Pratar med bror som är alldeles till sig och upphetsad och snurrig. Frågar vad som hänt och han säger att han har fått ett extrajobb. Han ska bli modell. Min fina, fina lillebror. Han som fortfarande är fem år och under en meter och gnällig och som börjar gråta när han är rädd. Han som sett upp till mig, även när han växt om mig. Han som var världsbäst på att spela fotboll och världssämst på att vara ödmjuk. Vi som levt i en fiskpinnereklam hela vår uppväxt och som skrattat tills vi kiknat åt samma saker. Nu vill han inte komma hem till Sverige längre. Vi är så lika att jag smittat av mina inte-vilja-bo-i-Sverige-känslor på honom.Fyfan, vad han kommer bli odräglig nu.
3 kommentarer:
Åh. Jag är svag för det där med lillebröder och syskonkärlek.
haha! fyfan va han kommer bli odräglig nu. hahaha! lär honom att se upp till din ödmjuka sida, kanske är bra att ha med sig i den branschen.
Haren: Förstår det, håning. Kram!
Anna: Vet inte om jag är särskilt ödmjuk jag heller i och för sig. Får slå honom hårt när han moppsar sig.
Skicka en kommentar