Jo, det känns lite (mycket) uppförsbacke just nu. Är det här livet vill så får jag väl gå den vägen och ha tråkigt. Bo i lilla Storstaden i höst, försöka hitta lägenhet, se mörkret och snön komma... jag tror att en hel del av er vet hur jag känner just nu. Instängd. Vet inte hur jag ska klara av att ha varit i Sverige ett helt år i sträck. Hur gör man? Jag tror att jag har glömt bort hur man gör, hur man andas, hur man säger att "ja, idag är det den nionde november, imorgon är det den tionde november och jag bor i Sverige."Då hjälper det lite, lite att vännerna i Mexiko, som tjatade om att jag skulle vara kvar till maj, när de låg nakna på ett av Mexikos största torg, skickar fina bilder på just den händelsen. De finns där, inne bland en massa mexikanare, jag skulle ha funnits där, om jag stannat. Man måste älska Tunick.
11 kommentarer:
November, speciellt november är det värsta som finns. Marocko baby marocko.I november. Så att du kan säga "ja idag är det den nionde november, imorgon är det den tionde november och jag bor i Sverige men är åtminstone i Marocko".
Kommer du att bo i stockholm lovar jag att jag ska lära dig allt om hur man fikar bort mörka kalla kvällar! *kramar hårt och slänger iväg ett mail om vilken kanal och vilket program*
I Stockholm händer det så mycket att du inte ens kommer hinna blinka bara du gör det bästa av situationen. Och dte vet vi ju alla att du kommer hamna i famnen på det roligaste och nicaste! Och om du hinner åka lite då och då till Mexico eller utomlands så känns det genast lite drägligare. Sen är skolan slut och du har världen framför dig.. Snart snart ju! Hitta de små glädjeämnena eller hitta lugnet.. Jag stormar just nu och har jättesvårt att hitta lugnet efter så m å n g a år av jennyande. Det går framåt en micrometer lite då och då. Men när det väl går framåt känner man stolthet och glädje. Jag gjorde ett val och jobbar efter det. Det handlar nånstans om att göra det bästa av det man har för tillf!
Jag vet jag vet hur det känns.
Värmeskåpsvarmakramar
Ja, man måste älska Tunick.
spencer har en del roliga idéer alltså. trevlig kille den där.
Vet du var du ska bo i höst i storstaden? Jag kommer antagligen behöva hyra ut min lägenhet från ca mitten av sept.
Känner annars igen mig. Det vet du redan vid det här laget.
Haren: November. November!
Maza: Jag får alltid ångest av muffins och dammsugare (både i kakform och i verklig) och gräddbakelser. Men te dricker jag i kopiösa mängder.
Ajja: Jag vet. Det kommer gå bättre, kännas bättre. Men jag har fått tillstånd av Stolta mannen att må dåligt veckan ut.
Å & Vilse: Det stör mig att jag missade att springa omkring spritt språngande.
Annaluna: Maila mig.
när något sådant här händer mig så spelar det liksom ingen roll vad som alternativet blir när jag varit så inställd på något annat. det tar tid att vänja sig vid det man inte ville ha, men det brukar oftast (för min del iaf) sluta med att jag tror att det som jag inte ville ha blev det bästa trots allt. och i stockholm finns ju jag.
;)
eller så kan du alltid flytta till Seattle med mig...
jag behöver fler svenska vänner
Egon: Sant. Det finns så mycket fint där, men en hel vinter?
Lina: Ge mig ett jobb och jag följer!
Välkommen tillbaka till Den lilla Storstaden!
Skicka en kommentar