Jag vill ha dig här. Jag vill vakna med dig varje morgon, att du håller mitt hår varje onsdagsnatt när jag kommer hem och gråter över toalettstolen och spottar och inte kan kräkas. Jag vill att du pussar mig i nacken och mellan brösten och på magen och benen och i ljumsken dagen efter och får mig att skratta och gå på den där föreläsningen klockan tio, fast att jag bara vill sova. Jag vill känna kittlet och spänningen och leendena.
Jag vill inte ha dig här. Jag vill sjunga högt som faen på natten, på vägen hem och träffa pojkar och knulla runt och inte tänka på konsekvenser och förbud och arga blickar. Jag vill komma in på utestället och svepa med blicken och bestämma vem jag ska hångla med, innan de ens vet att jag är där. Jag vill känna kittlet och spänningen och leendena.
Jag vill ha sommar och det där ljusa och blommorna på träden, som är så mycket finare än de på marken. Jag vill ha strandsand mellan tårna och behöva springa ner till havet för att sanden är för varmt. Jag vill ha sommarsennätter och barfotaspring och maskrosmålning och brända kotletter.
Jag vill ha höst och den där första kalla dagen, en vind som blåser innanför kjolen och man vet att det är dags för rött och gult. Jag vill ha den tjockare jackan och den tunnare luften. Jag vill ha det röda längst ner, där himlen slutar och ett slut på dagen.
Jag vill ha chokladpudding och dillchips. Smal mage och tränade armar. Jag vill ha avskalat och vitt och rött och fullt av tavlor. Jag vill ha svensk sommar och tipptopp. Jag vill ha grekisk hetta och stupande hjältar. Högklackat och mjukskor. Det där röda, sexiga och mjuka, naturliga. Femtontusen års studier och ett jobb. Jag vill ha Skåne och Stockholm. Rapsfält och storstadsdjungel. Jag vill kunna säga att ”det här är min favoritlåt!” och inte vilja välja. Jag vill ha svart och vitt, eller egentligen rött.
Jag vill ha rött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Japp. Det vill jag med.
Tala om hur du gjorde om du lyckas. För jag gör det i alla fall inte.
Word som jag skulle sagt om jag var lite mer gangsta´.
Du ar en talesman for var hungriga, forvirrade generation med for manga val!
"Strandsand" var forresten ett av de mest brillianta ord jag hort.
Så där är det verkligen!!
jag seglade in på din blogg. vad fint /bra o roligt du skriver!!!
Frida
Å: Lovar att hojta. Häng kvar ett par år, så ska jag nog lyckas!
Haren: Du skulle varit skitcool som gangster. Jag skulle hellre varit cowboy.
Emma: Tack. Och det är förvirrande att vilja för mycket, samtidigt som man vet att man borde slå sig ner, hålla käft och vara nöjd. Jag kommer aldrig att hålla käft.
Frida: Tack snälla!
jag vill hellre ha vitt vin, men druckit mycket root pa sistone. Och hittade en helt underbar rose som ajg nastan vill skicka till dig, med sma nakna anglapojkar. Som haller dig snallt i nacken, serverar i svala glas. Innan ferneten branner i struparna. Jag kanske gor det, koper flaskan, och tar med den hem, och sa far den vanta dar i kylen, tills den dar perfekta dagen.
Nar vi skall pringa barfota och inte orkar valja mella rott och vitt...
Fina Lina: Jag har försökt kommentera hos dig ett par gånger, men den vill inte. Köp inte hem en flaska. Köp hem fler!
Fint. Känner igen. Skriv en bok. Jag är inte ironisk.
åh så jävla jävla bra. de två första styckena var jag i ett nötskal och mina tankar som jag inte riktigt kunnat formulera dem själv. tack.
Alexander: Tack. Nej. Bra.
Elin: Curlingbarn är vi allihopa, inte kunna välja plus eller minus, vill ha allt, har alltid kunnat få allt, skylla allt på föräldrarna.
Skicka en kommentar