Jag vrider lite på mig när hon ställer frågan. "Hur mycket dricker du egentligen?". För jag vet inte, jag vet bara att jag antagligen dricker för mycket för att vara i den ålder jag är. För mycket för att vara i vilken ålder som. "Mycket", svarar jag. "Hur mycket?", "för mycket", "hur mycket är för mycket?". Hur mycket är för mycket? Jag funderar tillbaka och kommer på att jag druckit någon dag i veckan sedan ungefär januari 2oo6. Hon skakar på huvudet. Jag sväljer. Det är inte konstigt att jag sällan blir full nu för tiden. Hon fortsätter att fråga om mitt drickande och påstår att jag är alkoholist när jag berättar att jag dricker två till fem gånger i veckan. Kanske har hon rätt. Kanske har hon fel. Jag berättar att jag inte behöver dricka, att ibland är det bara tre öl, och jag hör själv hur det låter. Hur tusan vet man när man borde säga stopp?Ikväll ska jag dricka igen. Och imorgon. Och på fredag. Och lördag. Och ikväll ska jag ha världens kortaste kjol på mig. För att visa hur kort den är så har jag illustrerat med en morot och en banan.
::::::::::
Okej, senare, expriment:
Har varit på kära Systembolaget. Köpt tre falskor vin (vitt, rött, mellan), sex flaskor öl, liten sprit och ja, nu ska vi se hur länge det varar. Jag gissar på högst två veckor.
20 kommentarer:
På nåt sätt är det ju så himla trevligt att ta en sisådär tre-fyra öl. O sen kanske nån drink...
Studentlivet var alkisliv, då var det lillördag på onsdag, torsdag kårdag (jag menar, en stor stark för en tjuga, hur kan man tacka nej?), sen fredag = fest, o så lördagsgalej.... fattar inte hur man orkade de där åren, men det gjorde man ju. Det är synd å ångra nåt, man ska vara nöjd på den plats man är på. O man lever ju nu efteråt också! Fast man tål ganska mycket mindre nu...
:)
M:a: Du är faen min räddning idag! Tack. Jag är inte onormal, nu slipper jag tänka på det och kan dricka två (host-host-tjugotvå) öl ikväll!
Haha, med en morot och banan, det är så gulligt. Men om man inte är nöjd, så måste man hitta en annan väg, annars blir det snett och olyckligt, och du är säkert värd mycket mer.
Tur att du inte blir full lätt, för i den kjolen skulle jag hålla kolla på mig själv och vart min kropp hamnar så att ingen rövar bort den!
Faan, lät jag som en mamma nu?
Susanna: Jag hade liksom inget måttband. Och jag är lycklig, det verkar mer vara andra som ifrågaställer och ifrågasätter mina dryckesvanor.
Ajja: Koll på min kropp ska jag ha, mamma!
alkohol är faen farligt.
äh, tror ingen rövar bort den, däremot kommer nog många att kolla på den. blir lätt så.
apropå moroten kommer jag osökt att tänka på en tjej. hennes favvogrej var en lagom stor morot och på ett eller annat sätt var väl röven inblandad där också.
den ser somrig ut btw. kjolen alltså. fin
Anna: Synd att jag gillar farligt.
Johannes: Aldrig att någon får närma sig min rumpa med en morot! Finns liksom inte en chans i världen. Och tack, den är finfin, köpt i Mexiko och gick där under benämningen horkjol. "Ska du ha horkjolen ikväll, eller kan jag låna den?". Fast på English då.
det handlar ju inte om mängden man dricker, utan beroendet, hur man känner för alkoholen när man dricker, hur man tänker på alkohol när man inte dricker. Man kan vara alkoholist och dricka mindre än du, eller också mer.
fast ju mer man dricker desto större behov har man väl, och varför får man det beroendet? första varningssignalen är väl att man gör andra eller sig själv illa och inte förmår sluta i alla fall.
kram.
Annaluna: Hur man känner för alkoholen när man dricker - man känner nog mest "hej kompis, senu till att stanna i kroppen, så jag slipper kissa så ofta!"
Hur man tänker på alkohol när man inte dricker - då vet jag inte om man tänker på den så mycket. Kanske mest att det är jobbigt att man måste ta sig in till stan för att köpa den, och att de borde börja sälja öl på ICA. Vet hur du menar, jag tror inte att jag är beroende, men det hade nog inte skadat att börja ta det lite lugnare.
Anna: Hittills tror jag inte att jag har ett beroende, eller att det ens ökat. Jag skriver tror för jag har faktiskt, egentligen, ingen koll och har inte försökt sluta eller ha uppehåll.
jag är bara lite alkholnojig av mig. full respekt för dig!
Jag tror att alkoholen blir ett problem först när den ställer till problem. När den förstör saker i livet. När den ger ångest. När den behövs för att lugna och stryka medhårs. När den blir viktigare än allt annat inklusive vänner och pojkvänner och jobb. Det där är en plats jag inte vill tillbaks till.
Så länge det bara är kul är det bara att ha kul! Tror alla har perioder då dom festar mycket. Det är ju bara du som vet om du mår bra av det eller inte. Även om självförnekelse verkar poppis bland folk med alkoholproblem så vet man innerst inne när det gått över den egna gränsen till för mycket.
Anna: Det var jag tidigare. Dricker ytterst sällan starksprit, till exempel.
Haren: Bra, då resonerar du och jag likadant. Blev lite orolig över att ha gått över kanten när andra verkade tycka att jag gjort det, men när dagen är slut (hej, engelsk uttryck översatt till svenska!) så är det ju jag som känner mig själv bäst.
grejen är att allt sådant där alltid får andra proportioner när det handlar om en själv / de som står nära.
det händer bara andra,
fast så är det inte egentligen.
jag har haft perioder då jag druckit väldiga mängder alkohol väldigt ofta. vissa perioder har det bara varit för att livet varit så just då. andra perioder har det varit mycket självdestruktivt, som en flykt. det har jag självklart inte fattat förrän efteråt. om man bortser från min fina fylla här i förrgår var det evigheter sen jag var riktigt rikigt full. däremot så dricker jag ofta, ofta någon aw-öl, ofta lite vin till maten osv. med det här vill jag nog säga som ak, att det inte handlar om mängd eller hur ofta, utan ditt förhållande till alkoholen. och hur det ser ut vet bara du.
Trassel: Jag vet. Det händer bara andra, långt bort, sådana som det står om i tidningen.
Egon: Antar att jag inte kommer veta förrän det är över, när nu det är. I somras var det kanske lite mer maniskt drickande, än i Mexiko. Där hörde måendet samman med alkoholen.
Tror inte heller du är det.
du känner det innerst inne. bara du inte är stolt över lasterna så ordnar det sig. man ordnar det nämligen, helt enkelt.
...och jag säger alltid att man kan dricka tills man har fått nog, och när man har fått nog dricker man inge mer
Skicka en kommentar