Jag hoppar omkring på ICA, med mp3-spelarnas lurar i öronen. Den spelar en låt som alltid gör mig förbannat lycklig, när hon ringer. Hennes sammetsröst säger mig med en gång att något inte är som det ska med allt som ska vara bra. Jag blundar framför sparris och rödbetor och frågar vad som hänt. "Du vet att farfar inte mått så bra" svarar hon.Solen lyste in genom fönstret och farmor stod på en stol, i köket, för att nå upp att sätta upp våra påskgardiner. "Vet du?" frågade hon "jag hade en annan fästman innan farfar. Han hette Nils och det var bra att han dog, för då kunde jag gifta mig med världens vackraste man!". Jag tittade upp mot henne och log förvånat, ovant. Vacker? Är farfar vacker? Med potatisnäsan och det mörka håret och de barska minerna och femman i högerhanden och löständerna.
Han var den manligaste ni kan tänka er. En alfahanne. Stereotypsik. En bonde. Kvinnor hade sin plats och män sin. Barn hade en plats och djur en annan. Var sak på sin plats. Men runt sina barnbarn veknade han. Han veknade.
Tvåtusentvå gick jag en väldigt oproffesionell fotokurs. Ett av korten är på min pappa, min bror och min farfar. De håller armarna om varandra och ler mot kameran. I bakgrunden kan man ana att rapsen blommar. Man kan ana det, fast att det är svart och vitt. Ett bondbarn kan tyda raps hur svart och vit den än är.
Nu behöver han inte längre rymma från ålderdomshemmet han bodde på. Han behöver inte ligga på knä eller darra på handen. Jag är säker på att han är på ett rapsfält, för de blommar nu.
Och vår kärlek är ibland inte tillräcklig.
17 kommentarer:
Kärlek till dig.
Massa telepatiska kramar och kärlek och tankar.
Men nej!
Kram.
Stor kram!
Stackars! Såklart han är på ett rapsfält, det finaste av rapsfält! Vid sådana här tillfällen tror jag ibland att kärleken aldrig kan vara tillräcklig - men det är allt vi kan ge. Och vid sådana här tillfällen kan otillräcklig kärlek räcka längre än vi tror.
Ta hand om dig!
Kram
Sant.
Han var väldigt manlig och representerade stolt skåne och den skånska dialekten,
det är klart att han svävar över de skånska vidderna och doftar den blommande rapsen.
Kärlek til dig och din starka familj.
Kramar M
Jättefint inlägg.
Kram
Kramar i massor.
Tack alla. Nu = svårt, svart, men måste tänka bäst för honom. Ju.
Jag undrar om det finns något som är så fint som Skånes rapsfält. Minns när vi var små och åkte till Lund och jag och lillebror satt med näsorna tryckta mot bilrutan och det gula tog aldrig slut.
Är kärlek någonsin tillräcklig, fina Jenny?
LO LAMENTO!!!!
Sandra: Rapsfält är det finaste.
Annaluna: Tack.
Ja, rapsfält är det finaste. Stora kramar från mig!
Nu är alla borta. Min mormor var sist ut: http://bisonblog.blogs.com/kajen/2007/01/mormor.html
Jag tror att din kärlek var tillräcklig. Precis som min var. Något annat är otänkbart. Omöjligt.
Ville återgälda ditt besök. Tala om att jag läser ofta men inte kommenterar, även om jag någon gång för länge sedan talade om att jag tyckar att du är så bra.
Men nu vill jag bara säga... KRAM?
(Vaknade i morse av en obehaglig dröm där jag mötte min döda farmor, och har gått med ontimagen sedan dess.. Så därför blev jag alldeles extra mottaglig och berörd..)
Kajen: Jo. Jag hoppas att han visste det. Hur mycket jag älskade honom.
Shirika: Jag kommer ihåg. Tack för kramen.
Det här var ett väldigt vackert skrivet inlägg. Du förmedlar en känsla, ja många känslor, som är så starka att jag sitter med tårar i ögonen på kontoret.
Ljus och värme.
Skicka en kommentar