, men lite för ung för honom
Och om hur jag tänker att det är tur
Och om hur jag kommer fram dit jag ska
Dit jag redan borde varit för ett tag sedan
Om hur desperat och ilsket jag tränar mitt 90-minuters spinningspass
För att få vilddjuren under kontroll.
Jag skulle kunna berätta om att jag kommer ut igen
Och om hur jag redan i tanken är borta
Någon annanstans
Om hur neonskyltarna blinkar
Om hur brösten ömmar
Om hur mina klackar låter
Men jag tror att jag gör det en annan gång.
Och hur jag en gång läste i tidningen att det är den mest förorenade gatan i Sverige
Och om att jag berättade det för honom
Och hur han tyckte att det var intressant
Och hur jag älskade att berätta saker för honom som han tyckte var intressanta och inte bara avfärdade.
Neonskyltarna lyser och blinkar, där på Götgatan
Det är mörkt i övrigt
Vilket är en lögn
Det är aldrig mörkt i Stockholm
Mörkt är det i Östafrika
Alldeles kolsvart.
Jag skulle kunna berätta och peka att där
Där bakom hörnet bodde vi
Där firade vi jul
Där brände vi pepparkakor.
Jag skulle kunna berätta om hur kylan biter tag i mina kinder
Och om att jag tänker att "kan du inte bättre än så här?"
För än fryser jag inte ända in i själen
Bröstvårtor som ömmar
Frustration som brinner inne i kroppen
River och sliter
Och jag tänker att inte är det väl dags redan?
Jag skulle kunna berätta om hur mina klackar slår trottoaren
Om att Sofia en gång sagt att jag går väldigt bestämt och snabbt
Som om jag vet exakt var jag ska
Och att jag borde varit där redan
Jag tror mest att jag gillar att jag hörs
För då vet jag att jag lever.
Jag skulle kunna berätta om killens blick som håller kvar sin blick i min
En sekund för länge.
Jag skulle kunna berätta om hur han håller sin gravida flickvän i handen.
Jag skulle kunna berätta om att frustrationen gör så att jag förstår varför folk mördar
Om hur den håller mig i ett järngrepp
Som liknar det grepp som Bekräftelsemonstret brukar hålla mig i.
Jag skulle kunna berätta om hur det river och sliter
Jag har bara bott i Stockholm i tre månader
Och att det inte kan vara dags redan.
Jag skulle kunna berätta om att han stillade min hunger
Lugnade min frustration
Stannade tiden
Dränkte min ilska och längtan
Gjorde så att min längtan bort försvann
Men nu är han borta.
Jag skulle kunna berätta om att jag vill supa och slåss
Om att jag inte vill vara här
Samtidigt som jag vill, mer än allt, vara kvar
Stanna
Få ro
Och om att jag inte vet var det kommer från
"Från din mormor" säger mamma.
Jag skulle kunna berätta om att det nog är dags att sälja alla mina möbler igen
Sängen vi sov i
Stilla vilddjuren inuti mig.
Jag skulle kunna berätta om att jag går förbi ett fyllo som skriker att jag är snygg, men lite för ung för honom
Och om hur jag tänker att det är tur
Och om hur jag kommer fram dit jag ska
Dit jag redan borde varit för ett tag sedan
Om hur desperat och ilsket jag tränar mitt 90-minuters spinningspass
För att få vilddjuren under kontroll.
Jag skulle kunna berätta om att jag kommer ut igen
Och om hur jag redan i tanken är borta
Någon annanstans
Om hur neonskyltarna blinkar
Om hur brösten ömmar
Om hur mina klackar låter
Men jag tror att jag gör det en annan gång.
Den där om "Oh Long John"
När jag hittar något kul så måste jag titta på det varje dag. Gärna några gånger per dag. Detta klipp visade min bror för mig när jag var hemma i Skåne. Det är fortfarande det bästa jag vet!
Den där om Fröken Freivalds
Att inte skriva om Freivalds avgång, som blivande statsvetare, vore ju kanske en ganska stor miss. Så därför:
Regering och (framför allt) riksdag ska representera folket. Om en majoritet av folket vill att Freivald ska avgå ska Freivald avgå. Hade hon själv fått välja så hade hon nog suttit kvar tills hon trillat av pinn. Som alla andra. (Och eftersom jag tydligen ska vara miljöpartist, så kan jag ju här meddela att den enda jag vet som själv sagt att han ska avgå, så att nytt blod kommer in, är Gustav Fridolin).
Enligt Dagens Nyheters nätbilaga tycker 85% av de som röstat att det var rätt av Freivalds att avgå. För sådana här nätundersökningar är ju så trovärdiga.
Efter tsunamin var det väldigt lägligt att ha en syndabock att skylla allt på och eftersom det är svårt att lägga sin ilska på havet och naturen blev Freivalds ett lämpligt mål.
Jag är ingen socialdemokrat. Jag är inte objektiv. Jag har aldrig gillat Persson. Dock kan jag inte låta bli att hålla med signaturen "Drevet" på Aftonbladet som, med felstavningar, skriver:
"Läste igår på webben om två lodjur som hade förföljts med snöscootrar och sedan , när de hade stupat av utmattning, kallblodigt körts över och massakrerats. Trots att jag inte eg. gillar Freiwalds, kan jag inte låta bli att dra en parallell till dagens händelser med F:s avgång!"
Regering och (framför allt) riksdag ska representera folket. Om en majoritet av folket vill att Freivald ska avgå ska Freivald avgå. Hade hon själv fått välja så hade hon nog suttit kvar tills hon trillat av pinn. Som alla andra. (Och eftersom jag tydligen ska vara miljöpartist, så kan jag ju här meddela att den enda jag vet som själv sagt att han ska avgå, så att nytt blod kommer in, är Gustav Fridolin).
Enligt Dagens Nyheters nätbilaga tycker 85% av de som röstat att det var rätt av Freivalds att avgå. För sådana här nätundersökningar är ju så trovärdiga.
Efter tsunamin var det väldigt lägligt att ha en syndabock att skylla allt på och eftersom det är svårt att lägga sin ilska på havet och naturen blev Freivalds ett lämpligt mål.
Jag är ingen socialdemokrat. Jag är inte objektiv. Jag har aldrig gillat Persson. Dock kan jag inte låta bli att hålla med signaturen "Drevet" på Aftonbladet som, med felstavningar, skriver:
"Läste igår på webben om två lodjur som hade förföljts med snöscootrar och sedan , när de hade stupat av utmattning, kallblodigt körts över och massakrerats. Trots att jag inte eg. gillar Freiwalds, kan jag inte låta bli att dra en parallell till dagens händelser med F:s avgång!"
20 mars 2006
Den där om sekunderna innan
Det är de där ögonblicken innan något händer som är bäst.
När han nosar en lite nätt i nacken och blåser lite i örat och man känner hur hans mun närmar sig ens egen, men den är inte riktigt där än.
Eller som när man springer upp för trappan, låser upp dörren, slänger av sig kläderna och sätter sig på toaletten, men håller igen, för det är så skönt att tänka på att man äntligen ska få kissa.
Eller som när de kom till London.
Jag åkte till flygplatsen en timme innan de skulle landa. Gick omkring och tittade på folk. Log när jag tänkte på att jag snart skulle få gräva in min näsa i pappas hals. Så kom de. Och jag ställde mig bakom en pelare, så att de inte skulle se mig. Så att jag kunde titta på dem. Beundra och studera. Få tårar i ögonen. Sekunderna innan.
För det är de där ögonblicken innan något händer som är bäst.
När han nosar en lite nätt i nacken och blåser lite i örat och man känner hur hans mun närmar sig ens egen, men den är inte riktigt där än.
Eller som när man springer upp för trappan, låser upp dörren, slänger av sig kläderna och sätter sig på toaletten, men håller igen, för det är så skönt att tänka på att man äntligen ska få kissa.
Eller som när de kom till London.
Jag åkte till flygplatsen en timme innan de skulle landa. Gick omkring och tittade på folk. Log när jag tänkte på att jag snart skulle få gräva in min näsa i pappas hals. Så kom de. Och jag ställde mig bakom en pelare, så att de inte skulle se mig. Så att jag kunde titta på dem. Beundra och studera. Få tårar i ögonen. Sekunderna innan.
För det är de där ögonblicken innan något händer som är bäst.
19 mars 2006
Den där om att bli frustrerad
Riktigt helvetesdjävlakukfrustrerad är jag just nu. Och vanligtvis brukar jag kunna lösa detta genom att
1. Knulla upp pojkvän
2. Springa en massa kilometer
men pojkvän finns inte längre och marken är halsomfan.
Kan inte någon komma hit så att jag kan få slå på er? Om jag ber snällt och slår lite försiktigt?
1. Knulla upp pojkvän
2. Springa en massa kilometer
men pojkvän finns inte längre och marken är halsomfan.
Kan inte någon komma hit så att jag kan få slå på er? Om jag ber snällt och slår lite försiktigt?
Den där om fnissandet
När man var runt femton så satt man alltid i telefon. Och med man så menar jag så klart jag. Och de jag pratade med. Så kom man ut från sitt rum, nöjd som en liten katt över killen man träffat på fredagen och pratat med i fyra timmar på söndagen, och mamma stod i köket och frågade vilken kille det nu var jag fnissat så mycket med.
Då blev man sur, för man var alltid sur när man var femton.
Jag saknar att prata i telefon. Särskilt på söndagar. Jag saknar att få telefonnummer skrivna över hela armen "Fredrik 046-XXXXXX". Jag saknar nervositeten över att ringa upp. Jag saknar listan man hade med saker att prata om, ifall det skulle gå trögt. Jag saknar allt det där.
Jag ska fanimej börja ringa folk igen. Killar. Och jag ska fanimej börja fnissa igen.
Fast inte förrän om två veckor.
Då blev man sur, för man var alltid sur när man var femton.
Jag saknar att prata i telefon. Särskilt på söndagar. Jag saknar att få telefonnummer skrivna över hela armen "Fredrik 046-XXXXXX". Jag saknar nervositeten över att ringa upp. Jag saknar listan man hade med saker att prata om, ifall det skulle gå trögt. Jag saknar allt det där.
Jag ska fanimej börja ringa folk igen. Killar. Och jag ska fanimej börja fnissa igen.
Fast inte förrän om två veckor.
18 mars 2006
Den där om det mycket vetenskapliga projektet
Jag har kommit på en häftig sak. Den häftiga saken har med bakismående att göra. Låt mig berätta:
Innan jag fyllde tjugo blev jag inte bakis en enda gång. Och då började jag ändå supa ganska rejält när jag var fjorton. Vi pratar ramla-snurra-pinsam-fylla. Vi pratar många. Vi pratar varje helg. Minst. Så flyttade jag till London som nittonåring och dagen efter min tjugoårsdag hade jag min första riktiga bakis-helvete-vad-händer-med-mitt-huvud?-upplevelse. Min bror var med om samma sak. Han söp inte lika mycket som mig när han var yngre, men han var inte bakis förrän efter han blev tjugo.
Idag kom jag på att det var längesen jag blev så där asbakis. Jag har supit ner mig och sagt saker jag inte borde och träffat folk jag inte borde och gjort grejer jag inte borde, men allt det där minns jag inte för jag har haft minnesluckor. Men! Ingen bakisjenny.
Jag funderade och funderade. Eller okej, inte så länge, men jag kom på att sist jag var riktigt bakis och låg i sängen tills klockan blev efter fyra på dagen var dagen efter min tjugofemårsdag. Jag låg i min fina dubbelsäng, mellan bästa Petra och bästa M.
Alltså, bror; ha förtröstan, efter det att du fyllt tjugofem kommer du aldrig mer att vara bakis! Jag har nu vetenskapligt bevisat att det bara är mellan 20-25-årsålder som man är bakis.
Punkt slut.
Innan jag fyllde tjugo blev jag inte bakis en enda gång. Och då började jag ändå supa ganska rejält när jag var fjorton. Vi pratar ramla-snurra-pinsam-fylla. Vi pratar många. Vi pratar varje helg. Minst. Så flyttade jag till London som nittonåring och dagen efter min tjugoårsdag hade jag min första riktiga bakis-helvete-vad-händer-med-mitt-huvud?-upplevelse. Min bror var med om samma sak. Han söp inte lika mycket som mig när han var yngre, men han var inte bakis förrän efter han blev tjugo.
Idag kom jag på att det var längesen jag blev så där asbakis. Jag har supit ner mig och sagt saker jag inte borde och träffat folk jag inte borde och gjort grejer jag inte borde, men allt det där minns jag inte för jag har haft minnesluckor. Men! Ingen bakisjenny.
Jag funderade och funderade. Eller okej, inte så länge, men jag kom på att sist jag var riktigt bakis och låg i sängen tills klockan blev efter fyra på dagen var dagen efter min tjugofemårsdag. Jag låg i min fina dubbelsäng, mellan bästa Petra och bästa M.
Alltså, bror; ha förtröstan, efter det att du fyllt tjugofem kommer du aldrig mer att vara bakis! Jag har nu vetenskapligt bevisat att det bara är mellan 20-25-årsålder som man är bakis.
Punkt slut.
Den där om Arkix X
När och hur kommer folk över sina ex? Hur tusan stoppar man ner dem i Arkiv X? Jag förstår det verkligen inte. Hur kan man älska en person så förbannat mycket, och ha livslånga planer med dem och sen en dag så bestämmer man sig bara för att sluta älska och då är allt slut.
Jag kommer nog, länge, länge, undra hur det skulle ha blivit. Hur våra jular skulle sett ut. Första midsommaren utan honom. Första utlandssemestern. När någon nära dör. Hur ska jag då klara av att inte ha honom vid min sida?
Hur ska jag klara av att leva hela mitt liv utan honom?
Hur ska jag klara av att träffa någon annan och göra nya, stormande, flygande planer med denna nya? Hur ska jag göra för att ändra bilden i mitt huvud om hur mina barn kommer se ut?
Jag förstår det inte.
Jag kommer nog, länge, länge, undra hur det skulle ha blivit. Hur våra jular skulle sett ut. Första midsommaren utan honom. Första utlandssemestern. När någon nära dör. Hur ska jag då klara av att inte ha honom vid min sida?
Hur ska jag klara av att leva hela mitt liv utan honom?
Hur ska jag klara av att träffa någon annan och göra nya, stormande, flygande planer med denna nya? Hur ska jag göra för att ändra bilden i mitt huvud om hur mina barn kommer se ut?
Jag förstår det inte.
17 mars 2006
Den där om kommentaren
Här lägger man upp en läskig-som-fan-bild, eller om den bara ska se elak ut. Så får man följande kommentar av sin bror:
"Sjukt vad hon den där är lik dig. Trodde först det var du. :D".
Tack för det.
Den där om 66%
| You Are 66% Evil |
 You are very evil. And you're too evil to care. Those who love you probably also fear you. A lot. |
Snott av Coin-operated boy
Den där om "and a diet coke!"
När jag gick i lågstadiet (ett sådant taskigt ord förresten - ett lägre stadie) kom det in en tjock (hon är alltid tjock i mitt minne) tant och gav oss florskölj. Sen fick vi se en tecknad film, från 1970-talet, om tandtroll.
För när man var liten var tandtroll det enda man behövde vara rädd för. Då hade de inte uppfunnit cancer och aids. Det var bara gamla människor som dog. De självdog (en till parentes. När jag var ute med läkarstudenten så råkade jag säga något om självdöende åldringar och fick då lära mig att ingen självdör. Det skiter jag i. Nu när jag inte ska bli läkarhustru) och en och en annan unge som blev kidnappad av fula gubbar i långrock. Ja, och Olof Palme, så klart.
Idag måste man vara rädd för så mycket. Så många gubbar och deras konstiga idéer. Gubbar som Robert Atkins. Ola Lauritzson. Och produkter. Ämnen. Aspartam. Säg aspartam till kombo Sofia och hon springer skrikande åt andra hållet.
Jag vaknar ur mardrömmar där jag tryckt i mig vitt bröd/pasta/ris och sen gått en grym och tidig död till mötes. Allt i våra skåp är numera mörkt (den där teorin om att allt mörkt gjorts till ondo för att negrar är mörka stämmer alltså inte).
Hade tjejen på Sandys eller Subway frågat "vitt eller mörkt bröd?" för tio år sedan hade folk klubbat ner henne och sen snott åt sig allt vitt bröd hon hade bakom kassan. Idag rynkar de på näsan och tror att hon är galen. För det är ingen som äter vitt bröd längre. Ingen vill väl dö i förtid? Eller ännu värre - bli TJOCK?!?
Och folk skrattar åt tjocka tanter (alltid tanter, aldrig gubbar) som går till Mc Donald's och beställer in en Big Mac med extra allt och majonnäs, och sen tillägger "and a diet coke", men fan, det har satt sig. I bakhuvudet sitter inte längre tandtrollen och flinar, för hey, man kan vara med i "Extrem make over" och få nya tänder. Men vanlig cola går bort. För vanlig cola är det nya tandtrollet.
Vanlig cola och vita produkter är djävulens verktyg.
Och ursäkta, till min svenskafröken Ulla på gymnasiet, för alla parenteser (svenskafröken sa att man inte skulle använda parenteser, för det som stod inom dem verkade ändå så onödigt.)
För när man var liten var tandtroll det enda man behövde vara rädd för. Då hade de inte uppfunnit cancer och aids. Det var bara gamla människor som dog. De självdog (en till parentes. När jag var ute med läkarstudenten så råkade jag säga något om självdöende åldringar och fick då lära mig att ingen självdör. Det skiter jag i. Nu när jag inte ska bli läkarhustru) och en och en annan unge som blev kidnappad av fula gubbar i långrock. Ja, och Olof Palme, så klart.
Idag måste man vara rädd för så mycket. Så många gubbar och deras konstiga idéer. Gubbar som Robert Atkins. Ola Lauritzson. Och produkter. Ämnen. Aspartam. Säg aspartam till kombo Sofia och hon springer skrikande åt andra hållet.
Jag vaknar ur mardrömmar där jag tryckt i mig vitt bröd/pasta/ris och sen gått en grym och tidig död till mötes. Allt i våra skåp är numera mörkt (den där teorin om att allt mörkt gjorts till ondo för att negrar är mörka stämmer alltså inte).
Hade tjejen på Sandys eller Subway frågat "vitt eller mörkt bröd?" för tio år sedan hade folk klubbat ner henne och sen snott åt sig allt vitt bröd hon hade bakom kassan. Idag rynkar de på näsan och tror att hon är galen. För det är ingen som äter vitt bröd längre. Ingen vill väl dö i förtid? Eller ännu värre - bli TJOCK?!?
Och folk skrattar åt tjocka tanter (alltid tanter, aldrig gubbar) som går till Mc Donald's och beställer in en Big Mac med extra allt och majonnäs, och sen tillägger "and a diet coke", men fan, det har satt sig. I bakhuvudet sitter inte längre tandtrollen och flinar, för hey, man kan vara med i "Extrem make over" och få nya tänder. Men vanlig cola går bort. För vanlig cola är det nya tandtrollet.
Vanlig cola och vita produkter är djävulens verktyg.
Och ursäkta, till min svenskafröken Ulla på gymnasiet, för alla parenteser (svenskafröken sa att man inte skulle använda parenteser, för det som stod inom dem verkade ändå så onödigt.)
16 mars 2006
Den där om vita veckan
På lördag har det gått en vecka.
En vecka utan telefonsamtal.
En vecka med "men du, jag är lite upptagen just nu. I mitt liv. Och så. Men ha det så fint!"
En vecka av längtan. Tankar. Backeklättrande.
En vecka utan pulserande hud.
En vecka utan andedräkt. Visk i örat. Smekande på naken hud.
En vecka utan "du är vacker!"
Och det låter kanske inte så svårt.
Det låter kanske inte så påfrestande.
Det borde inte vara det heller.
Men det är det.
Och Sofia har ätit upp glassen.
En vecka utan telefonsamtal.
En vecka med "men du, jag är lite upptagen just nu. I mitt liv. Och så. Men ha det så fint!"
En vecka av längtan. Tankar. Backeklättrande.
En vecka utan pulserande hud.
En vecka utan andedräkt. Visk i örat. Smekande på naken hud.
En vecka utan "du är vacker!"
Och det låter kanske inte så svårt.
Det låter kanske inte så påfrestande.
Det borde inte vara det heller.
Men det är det.
Och Sofia har ätit upp glassen.
Den där om önskelistan
1. Fred på jorden.
2. Att världssvälten är ett minne blott.
3. Jämställdhet och jämlikhet.
4. Stopp på växthuseffekten.
5. En apa som blåser ditt nagellack torrt.
2. Att världssvälten är ett minne blott.
3. Jämställdhet och jämlikhet.
4. Stopp på växthuseffekten.
5. En apa som blåser ditt nagellack torrt.
Den där om klacken
När jag var nere i Skåne för två veckor sedan var vi ute och festade. Jag blev trampad på foten och satte mig ner för att svära och säga "aj!" i en kvart. På morgonen när jag vaknade var foten svullen.
Jag är ingen expert på varken fötter eller tramp, men det gör fortfarande skitont, jag har ett blåmärke, och jag tror inte att det är så bra, va?
Jag är ingen expert på varken fötter eller tramp, men det gör fortfarande skitont, jag har ett blåmärke, och jag tror inte att det är så bra, va?
15 mars 2006
Den där om Amanda
Jag och min nya kompis är som ett nyförälskat par.
Vi sitter och fnittrar på föreläsningarna. Efter föreläsningarna bönar vi varandra att stanna kvar och plugga. Sen stannar vi.
Och pratar.
Hon vill att jag ska flytta till en lägenhet som ligger fyra minuter ifrån hennes. Jag har träffat tre av hennes kompisar och det var lite nervöst. Hennes pojkvän vill träffa mig och jag är hembjuden dit på fredag. Jag har frågat henne om hennes favoritfärg och en annan tjej i klassen blev förvånade över att vi bara känt varandra i två månader.
Jag håller alltid en plats innan föreläsningen, och om folk frågar så säger jag att den är upptagen. Vi skickar lappar med "kolla människan där borta. Är det en kille eller tjej?" Och i dag fick jag ett sms där hon kallade mig baby. Hon vet hur jag vill ha mitt te och jag vet hur hon vill ha sitt kaffe. Hon letar aktivt efter en ny pojkvän till mig och ringer när hon hittat nya killar som jag kan dejta. Jag ringde till henne när jag varit på min senaste dejt och hon sa att han inte alls lät som min typ. För hon vet min typ. Hon viskar hemligheter i mitt öra och skrattar högt åt mina skämt. Vi blir stolta över varandra när vi får vg på tentorna och säger "äh, det var ju bara en femma" när vi vill betala tillbaka den där femman vi lånat.
Vi sitter och fnittrar på föreläsningarna. Efter föreläsningarna bönar vi varandra att stanna kvar och plugga. Sen stannar vi.
Och pratar.
Hon vill att jag ska flytta till en lägenhet som ligger fyra minuter ifrån hennes. Jag har träffat tre av hennes kompisar och det var lite nervöst. Hennes pojkvän vill träffa mig och jag är hembjuden dit på fredag. Jag har frågat henne om hennes favoritfärg och en annan tjej i klassen blev förvånade över att vi bara känt varandra i två månader.
Jag håller alltid en plats innan föreläsningen, och om folk frågar så säger jag att den är upptagen. Vi skickar lappar med "kolla människan där borta. Är det en kille eller tjej?" Och i dag fick jag ett sms där hon kallade mig baby. Hon vet hur jag vill ha mitt te och jag vet hur hon vill ha sitt kaffe. Hon letar aktivt efter en ny pojkvän till mig och ringer när hon hittat nya killar som jag kan dejta. Jag ringde till henne när jag varit på min senaste dejt och hon sa att han inte alls lät som min typ. För hon vet min typ. Hon viskar hemligheter i mitt öra och skrattar högt åt mina skämt. Vi blir stolta över varandra när vi får vg på tentorna och säger "äh, det var ju bara en femma" när vi vill betala tillbaka den där femman vi lånat.
Jag åkte en stor omväg med bussen från Östermalmstorg en gång för att hon inte hade berättat sin historia om hundar, som hon höll på med. Hon försvarar mig och det jag sagt på de seminarie vi har, och vi blir besvikna när läraren delar in oss i ett-två-tre, eftersom vi alltid sitter bredvid varandra och då hamnar i olika grupper. Hon berömmer min nya väska och erbjuder sig att låna ut sina nya, dyra stövlar när jag säger att jag vill ha ett par sådana. Jag tycker att hennes tröja är jättesnygg och hon berättar allt om hur det är att bleka tänderna.
Jag funderar på att stanna i Stockholm i höst och hon kör en aktiv kampanj för att få mig att stanna. Vi ska skriva uppsats tillsammans och ringer varandra när vi är fulla.
Jag är nyförälskad. Hon är förälskad. Vi är förälskade. Och det är så himla, himla härligt att ha en kompis!
Den där om löften
Nyår 2004/2005 var mitt nyårslöfte att jag inte skulle gråta så mycket.
Jag lyckades inget vidare.
Jag skulle önskat det denna nyårsafton istället.
Försöker, men det kommer fan ingen gråt.
"Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
Som stenar mot glas
Varning för ras."
Jag lyckades inget vidare.
Jag skulle önskat det denna nyårsafton istället.
Försöker, men det kommer fan ingen gråt.
"Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
Som stenar mot glas
Varning för ras."
Den där om WTF?
De senaste dagarna har jag haft ett underligt begär efter låten "Everything I do (I do it for you)" med Bryan Adams.
Den där om att jag gått vilse
Gars du complexe:
Du ska få en uppgift för att rena dig. Inga killar på två veckor.
Jenny:
Men jisses. Det kommer jag inte kunna hålla. Har redan tre inbokade nästa vecka.
GdC:
Men jag tror det skulle vara nyttigt för dig. Egentligen skulle det behövas inga killar på tre månader, men vi börjar mjukt. Vad jag säger är att du behöver lära dig att vara ensam. På riktigt. Jag tror inte du klarar två veckor.
Jenny:
Det tror inte jag heller.
GdC:
Och det tycker jag är dåligt.
Jenny:
Klart att det är dåligt.
GdC:
Men dåså. Då är vi överrens. Fast du trivs bra med att vara dålig har jag förstått. Du kanske rent av straffar dig själv?
Jenny:
Skulle inte du äta?
Detta samtal plus att ha M:s "gå du och lek med dina toyboys" ringande i öronen de senaste dagarna har gjort att jag varit lite... disträ.
Det är fan att vissa människor får dig att tänka mer än vad som är nyttigt. Jag har nu dumpat/ställt in alla dejter jag tänkt gå på.
Från början var de fem. Sen blev de tre.
Sen stod hon ensam kvar.
Det är kallt just nu.
Du ska få en uppgift för att rena dig. Inga killar på två veckor.
Jenny:
Men jisses. Det kommer jag inte kunna hålla. Har redan tre inbokade nästa vecka.
GdC:
Men jag tror det skulle vara nyttigt för dig. Egentligen skulle det behövas inga killar på tre månader, men vi börjar mjukt. Vad jag säger är att du behöver lära dig att vara ensam. På riktigt. Jag tror inte du klarar två veckor.
Jenny:
Det tror inte jag heller.
GdC:
Och det tycker jag är dåligt.
Jenny:
Klart att det är dåligt.
GdC:
Men dåså. Då är vi överrens. Fast du trivs bra med att vara dålig har jag förstått. Du kanske rent av straffar dig själv?
Jenny:
Skulle inte du äta?
Detta samtal plus att ha M:s "gå du och lek med dina toyboys" ringande i öronen de senaste dagarna har gjort att jag varit lite... disträ.
Det är fan att vissa människor får dig att tänka mer än vad som är nyttigt. Jag har nu dumpat/ställt in alla dejter jag tänkt gå på.
Från början var de fem. Sen blev de tre.
Sen stod hon ensam kvar.
Det är kallt just nu.
Den där om lycka
Som vanligt
Som alltid
Glömde vi bort att solen kan brännas i Sverige.
Vi cyklade ut, så långt man kunde komma
Så långt norrut vi kunde
Innan havet var i vägen.
Vi låg i gräset
Och gjorde det där man gör
Om somrarna.
Tittade på molnen
Och höll varandra i handen
Så där som man gör.
Och allting kittlade
Och vi var lyckliga
Så där som man är.
På vägen hem gick hans sko sönder.
Som alltid
Glömde vi bort att solen kan brännas i Sverige.
Vi cyklade ut, så långt man kunde komma
Så långt norrut vi kunde
Innan havet var i vägen.
Vi låg i gräset
Och gjorde det där man gör
Om somrarna.
Tittade på molnen
Och höll varandra i handen
Så där som man gör.
Och allting kittlade
Och vi var lyckliga
Så där som man är.
På vägen hem gick hans sko sönder.
13 mars 2006
Den där om hur det gick
Tänkte utvärdera eftersom ungefär en fjärdedel har gått (!!!).
Jag skrev att jag ville göra/ha det här år 2006:
Ha kul - jepps, det är gjort!
Kunna hålla in magen vid ståsex - jag har faktiskt övat på det i duschen, det gick inget vidare, för jag började tänka på annat och fläskade ut.
Ha sex - jo, det har jag haft.
Hångel - det med. Med fler än en. (Det blir liksom pluspoäng om det är med fler än en. Så det så.)
Lära mig dansa sån där 20-talsdans (med fransar på kjolen och fjädrar i håret) - inte än. Någonting säger mig att det inte kommer hända heller. Fan. Jo! Det ska hända! Måste hända!
Ingen död eller sjukheter eller hemskheter - tyvärr har jag inte lyckats undvika död, sjukheter eller hemskheter. Inget av det. Och så har galna fågelinfluensan kommit.
Franskalektioner - lite, lite har jag lärt mig av kombon. Lite, lite. Hon sitter i rummet bredvid och skrattar på franska dagarna i ända.
Klara alla mina kurser - till och med vg har jag lyckats pricka av.
Bo i Mexiko alternativt Tanzania alternativt Sydamerika - Mexiko är planerat till hösten. Planerat är dock inte samma sak som att faktiskt göra det.
Bli brun och gärna lite längre - Nej. Fast jag har köpt nya skor, med klack, det måste räknas?
Bli snygg - men alltså... nej.
Kunna sjunga helt plötsligt (teckna går också för sig) - fan. Listan började ganska bra. Den går utför nu.
Bli rik - har snarare gått och blivit riktigt djävla fattig!
Hitta en riktig skattkarta, hitta en skrattkarta - inget av det, men funderade på att ge en annan en på alla hjärtans dag. Det blev inte så.
Läsa alla böckerna i bokhyllan - drabbades av någon konstig icke-läslust i januari, den höll i sig tills för cirka en vecka sedan. Just nu läser jag "Döttrarnas rike" av Yang Erche Namu. Inte så bra.
Få en riktigt rolig 26-årsdag - det var en söndag. Jag var bakis. Men den var trevlig.
Köpa många fina skor - jag har hittils köpt elva par. Alla fina.
Få många spontana presenter - jo, faktiskt. Fler än väntat.
Få härliga vänner i klassen och inte vara ensam och stå och titta på alla som skrattar på rasten - har träffat världens sötaste klasskompis som pratar lika mycket som jag.
Bli utbjuden på dejt - ja! Fem stycken olika killar har gjort detta. Och jag ler och ser söt ut. Känner ni för att bjuda ut mig så är det bara att fråga, lock, lock!
Vill att någon säger till mig att jag är vacker (inte söt, för söt är man när man är fem) - nej. Inte än. Men jag har fått annat fint sagt till mig.
Bli bjuden på en resa - nej. Inte en enda. Jo, en till Skåne. Men det är bara på låtsas. Jag menade liksom resa till andra sidan jorden.
Få en kompis norr om Stockholm - nej. Jag jobbar på det.
Definitivt ansa mellan benen - jo.
Kolla mig mer mellan benen - nej. Bara en gång.
Kunna argumentera ner någon på krogen - nej, men dock har jag hånglat upp en främling utan att säga något till honom före. Det måste också räknas som okej? Inte bäst, men okej.
Slå någon hårt i skallen - nej. Vill det fortfarande.
Ha någonstans att bo mellan april till september - jo. Det lutar åt ett kollektiv med fem killar.
Göra något som jag inte trodde att jag skulle klara av (kanske äta ett hårstrå... åh fy fan!) - jag åt ett hårstrå igår. Det var inte meningen. Det var mest läskigt.
Vara nyförälskad - nej, fy bubblan, inte alls.
Umgås mer med mina kompisar från Skåne - nej, men dock har jag försökt höra av mig mer. Liiite bättre har det gått. Skånekompisen i Skövde är jag dock dålig på, trots att jag är jättekär i henne. Förlåt!
Jomen. Nu ska jag bara hitta någon att slå i skallen och bli kär i med, så är allt fix färdigt. Det kanske till och med går att kombinera?
Jag skrev att jag ville göra/ha det här år 2006:
Ha kul - jepps, det är gjort!
Kunna hålla in magen vid ståsex - jag har faktiskt övat på det i duschen, det gick inget vidare, för jag började tänka på annat och fläskade ut.
Ha sex - jo, det har jag haft.
Hångel - det med. Med fler än en. (Det blir liksom pluspoäng om det är med fler än en. Så det så.)
Lära mig dansa sån där 20-talsdans (med fransar på kjolen och fjädrar i håret) - inte än. Någonting säger mig att det inte kommer hända heller. Fan. Jo! Det ska hända! Måste hända!
Ingen död eller sjukheter eller hemskheter - tyvärr har jag inte lyckats undvika död, sjukheter eller hemskheter. Inget av det. Och så har galna fågelinfluensan kommit.
Franskalektioner - lite, lite har jag lärt mig av kombon. Lite, lite. Hon sitter i rummet bredvid och skrattar på franska dagarna i ända.
Klara alla mina kurser - till och med vg har jag lyckats pricka av.
Bo i Mexiko alternativt Tanzania alternativt Sydamerika - Mexiko är planerat till hösten. Planerat är dock inte samma sak som att faktiskt göra det.
Bli brun och gärna lite längre - Nej. Fast jag har köpt nya skor, med klack, det måste räknas?
Bli snygg - men alltså... nej.
Kunna sjunga helt plötsligt (teckna går också för sig) - fan. Listan började ganska bra. Den går utför nu.
Bli rik - har snarare gått och blivit riktigt djävla fattig!
Hitta en riktig skattkarta, hitta en skrattkarta - inget av det, men funderade på att ge en annan en på alla hjärtans dag. Det blev inte så.
Läsa alla böckerna i bokhyllan - drabbades av någon konstig icke-läslust i januari, den höll i sig tills för cirka en vecka sedan. Just nu läser jag "Döttrarnas rike" av Yang Erche Namu. Inte så bra.
Få en riktigt rolig 26-årsdag - det var en söndag. Jag var bakis. Men den var trevlig.
Köpa många fina skor - jag har hittils köpt elva par. Alla fina.
Få många spontana presenter - jo, faktiskt. Fler än väntat.
Få härliga vänner i klassen och inte vara ensam och stå och titta på alla som skrattar på rasten - har träffat världens sötaste klasskompis som pratar lika mycket som jag.
Bli utbjuden på dejt - ja! Fem stycken olika killar har gjort detta. Och jag ler och ser söt ut. Känner ni för att bjuda ut mig så är det bara att fråga, lock, lock!
Vill att någon säger till mig att jag är vacker (inte söt, för söt är man när man är fem) - nej. Inte än. Men jag har fått annat fint sagt till mig.
Bli bjuden på en resa - nej. Inte en enda. Jo, en till Skåne. Men det är bara på låtsas. Jag menade liksom resa till andra sidan jorden.
Få en kompis norr om Stockholm - nej. Jag jobbar på det.
Definitivt ansa mellan benen - jo.
Kolla mig mer mellan benen - nej. Bara en gång.
Kunna argumentera ner någon på krogen - nej, men dock har jag hånglat upp en främling utan att säga något till honom före. Det måste också räknas som okej? Inte bäst, men okej.
Slå någon hårt i skallen - nej. Vill det fortfarande.
Ha någonstans att bo mellan april till september - jo. Det lutar åt ett kollektiv med fem killar.
Göra något som jag inte trodde att jag skulle klara av (kanske äta ett hårstrå... åh fy fan!) - jag åt ett hårstrå igår. Det var inte meningen. Det var mest läskigt.
Vara nyförälskad - nej, fy bubblan, inte alls.
Umgås mer med mina kompisar från Skåne - nej, men dock har jag försökt höra av mig mer. Liiite bättre har det gått. Skånekompisen i Skövde är jag dock dålig på, trots att jag är jättekär i henne. Förlåt!
Jomen. Nu ska jag bara hitta någon att slå i skallen och bli kär i med, så är allt fix färdigt. Det kanske till och med går att kombinera?
12 mars 2006
Den där om den nya
"Nu har jag träffat henne. M:s nya"
Så sa hon.
Så sa hon när jag kom hem i går.
Den där nya som jag inte får veta någonting om.
Och jag kom in i något konstigt tillstånd.
Ni vet när periferin svartnar och man bara ser rakt fram?
Som om man var i en krissituation, där man bara behövde koncentrera sig på det viktigaste.
Där hamnade jag.
Jag kan inte fly från det här.
Jag kan inte fly från det här, för det är verklighet.
Om än bisarrt.
Hur kunde det gå så här?
Varför är jag ute och träffar killar som är tatuerade på knogarna.
Killar som är svåra som sådana där färgkuber där man ska få samma färg på en sida.
Killar som vanligtvis dejtar nerknarkade modeller.
Killar som frågar "för att?" till allt jag säger.
Killar som inte vill ha eller tänka på en framtid.
Varför misshandlar jag mig själv med sådana här killar.
Medan han låter sin syster träffa den nya.
Jag vet fan redan svaret.
Och hon är lång.
Den där nya.
Och hon är säkert lätt och rolig och fin.
Medan jag bara är svår och hatar konflikter.
Och är liten.
Så sa hon.
Så sa hon när jag kom hem i går.
Den där nya som jag inte får veta någonting om.
Och jag kom in i något konstigt tillstånd.
Ni vet när periferin svartnar och man bara ser rakt fram?
Som om man var i en krissituation, där man bara behövde koncentrera sig på det viktigaste.
Där hamnade jag.
Jag kan inte fly från det här.
Jag kan inte fly från det här, för det är verklighet.
Om än bisarrt.
Hur kunde det gå så här?
Varför är jag ute och träffar killar som är tatuerade på knogarna.
Killar som är svåra som sådana där färgkuber där man ska få samma färg på en sida.
Killar som vanligtvis dejtar nerknarkade modeller.
Killar som frågar "för att?" till allt jag säger.
Killar som inte vill ha eller tänka på en framtid.
Varför misshandlar jag mig själv med sådana här killar.
Medan han låter sin syster träffa den nya.
Jag vet fan redan svaret.
Och hon är lång.
Den där nya.
Och hon är säkert lätt och rolig och fin.
Medan jag bara är svår och hatar konflikter.
Och är liten.
10 mars 2006
Den där om årets största misstag
13 januari 2006:
M: "Ska du inte köpa någon varmare jacka ändå?"
Jenny: "Nej, det är nog inte kallt så länge till, snön brukar ju försvinna ganska snabbt."
M: "Ska du inte köpa någon varmare jacka ändå?"
Jenny: "Nej, det är nog inte kallt så länge till, snön brukar ju försvinna ganska snabbt."
Den där om att jag är blind
Meeen gaaaahhhh!
Skickade lite bilder på killarna jag dejtar till en av mina bästa kompisar och fick precis tillbaka följande svar:
"Det är samma stil på två av dem, de påminner lite om M i stilen."
Jisses. Är det nu alla komma mina kommande kommer påminna om mina ex? Jag har inte sett det förrän nu. Jag är fan blind.
Det här är lite läskigt, för när M kom in i mitt liv tyckte jag inte alls att han var min typ. Tydligen så är min nuvarande typ som M. Vet inte vad jag ska tycka om det. M var ju visserligen underbar och snygg, så varför inte?
Men nej, de är inte alls lika honom.
Nej.
Ångest. Light.
Skickade lite bilder på killarna jag dejtar till en av mina bästa kompisar och fick precis tillbaka följande svar:
"Det är samma stil på två av dem, de påminner lite om M i stilen."
Jisses. Är det nu alla komma mina kommande kommer påminna om mina ex? Jag har inte sett det förrän nu. Jag är fan blind.
Det här är lite läskigt, för när M kom in i mitt liv tyckte jag inte alls att han var min typ. Tydligen så är min nuvarande typ som M. Vet inte vad jag ska tycka om det. M var ju visserligen underbar och snygg, så varför inte?
Men nej, de är inte alls lika honom.
Nej.
Ångest. Light.
Den där om glassen
Det värsta med att bo med en annan av det kvinnliga könet är att komma tillbaka efter en helg i Skåne och märka att glassen man köpte är slut.
09 mars 2006
Den där om underbara, informativa msn
M säger:
tjenis
M säger:
hur mås?
Jenny säger:
Jag är kissnödig.
Jenny säger:
Själv?
M säger:
jag åxå
M säger:
å bajsig
M säger:
ska gå nu
Jenny säger:
Okej, hej!
M säger:
hej!
tjenis
M säger:
hur mås?
Jenny säger:
Jag är kissnödig.
Jenny säger:
Själv?
M säger:
jag åxå
M säger:
å bajsig
M säger:
ska gå nu
Jenny säger:
Okej, hej!
M säger:
hej!
Den där om PS: just det!
PS: just det!
Jag är glad igen. Nu är dagarna fina. Fast det snöar. Jag skiter i all kritik. Jag fick höra redan i gymnasiet att jag tyckte bättre om mig själv än andra, och överlevde det, så jag ska nog klara av den här kritiken med.
Och nu får jag säkert kritik för att jag är för glad (det har jag också fått höra på den här bloggen).
Vet ni vad?
Det skiter jag i!
Jag är glad igen. Nu är dagarna fina. Fast det snöar. Jag skiter i all kritik. Jag fick höra redan i gymnasiet att jag tyckte bättre om mig själv än andra, och överlevde det, så jag ska nog klara av den här kritiken med.
Och nu får jag säkert kritik för att jag är för glad (det har jag också fått höra på den här bloggen).
Vet ni vad?
Det skiter jag i!
Den där om polskan
Jag är lite kär i en av mina spinningsinstruktörer.
Hon är Polish and perky och bryter så gulligt.
"Och sen upp kommer vi och ta iiiiiii, det intensivt ska bliiiiii!"
Snyggare tjej får jag nog leta länge efter. Kan knappt koncentrera mig på att cykla, dammit!
Hon är Polish and perky och bryter så gulligt.
"Och sen upp kommer vi och ta iiiiiii, det intensivt ska bliiiiii!"
Snyggare tjej får jag nog leta länge efter. Kan knappt koncentrera mig på att cykla, dammit!
Den där om att det finns andra
Okej.
Jag vet att det finns andra folk i filmen om Jennys liv. Så idag övar jag mig på att lyssna på andra och inte prata ett skit om mig. Det är svårt som fan (det är inte för inte som den här bloggen heter Jag! Jag! Jag!).
Jag har bitit mig själv i tungan ungefär 15 gånger när folk
"Jag dejtade i fredags, det var jättekul!"
Måndagsjenny hade svarat
"Åh, vad kul, jag dejtade igår!"
Torsdagsjenny svarade
"Åh vad kul, berätta mer!"
Fan, vad jag är ego.
Jag vet att det finns andra folk i filmen om Jennys liv. Så idag övar jag mig på att lyssna på andra och inte prata ett skit om mig. Det är svårt som fan (det är inte för inte som den här bloggen heter Jag! Jag! Jag!).
Jag har bitit mig själv i tungan ungefär 15 gånger när folk
"Jag dejtade i fredags, det var jättekul!"
Måndagsjenny hade svarat
"Åh, vad kul, jag dejtade igår!"
Torsdagsjenny svarade
"Åh vad kul, berätta mer!"
Fan, vad jag är ego.
07 mars 2006
Den där om sämsta dagen
Kan inte den här dagen bara försvinna? Det är fan den sämsta djävla kukdagen på hela det här året.
Den där om kan jag få låna en axel?
Men jisses.
Igår fick jag veta att jag inte är att lita på om man är tillsammans med mig, att jag har stenar i hjärtat, att jag skrivit något här som behöver diskuteras ikväll, som inte går över telefon, och att
"Du har läst lite för mycket Coelhos för du har same patetique touch i din egoförhöjande och självgudinnedyrkande skrivande. Fast klart, alla behöver bekräftelse när man minst får det."
Och jag skulle så lätt kunna skoja bort det.
Men idag orkar jag inte.
Igår fick jag veta att jag inte är att lita på om man är tillsammans med mig, att jag har stenar i hjärtat, att jag skrivit något här som behöver diskuteras ikväll, som inte går över telefon, och att
"Du har läst lite för mycket Coelhos för du har same patetique touch i din egoförhöjande och självgudinnedyrkande skrivande. Fast klart, alla behöver bekräftelse när man minst får det."
Och jag skulle så lätt kunna skoja bort det.
Men idag orkar jag inte.
06 mars 2006
Den där om lilla katt, lilla katt, lilla katt på vägen
Åh, fuckit.
Jag skulle gå ut och köpa nya glasögon, skulle bara läsa lite bloggar jag missat i helgen.
Då ramlade jag över den.
Den om mig.
Jag tror att det var om mig i alla fall.
Och nu gråter jag som en liten gris.
För han prickade rakt in i hjärtat.
Det känns som om mina ben domnat bort.
Fan.
(Jag hoppas att det inte gör något att jag klistrar in den här.)
"Det bästa av nio
Min närmaste vän förlorar snart en av hennes största kärlekar och det gör ont.
Det gör ont att hon inte vågar prata om det.
Det gör ont att hon än en gång försöker packa ner alla känslor till en hård sten i sitt hjärta.
Hon förtränger alla känslor som hon alltid gjort.
Hon är rädd känslorna ska krossa hennes sköra hjärta.
Än en gång.
Jag är rädd.
Rädd för att hennes hjärta snart innehåller så mycket sorg att hon inte klarar av att andas längre.
Det har hänt tidigare och ju mer hon försöker packa ner i stenen desto ondare kommer hon göra när känslorna tillslut tvingar sig ut.
De älskar varandra.
Varje gång de ses ägnar de timmar tillsammans genom att bara ligga och klappa varandra, titta varandra i ögonen. Ge varandra all den kärlek de inte har kunnat ge varandra när de tvingats varit på skilda håll.
Samtidigt så vet jag.
Att hon vet.
Att det är ett av nio liv.
I detta liv har hon blivit älskad av den personen med största passionen för kärleken på denna planet.
Och det vet hon.
Det vet hon."
Jag skulle gå ut och köpa nya glasögon, skulle bara läsa lite bloggar jag missat i helgen.
Då ramlade jag över den.
Den om mig.
Jag tror att det var om mig i alla fall.
Och nu gråter jag som en liten gris.
För han prickade rakt in i hjärtat.
Det känns som om mina ben domnat bort.
Fan.
(Jag hoppas att det inte gör något att jag klistrar in den här.)
"Det bästa av nio
Min närmaste vän förlorar snart en av hennes största kärlekar och det gör ont.
Det gör ont att hon inte vågar prata om det.
Det gör ont att hon än en gång försöker packa ner alla känslor till en hård sten i sitt hjärta.
Hon förtränger alla känslor som hon alltid gjort.
Hon är rädd känslorna ska krossa hennes sköra hjärta.
Än en gång.
Jag är rädd.
Rädd för att hennes hjärta snart innehåller så mycket sorg att hon inte klarar av att andas längre.
Det har hänt tidigare och ju mer hon försöker packa ner i stenen desto ondare kommer hon göra när känslorna tillslut tvingar sig ut.
De älskar varandra.
Varje gång de ses ägnar de timmar tillsammans genom att bara ligga och klappa varandra, titta varandra i ögonen. Ge varandra all den kärlek de inte har kunnat ge varandra när de tvingats varit på skilda håll.
Samtidigt så vet jag.
Att hon vet.
Att det är ett av nio liv.
I detta liv har hon blivit älskad av den personen med största passionen för kärleken på denna planet.
Och det vet hon.
Det vet hon."
Den där om ursäkta röran, jag bygger om
I lördags, när jag var ute, blev jag fruktansvärt sur på Farliga killen, så jag raderade honom helt från mobilen, gick in på utestället, hånglade upp närmaste snygga kille i trappan, gick vidare in och satte mig på toa för att kissa (joho, sant, kompisen berättade det för mig i söndags, när jag inte mindes). Jag vet inte riktigt varför jag blev sur, men jag tror att det har att göra med att killfan inte hör av sig när han ska. Hade jag gjort så mot någon så hade jag inte varit intresserad. Så nu är han ute ur mitt liv. Fast vi har en dejt inplanerad. Det skiter jag i.
Igår fick jag reda på att Svåra killen spelar i ett häftigt band. Jag gick in på deras hemsida. De har groupies och grejer. Jag fattar inte varför jag alltid stöter på bandkillar. Fan. Nu måste jag köpa sådana där smala, svarta, jeans. Det har jag inte råd med. Men om man dejtar en bandkille måste man ha sådana jeans. Och smutsigt hår. Vad bra, det sista kan jag bidra med.
Nästa gång ska jag se till att springa på Stefan, 26, från Dalarna, med bil och skjorta instoppad i jeansen (eller hur var det nu igen?). Då slipper man i alla fall köpa nya jeans.
Igår fick jag reda på att Svåra killen spelar i ett häftigt band. Jag gick in på deras hemsida. De har groupies och grejer. Jag fattar inte varför jag alltid stöter på bandkillar. Fan. Nu måste jag köpa sådana där smala, svarta, jeans. Det har jag inte råd med. Men om man dejtar en bandkille måste man ha sådana jeans. Och smutsigt hår. Vad bra, det sista kan jag bidra med.
Nästa gång ska jag se till att springa på Stefan, 26, från Dalarna, med bil och skjorta instoppad i jeansen (eller hur var det nu igen?). Då slipper man i alla fall köpa nya jeans.
Den där om lilla martyren
Jag hatar att vara fattig.
Jag hatar att inte ha råd med linser.
Jag hatar att jag nog måste be om kvitto på mina födelsedagspresenter, så att jag kan lämna tillbaka dem och få pengar, så att jag kan handla ett fucking sl-kort så att jag kan komma till skolan.
Jag hatar att inte ha råd med linser.
Jag hatar att jag nog måste be om kvitto på mina födelsedagspresenter, så att jag kan lämna tillbaka dem och få pengar, så att jag kan handla ett fucking sl-kort så att jag kan komma till skolan.
Den där om vadet
Jag ska aldrig mer berätta något om vilka killar jag träffar för mamma.
Hon blev för intresserad.
Hon började gissa på vem jag skulle gifta mig med.
Hon slog till och med vad med min bror och far.
Till slut (efter tre dagars tjat om att jag skulle ta hem den hon hejade på, så att hon skulle vinna vadet) sa jag till henne att jag inte skulle träffa min framtida man på över ett år. För i höst ska jag inte bo i Sverige. Och när man älskat någon i tre år är man inte redo efter bara två månaders singelliv. Hon blev besviken och sa att jag fan inte fick dra hem någon mer om jag inte tänkte föda hans barn och hennes barnbarn med honom.
Jag svarade att hon nog skulle skrämma iväg honom ändå, så jag ska nog inte dra med honom till Skåne förrän EFTER det ligger en knodd i magen. Då djävlar i det är han fast, vare sig han vill eller inte.
Hon blev för intresserad.
Hon började gissa på vem jag skulle gifta mig med.
Hon slog till och med vad med min bror och far.
Till slut (efter tre dagars tjat om att jag skulle ta hem den hon hejade på, så att hon skulle vinna vadet) sa jag till henne att jag inte skulle träffa min framtida man på över ett år. För i höst ska jag inte bo i Sverige. Och när man älskat någon i tre år är man inte redo efter bara två månaders singelliv. Hon blev besviken och sa att jag fan inte fick dra hem någon mer om jag inte tänkte föda hans barn och hennes barnbarn med honom.
Jag svarade att hon nog skulle skrämma iväg honom ändå, så jag ska nog inte dra med honom till Skåne förrän EFTER det ligger en knodd i magen. Då djävlar i det är han fast, vare sig han vill eller inte.
Den där om det bästa
"Fan, det bästa som finns är helger!"
Sa 19-åringen (jo, han var helt klart 19) bakom mig i kön.
Jag vände mig om och svarade att han fan aldrig hade kissat efter att ha varit kissnödig en hel dag på stan, inte stoppat in två fingrar innanför kjollinningen på en flicka och sakta strukit där, fram och tillbaka, och tydligen inte varit fattig och kebabmannen glömt att ta betalt för kebaben.
Jag gillar mitt svar. Tänk att jag kan tänka så mycket klockan fem en lördagsnatt!
Sa 19-åringen (jo, han var helt klart 19) bakom mig i kön.
Jag vände mig om och svarade att han fan aldrig hade kissat efter att ha varit kissnödig en hel dag på stan, inte stoppat in två fingrar innanför kjollinningen på en flicka och sakta strukit där, fram och tillbaka, och tydligen inte varit fattig och kebabmannen glömt att ta betalt för kebaben.
Jag gillar mitt svar. Tänk att jag kan tänka så mycket klockan fem en lördagsnatt!
Den där om söndagsmorgonen
"Ulli, varför har jag en röd trekant på kinden?"
"Minns du inte det? Du öppnade bildörren rakt i ansiktet på dig själv!"
"Minns du inte det? Du öppnade bildörren rakt i ansiktet på dig själv!"
03 mars 2006
Den där om stöket
Mina föräldrar är snälla.
Inte snällast i världen, men snälla.
Jag vet ingen som hatar min pappa.
Jag vet folk som tycker att han är flummig.
Men jag vet ingen som direkt ogillar honom.
Jag vet några som ogillar mamma.
Men det är bara för att hon alltid lägger sig i.
Lägger sig i när folk är taskiga.
Särskilt när män är taskiga mot kvinnor.
Då kommer hon och säger "hörredu!"
Min mamma har lärt mig att ingen man ska få komma och sätta sig på mig.
Jag är rädd för att någon kommer slå min mamma mycket hårt någon dag.
För det har mamma och tv:n lärt mig att män gör.
Mot kvinnor.
När mina föräldrar älskar så gör de det till 100%.
Och nu menar jag inte sexälska, för det har de ju bara gjort två gånger - när jag och bror blev till.
Jag menar älskar.
Mamma satte in lite pengar då och då till M när vi var tillsammans.
M är inte så duktig på att hålla i sina pengar, så han var jämt fattig.
Och mamma är inte bara snäll, hon är rik också.
Och så älskade hon M.
Hon grät i flera dagar när det tog slut mellan mig och M.
När det tog slut mellan mig och första J sa hon dock "bra, han var för snäll för dig!"
Mina föräldrar lever mycket, mycket stökigt.
Idag har jag hjälpt min mamma att städa.
Min mamma är av någon konstig anledning intresserad av konst.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör att det finns Oboy på vissa tavlor från -87.
Oboyen alltså. Från -87.
Det tvättade jag bort idag.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör även att en stor tavla hängt snett i ungefär fyra år.
Idag sa jag till mamma "hämta hammare och spik, nu ska jag fanimej spika tavlan rak, så att släkten slipper klaga varje gång de kommer!"
Då gick mamma fram, fnös, och drog lite i ett hörn, så att den hängde rak igen.
Fyra år.
Fyra år, folk!
Jag hittade även en gammal binda bland uppslagsböckerna.
"Mamma, det låg en binda bland böckerna!"
"Ojdå. Var den använd?"
"Nej"
"Det var ju tur!"
Tur att mina föräldrar är som jag och min bror - bäst!
Inte snällast i världen, men snälla.
Jag vet ingen som hatar min pappa.
Jag vet folk som tycker att han är flummig.
Men jag vet ingen som direkt ogillar honom.
Jag vet några som ogillar mamma.
Men det är bara för att hon alltid lägger sig i.
Lägger sig i när folk är taskiga.
Särskilt när män är taskiga mot kvinnor.
Då kommer hon och säger "hörredu!"
Min mamma har lärt mig att ingen man ska få komma och sätta sig på mig.
Jag är rädd för att någon kommer slå min mamma mycket hårt någon dag.
För det har mamma och tv:n lärt mig att män gör.
Mot kvinnor.
När mina föräldrar älskar så gör de det till 100%.
Och nu menar jag inte sexälska, för det har de ju bara gjort två gånger - när jag och bror blev till.
Jag menar älskar.
Mamma satte in lite pengar då och då till M när vi var tillsammans.
M är inte så duktig på att hålla i sina pengar, så han var jämt fattig.
Och mamma är inte bara snäll, hon är rik också.
Och så älskade hon M.
Hon grät i flera dagar när det tog slut mellan mig och M.
När det tog slut mellan mig och första J sa hon dock "bra, han var för snäll för dig!"
Mina föräldrar lever mycket, mycket stökigt.
Idag har jag hjälpt min mamma att städa.
Min mamma är av någon konstig anledning intresserad av konst.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör att det finns Oboy på vissa tavlor från -87.
Oboyen alltså. Från -87.
Det tvättade jag bort idag.
En kombination av konst, rikedom och stökighet gör även att en stor tavla hängt snett i ungefär fyra år.
Idag sa jag till mamma "hämta hammare och spik, nu ska jag fanimej spika tavlan rak, så att släkten slipper klaga varje gång de kommer!"
Då gick mamma fram, fnös, och drog lite i ett hörn, så att den hängde rak igen.
Fyra år.
Fyra år, folk!
Jag hittade även en gammal binda bland uppslagsböckerna.
"Mamma, det låg en binda bland böckerna!"
"Ojdå. Var den använd?"
"Nej"
"Det var ju tur!"
Tur att mina föräldrar är som jag och min bror - bäst!
02 mars 2006
Den där om reklamjackan
Okej, jag har bott i Stockholm i snart två månader och under dessa singel-storstad-oj, vad kul-månader har jag hunnit dejta en del. En del är lika med åtta olika killar. Av dess åtta killar är två hårddumpade, en råkade glömma att höra av sig efter två dejter, en åkte till Afrika och de övriga är mer eller mindre heta.
Dock finns det, enligt mig, grymma dejtdödare. Om du vill ha mig i säng alternativt gifta dig med mig så ska man inte göra dessa saker. Alla dessa saker har hänt.
1. Bo inte kvar där du föddes. Bor du kvar i föräldrarhemmet så har du nog inte ens en dejt med mig. Det finns inget osexigare än att inte ha utforskat världen (jo, det finns det). Eller i alla fall något annat land. Eller stad. Varför bo kvar på samma ställe hela livet? I don't get it.
2. Ha inte på dig fula skor. Är man på dejt så vill man (väl) göra ett gott intryck. Ha då inte på dig fula djävla skor! Särskilt inte när jag precis pratat i telefon med dig om att jag älskar skor.
3. Drick inte lakritsshots. För det gjorde man när man var 14 år.
4. Ät inte framför TV:n. För... nej, det gör man inte på första dejten.
5. Gå inte en meter före mig. Även om du är stressad efter jobbet. Jag har till och med saktat in för att se hur långt killen skulle komma innan han märkte att han pratade med sig själv.
6. Glöm bort mitt namn och kalla mig "eeeeehhhh".
7. Prata inte bara om den gemensamma vännen som parat ihop oss. Det finns väder att prata om med.
8. Prata inte bara med den gemensamma vännen som parat ihop oss.
9. Bär ej en reklamjacka.
10. "Ja, det här är Jenny" vore trevligt när man träffar vänner på stan. Måste jag presentera mig själv?
11. Bjuder jag på ett tuggummi kanske det finns en anledning till det?
Okej, det kanske är jag som är divig, bossig och elak, men nån måtta får det fan vara!
Dock finns det, enligt mig, grymma dejtdödare. Om du vill ha mig i säng alternativt gifta dig med mig så ska man inte göra dessa saker. Alla dessa saker har hänt.
1. Bo inte kvar där du föddes. Bor du kvar i föräldrarhemmet så har du nog inte ens en dejt med mig. Det finns inget osexigare än att inte ha utforskat världen (jo, det finns det). Eller i alla fall något annat land. Eller stad. Varför bo kvar på samma ställe hela livet? I don't get it.
2. Ha inte på dig fula skor. Är man på dejt så vill man (väl) göra ett gott intryck. Ha då inte på dig fula djävla skor! Särskilt inte när jag precis pratat i telefon med dig om att jag älskar skor.
3. Drick inte lakritsshots. För det gjorde man när man var 14 år.
4. Ät inte framför TV:n. För... nej, det gör man inte på första dejten.
5. Gå inte en meter före mig. Även om du är stressad efter jobbet. Jag har till och med saktat in för att se hur långt killen skulle komma innan han märkte att han pratade med sig själv.
6. Glöm bort mitt namn och kalla mig "eeeeehhhh".
7. Prata inte bara om den gemensamma vännen som parat ihop oss. Det finns väder att prata om med.
8. Prata inte bara med den gemensamma vännen som parat ihop oss.
9. Bär ej en reklamjacka.
10. "Ja, det här är Jenny" vore trevligt när man träffar vänner på stan. Måste jag presentera mig själv?
11. Bjuder jag på ett tuggummi kanske det finns en anledning till det?
Okej, det kanske är jag som är divig, bossig och elak, men nån måtta får det fan vara!
Den där om lay all your love on me
När jag kom hem en dag höll han på att packa sina saker.
Ni vet den där känslan när det känns som om någon slagit dig i magen?
Den hade jag.
Jag kom hem lite tidigare än vanligt från skolan.
Och han hade nog planerat att gå innan jag kom.
Lägga nyckeln på hallskåpet.
Jag frågade honom var han skulle.
För han hade ju precis kommit för helgen.
Han skulle stanna.
Länge.
Inte åka till sin egen lägenhet igen.
Förrän på måndagen.
Det var när han packade ner sin tandborste som jag förstod att han inte skulle komma tillbaka.
Och jag följde efter honom.
Men utan att böna och be.
Följde efter in i varje rum.
Ut ur varje rum.
Han hade varit svår.
Han hade blivit lämnad.
Han hade blivit bedragen.
Blivit tilltrasslad och kastad med.
Och som vanligt,
Som en av alla de där,
Så trodde jag att jag skulle kunna laga hans hjärta
När hans tandborste flyttade in.
När han leende sa att han var kär i mig.
När han funderade på att säga upp sin lägenhet.
Så trodde jag att jag skulle kunna laga hans hjärta.
På tåget mot Malmö
Tog han min hand och sa att han var kär i mig.
På tåget mot Malmö
Tog han mitt hjärta.
På tåget mot Malmö
Andades jag ut och tänkte att nu skulle jag stanna.
Jag skulle stanna och lägga all min kärlek på honom.
På tåget mot Malmö
Bestämde jag att jag inte skulle fly eller vara instängd eller hållas kvar mer.
På tåget till Malmö
Var jag hemma.
Men så packade han sin tandborste.
Det var på hösten.
Och jag hade precis kommit hem från skolan.
Han ville fly.
Han var instängd.
Han behövde tid.
Och jag stod ensam kvar
I en alldeles för stor lägenhet
I Skåne.
Den natten regnade det.
Den natten regnade det
Och han svarade inte i telefonen.
Den natten regnade det
Och han hade glömt kvar sin tröja.
Det regnade, han hade glömt kvar sin tröja
Och jag förstod ingenting.
Jag hade lagt all min kärlek på honom.
Jag visste hur han ville ha vattnet när han badade badkar.
Jag visste hur han såg ut när han nös.
Jag visste hur mycket smör han ville ha på sina smörgåsar.
Jag hade lagt all min kärlek på honom.
Två år senare fick jag ett telefonsamtal.
Ett telefonsamtal om att under den sista hösten med honom
Var det även någon annan som visste hur han ville ha sitt vatten i badkaret.
Det var någon annan som la all sin kärlek på honom.
Samtidigt som jag hade gjort det.
Ni vet den där känslan när det känns som om någon slagit dig i magen?
Den hade jag.
Jag kom hem lite tidigare än vanligt från skolan.
Och han hade nog planerat att gå innan jag kom.
Lägga nyckeln på hallskåpet.
Jag frågade honom var han skulle.
För han hade ju precis kommit för helgen.
Han skulle stanna.
Länge.
Inte åka till sin egen lägenhet igen.
Förrän på måndagen.
Det var när han packade ner sin tandborste som jag förstod att han inte skulle komma tillbaka.
Och jag följde efter honom.
Men utan att böna och be.
Följde efter in i varje rum.
Ut ur varje rum.
Han hade varit svår.
Han hade blivit lämnad.
Han hade blivit bedragen.
Blivit tilltrasslad och kastad med.
Och som vanligt,
Som en av alla de där,
Så trodde jag att jag skulle kunna laga hans hjärta
När hans tandborste flyttade in.
När han leende sa att han var kär i mig.
När han funderade på att säga upp sin lägenhet.
Så trodde jag att jag skulle kunna laga hans hjärta.
På tåget mot Malmö
Tog han min hand och sa att han var kär i mig.
På tåget mot Malmö
Tog han mitt hjärta.
På tåget mot Malmö
Andades jag ut och tänkte att nu skulle jag stanna.
Jag skulle stanna och lägga all min kärlek på honom.
På tåget mot Malmö
Bestämde jag att jag inte skulle fly eller vara instängd eller hållas kvar mer.
På tåget till Malmö
Var jag hemma.
Men så packade han sin tandborste.
Det var på hösten.
Och jag hade precis kommit hem från skolan.
Han ville fly.
Han var instängd.
Han behövde tid.
Och jag stod ensam kvar
I en alldeles för stor lägenhet
I Skåne.
Den natten regnade det.
Den natten regnade det
Och han svarade inte i telefonen.
Den natten regnade det
Och han hade glömt kvar sin tröja.
Det regnade, han hade glömt kvar sin tröja
Och jag förstod ingenting.
Jag hade lagt all min kärlek på honom.
Jag visste hur han ville ha vattnet när han badade badkar.
Jag visste hur han såg ut när han nös.
Jag visste hur mycket smör han ville ha på sina smörgåsar.
Jag hade lagt all min kärlek på honom.
Två år senare fick jag ett telefonsamtal.
Ett telefonsamtal om att under den sista hösten med honom
Var det även någon annan som visste hur han ville ha sitt vatten i badkaret.
Det var någon annan som la all sin kärlek på honom.
Samtidigt som jag hade gjort det.
Den där om förolämpningen
Jag pluggade på Universidad de Málaga.
Vi var indelade i grupper och skulle välja ett lämpligt yrke till alla i klassen.
För att lära oss spanska.
Jag och en ful djävla kille hade varit ovänner sedan dag två.
Har var ful och trodde att han var bäst och var äcklig.
Jag var jag.
Han tyckte att det yrke som skulle passa mig bäst var fängelsedirektör, för "du är så bossig och elak!"
Det är svårt att skälla bra på spanska.
Men ett knytnäveslag fungerar på alla språk.
Vi var indelade i grupper och skulle välja ett lämpligt yrke till alla i klassen.
För att lära oss spanska.
Jag och en ful djävla kille hade varit ovänner sedan dag två.
Har var ful och trodde att han var bäst och var äcklig.
Jag var jag.
Han tyckte att det yrke som skulle passa mig bäst var fängelsedirektör, för "du är så bossig och elak!"
Det är svårt att skälla bra på spanska.
Men ett knytnäveslag fungerar på alla språk.
Den där som inga killar kommer att förstå
Fia (kombo) vi matbordet: "åh, hjälp!"
Jenny (jag): "va?"
Fia: nyser
Jenny: "prosit!"
Fia: "åh, det finns inget värre än att nysa när man har mens!"
Jenny (jag): "va?"
Fia: nyser
Jenny: "prosit!"
Fia: "åh, det finns inget värre än att nysa när man har mens!"
Den där om fjorton timmar
Jag sov fjorton timmar inatt.
Sen väckte mamma mig och sa att hon är stolt över mig.
Jag har ärvt hennes förmåga att sova.
När folk frågar om jag är kvällsmänniskoa eller morgonsmänniska måste jag svara att jag är en sovmänniska, jag är alltid trött.
Mamma berättade även att när hon och pappa åkte på silverbröllopsresa till Danmark (!) så skulle de vara romantiska.
Men de orkade inte, så de sov istället.
Sen väckte mamma mig och sa att hon är stolt över mig.
Jag har ärvt hennes förmåga att sova.
När folk frågar om jag är kvällsmänniskoa eller morgonsmänniska måste jag svara att jag är en sovmänniska, jag är alltid trött.
Mamma berättade även att när hon och pappa åkte på silverbröllopsresa till Danmark (!) så skulle de vara romantiska.
Men de orkade inte, så de sov istället.
Den där om hemma?
Åka tåg.
Skåne.
Hemma?
Mamma tar för stora tuggor av maten.
Bror vill köra till Tyskland och handla öl. Sen köra hem igen. På några timmar.
Pappa sjunger alltid högt.
Och de kanske måste avliva henne snart.
Skåne.
Hemma?
Mamma tar för stora tuggor av maten.
Bror vill köra till Tyskland och handla öl. Sen köra hem igen. På några timmar.
Pappa sjunger alltid högt.
Och de kanske måste avliva henne snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
