Det är som om ingenting har hänt. Som om vi inte lärt oss ett djävla skit. Som om vi är kvar där vi startade, då vi var naiva och femton år och inte förstod, inte kunde förklara. Vi är vackra och tjänar bra och pluggar saker som tar oss till toppen och vi får högsta betyg och folk avundas oss och vi borde släppas ut på grönbete och släppa ut håret och skratta för evigt.
Vi borde vara trygga och säkra och veta att vi är världsbäst. Andra tycker och tror att vi har alltallt och att vi har noll bekymmer. Vi kan argumentera och skriva och bli förbannade och slå folk på käften. Vi är gudinnor och vi står med båda fötterna på jorden.
Ringer han inte är han inte intresserad, alternativt inte värd. Han inte är intressant. Han borde släppas. Inte vidröras, tänkas på, fantiseras om. Hur snygg jeansrumpa han än har. Vi borde och ska inte bli behandlade så här. Han är brännhet och ska släppas så fort brännskadan i handen är ett faktum, gärna tidigare. Han är inte den snälla killen. Vi kommer inte kunna förändra honom. Vi ska inte behöva fundera på varför han inte hör av sig. Vi behöver inte titta på telefonen för att se om han har ringt. För han har aldrig ringt. Vi är starkare ensamma än med honom. Vi är starka. Starkare. Vi är mer värda, vi har mer poäng, vi behöver inte honom för att bekräfta det vi redan vet. Vi är värda mer. Vi är värda mer. Vi är värda mer. Stick inte ner huvudet. Göm dig inte. Glöm dig inte. Vi är värda mer.
12 kommentarer:
Damn right.
Trots det hamnar man underst med ynket så lätt..
WORD och TACK
och jag ska läsa den här texten varje dag. i alla fall ett tag framöver tills det sätter sig...
Ja, så är det ju faktiskt!
sant. alla är värda mer. egentligen. men ibland hoppas man att han ska märka att man faktiskt är värd mer. ibland är man glad för den lilla bekräftelse man ändå får. man låtsas att den räcker. eller tänker att ingen är mer än människa och man själv inte är perfekt heller. och fast man vet att nåt är fel så hoppas man att det ska bli rätt.
men det är klart att det är du som har rätt. egentligen.
ja, vi är värda så jävla mycket mer. kan vi nu bara komma överens om detta allihopa, och komma ihåg det nästa gång om han inte ringer så vi slipper förvandlas till 15åringar igen?!
Jo, för på någon vänster så betyder bekräftelsen så mycket mer när man inte får den så ofta, så man går och slår knutar på sig själv för att synas, höras, bli sedd, så när han märker det så blir det dubbelklapp på huvudet, liksom. Men helfel. Fast att man är helrätt hela tiden, men han är halvblind, så han ser inte det där, som är menat för honom att se. Och när han inte ringer så sitter man där och tänker att man är för tjock, för ful, för fel, när det egentligen är han som är fel. Och man vill ha det där, den där klappen på huvudet, så man skickar ett djävla sms, fast att man lovat att inte göra det, och sen mår man extra dåligt efter, speciellt när han inte svarar på det.
Kärlek till er.
å herregud. är du jag utan att jag vet om det eller? och är du min bösta vän utan att min bästa vän vet om det? jag applåderar skavsår i händerna på mig själv. big up (är det inte lite väl hiphop att skriva bigup kanske? äsch). klockrent på riktigt. JA!
först ut...
om han inte slår knut på sig, om han inte ger bekräftelse innan ni söker den, om han inte svarar innnan ni frågar, vem är han då att få er knut, sökande och fråga?
Värda mest och du är bäst. Yes det gäller bara att komma ihåg det. Så lätt att glömma när det blir envist och lite besatt, att få den där klappen bara en gång till för att visa att det går.
så himla himla bra och din kommentar lämnad här jenny var också så jävla sann. bekräftelsen är på något vänster värd så mkt mer när man får den så sällan fast egentligen borde man ju få den hela tiden.
Alla blir vi väl 15 igen. Sms-ångest och bekräftelsebehov. Väldigt vackert och bra sagt. Det är många som behöver komma till den här nivån av insikt. Även de som vrider sig vansinniga efter tecken och svar från en hon.
Martina: Word och big up!
Erik: Om han inte slår knut på sig, om han inte ger bekräftelse innan ni söker den, om han inte svarar innnan ni frågar, är han antagligen knutlös, och egentligen, antagligen, kanske inte så intresserad.
Haren: Och man måste kanske inte vara bäst alltid, varje gång, men oftast glömmer man bort att man faktiskt också får vara mest och bäst allt som oftast, om det är det man vill.
Elin: Samma sak med att säga "jag älskar dig". Värt så mycket mer när det kommer sällan, även om det borde komma alltid. Summan borde ju bli den samma: antingen småslantar, av jämna, mindre klappar, eller stora, ovanliga storklappar. Tror att summan ändå kommer hamna på samma.
Storey: Även de som väntar på en hon, ja.
Skicka en kommentar