Alltså, såhär:
det som stod här innan är borttaget. Börjar bli lite för verkligt, lite för mycket. Måste hålla lite för mig själv och han är för nära. Här inne (låtsasvärlden, snubblar runt här inne), där ute (verkliga världen, högburet huvud).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
skitstövlarna, they always do! man hinner knappt blinka.
VAAAA!!!! Jag kan läsa blogspotbloggar igen!! Shit shit shit vad jag har att ta igen!!!!
Babyälsk! Du är TILLBAKA!!!!
Läser inte den där killen din blogg? Den är väl ganska känd vid det här laget? ;)
alexander: Om du var den där killen och läste detta, skulle du ta det som något positivt eller negativt? Tänkte väl det.
Yes I AM! Men var är Esteban?
ååååååååååhhhhh, det är våren jag lovar! Hela jäkla stan luktar syren och jag vet precis hur det är och jag borde verkligen inte........
Bra blogg!
Alexander: Jag lever fortfarande i en värld där högst tre personer vet om att den där Jenny existerar.
Rosa: Tror att hon försvann för bara några dagar sedan, utan att säga något.
Jisses. Jag skulle aldrig våga skriva om känslor om jag var het på någon som pratade svenska. Way to läskigt. Ibland kan jag trots allt få ångest och tro att J ska hitta min blogg och översätta den på nåt udda vänster, även om risken är ungefär lika stor som chansen att jag vinner på lotto just idag. Men sen måste man inte ha högt huvud hela tiden i verkliga livet flicka. Men jag ska inte kasta sten i glashus...
jenny: då är vår imaginära läsarskara ungefär lika stor.
Haren: Nja, det är lite läskigt faktiskt. Han vet om att jag skriver, men vill inte läsa. Säger han. Och det är han som har huvudet högt.
Erik: Tre är en fin siffra.
Tycker du gör rätt som "börjar om". Finns det behovet skall man följa det. Tack för att jag fick läsa det innan det försvann.
Ta vara på dig nu.
Skicka en kommentar