Han kunde ingen engelska. Ingen engelska alls, utom det där enkla, vanliga, viktiga som ”hellooo”, ”You arr beautiifol” och ”one beeeer”.
Och jag, jag kunde ingen italienska. Utom det där enkla, vanliga, viktiga som ”ciao, ciao Italia. Här är vårt lag. Nu är det vi som ska göra't, nå målet och gå till final”, ”Eros Ramazzotti” och ” desiderio pizza!”
Men han var snygg. Han var snygg och han var italienare. Och hans kompis översatte och tolkade och kroppsspråket var uppfunnet redan 1995 och när man har druckit fem glas vin så vet man att någon vill ha en, fast att man är oskuld och inte kan förstå vad den där killen säger.
Han närmade sig nog tjugofem. Han var kanske till och med tjugofem, eller över tjugofem. Vad fan vet jag, jag brydde mig inte. Han var tjugofem, eller över tjugofem, eller under tjugofem och liknade den där killen i Le Grand Bleu. Och även om han inte liknade den där killen i Le Grand Bleu så gör han det nu, i mina minnen. Och även om han inte liknar den där killen i Le Grand Bleu i mina minnen, så gör han det nu, här i bloggen. Han var brun och mörk och rakad och italiensk och pratade som en gud (för Gud hon pratar italienska) och musklerna på magen de lekte tafatt med varandra och solen lyste på himmelen och den kysste min kind och vågorna de rullade in och havet var fuktigt och kvinnan var ung och kvinnan, som egentligen var en flicka, var fuktig och natten var så mycket äldre. Än kvinnan. Och natten hade sett så mycket. Så många svenskor som fallit för vältränade magar och så många svenskor i för höga klackar och så många svenskor förlora det där som ska vara det finaste och vita de har.
Och egentligen så var han nog en sån där strandraggare som min mamma aldrig varnade mig för. Men vem bryr sig? Han var den första. Han var den första som drog av mig trosorna, som tog på mina bröst, innanför, på det där vita, som solen inte kommit åt, den första som la sig tungt över mig och den första (och den sista) som viskade italienska ord i mina öron. Italienska ord som lika gärna hade kunnat betyda ”jag ska knulla dig tills solen går upp" som ”imorgon ska jag handla tre tomater, två kilo skinka och en liter mjölk” som ”du är den vackraste jag någonsin mött”.
Ur radion strömmade italiensk schlager.
”Gente di mare
che se ne va
dove gli pare
dove non sa.
Gente che muore
di nostalgia
ma quando torna
dopo un giorno muore
per la voglia di andare via.”
Det var inte ett dugg skönt. Det gjorde inte ont det minsta. Det var mest något som desperat behövde hända innan jag började gymnasiet. Och i rummet bredvid hände samma sak med min bästa kompis. När de var klara (no way in hell att vi blev klara. Jag tror inte ens vi visste att man kunde bli klar. Det upptäckte jag nog tre år senare. I Grekland) gick de ut och rökte och vi gick fnissande hem. Klockan var fyra på morgonen, vi kröp ner mellan våra lakan och nästa dag kunde vi inte sluta le när vi åkte till Venedig. Och jag minns fan inte mycket av vad som hände i Venedig, eller hur det såg ut. Det fanns en massa vatten. Och en massa duvor. Vem bryr sig om vatten och duvor när en man just tagit det där vita?
31 maj 2006
Den där om blåsta pussar
Det bästa med blåsta pussar är att man kan stoppa ner dem i fickan för att kunna ta upp dem vid ett tillfälle när de verkligen behövs.
I går blåste kombo S en puss på mig som jag stoppade i trosan. Där skulle den inte landa, påstod hon. Det sket jag i och gnuggade in den på ena skinkan.
I går blåste kombo S en puss på mig som jag stoppade i trosan. Där skulle den inte landa, påstod hon. Det sket jag i och gnuggade in den på ena skinkan.
28 maj 2006
Den där om släktforskningen
Min farmors farmors mormors morfars far hette Åke Bondesson, var gift med Anna Hindricksdotter, föddes 1699 och dog 73-74 år senare. Han bodde i Gudmundtorps socken (Skåne) hela sitt liv, fick tre barn som hette Jeppa, Anders och Bonde. Han dog för att han var gammal och han arbetade som hemmansåbo (vad nu det är) och han var säkert stilig som fan.
När/om jag får söner ska de heta Jeppa och Bonde. Hur tufft som helst!
När/om jag får söner ska de heta Jeppa och Bonde. Hur tufft som helst!
Den där om min älskare och hur han tar på mig
Han kysser mig som jag inte kan minnas att någon kysst mig förut.
Han kysser mig som om jag är vatten och han är öken.
Han kysser mig länge och hårt och mjukt och snabbt.
Han kysser mig nafsande och flåsande och leende och allvarligt och eggande.
Han kysser mig längtande och undergivet och dominant och tryckande och flygande.
Han kysser mig som jag inte kan minnas att någon kysst mig förut.
Han smeker mig på halsen och kysser den.
Han viskar att ingen har en lika sensuell hals som jag.
Han tittar mig djupt in i ögonen. Nära, nära.
Han tittar mig så djupt in i ögonen att hans egna ögon ser ut att hamna på fel ställe och allt blir suddigt.
Han tittar mig djupt in i ögonen, med sin näsa mot min näsa och jag berättar att så gjorde jag och min mamma när jag var liten.
Han får mig att darra av frustration.
Min högerhand darrar utan att jag märker det.
Han påpekar det och jag ler.
Mina bröst tigger om vidrörning och jag viskar det i hans öra.
Han rör vid mig.
Han tar sina händer över hela min kropp.
Han tar sina händer över hela min kropp utan att vidröra mina bröst.
Jag märker hur jag gnyr.
Jag märker hur jag gnyr fast att andra befinner sig i rummet bredvid.
Jag märker hur jag gnyr och jag känner mig som om jag vore fjorton år igen.
Jag brinner
Och jag hungrar
Och jag vattnas
Och jag får inte nog
Och jag törstar
Och jag snurrar
Och jag ber
Och jag förlorar.
Och jag vinner.
Jag hånglar upp honom
Och ner honom
Och han frågar hur jag vill ha honom
Och jag svarar på min skånska att jag vill ha honom hårt.
Med betoning på å:et.
Och reser mig upp med dimmiga ögon
Och darriga knän
Och han säger "kom, jag ska viska något"
Och jag kommer
Och han viskar löften
Och han fullföljer sina löften med sina händer överallt på mig
Och under mig
Och i mig.
Och jag kommer.
Han kysser mig som om jag är vatten och han är öken.
Han kysser mig länge och hårt och mjukt och snabbt.
Han kysser mig nafsande och flåsande och leende och allvarligt och eggande.
Han kysser mig längtande och undergivet och dominant och tryckande och flygande.
Han kysser mig som jag inte kan minnas att någon kysst mig förut.
Han smeker mig på halsen och kysser den.
Han viskar att ingen har en lika sensuell hals som jag.
Han tittar mig djupt in i ögonen. Nära, nära.
Han tittar mig så djupt in i ögonen att hans egna ögon ser ut att hamna på fel ställe och allt blir suddigt.
Han tittar mig djupt in i ögonen, med sin näsa mot min näsa och jag berättar att så gjorde jag och min mamma när jag var liten.
Han får mig att darra av frustration.
Min högerhand darrar utan att jag märker det.
Han påpekar det och jag ler.
Mina bröst tigger om vidrörning och jag viskar det i hans öra.
Han rör vid mig.
Han tar sina händer över hela min kropp.
Han tar sina händer över hela min kropp utan att vidröra mina bröst.
Jag märker hur jag gnyr.
Jag märker hur jag gnyr fast att andra befinner sig i rummet bredvid.
Jag märker hur jag gnyr och jag känner mig som om jag vore fjorton år igen.
Jag brinner
Och jag hungrar
Och jag vattnas
Och jag får inte nog
Och jag törstar
Och jag snurrar
Och jag ber
Och jag förlorar.
Och jag vinner.
Jag hånglar upp honom
Och ner honom
Och han frågar hur jag vill ha honom
Och jag svarar på min skånska att jag vill ha honom hårt.
Med betoning på å:et.
Och reser mig upp med dimmiga ögon
Och darriga knän
Och han säger "kom, jag ska viska något"
Och jag kommer
Och han viskar löften
Och han fullföljer sina löften med sina händer överallt på mig
Och under mig
Och i mig.
Och jag kommer.
Den där om helgen
Och de kommer springande på Sankt Eriksgatan och skriker och folk vänder sig om. Och de är som kalvar på grönbete på Stockholms gator. Och de vet om det men de skiter fullkomligt i att tjejen bakom kassan inte förstår vad de säger och drar på ännu mer med skånskan. Och jag skrattar och får tolka. Och vi shoppar och jag gör av med tusen kronor på två timmar och får totalpanik och totalångest och "det går tyvärr inte att lämna tillbaka trosorna."
Och bror har tvingat mig att lyssna på Fronda vs T.R hela helgen och
"fitta håll käften du la en hel vers utan att få nått sagt
propps mannen du gav mig ett riktigt gott skratt
ditt jävla mongo lär dig hantera micken först
det känns som jag dissar skiten ur piff puff
så fort jag hör ditt skit, dra snabbt i nödstopp
du kunde inte stänga mig om jag blev ditt ögonlock
helt hög jag pissa på fel bög".
Och de irriterar mig som fan. Som ingen annan. Och jag säger åt dem att "gör inte så där" och de tittar på mig med trotsiga ögon och gör så där igen. Och de gör allt för mig. Utom så där. Det där. Och pappa vill betala allting. Och mamma frågar om jag har tillräckligt med mat. Och bror frågar om jag har gått ner i vikt och jag säger ja och han säger "det syns. På brösten."
Och vi är ute i Förorten och tittar på mitt lilla kollektiv och mamma frågar var alla människorna kommer ifrån, är det Somalien? Och hon har hört att det är där ifrån de flesta kommer. Och jag svarar att jag inte vet, hon kan väl fråga. Och hon frågar och de svarar "Förorten". Och bror skäms och pappa skrattar.
Och mamma blir full när vi äter indiskt och hon frågar restaurangpersonalen var toaletten ligger, på engelska, och blir röd om kinderna när hon kommer på vad hon gjort. Och pappa berättar gamla krigshistorier, fast att han inte upplevt något krig och bror och jag festar vidare och mamma och pappa får åka tunnelbana själva. Och jag vaknar mitt i natten av att bror petar mig på näsan och viskar att han skrivit en dikt åt mig. Om mig.
Och vi springer omkring på Popaganda. Och jag har kjol och gummistövlar. Och på festen så blir bror full och jag sitter med en 32-åring i en fåtölj och det är trångt och han tar mig innanför klänningen och jag säger till honom att hålla sig utanför. Och han håller sig utanför. Och innanför. Och "håll dig utanför". Och jag knäar honom och han blir sur och går.
Och jag vaknar klockan åtta och vi har bara sovit tre timmar och mamma säger "låt barnen sova" och fy fan, vad det gör ont i huvudet. Och de kör mig hem och "varför är det ingen som kör i den här filen? Här kör jag!" Och filen har helt plötsligt heldragen linje och filen var en bussfil och helvete och "tyst med er, det är jag som kör!" Och de ger mig mat och säger att vi ses om två veckor.
Och de är min arme.
Och bror har tvingat mig att lyssna på Fronda vs T.R hela helgen och
"fitta håll käften du la en hel vers utan att få nått sagt
propps mannen du gav mig ett riktigt gott skratt
ditt jävla mongo lär dig hantera micken först
det känns som jag dissar skiten ur piff puff
så fort jag hör ditt skit, dra snabbt i nödstopp
du kunde inte stänga mig om jag blev ditt ögonlock
helt hög jag pissa på fel bög".
Och de irriterar mig som fan. Som ingen annan. Och jag säger åt dem att "gör inte så där" och de tittar på mig med trotsiga ögon och gör så där igen. Och de gör allt för mig. Utom så där. Det där. Och pappa vill betala allting. Och mamma frågar om jag har tillräckligt med mat. Och bror frågar om jag har gått ner i vikt och jag säger ja och han säger "det syns. På brösten."
Och vi är ute i Förorten och tittar på mitt lilla kollektiv och mamma frågar var alla människorna kommer ifrån, är det Somalien? Och hon har hört att det är där ifrån de flesta kommer. Och jag svarar att jag inte vet, hon kan väl fråga. Och hon frågar och de svarar "Förorten". Och bror skäms och pappa skrattar.
Och mamma blir full när vi äter indiskt och hon frågar restaurangpersonalen var toaletten ligger, på engelska, och blir röd om kinderna när hon kommer på vad hon gjort. Och pappa berättar gamla krigshistorier, fast att han inte upplevt något krig och bror och jag festar vidare och mamma och pappa får åka tunnelbana själva. Och jag vaknar mitt i natten av att bror petar mig på näsan och viskar att han skrivit en dikt åt mig. Om mig.
Och vi springer omkring på Popaganda. Och jag har kjol och gummistövlar. Och på festen så blir bror full och jag sitter med en 32-åring i en fåtölj och det är trångt och han tar mig innanför klänningen och jag säger till honom att hålla sig utanför. Och han håller sig utanför. Och innanför. Och "håll dig utanför". Och jag knäar honom och han blir sur och går.
Och jag vaknar klockan åtta och vi har bara sovit tre timmar och mamma säger "låt barnen sova" och fy fan, vad det gör ont i huvudet. Och de kör mig hem och "varför är det ingen som kör i den här filen? Här kör jag!" Och filen har helt plötsligt heldragen linje och filen var en bussfil och helvete och "tyst med er, det är jag som kör!" Och de ger mig mat och säger att vi ses om två veckor.
Och de är min arme.
25 maj 2006
Den där om att familjen ska hälsa på i helgen
"Åååhhhhhh, först ska jag krama dig. Sen ska jag kramakramakramakrama dig. Sen ska jag pussa dig. Sen ska jag krama dig. Sen ska jag dra dig i håret!"
Och nej, jag har ingen femårig bror. Jag har en mamma som är femtiofem.
Och nej, jag har ingen femårig bror. Jag har en mamma som är femtiofem.
Den där om att bo i kollektiv
Och ja, mer än hälften är mina.
Och nej, det där är verkligen inte alla!
Den där jag skrev innan jag fyllde 25
Jag fyller gammal snart. Om 16 dagar. Och jag har upptäckt att livet är svårt. Livet är hårt. Livet är bra pissigt. Tänk om det inte är detta som är livet, egentligen, utan det riktiga paradiset börjar när vi dör. Så går vi här i en massa år och kämpar på som några djävla fån och fattar noll, medan de döda har världens orgier i himlen.
Livet gör så in i helvete ont. Längtan. Saknad.
Livet känns så in i helvete bra. Vakna i hans andedräkt. Handen under hans mage. Långt, långt uppe. Snurrar runt och seglar. I hans ögon.
Jag som trodde det skulle bli lätt. Jag trodde att kärlek skulle vara lätt. Jag trodde att livet skulle vara lätt. Jag trodde att leva skulle vara lätt. Panikångest. Stress med dubbelslag på hjärtat. Mörkrädsla. Dödsrädsla. Rädsla för att hjärtat ska brista. Rädsla för Underkänt. Rädsla för massmördare. Snöstorm. Storm. Våldtäktsmän. Is på gatan. Studieskulder. Sitta uppe och plugga till fyra på natten. Näsor som fryser. Mobiltelefonsamtal som bryts. Missförstånd. Ickestånd. Morgonandedräkt. Allt som kan hända mig. Allt som kan hända de jag älskar.
Men samtidigt som livet är bra pissigt är det pissigt bra. Det har jordgubbar med regndroppar på. Mjuka och hårda magar. Skratt. Söta hälar. Fina sälar. Doften av apelsin och mynta. Kyssar. Lent hår. Lockar och kurvor. Molntussar och fjädrar. Sova på rena lakan. Morgonandedräkt. Kärleksbrev och allt annat som slutar och börjar på kärlek. Kärleksmums. Ändlöskärlek. Kärleksknull. Barnkärlek.
Och tänk så mycket hemskt jag har kvar att uppleva. Så mycket tungt helvete som ligger och lurar på mig. All sorg jag kommer känna. All ångest. All tyngd. All pissighet. All längtan.
Och tänk så mycket underbart jag har kvar att uppleva. Så mycket underbart flygande glädje som ligger runt hörnet. All glädje jag kommer känna. All mjuk päls. Barnafödande. Giftermål. Nya jobb. Nya vänner. Gamla vänner. Nya kärlekar. Gamla kärlekar. Mjukt gräs. Solen på min hud. Alla morgnar jag kommer få vakna i hans andedräkt.
Livet gör så in i helvete ont. Längtan. Saknad.
Livet känns så in i helvete bra. Vakna i hans andedräkt. Handen under hans mage. Långt, långt uppe. Snurrar runt och seglar. I hans ögon.
Jag som trodde det skulle bli lätt. Jag trodde att kärlek skulle vara lätt. Jag trodde att livet skulle vara lätt. Jag trodde att leva skulle vara lätt. Panikångest. Stress med dubbelslag på hjärtat. Mörkrädsla. Dödsrädsla. Rädsla för att hjärtat ska brista. Rädsla för Underkänt. Rädsla för massmördare. Snöstorm. Storm. Våldtäktsmän. Is på gatan. Studieskulder. Sitta uppe och plugga till fyra på natten. Näsor som fryser. Mobiltelefonsamtal som bryts. Missförstånd. Ickestånd. Morgonandedräkt. Allt som kan hända mig. Allt som kan hända de jag älskar.
Men samtidigt som livet är bra pissigt är det pissigt bra. Det har jordgubbar med regndroppar på. Mjuka och hårda magar. Skratt. Söta hälar. Fina sälar. Doften av apelsin och mynta. Kyssar. Lent hår. Lockar och kurvor. Molntussar och fjädrar. Sova på rena lakan. Morgonandedräkt. Kärleksbrev och allt annat som slutar och börjar på kärlek. Kärleksmums. Ändlöskärlek. Kärleksknull. Barnkärlek.
Och tänk så mycket hemskt jag har kvar att uppleva. Så mycket tungt helvete som ligger och lurar på mig. All sorg jag kommer känna. All ångest. All tyngd. All pissighet. All längtan.
Och tänk så mycket underbart jag har kvar att uppleva. Så mycket underbart flygande glädje som ligger runt hörnet. All glädje jag kommer känna. All mjuk päls. Barnafödande. Giftermål. Nya jobb. Nya vänner. Gamla vänner. Nya kärlekar. Gamla kärlekar. Mjukt gräs. Solen på min hud. Alla morgnar jag kommer få vakna i hans andedräkt.
Den där om lördagssex
Det är jobbigt när man (=kvinna=jag) måste vara nyfiken, utforskande, experimentell, djärv och kreativ (för att inte tala om vig, len, renrakad, vild, mjuk, hård, oskuld och kåt) i sängen. Samtidigt. För det måste man vara när man (=kvinna=jag) är singel. Annars sitter de där små liven på söndagsfikan (för självklart har alla sex på lördagar och på alla röda dagar) med sina små kompisar och säger att "Joooo, hon är ju söt och så, men det funkar inte riktigt i sängen." Och heja girlpower, det är klart att vi (och ni) inte ska göra något vi/ni inte vill, men ändå, upp i brygga om ni vill att han/hon ska skryta för kompisarna på den där djävla söndagsfikan och sen vill knulla fram några barn. För vem vill inte att han ska sitta där och le som ett fån och säga att allt är kanon och "Gud, hon är underbar och smidig och vig och len och vild som ett djur och jag förstår inte att jag är den förste hon har sex med!"
Och jag lovar att Aftonbladet har en undersökning om det här, att man (=svenska folket) måste ha sex varje lördag, annars är de onormala. Och hur många lördagar finns det om året? Hur stor är chansen att man lyckas få till kattvigheten, rovdjursögonen, klorna, stönen, bryggan, lenheten, rena trosor till varje gång?
Och när man (=kvinna och man) träffas och kuk-i-lurar i början av ett förhållande kan det inte vara det där vanliga lördagssexet, som det brukar bli efter ett glas (eller en flaska) vin, en god måltid, bestående av något slags kött (rostbiff, fläskfilé, biff), någon slags potatis (klyft, stripes, hasselbacks) och något slags sås (vin, svamp, bearnais). Kanske till och med framför en film. Definitivt framför tv:n. Eller om man ska lyxa till det så dammas köksbordet av och ställer man (=kvinnan) fram ljus. Sen måste det gås in i sängkammaren och sexas. Fast kroppen är asmätt och rapig. För annars är man inte Svensson. Annars är man inte normal. Enligt Aftonbladet.
Det måste vara tända ljus, ljuv musik, alternativt hård(knull)musik. Det måste vara bundna handleder, droppa stearin på magen. Det måste vara smetande med choklad, smekande med is. Det måste vara rep att hissa upp i och upp och ned. Det måste vara kittlande, rysande, gungande, eggande, storslaget, hänförande, underbart. Vem fan orkar med detvarje lördag (plus julafton, midsommar, vid löneförhöjningen, på husvagnssemestern)?
Det blir mest bara jobbigt, tycker jag. Jobbigt och förutsägbart. Och trots att det blir så, så är det tvunget att ha sex, annars blir det inget kuk-i-lurande förrän nästa helg. Och gå utan sex i mer än två veckor är farligt, det har vi sett på Big Brother. Blir det inget sex på lördagarna är man ju ingen Svensson.
Då är man ju onormal.
För det går att läsa i Aftonbladet.
Och jag lovar att Aftonbladet har en undersökning om det här, att man (=svenska folket) måste ha sex varje lördag, annars är de onormala. Och hur många lördagar finns det om året? Hur stor är chansen att man lyckas få till kattvigheten, rovdjursögonen, klorna, stönen, bryggan, lenheten, rena trosor till varje gång?
Och när man (=kvinna och man) träffas och kuk-i-lurar i början av ett förhållande kan det inte vara det där vanliga lördagssexet, som det brukar bli efter ett glas (eller en flaska) vin, en god måltid, bestående av något slags kött (rostbiff, fläskfilé, biff), någon slags potatis (klyft, stripes, hasselbacks) och något slags sås (vin, svamp, bearnais). Kanske till och med framför en film. Definitivt framför tv:n. Eller om man ska lyxa till det så dammas köksbordet av och ställer man (=kvinnan) fram ljus. Sen måste det gås in i sängkammaren och sexas. Fast kroppen är asmätt och rapig. För annars är man inte Svensson. Annars är man inte normal. Enligt Aftonbladet.
Det måste vara tända ljus, ljuv musik, alternativt hård(knull)musik. Det måste vara bundna handleder, droppa stearin på magen. Det måste vara smetande med choklad, smekande med is. Det måste vara rep att hissa upp i och upp och ned. Det måste vara kittlande, rysande, gungande, eggande, storslaget, hänförande, underbart. Vem fan orkar med detvarje lördag (plus julafton, midsommar, vid löneförhöjningen, på husvagnssemestern)?
Det blir mest bara jobbigt, tycker jag. Jobbigt och förutsägbart. Och trots att det blir så, så är det tvunget att ha sex, annars blir det inget kuk-i-lurande förrän nästa helg. Och gå utan sex i mer än två veckor är farligt, det har vi sett på Big Brother. Blir det inget sex på lördagarna är man ju ingen Svensson.
Då är man ju onormal.
För det går att läsa i Aftonbladet.
24 maj 2006
Den där om Jakob
Jag bytte från tre stolta, svarta kvinnor till en vit, blyg man. Hon har ett sätt
att säja: "mhmm",
jag inte trodde fanns.
Och hennes kläder följer inga enkla
lagar om obalans.
Hon har små band runt sina handleder
och andra i sitt hår.
Hon är en så'n man skulle vänta länge på
om man fick en chans.
Hon har ett sätt
att flytta höfterna försiktigt när hon går.
Hon har ett sätt att le
som bara jag förstår.
Hon har ett sätt att gå förbi ibland
som om man inte fanns.
Den där om pilarna
Ja. De varnade mig. Allihopa. Fyra stycken. För dig. För dig och dina känslor. Men jag valde att vara naiv och försvara dig och ignorera och koncentrera mig på oss. Just då. Där. Och det var förbannat korkat. För jag hade fått alla varningstecknen och redan brutit med dig en gång. Den där första gången när du började prata känslor och mitt mentala jag skrek hjälp och sprang åt andra hållet. För åt andra hållet fanns enkelheten. Och enkelheten tog emot mig med öppna armar och jag föll en liten bit. Tills han lämnade mig.
Och de där allihopa sa åt mig att inte krossa någons känslor. Varken mina eller dina. Och jag skrattade åt dem och sa att jag visste vad jag gjorde. Jag visste vad vi gjorde. Du visste vad vi gjorde. Du visste vad du gjorde. Du visste vad jag gjorde. Jag visste vad du gjorde. Vi visste vad vi gjorde.Och jag tror inte jag vet någon som är så förbannat naiv och hård som jag. Samtidigt.
För igår. Igår fick jag mailet. Och det slog mig så förbannat hårt mot golvet att jag slog huvudet och tappade allt jag hade i händerna.
"fan jenny, vill du använda mig för att på nåt sätt hämnas på m? att bara såra för att alla andra killar ska få axla ditt ok. din smärta.
eller vill du bara ha bekräftelse?
tro mig.
jag ser dig."
De där orden var som små, små indianpilar mot min hud. Han är kär. Och alla (de där två som jag berättar allt för) säger "vad var det jag sa?" Och jag svarar att de ska hålla käften. Och tala om allt, vi kan väl tala om allt men vi ska bara, bara vara vänner. Och jag tänker som en kille. Och vad gör vi nu?
Du träffade mig. hundra gånger om.
Och jag har blivit varnad, igen, för att lägga ut allt mitt röda här, men för fan, titta vems namn som står längst upp på den här sidan. Se vem det är som bestämmer över den här världen. Jag är 19 år. Jag är vuxen.
Och de där allihopa sa åt mig att inte krossa någons känslor. Varken mina eller dina. Och jag skrattade åt dem och sa att jag visste vad jag gjorde. Jag visste vad vi gjorde. Du visste vad vi gjorde. Du visste vad du gjorde. Du visste vad jag gjorde. Jag visste vad du gjorde. Vi visste vad vi gjorde.Och jag tror inte jag vet någon som är så förbannat naiv och hård som jag. Samtidigt.
För igår. Igår fick jag mailet. Och det slog mig så förbannat hårt mot golvet att jag slog huvudet och tappade allt jag hade i händerna.
"fan jenny, vill du använda mig för att på nåt sätt hämnas på m? att bara såra för att alla andra killar ska få axla ditt ok. din smärta.
eller vill du bara ha bekräftelse?
tro mig.
jag ser dig."
De där orden var som små, små indianpilar mot min hud. Han är kär. Och alla (de där två som jag berättar allt för) säger "vad var det jag sa?" Och jag svarar att de ska hålla käften. Och tala om allt, vi kan väl tala om allt men vi ska bara, bara vara vänner. Och jag tänker som en kille. Och vad gör vi nu?
Du träffade mig. hundra gånger om.
Och jag har blivit varnad, igen, för att lägga ut allt mitt röda här, men för fan, titta vems namn som står längst upp på den här sidan. Se vem det är som bestämmer över den här världen. Jag är 19 år. Jag är vuxen.
Den där om den svenska sommaren
Äntligen har sommaren kommit! Den svenska, härliga sommaren!
Jag var lite orolig, där ett tag, i början av maj, när solen började lysa och det blev varmt. När det blev 20+ och man kunde ligga i parken. Bleka svenskar med ölmagar och julskinkan kvar runt låren kisade bakom sina gardiner och tittade förundrat på "di där utlänningarna", och deras nymodernigheter, när de tog med sina filtar och la dem rakt på marken (som såklart inte var torr än) och sen la sig själva på filten. "Inte faen har jag tid med sånt. Kon ska mjölkas och brunnen ska... brunnas och gräset ska klippas."
Barn under fem frågade förvånat sina föräldrar vad tusan det var som gjorde luften så varm. Föräldrarna tittade upp mot himlen och berättade om sommaren -94. Sommaren -94 var det varmt. Det var varmt och Sverige vann fotbolls-VM. Nästan. Och barnen satte näsan i vädret och luktade.
3/4 av landet gick och fick pollenallergi och några jämrade sig över att det här landet inte är uppbyggt efter solen.
I skolorna fick solen återinföras i skolundervisningen av planetsystemet. Det blev konstigt. Det här ingick ju inte i kursplanen. "Var ska vi ta pengarna från?" Det letades på vinden och en gammal Tellus med en gammal sol fastspänd mot sig (med ståltråd, såklart) dammades av.
Men nu. Nu är allt tillbaka till det normala. Till det vanliga. Till mellanmjölk och Bregott. Ett helt land pustar ut. Äntligen har sommaren kommit. På jobb får jag ha på mig regnjackan som gör att jag ser ut som en stor djävla vägkon. Turisterna klagar. "What is this?" Amerikanerna kommer från London. Där var det sol. "Well, it's the Swedish summer!" svarar jag och ler så brett jag kan.
Jag kan höra hela Stockholm stämma upp i "I'm singing in the rain". Söder om stan är sopran. Norr över tar basen. Centrala delarna får alt:a.
Och jag känner att det kommer bli svårt att lämna det här. Det kommer bli svårt att lämna den svenska sommaren i augusti, när det regnar som bäst. I augusti, när folk tittar på sina sommarskor som står kvar i garderoben, alternativt blivit använda en vecka på Mallis och tänker att "men Gud, så bra, då spar vi de där pengarna!" I augusti när folk får sätta sig i trädgården, under ett partytält (partytältsmarknaden i Sverige måste blomma) och supa sig fulla och äta en kräfta eller två. I augusti, när folk börjar bli trötta på värmen. "15 grader. Herre Gud. Nu vill vi ha tillbaka vår vinter!" Och augusti, när folk klubbar ner annat folk för att de sjunger Lordis bidrag till schlagerkalaset och inte Ledins "Sommaren är kort".
Min svenska, svenska sommar. Som man längtar till varje vinter. Hur ska jag klara mig? Fan, att jag ska flytta till Mexiko!
Jag var lite orolig, där ett tag, i början av maj, när solen började lysa och det blev varmt. När det blev 20+ och man kunde ligga i parken. Bleka svenskar med ölmagar och julskinkan kvar runt låren kisade bakom sina gardiner och tittade förundrat på "di där utlänningarna", och deras nymodernigheter, när de tog med sina filtar och la dem rakt på marken (som såklart inte var torr än) och sen la sig själva på filten. "Inte faen har jag tid med sånt. Kon ska mjölkas och brunnen ska... brunnas och gräset ska klippas."
Barn under fem frågade förvånat sina föräldrar vad tusan det var som gjorde luften så varm. Föräldrarna tittade upp mot himlen och berättade om sommaren -94. Sommaren -94 var det varmt. Det var varmt och Sverige vann fotbolls-VM. Nästan. Och barnen satte näsan i vädret och luktade.
3/4 av landet gick och fick pollenallergi och några jämrade sig över att det här landet inte är uppbyggt efter solen.
I skolorna fick solen återinföras i skolundervisningen av planetsystemet. Det blev konstigt. Det här ingick ju inte i kursplanen. "Var ska vi ta pengarna från?" Det letades på vinden och en gammal Tellus med en gammal sol fastspänd mot sig (med ståltråd, såklart) dammades av.
Men nu. Nu är allt tillbaka till det normala. Till det vanliga. Till mellanmjölk och Bregott. Ett helt land pustar ut. Äntligen har sommaren kommit. På jobb får jag ha på mig regnjackan som gör att jag ser ut som en stor djävla vägkon. Turisterna klagar. "What is this?" Amerikanerna kommer från London. Där var det sol. "Well, it's the Swedish summer!" svarar jag och ler så brett jag kan.
Jag kan höra hela Stockholm stämma upp i "I'm singing in the rain". Söder om stan är sopran. Norr över tar basen. Centrala delarna får alt:a.
Och jag känner att det kommer bli svårt att lämna det här. Det kommer bli svårt att lämna den svenska sommaren i augusti, när det regnar som bäst. I augusti, när folk tittar på sina sommarskor som står kvar i garderoben, alternativt blivit använda en vecka på Mallis och tänker att "men Gud, så bra, då spar vi de där pengarna!" I augusti när folk får sätta sig i trädgården, under ett partytält (partytältsmarknaden i Sverige måste blomma) och supa sig fulla och äta en kräfta eller två. I augusti, när folk börjar bli trötta på värmen. "15 grader. Herre Gud. Nu vill vi ha tillbaka vår vinter!" Och augusti, när folk klubbar ner annat folk för att de sjunger Lordis bidrag till schlagerkalaset och inte Ledins "Sommaren är kort".
Min svenska, svenska sommar. Som man längtar till varje vinter. Hur ska jag klara mig? Fan, att jag ska flytta till Mexiko!
22 maj 2006
Den där om det svåra
Han hade lämnat kvar sin tröja hos mig. Sin gråa luvtröja hemma hos mig, så att jag hade något att lukta på. Något att borra in hela ansiktet i om kvällarna. Något att gråta och snora i när jag saknade honom som mest. Efter ungefär en vecka luktade den inte honom och hans tvättmedel längre. Så jag åkte ner till honom.
Vi var båda så totalt utmattade under den där resan. Värmen var så barbarisk i sitt sätt och gjorde att vi inte kunde tänka rakt och klart. Det fanns kvällar då vi föll ihop mot varandra och från varandra och jag grät och han hade nära till tårarna. Han förbannade den där resan redan då och menade att han ville ge mig det finaste, men att han inte kunde göra det där, inte under de omständigheterna.
Allt var så utmattande. Känslorna låg som oskyddade elkablar på huden på oss. Känslorna. Synerna. Upplevelserna. Allt låg utanför kroppen. Och inne i magen. Det var vår första utlandsresa och det som skulle bli rött och rosa under palmer och i vattenbryn byttes mot tiggare, sunkiga hotell och misär.
Vi bråkade som vi inte gjort tidigare. Vi slängde känslor och ord på varandra och mina tårar och hans magsjuka ville aldrig ta slut. Jag kräktes och förbannade hela den afrikanska kontinenten. Ingenting svalkade och allt blev så förbannat uppförstorat. Alla känslor. Alla ord. Det fanns bara vi två i hela universum.
Så satt vi på en buss på väg till kuststaden Pemba och som vanligt, på den här resan, så bråkade vi. Om jag minns rätt så handlade bråket om framtiden. Jag hade äntligen lagt ner min sköld och mitt svärd, gått ner på knä, som en fallen hjälte och erkänt att jag var hans för evigt, om han ville ha mig. Han ville hellre börja om. Det var redan då början på slutet. Början på början på slutet. Mina tårar föll och jag tittade envist ut genom fönstret på stepplandskapet. Då kom den.
"Looks like we made it
Look how far we've come my baby
We mighta took the long way
We knew we'd get there someday
They said, "I bet they'll never make it"
But just look at us holding on
We're still together still going strong"
Mina tårar föll snabbare och min hand letade efter hans. Jag la min lilla hand i hans stora. Det fanns bara vi två i hela universum. Vi två och en djävla Shania Twainlåt.
"You're still the one I run to
The one that I belong to
You're still the one
I want for life
You're still the one that I love
The only one I dream of
You're still the one I kiss goodnight"
Han vände sig mot mig och viskade "lämna mig aldrig" i mitt öra och jag log genom tårarna och viskade tillbaka "aldrig. Jag lämnar dig aldrig!"
Vi var båda så totalt utmattade under den där resan. Värmen var så barbarisk i sitt sätt och gjorde att vi inte kunde tänka rakt och klart. Det fanns kvällar då vi föll ihop mot varandra och från varandra och jag grät och han hade nära till tårarna. Han förbannade den där resan redan då och menade att han ville ge mig det finaste, men att han inte kunde göra det där, inte under de omständigheterna.
Allt var så utmattande. Känslorna låg som oskyddade elkablar på huden på oss. Känslorna. Synerna. Upplevelserna. Allt låg utanför kroppen. Och inne i magen. Det var vår första utlandsresa och det som skulle bli rött och rosa under palmer och i vattenbryn byttes mot tiggare, sunkiga hotell och misär.
Vi bråkade som vi inte gjort tidigare. Vi slängde känslor och ord på varandra och mina tårar och hans magsjuka ville aldrig ta slut. Jag kräktes och förbannade hela den afrikanska kontinenten. Ingenting svalkade och allt blev så förbannat uppförstorat. Alla känslor. Alla ord. Det fanns bara vi två i hela universum.
Så satt vi på en buss på väg till kuststaden Pemba och som vanligt, på den här resan, så bråkade vi. Om jag minns rätt så handlade bråket om framtiden. Jag hade äntligen lagt ner min sköld och mitt svärd, gått ner på knä, som en fallen hjälte och erkänt att jag var hans för evigt, om han ville ha mig. Han ville hellre börja om. Det var redan då början på slutet. Början på början på slutet. Mina tårar föll och jag tittade envist ut genom fönstret på stepplandskapet. Då kom den.
"Looks like we made it
Look how far we've come my baby
We mighta took the long way
We knew we'd get there someday
They said, "I bet they'll never make it"
But just look at us holding on
We're still together still going strong"
Mina tårar föll snabbare och min hand letade efter hans. Jag la min lilla hand i hans stora. Det fanns bara vi två i hela universum. Vi två och en djävla Shania Twainlåt.
"You're still the one I run to
The one that I belong to
You're still the one
I want for life
You're still the one that I love
The only one I dream of
You're still the one I kiss goodnight"
Han vände sig mot mig och viskade "lämna mig aldrig" i mitt öra och jag log genom tårarna och viskade tillbaka "aldrig. Jag lämnar dig aldrig!"
21 maj 2006
Den där om att jag vill ha en söndagspv
Det är söndag. Söndag är lika med längtaefterpojkvändag. Men inte vilken pojkvän som helst. Jag vill inte ha svärmorsdrömmen. Han kan få gifta sig med svärmor. Jag vill ha den där. Den där perfekta.
Och jag vill inte ha pojkvän egentligen.
Jo, det vill jag.
Nej, det vill jag inte.
Men om, då skulle han gärna få vara här idag. Ge mig te och klia på ryggen och smeka på kinden och över håret och pussa i nacken och säga att det är synd om mig, för att jag är sjuk, och köpa sushi och sjunga en sång och läsa en bok och hämta tidningen och diskutera världsläget och ta mig på brösten och skratta med mig och nu vill jag ha sex.
Nej, det vill jag inte.
Jo, det vill jag.
Och jag vill inte ha pojkvän egentligen.
Jo, det vill jag.
Nej, det vill jag inte.
Men om, då skulle han gärna få vara här idag. Ge mig te och klia på ryggen och smeka på kinden och över håret och pussa i nacken och säga att det är synd om mig, för att jag är sjuk, och köpa sushi och sjunga en sång och läsa en bok och hämta tidningen och diskutera världsläget och ta mig på brösten och skratta med mig och nu vill jag ha sex.
Nej, det vill jag inte.
Jo, det vill jag.
Den där om fan
Antalet blogginlägg jag har skrivit där ordet kärlek finns med: 0
Antalet blogginlägg jag har skrivit där ordet fan finns med: 101
Antalet blogginlägg jag har skrivit där ordet fan finns med: 101
Den där om att jag inte har någon tv
"Få människor uppskattar tystnad så mycket att de tar med det i sin nationalsång.
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord. Du TYSTA, du glädjerika skööööna."
Då har man läst ut Marjaneh Bakhtiaris "Kalla det vad fan du vill". Och ska börja på en ny.
Det är bra när man skriver uppsats, för då är man så stressad att man hinner läsa en massa!
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord. Du TYSTA, du glädjerika skööööna."
Då har man läst ut Marjaneh Bakhtiaris "Kalla det vad fan du vill". Och ska börja på en ny.
Det är bra när man skriver uppsats, för då är man så stressad att man hinner läsa en massa!
Den där om att det är månens fel
Tydligen är det så att Europa (speciellt Malta, Tyskland och vem fan det mer var som inte röstade på Carola) inte har någon smak. Det måste, tydligen, bero på den nedåtgående månen. Då kan folk, tydligen, inte släppa in glädje i sitt liv.
Att kolla på Schlager (under tre täcken, utan vin och med ljudvolymen på högsta för att jag hostade för högt) med min söta, asflummiga kombo var roligare än jag tänkt mig. Hon hejade på Norge, men var lite besviken på bristen av älvdans. Jag tyckte mest att det var kul att Finland vann. Det måste vara den nedåtgående månen som påverkar mig.
Att kolla på Schlager (under tre täcken, utan vin och med ljudvolymen på högsta för att jag hostade för högt) med min söta, asflummiga kombo var roligare än jag tänkt mig. Hon hejade på Norge, men var lite besviken på bristen av älvdans. Jag tyckte mest att det var kul att Finland vann. Det måste vara den nedåtgående månen som påverkar mig.
20 maj 2006
Den där om att jag vaknade i morse och märkte att någon lagt sandpapper i min hals
Jag springer runt på stan och försöker ignorera att det kniper i öronen, att det känns som sandpapper i halsen och att kinderna hettar. Jag förbannar mig själv för att jag trash-talkade alla småtjejer som var för barklädda i onsdags, när jag var ute. "Haha, de kommer bli skitsjuka!". Det slår tillbaka rakt på en själv.
Jag ville så gärna på schlagerparty ikväll. Det var inte så mycket schlagern som sällskapet. Jag köpte till och med nya, röda trosor.
Men okej. Okej, knulla mig då, världen. Gör så. Jag kan lika gärna ligga här hemma och inte kunna lyssna på musik, för att det gör ont i huvudet. Jag sover gärna 14 timmar i sträck, det är ju ändå så kul. Jag har gärna ont i öronen, halsen och inne i huvudet, det gör inte ett skit.
Jag tänker dricka mitt vin i alla fall.
Jag ville så gärna på schlagerparty ikväll. Det var inte så mycket schlagern som sällskapet. Jag köpte till och med nya, röda trosor.
Men okej. Okej, knulla mig då, världen. Gör så. Jag kan lika gärna ligga här hemma och inte kunna lyssna på musik, för att det gör ont i huvudet. Jag sover gärna 14 timmar i sträck, det är ju ändå så kul. Jag har gärna ont i öronen, halsen och inne i huvudet, det gör inte ett skit.
Jag tänker dricka mitt vin i alla fall.
19 maj 2006
Den där om att biblioteket har förbannat många böcker
Människokroppen kommer aldrig sluta fascinera mig. Och de där, som är samhällsvetare, som jag, förstår inte hur jag menar och vill inte diskutera och kan inte ge svar.
Jag känner så få biologer och sådana där nördmänniskor som kan ge mig svar. Så jag ska börja läsa Darwin och Dawkin och Maynard och von Frisch och hur hänger allt ihop och är universum verkligen oändligt och vad är oändligt och varför gör jag såhär och varför gör han sådär och varför blir bladen gula och hur och varför och när och var och jag blir så djävla irriterad när jag inte förstår!
Det jag inte hänger med i nu är att han snart kommer vara borta. Jag kommer vara på andra sidan jorden. Varför är det när folk försvinner som man kommer på att man gillar dem? Varför är det så? Varför fungerar man så?
Jag känner så få biologer och sådana där nördmänniskor som kan ge mig svar. Så jag ska börja läsa Darwin och Dawkin och Maynard och von Frisch och hur hänger allt ihop och är universum verkligen oändligt och vad är oändligt och varför gör jag såhär och varför gör han sådär och varför blir bladen gula och hur och varför och när och var och jag blir så djävla irriterad när jag inte förstår!
Det jag inte hänger med i nu är att han snart kommer vara borta. Jag kommer vara på andra sidan jorden. Varför är det när folk försvinner som man kommer på att man gillar dem? Varför är det så? Varför fungerar man så?
Den där om att det lät bättre i huvudet
Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som kämpar i uppförsbacke, med dina känslor och smärtor och plågor.
Du som skriker, som höjer din röst för att höras.
Du som kämpar och kämpar, för att få lite uppmärksamhet för ditt skrivande och dina känslor, men mest blir nerputtad av de stora pojkarna, som får all den där uppmärksamheten du önskar.
Jag älskar dig.
Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som vågar blotta dig, slita av dig kläderna och ropa att "se mig, här är jag. Jag. Jag!"
Du som klär dig snyggtsomfan, men som skiter i att skriva om det.
Du som alltid har hört att du skriver bra.
Du som slår mig med dina ord och gör mig avundsjuk på hur du kan uttrycka dig.
Jag älskar dig.
Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som vågar skriva knullaskithelvetesfan.
Du som skiter i regler och att vara fin och skriver precis som du vill och som du känner.
Du som kör upp en knytnäve i luften och skriker "fuck you".
Du som får ångest för att du körde upp en knytnäve i luften och skrek "fuck you".
Jag älskar dig.
Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som skriver så att jag känner igen mig själv.
Du som skriver om kärlek. Om sex. Om saknad. Om fyllor. Om vänner. Om Den Där Killen.
Du som läser det här.
Du som tycker att det här inlägget blev djävligt kasst.
Jag älskar dig.
Du som kämpar i uppförsbacke, med dina känslor och smärtor och plågor.
Du som skriker, som höjer din röst för att höras.
Du som kämpar och kämpar, för att få lite uppmärksamhet för ditt skrivande och dina känslor, men mest blir nerputtad av de stora pojkarna, som får all den där uppmärksamheten du önskar.
Jag älskar dig.
Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som vågar blotta dig, slita av dig kläderna och ropa att "se mig, här är jag. Jag. Jag!"
Du som klär dig snyggtsomfan, men som skiter i att skriva om det.
Du som alltid har hört att du skriver bra.
Du som slår mig med dina ord och gör mig avundsjuk på hur du kan uttrycka dig.
Jag älskar dig.
Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som vågar skriva knullaskithelvetesfan.
Du som skiter i regler och att vara fin och skriver precis som du vill och som du känner.
Du som kör upp en knytnäve i luften och skriker "fuck you".
Du som får ångest för att du körde upp en knytnäve i luften och skrek "fuck you".
Jag älskar dig.
Oh, du kvinnliga bloggare!
Du som skriver så att jag känner igen mig själv.
Du som skriver om kärlek. Om sex. Om saknad. Om fyllor. Om vänner. Om Den Där Killen.
Du som läser det här.
Du som tycker att det här inlägget blev djävligt kasst.
Jag älskar dig.
Den där om den underliga sorten
Mamma ringer och frågar hur allt är. Och jag svarar "bra" och hon säger att hon inte tror på mig och jag suckar. Och hon frågar när jag ska komma hem och jag undrar vad hon menar, för jag är ju hemma och hon säger "hemma på riktigt. När ska du komma hem till Skåne?" Och jag svarar att Skåne inte varit hemma sedan jag flyttade till London som nittonåring. Och hon säger att hon saknar mig och knappt ens minns hur jag ser ut och jag skrattar men skrattet är ledset och jag måste sätta mig på toalettstolen och det är tur att sladden är lång och jag måste knipa med pekfinger och tumme där näsan precis börjar, så där som jag gör när jag inte vill börja gråta.
Och hon säger att det är så ensamt och ska jag bli borta hela mitt liv? Och jag säger att jag känner mig instängd i Skåne och hon förstår inte och pratar om öppna landskap och att jag inte kan må bra av att flyttaflyttaflytta och vad flyr jag från och att jag ju kände mig instängd i London med. Och jag säger att jag kan inte få luft när jag bor för länge någonstans. Och hon säger att jag ju kunde andas med M. Jag kunde andas i Växjö. Och jag säger att jag vet. Och jag säger att jag kommer stanna snart. När jag träffar den där. Den där som ska hälla mjölk i mitt te varje morgon. Den där som kommer att stryka mig över håret och som kommer ta min mamma med storm.
Och hon säger bra. Det blir nog bra. Men jag hör hur hon tvekar. Tvivlar. Och jag tänker att hon inte är ensam.
Jag är av en underlig sort för jag längtar iväg längtar ständigt bort
inga band knutna till någon
nej jag vill va stark och ensam och bara i mig.
Och du ser på mig länge innan du går och du säger att du förstår
för jag är allt du vill ha
allt du inte kan få.
Och hon säger att det är så ensamt och ska jag bli borta hela mitt liv? Och jag säger att jag känner mig instängd i Skåne och hon förstår inte och pratar om öppna landskap och att jag inte kan må bra av att flyttaflyttaflytta och vad flyr jag från och att jag ju kände mig instängd i London med. Och jag säger att jag kan inte få luft när jag bor för länge någonstans. Och hon säger att jag ju kunde andas med M. Jag kunde andas i Växjö. Och jag säger att jag vet. Och jag säger att jag kommer stanna snart. När jag träffar den där. Den där som ska hälla mjölk i mitt te varje morgon. Den där som kommer att stryka mig över håret och som kommer ta min mamma med storm.
Och hon säger bra. Det blir nog bra. Men jag hör hur hon tvekar. Tvivlar. Och jag tänker att hon inte är ensam.
Jag är av en underlig sort för jag längtar iväg längtar ständigt bort
inga band knutna till någon
nej jag vill va stark och ensam och bara i mig.
Och du ser på mig länge innan du går och du säger att du förstår
för jag är allt du vill ha
allt du inte kan få.
15 maj 2006
Den där om allt jag ogillar
Jag gillar inte alls när pojkar charmar mig.
Jag gillar inte alls när de charmar mig och jag förlorar kontrollen.
Jag gillar inte när de pratar skånska och jag känner mig som hemma och en speciell tillhörighet och vi-mot-de-andra-känsla börjar blomma. Jag blir rosig om kinderna och kan nästan känna doften av betor, koskit och nyslaktad gris.
Jag gillar inte när de pratar halländska och jag blir rosig om kinderna jag känner mig nästan som hemma och jag kan nästan känna doften av måsskit, havssalt och tonårsfylla.
Jag gillar inte när de tar av sig tröjan och visar magar och tatueringar och hårighet och brist på hårighet och bröstvårtor och tuffa ärr.
Jag gillar inte när de har kvar sin tröja på och man bara kan fantisera vad som finns under (magar och tatueringar och hårighet och brist på hårighet och bröstvårtor och tuffa ärr).
Jag gillar inte när de är trevliga och roliga och söta och snygga och underbara och fnittriga och farliga och frisläppta och generösa och bär snygga skor.
Jag gillar inte att prata i telefon i två timmar och sen ha ont i örat och läpparna.
Jag gillar inte att hångla i två timmar och sen ha ont i läpparna och öronsnibbarna.
Jag gillar inte att bli smekt.
Jag gillar inte att de spelar spelet bättre än vad jag gör.
Jag gillar inte när de knuffar ut min fiaplupp.
Jag gillar inte att bli charmad.
Jag gillar inte allt det här.
För sen blir man alltid lämnad.
Jag gillar inte alls när de charmar mig och jag förlorar kontrollen.
Jag gillar inte när de pratar skånska och jag känner mig som hemma och en speciell tillhörighet och vi-mot-de-andra-känsla börjar blomma. Jag blir rosig om kinderna och kan nästan känna doften av betor, koskit och nyslaktad gris.
Jag gillar inte när de pratar halländska och jag blir rosig om kinderna jag känner mig nästan som hemma och jag kan nästan känna doften av måsskit, havssalt och tonårsfylla.
Jag gillar inte när de tar av sig tröjan och visar magar och tatueringar och hårighet och brist på hårighet och bröstvårtor och tuffa ärr.
Jag gillar inte när de har kvar sin tröja på och man bara kan fantisera vad som finns under (magar och tatueringar och hårighet och brist på hårighet och bröstvårtor och tuffa ärr).
Jag gillar inte när de är trevliga och roliga och söta och snygga och underbara och fnittriga och farliga och frisläppta och generösa och bär snygga skor.
Jag gillar inte att prata i telefon i två timmar och sen ha ont i örat och läpparna.
Jag gillar inte att hångla i två timmar och sen ha ont i läpparna och öronsnibbarna.
Jag gillar inte att bli smekt.
Jag gillar inte att de spelar spelet bättre än vad jag gör.
Jag gillar inte när de knuffar ut min fiaplupp.
Jag gillar inte att bli charmad.
Jag gillar inte allt det här.
För sen blir man alltid lämnad.
Den där om etthundraåttiosju sidor med la déchéance des mandats électifs prononcéeblablablaquinöff!
Fuckit! Jag kommer ihåg att jag, back in the day, längtade efter att skriva uppsats. Då hade jag tydligen glömt alla förbannade problem som följer med 25-30 sidors ordfjant.
Någon som kan franska? Någon som har lust att översätta 187 sidors partiprogram på franska? Jag kan bara låtsasfranska. Ni kan få en kaka. Och möjligtvis ett ligg.
Någon som kan franska? Någon som har lust att översätta 187 sidors partiprogram på franska? Jag kan bara låtsasfranska. Ni kan få en kaka. Och möjligtvis ett ligg.
14 maj 2006
Den där om lajv
Det finns inget bättre än liveskivor (jordgubbstårta, kramar, tonårskärlek, glödheta bad, girafftungor, stearinljus, havet, musslor). Att höra hela publiken komma samman och just i det ögonblicket ha en enda sak gemensamt, hur många eller hur få de än är. Man hör leendet i deras kroppar när de sjunger med.
Och du, Lars/Nina/Angie/Sade/Laryn/Erykah/Norah/Gentlemen, står där framme/uppe och ser ut över en massa skallar och jag kan tänka sig in i hur du suttit hemma i ditt flickrum(/pojkrum) och längtat efter detta ögonblick, när du skrev de där raderna som alla sjunger med i nu.
Alla avgudar dig. Det här är din sekt. De slukar varje ord. De tillbedjer dig genom bibeltexter du skrivit själv. De skulle antagligen kunnat sälja alla sina fastrar för att få prata skit/fnissa/göra middag/knulla skiten ur/åt dig. De kan antagligen mer om dig än din farmor känner till. De kan antagligen mer om din farmor än vad din farmor känner till.
Och du står där framme och får dig en orgasm kraftigare än alla klitorisorgasmer i världen. Tillsammans.
Och du, Lars/Nina/Angie/Sade/Laryn/Erykah/Norah/Gentlemen, står där framme/uppe och ser ut över en massa skallar och jag kan tänka sig in i hur du suttit hemma i ditt flickrum(/pojkrum) och längtat efter detta ögonblick, när du skrev de där raderna som alla sjunger med i nu.
Alla avgudar dig. Det här är din sekt. De slukar varje ord. De tillbedjer dig genom bibeltexter du skrivit själv. De skulle antagligen kunnat sälja alla sina fastrar för att få prata skit/fnissa/göra middag/knulla skiten ur/åt dig. De kan antagligen mer om dig än din farmor känner till. De kan antagligen mer om din farmor än vad din farmor känner till.
Och du står där framme och får dig en orgasm kraftigare än alla klitorisorgasmer i världen. Tillsammans.
Den där om att jag tar tillbaka allt!
Jag vetifan vad det var för idiot som snodde mitt lösenord, loggade in och skrev det här djävla inlägget. Det är den idiotens fel att jag är sådjävlabakis idag! Mitt huvud vill sprängas när Nina tar de höga tonerna i "Here comes the sun". Mina smörgåsar vill icke ligga kvar i maggen och snart måstemåstemåste jag börja plugga, för jag var inte duktig och gjorde det i torsdags. Död åt de djävla romarna som uppfann vinet och död åt Obelix som uppfann ölen och död åt mig som blandade dessa två drycker hejvilt igår!
Den där om att fylleblogga
Och hon lutar sig intill mitt öra och väser "Jenny, fy fan vad snygg du är, varför sminkar du dig inte varje gång vi går ut?" Och jag tittar förvånad på henne och säger att vadå, jag har ju för fan sminkat mig varenda gång!
Och på Stureplan träffar vi en kille från London som armkrokar mig och frågar varifrån London jag är och jag säger "the part in London called Skåne" och han undrar vafan jag menar och jag säger att jag är från Sverige och han säger noway, med den där engelskan, och jag säger joway, med den här engelskan och sen pratar vi politik (åh, så djävla typsikt av mig), och sen säger han att jag har fina ögon och jag lämnar honom, för hej, vi pratade politik och inte ögon.
Springer för att hinna med tunnelbanan och på vägen hem blir det ljusare och ljusare och fan att vi bor i ett sånt ljust land. Och vi kliver av och pussas hejdå och jag måste stanna för det springer en djävla hare över vägen och jag stannar i säkert två minuter och stirrar på den. Och den stannar i säkert två minuter och stirrar på mig. Och jag tänker att jag måste drömma.
Sen går jag hem och fyllebloggar.
Och på Stureplan träffar vi en kille från London som armkrokar mig och frågar varifrån London jag är och jag säger "the part in London called Skåne" och han undrar vafan jag menar och jag säger att jag är från Sverige och han säger noway, med den där engelskan, och jag säger joway, med den här engelskan och sen pratar vi politik (åh, så djävla typsikt av mig), och sen säger han att jag har fina ögon och jag lämnar honom, för hej, vi pratade politik och inte ögon.
Springer för att hinna med tunnelbanan och på vägen hem blir det ljusare och ljusare och fan att vi bor i ett sånt ljust land. Och vi kliver av och pussas hejdå och jag måste stanna för det springer en djävla hare över vägen och jag stannar i säkert två minuter och stirrar på den. Och den stannar i säkert två minuter och stirrar på mig. Och jag tänker att jag måste drömma.
Sen går jag hem och fyllebloggar.
13 maj 2006
Den där om kaxigsomfan
Vi har faktiskt vissa regler och lagar i det här landet. Du får inte mörda statsministrar, kungar, tennisstjärnor eller prinsessor. Du får icke aga dina barn, så att någon märker det. Du skola icke ringa 112 utan anledning. Du måste äta upp din gröt och tänka på alla flugor som surrar runt ögonen på barnen i Afrika. Och! Och! Får du med dig en störtskön tjej hem en natt ska du fan inte hälsa på henne om du möter henne senare på stan.
Det där sista visste tydligen inte den förbannade killen om som jag råkade gå hem med i aprilnångång. Mitt på Götgatsbacken springer han fram och skriker "Jeeeeeenny!" så att alla vänder sig om. Där gick jag, naiv och upptagen och väl medveten om reglerna och helt tom i huvudet på vad fan det var han hette. Allt jag mindes var att han är syrian och äger ett fik. Enda anledningen till att han fick med mig hem var inte att han ägde ett fik eller var snyggsomfan, utan att han var kaxigsomfan. Kaxigsomfan går tydligen hem. Kaxigsomfan betyder tydligen att man inte känner till Sverigesrikesviktigastelagarochregler!
Jag stod där som ett fån. Det var fredagskväll. Jag är ute på galej. Vad fan ska jag säga? "Ja, oj, jag gav dig visst fel telefonnummer!"? "Men heeeeeej! Fy fan, vad trevligt att se dig, är det hår du har på fingrarna? Hade du det sist också?"? "Hmmmm... säg mig nu igen, vad var det du hette?"? Mitt leende kunde inte ha varit falskare. Mina fötter har nog aldrig velat gå fortare. Min hjärna har nog aldrig producerat så många fuckfuckfuckfuck på rad. Mitt "jag har lite bråttom" möttes med "Neeeejförfan, följ med här!"
Ibland önskar man att man inte vore så förbannat snygg och bra i sängen. Ibland önskar man att man bara hade kunnat säga "stickochbrinn!" utan att få dåligt samvete. För hej, den här killen skulle kunna varit pappan till dina barn. Du kunde ha fått barn med väldigt håriga fingrar.
Bara för att han var kaxigsomfan. Och bjöd på öl hela kvällen.
Det där sista visste tydligen inte den förbannade killen om som jag råkade gå hem med i aprilnångång. Mitt på Götgatsbacken springer han fram och skriker "Jeeeeeenny!" så att alla vänder sig om. Där gick jag, naiv och upptagen och väl medveten om reglerna och helt tom i huvudet på vad fan det var han hette. Allt jag mindes var att han är syrian och äger ett fik. Enda anledningen till att han fick med mig hem var inte att han ägde ett fik eller var snyggsomfan, utan att han var kaxigsomfan. Kaxigsomfan går tydligen hem. Kaxigsomfan betyder tydligen att man inte känner till Sverigesrikesviktigastelagarochregler!
Jag stod där som ett fån. Det var fredagskväll. Jag är ute på galej. Vad fan ska jag säga? "Ja, oj, jag gav dig visst fel telefonnummer!"? "Men heeeeeej! Fy fan, vad trevligt att se dig, är det hår du har på fingrarna? Hade du det sist också?"? "Hmmmm... säg mig nu igen, vad var det du hette?"? Mitt leende kunde inte ha varit falskare. Mina fötter har nog aldrig velat gå fortare. Min hjärna har nog aldrig producerat så många fuckfuckfuckfuck på rad. Mitt "jag har lite bråttom" möttes med "Neeeejförfan, följ med här!"
Ibland önskar man att man inte vore så förbannat snygg och bra i sängen. Ibland önskar man att man bara hade kunnat säga "stickochbrinn!" utan att få dåligt samvete. För hej, den här killen skulle kunna varit pappan till dina barn. Du kunde ha fått barn med väldigt håriga fingrar.
Bara för att han var kaxigsomfan. Och bjöd på öl hela kvällen.
Den där om rött nagellack
Jag dejtade en kille när jag gick på högstadiet som på vår andra dejt sa att han hatade rött nagellack. På vår tredje dejt hade jag målat både finger- och tånaglar knallröda. Vad han sa om det, eller om han sa något om det, minns jag inte. Det mesta jag minns av honom var att han var den som fick mig att börja måla mina naglar i röda nyanser.
Killen jag var hopplöst förälskad i före M tjatade alltid på mig att jag skulle klippa av mitt långa hår. Han hade alltid varit tillsammans med tjejer med långt hår och ville nu knulla någon med kortare hår. Jag lät mitt hår växa och klippte det bara för att jag hade en frisör som jag älskade. När han lämnade mig svor jag över honom och klippte av håret ovanför axlarna. Alla trodde att det var för att jag ville ha honom tillbaka. Jag visste att det var hämnd. Nu har jag kort hår. Du kan inte få mig. Du kan inte få mig även om du sjunger dina djävla sånger med hes röst. Du kan inte få mig hur mycket du än kan spela på din gitarr, vara svår, titta på mig med intensiva ögonen. Du kan inte få mig igen hur länge minnet än finns av dig och hur dina händer rör sig över min kropp.
Min mamma har alltid sagt att jag går mot strömmen. Hon säger att jag är underlig. Hon säger att det är därför jag får kämpa så djävla mycket, för att mot strömmen knuffas och stångas folk. Mot strömmen är det inte motvind. Det är därför de flesta går åt det andra hållet. Min mamma säger att jag är lik hennes farmor. Eller om det var mormor. Hennes farmor/mormor fick en kniv i armen. En kniv i armen när hon gick mellan två män som bråkade om hennes hjärta. Min mammas mormor/farmor gick också mot strömmen, i motvind. Hon bråkade, sa inte "ja" och inte "snälla?". Hon klippte inte av sig håret och hon målade säkert sina naglar röda.
Hon ställde sig upp och gick. Åt fel håll. Och även om det är förbannat ensamt att gå åt fel håll så går jag hellre åt det här hållet och är lite ensam än går åt rätt håll och säger "ja" och "snälla?". För jag gillar rött nagellack. Och medan jag skrev det här så hann det torka.
Killen jag var hopplöst förälskad i före M tjatade alltid på mig att jag skulle klippa av mitt långa hår. Han hade alltid varit tillsammans med tjejer med långt hår och ville nu knulla någon med kortare hår. Jag lät mitt hår växa och klippte det bara för att jag hade en frisör som jag älskade. När han lämnade mig svor jag över honom och klippte av håret ovanför axlarna. Alla trodde att det var för att jag ville ha honom tillbaka. Jag visste att det var hämnd. Nu har jag kort hår. Du kan inte få mig. Du kan inte få mig även om du sjunger dina djävla sånger med hes röst. Du kan inte få mig hur mycket du än kan spela på din gitarr, vara svår, titta på mig med intensiva ögonen. Du kan inte få mig igen hur länge minnet än finns av dig och hur dina händer rör sig över min kropp.
Min mamma har alltid sagt att jag går mot strömmen. Hon säger att jag är underlig. Hon säger att det är därför jag får kämpa så djävla mycket, för att mot strömmen knuffas och stångas folk. Mot strömmen är det inte motvind. Det är därför de flesta går åt det andra hållet. Min mamma säger att jag är lik hennes farmor. Eller om det var mormor. Hennes farmor/mormor fick en kniv i armen. En kniv i armen när hon gick mellan två män som bråkade om hennes hjärta. Min mammas mormor/farmor gick också mot strömmen, i motvind. Hon bråkade, sa inte "ja" och inte "snälla?". Hon klippte inte av sig håret och hon målade säkert sina naglar röda.
Hon ställde sig upp och gick. Åt fel håll. Och även om det är förbannat ensamt att gå åt fel håll så går jag hellre åt det här hållet och är lite ensam än går åt rätt håll och säger "ja" och "snälla?". För jag gillar rött nagellack. Och medan jag skrev det här så hann det torka.
Den där om ögonbrynen
Alltså. Mina ögonbryn. Jag har farfarsögonbryn. Farfarsögonbryn och farmorstrosor.
De har ett eget liv (ögonbrynen, inte trosorna). De har eget liv, med niotillfemjobb, egen Volvo och planterade blommor utanför huset. De gör som de vill. Lyssnar inte på någon (någon = mig). Jag svär åt dem varje morgon, men de bara ignorerar mig och det tutar upptaget i telefonen när jag ringer.
Jag har försökt att vattenkamma. Spraya. Pincetta. Trycka. Be och böna. Klippa. Dränka. Det hjälper. Några timmar. Sen spretar de igen.
Och jag har någon slags hatkärlek till dem. Som andra har till sitt hår. Jag har alltid kommit bra överens med mitt hår. Mitt hår har inte genomgått någon trotsålder. Mitt hår ler mot mig och säger välkommen in, när jag knackar på. Mitt hår blir rakt om jag säger "rakt!" och lockigt om jag ber om det. Mitt hår har kluvna hårtoppar ibland, men då går jag till frisören och jag och håret blir vänner igen.
Mina ögonbryn däremot. Trotsåldern sen jag föddes. Eller i alla fall sen jag började lägga märke till dem, som fjortonåring. De var då ett med varandra, så att säga. Jag separerade dem. De hade levt ihop i fjorton år, sen kom jag med min pincett. Det kanske är det som de är sura över fortfarande.
De har surat i fem år (eftersom jag bara är nitton). Jisses. Get over it!
De har ett eget liv (ögonbrynen, inte trosorna). De har eget liv, med niotillfemjobb, egen Volvo och planterade blommor utanför huset. De gör som de vill. Lyssnar inte på någon (någon = mig). Jag svär åt dem varje morgon, men de bara ignorerar mig och det tutar upptaget i telefonen när jag ringer.
Jag har försökt att vattenkamma. Spraya. Pincetta. Trycka. Be och böna. Klippa. Dränka. Det hjälper. Några timmar. Sen spretar de igen.
Och jag har någon slags hatkärlek till dem. Som andra har till sitt hår. Jag har alltid kommit bra överens med mitt hår. Mitt hår har inte genomgått någon trotsålder. Mitt hår ler mot mig och säger välkommen in, när jag knackar på. Mitt hår blir rakt om jag säger "rakt!" och lockigt om jag ber om det. Mitt hår har kluvna hårtoppar ibland, men då går jag till frisören och jag och håret blir vänner igen.
Mina ögonbryn däremot. Trotsåldern sen jag föddes. Eller i alla fall sen jag började lägga märke till dem, som fjortonåring. De var då ett med varandra, så att säga. Jag separerade dem. De hade levt ihop i fjorton år, sen kom jag med min pincett. Det kanske är det som de är sura över fortfarande.
De har surat i fem år (eftersom jag bara är nitton). Jisses. Get over it!
11 maj 2006
Den där om världens längsta mening
Ibland sjunger man så djävla bra att man förvånar sig själv, då tar man i som fan och sjunger tvåstämmigt med Rasmus Kellerman aka Tiger Lou, till hans låt You can't say no to me och man blir glad som fan för att man är så förbannat bra och rumskompisen tar upp sin fiol och spelar skitkasst och tredje rumskompisen stänger dörren, men det skiter man i och sjunger ännu högre och helt plötsligt står man i en konserthall i Rom och sjunger för fulla hus och man sjunger så högt att det gör ont i halsen och solen tittar fram och fåglarna landar på ens fönster och sjunger med och helt plötsligt så kommer det en liten pojke fram, som vallat får, och han tar fram sin lilla flöjt och börjar spela med och alla råttorna kommer stutsande och alla dansar och sjunger med och livet blir en fest och blommorna slår ut, alla på en gång, och rävarna och renarna (eller om det är rådjuren) kommer fram i skogsgläntan och böjer sina huvuden i andakt och se, där kom alla djuren från Lejonkungen för att visa sin uppskattning och låten tar slut och publiken i Rom reser sig upp och skriker "bravisimo!" och ingen kan få nog!
Den där om the way you make me feel
Åh, Gud, jag tror att jag hade glömt det där.
Glömt hur det kan vara med en manshand på min mage. Glödheta kinder. Stirrandet in i den andres ögon. Fnissandet. Sökandet. Människor som går förbi. Människor måste gå förbi. Men jag har ingen koll. Blåsandet. Suckandet. Strykandet. Klappandet på kinden. De små pussarna. Och de långa kyssarna.
Jag tror att jag hade glömt bort handen på ryggen. Smekandet. "Du är fin":andet. Nervösheten. Tankarna. Bristen på tankar. Kissnödigheten. Att jag blir så kissnödig att jag håller på att spricka, men inte vill gå, kanske kan hålla sig lite, lite till? Och sen paniken, när jag väl går och det är fem personer före i kön.
Jag tror att jag hade glömt bort hur solen kan dominera. Kittlandet i magen. Sucktandet. Skrattet. Skrattet för att jag skrattar. Skrattet för att han skrattar. Skrattet för att han skrattar för att jag skrattar. Virvlandet. Och hur han får mig att känna. Svagheten i benen. Tänder och läppar mot varm hud. Jag är femton år igen.
Jag tror att jag hade glömt allt det där. Det kom tillbaka till mig. Igår. Hångla i parken är det bästa som finns.
Glömt hur det kan vara med en manshand på min mage. Glödheta kinder. Stirrandet in i den andres ögon. Fnissandet. Sökandet. Människor som går förbi. Människor måste gå förbi. Men jag har ingen koll. Blåsandet. Suckandet. Strykandet. Klappandet på kinden. De små pussarna. Och de långa kyssarna.
Jag tror att jag hade glömt bort handen på ryggen. Smekandet. "Du är fin":andet. Nervösheten. Tankarna. Bristen på tankar. Kissnödigheten. Att jag blir så kissnödig att jag håller på att spricka, men inte vill gå, kanske kan hålla sig lite, lite till? Och sen paniken, när jag väl går och det är fem personer före i kön.
Jag tror att jag hade glömt bort hur solen kan dominera. Kittlandet i magen. Sucktandet. Skrattet. Skrattet för att jag skrattar. Skrattet för att han skrattar. Skrattet för att han skrattar för att jag skrattar. Virvlandet. Och hur han får mig att känna. Svagheten i benen. Tänder och läppar mot varm hud. Jag är femton år igen.
Jag tror att jag hade glömt allt det där. Det kom tillbaka till mig. Igår. Hångla i parken är det bästa som finns.
09 maj 2006
Den där om 16? 19? 21? 32?
Man är gammal när man inte kan avgöra om flocken i parken, med bakåtslick, stingtrosor, de eviga shortsen och attityden är högstadie- eller gymnasieålder.
08 maj 2006
Den där om ifall det gick
Man vet att det inte varit någon bra orgasm när man kommer på sig själv med att ligga i badkaret och undra om man egentligen kom, för man var för upptagen med att tänka på Sverigedemokraterna och rotselleri.
Den där om något vuxnare
Jag kråglar in mig i en massa känslor och mina känslor och andras känslor. Och de där som är vuxnare fast samma ålder säger till mig att jag kanske borde växa upp kanske inte borde ta en öl till kanske borde ta tag i mitt liv kanske borde träffa den där killen kanske inte borde träffa den där killen kanske inte borde skriva här kanske inte borde skriva det här. Och de slåss med de där andra som inte verkar lika vuxna som säger att jag borde ta en öl till för än har jag inte trillat av stolen och de ler och skrattar och säger att jag borde träffa alla killar i hela världen och slåss för vad jag vill och vad jag kan och skita i de vuxnare.
Och jag gör mitt val och tar en öl till och har dåligt samvete och trillar inte av stolen men förlorar en liten bit av de där som betyder så mycket och de tittar på mig med sina allvarliga ögon och jag rycker på axlarna och tänker med huvudet att "vad då?" och inne i magen gör det ont och den tänker inte alls "vad då?" och alla säger att jag borde göra som jag själv vill och högst skriker jag själv om frihet och låt mig va och snälla kom och krama mig.
Och varför känns manskramar så annorlunda från kvinnokramar? Varför är det en helt annan sak när man kan känna bröst tryckas mot ens kropp jämfört med hur det känns att kunna begrava hela sig själv i ett par armar? Borra in näsan i den där gropen under hakan och andas andas och sucka djupt djupt och stå lite på tå tills han märker det och frågar står du på tå och man svarar kanske och han skrattar och jag skrattar och allt är rött.
Och jag gör mitt val och tar en öl till och har dåligt samvete och trillar inte av stolen men förlorar en liten bit av de där som betyder så mycket och de tittar på mig med sina allvarliga ögon och jag rycker på axlarna och tänker med huvudet att "vad då?" och inne i magen gör det ont och den tänker inte alls "vad då?" och alla säger att jag borde göra som jag själv vill och högst skriker jag själv om frihet och låt mig va och snälla kom och krama mig.
Och varför känns manskramar så annorlunda från kvinnokramar? Varför är det en helt annan sak när man kan känna bröst tryckas mot ens kropp jämfört med hur det känns att kunna begrava hela sig själv i ett par armar? Borra in näsan i den där gropen under hakan och andas andas och sucka djupt djupt och stå lite på tå tills han märker det och frågar står du på tå och man svarar kanske och han skrattar och jag skrattar och allt är rött.
Den där om när leken försvann
Och jag ler och säger att jo, jag var ganska elak på högstadiet. Med. Och han ler och frågar om jag bet folk då med och det blir nästan som en lek och mitt leende blir till skratt och jag svarar att jag bara bet de som var snälla mot mig, de andra gjorde jag värre saker med. Han räcker fram sin tumme och ber mig ta en tugga och jag böjer mig fram och tar tag med tänderna. Reser mig upp och säger att jag faktiskt var dum på högstadiet. Riktigt dum. Så dum att folk hatade mig. På riktigt. Som man gör på högstadiet. Han gnider sin tumme och tittar på mig med mörka ögon. De mörka ögonen säger inte mycket. Säger inte något alls. Jag blir nervös och börjar svamla. Mot mörka ögon. Svamlar om att jag fått min okristna frälsning. Jag är snäll nu. Men bits fortfarande. Och jag var en annan då. Mobbare mår ibland sämre än de som blir mobbade. Jag gjorde uppror. Hade hela världen på mina axlar. Funderade på att ta mitt liv. Som alla andra. Såg ingen framtid. Grät. Misshandlade mig själv mer än andra. Som alla andra. Han har så mörka ögon. Så mörka ögon. Jag säger förlåt till de där ögonen. Och det är inte lek längre. Hans mörka ögon tittar på mig och han säger att han var den där. Den där som blev mobbad. Och hur fan kan jag veta hur dåligt han mådde? Hur fan kan jag säga att jag mådde sämre än vad han gjorde?
Den där om dagens förvåning
Går in på dendärgrejensomkollarvemsomläserminblogg:
www.mammasföretagsadress.com
I don't know about you, men okej, min mamma vet nästan allt om mig, men med allt menar jag inte allt.
Hej mamma!
www.mammasföretagsadress.com
I don't know about you, men okej, min mamma vet nästan allt om mig, men med allt menar jag inte allt.
Hej mamma!
07 maj 2006
Den där om helgen med bror
Torsdag 18:30: Hämta bror på t-central. Hänga på Söder. Dricka öl. Och öl. Och öl.
Fredag 12:30: Ut och springa sexkilometerna.
Lördag 09:45: Sälja sketna saker på loppis. Få ont i fötterna, men en massa pengar.
Lördag 21:30: Förfest på balkongen.
Lördag 01:10: Tunnelbanebyte.
Söndag 04:10: Hem.
Söndag 13:34: Parkhäng. Byxhäng. Huvudhäng.
05 maj 2006
Den där om att inget kan gå fel när man har på Dolly högt, högt på stereon
Solen står på. Rakt på. Så att man måste kisa och le. Bror boxar på axeln och frågar varför jag inte har någon pojkvän "det är ju inget fel på dig, du är ju till och med snygg!" Ölen är kall. Allt är rätt. Benen ömmar efter sex kilometer tidigare. Det bubblar i magen och känslorna far och flyger. Vännerna fnittrar och mitt hår blir så där hett som det bli i solen. Jag är snygg. Jag älskar att vi har en balkong.
Och nu är jag tråkig som sitter här!
Och nu är jag tråkig som sitter här!
Den där om Harry
Det finnes skydd mot nästan allt som är
Mot eld och skador genom storm och köld
Ja, räkna upp vad slags som tänkas kan
Men det finns inget skydd mot människan
- Martinsson
Mot eld och skador genom storm och köld
Ja, räkna upp vad slags som tänkas kan
Men det finns inget skydd mot människan
- Martinsson
03 maj 2006
Den där om utmaningen
Baby, din vilja är min lag!
Reglerna är: "Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande."
Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.
1. Jag skrämmer folk. På riktigt. Folk är rädda för mig. Sist för att jag är för bestämd, rak och ärlig. Att vara det är tydligen läskigt.
2. Jag klarar inte av att se läskiga filmer/tv-program, men är kär i Lost. Detta gör att jag måste gå in på nätet och läsa vad som händer. Det är för läskigt att se. Plus att jag inte har någon tv.
3. Jag står inte för musiken på min spring-mp3-spelare. Där har jag bland annat Black eyed peas. De är mesiga. Men bra att springa till. Jag brukar alltid säga att jag springer till Nancy Sinatra. Det gör jag det med. Men inte bara. Skulle någon påstå att jag springer till musik av BEP skulle jag blåneka.
4. Jag har slutat med socker. Och blivit beroende av salt. Jag saltar allt. Mycket.
5. Jag skulle hellre få lite hångel än ett kärleksbrev just nu. Även om jag får välja mellan ett bra kärleksbrev och lite kasst hångel.
Utmanar (det står inte hur många):
Em
Dudette
Christina
Do it!
Reglerna är: "Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande."
Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.
1. Jag skrämmer folk. På riktigt. Folk är rädda för mig. Sist för att jag är för bestämd, rak och ärlig. Att vara det är tydligen läskigt.
2. Jag klarar inte av att se läskiga filmer/tv-program, men är kär i Lost. Detta gör att jag måste gå in på nätet och läsa vad som händer. Det är för läskigt att se. Plus att jag inte har någon tv.
3. Jag står inte för musiken på min spring-mp3-spelare. Där har jag bland annat Black eyed peas. De är mesiga. Men bra att springa till. Jag brukar alltid säga att jag springer till Nancy Sinatra. Det gör jag det med. Men inte bara. Skulle någon påstå att jag springer till musik av BEP skulle jag blåneka.
4. Jag har slutat med socker. Och blivit beroende av salt. Jag saltar allt. Mycket.
5. Jag skulle hellre få lite hångel än ett kärleksbrev just nu. Även om jag får välja mellan ett bra kärleksbrev och lite kasst hångel.
Utmanar (det står inte hur många):
Em
Dudette
Christina
Do it!
02 maj 2006
Den där om första parkett
Jag kan inte annat än bli imponerad över de där uppe. De där uppe som bestämmer hur mitt liv ska vara. Nu har de verkligen slagit på stort. Dukat upp med finduken, vin och helstekt gris. Tagit fram storsoffan och bråkar om vem som ska få sitta på bästa platsen. På första parkett till mitt liv. Tack så djävla mycket. Tack ska ni ha.
Den första maj är viktig för många. För oss var den viktig för att vi firade vår årsdag då.
Den första maj 2006 skulle vi ha varit tillsammans i fyra år. Tyvärr tog det slut i januari.
Den första maj 2006 får jag reda på att han håller på att flytta ihop med nya. Redan. Redan. Redan.
Fy fan, vad jag är sur på dig nu. Jag skiter i vad du sa i lördags om att inte hänga ut mitt liv eller ditt liv här. Om att vara anonym. Jag skiter i respekt och vara snäll nu. Jag är så djävla sur. Hur i helvete kunde du komma över mig på två månader? Var det allt vår kärlek betydde? Hur i helvete kan du flytta ihop med henne redan? Va? Vavavavavavavava?
Kom hyenor och roffa åt er, här spelar vi för fulla hus, och har ni riktig tur så hamnar ni på första parkett!
Det här hade jag kanske kunnat ta med dig ansikte mot ansikte.
Men tydligen gör vi inte så nu längre.
Du sa ingenting.
Du sa ingenting om att ni skulle flytta ihop.
Och far åt helvete, vad de måste skratta där uppe.
Särskilt de på första parkett.
Den första maj är viktig för många. För oss var den viktig för att vi firade vår årsdag då.
Den första maj 2006 skulle vi ha varit tillsammans i fyra år. Tyvärr tog det slut i januari.
Den första maj 2006 får jag reda på att han håller på att flytta ihop med nya. Redan. Redan. Redan.
Fy fan, vad jag är sur på dig nu. Jag skiter i vad du sa i lördags om att inte hänga ut mitt liv eller ditt liv här. Om att vara anonym. Jag skiter i respekt och vara snäll nu. Jag är så djävla sur. Hur i helvete kunde du komma över mig på två månader? Var det allt vår kärlek betydde? Hur i helvete kan du flytta ihop med henne redan? Va? Vavavavavavavava?
Kom hyenor och roffa åt er, här spelar vi för fulla hus, och har ni riktig tur så hamnar ni på första parkett!
Det här hade jag kanske kunnat ta med dig ansikte mot ansikte.
Men tydligen gör vi inte så nu längre.
Du sa ingenting.
Du sa ingenting om att ni skulle flytta ihop.
Och far åt helvete, vad de måste skratta där uppe.
Särskilt de på första parkett.
01 maj 2006
Den där om att jag tydligen har kass musiksmak
"Jag tycker att det är så himla fint att vi lyssnar på så olika musik, här i kollektivet. Sofia, du lyssnar ju på bossa nova och jag lyssnar ju på min musik. Och ja, Jenny, din musik är ju också bra, du lyssnar ju på lugna favoriter!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
