Naglarna rosa målade, rosamålade, och jag undrar lite om det är mest för att matcha kläder eller humör, försöka få det att sväva, så där som de där dyra ballongerna man ville ha när man var liten, men aldrig fick, och aldrig fick gå på cirkus, för cirkus var grymt för djuren. Tänker att jag måste vara glad nu, jag är ju glad nu, men vädret är inte glatt och då är det svårt att sväva.
Datasalssitta och skriva om femton sidors projektrapport, för klantig som jag är, alltid inte varit, har jag glömt mitt usb-minne (och kanske vanliga huvud-minne) i datasal, nu borta. Fortfarande Full Faktiskt. Somnade med mössan på och hon, den där bästa, ordslog mig på kinden när jag sa att det nog var dags att knulla annan, börjar bli för stort det här med han, den där arga, stolta, kanske inte känslotillbaka, kanske inte tycka lika mycket om tillbaka. Kanske bäst att dra, såra innan sårad. För jag är trött på att min kärleksboomerang är trasig, inte komma tillbaka, slänger och måste sen gå och leta upp den, själv, med hjärtat i handen. Hon, den där bästa, säga nej, inte kunna tänka så, hur kunna tänka så? "Om du sårad, jag finnas här, trilla på mig, jag fångar, fångar upp med fjärilshåven, den är mjuk!". Men jag kan inte. Jag kan verkligen inte. Bara så där, släppa upp och in och lägga ner och av. Det kommer göra för ont. Även med fjärilshåv. Och sitta i datasal, inne på sida fyra av femton den kommer. Han sjunger för mig. Och han är det enda sanna.
"If you're so funny
Then why are you on your own tonight?
And if you're so clever
Then why are you on your own tonight?
If you're so very entertaining
Then why are you on your own tonight?
If you're so very good-looking
Why do you sleep alone tonight?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Men hjärtat. Hur göra för att våga. Att tänka att lycka är det bästa och att våga chansa. Istället bättre att vara som man alltid varit och inte riskera så mycket aj. För att aj kan göra ondare än vad lycka smakar bra. Lita på vännen med fjärilshåven ändå.
Jo. Jag vet. Allt det där. Det är så lätt att ge tips och råd och så svårt att lyssna och följa.
Jo det är ju det som är grejen. Jag säger till dig men gör si och gör så själv.
Ordslå! Äppelpaj också, vilket bra ord.
ja, vänner säger ofta det som man vet är rätt. men ändå vågar man inte lita på dem. fast man vet att det är just dem man kan lita på. mer än sig själv.
Usch ja, den där Smiths-låten har man ju gråtit en och annan gång till..
Jag bestämde mig. Bestämde mig för att vara den som kan säga nej. Tack, fina, fina, men nej. Kanske till och med nej med ett utropstecken, för de där frågetecknen börjar ta slut på lagret. Sen kommer han in här, där jag sitter, och hjälp! Han ler och går förbi och stryker med handen över min nacke, så där perfekt.
varför?
för att det inte finns någon enda som någonsin känner sig säker, tror jag, för att han säkert undrar varför hon den vackra vilda aldrig riktigt verkar vilja vara nöjd, alltid sitter på sänggaveln iställer för ligger bredvid med en arm runtom, kanske för att vi alla ligger i skyttegravar och försöker skydda våra egna hjärtan men pricka andras på samma gång.
kanske för att alltid pricka andras men aldrig någonsin släppa någon annan in i sitt eget.
jag vet inte.
lämna/förstör inget förrän du kollat med honom hur han känner. ha kvar ena foten på marken tills du vet, får du höra fel, sätter du ner den andra. får du höra rätt kan du lyfta på riktigt! förstör inte förrän du vet, då ångrar du dig resten av ditt liv.
Hej baby! Norskan gav mig adressen hit, hoppas det är okej att jag läser. Hörde även att du blivit publicerad, congrats! (Även om jag inte är förvånad). Puss!
/SJ
"såra innan sårad".
så svennigt förutsägbart att göra så, så fegt, så fantasilöst.
du kan bättre, hoppas jag.
Okej, full, orkar bara svara på Anonym: Hej Anonym. Vet du hur det känns varje gång jag går in på bloggmailen och kollar mail från "Anonym"? Det känns som att öppna en räkning. Anonym är aldrig bra. Anonym kräver saker av en som man vet att man borde, men blir ledsen av ändå. Och samtidigt som man är väldigt för anonymitet och frispråkighet så gör det ett litet hål. I Svenssonhjärtat.
amen hallå. ryck upp dig. jag försökte ge dig ett råd. kanske elakt formulerat, det ser jag nu, men ändå någonstans välvilligt. tro det eller ej.
jag får också ett nervöshugg i magen varje gång det är anonym. fett ovärt.
jag är alltid anonym för jag skäms för min dålighet men älskar nåns, tex. din, braighet. smygläsa andras liv är livet. och förakta sitt eget liv och sitt eget sätt att skriva också.
jag tänker inte alls trycka upp nån sanning i näsan på dig alls bara jävlar höja dig till månen. första stycket här är läskigt bra och resten också för den delen och det är liksom bara det jag tänker säga. fan, jag är som en full kaja i en ölbar någonstans. eller som en student, ja, en student för:fyfan va de va bra (det här). nu får det vara nog med fjäsk. hej.
Jag håller en tumme oavsett hur du gör. Det är ju rätt skönt att bara låta sig svepas med, glida på molnen med risk att ramla ner utan fallskärm, men säkrare är väl att kliva av planet innan det lyft.
Fast vad får man för äventyr då?
inatt drömde jag om dig. det känns fortfarande läskigt. jag drömde att du gett ut en bok med hela din blogg. det var en stor och fin bok, en sån där i format man har på böcker som är dyra och ligger framme på soffbordet för att visa alla andra. jag hann aldrig kika i den dock innan jag vaknade.
o, jag vet hur det känns, tack för denna underbara text. jag läser om och om igen...
Mäh! Du drömmer om mig, egon drömmer om dig och nu har jag med drömt om dig. Du följde med mig till Indien. Vi köpte orangea tygbyxor och sen gjorde vi ironiska rastaflätor för att sedan raka av oss håret. Jag var skitful utan hår, du mer söt.
Haren: Hur tusan gör man ironiska rastaflätor? Är det när man gör det mer för att man tycker att det är kul, än snyggt?
Jenny: Yes. Vi visste att vi tyckte att det var fult och gjorde det för att det var kult.
Låter som något jag skulle kunna göra faktiskt.
Skicka en kommentar