07 maj 2007

Den där om att tro på tecken

Han mailar och berättar att det är över en vecka sedan jag hörde av mig. Jag tittar ner på mina fingrar och vet inte vad jag ska skriva. Plötsligt kommer jag på att jag inte har den på mig. Letar frenetiskt, överallt, under allt.

Jag har tappat bort min vigselring.

12 kommentarer:

Å sa...

Tyst med dig. Jag lyssnar inte på tecken. Att Lisa Nilssons "Ett långsamt farväl" kom på radion exakt samtigt som mr J ringde var en ren slump (hände för 3 minuter sedan).

Men om du vill se det som ett tecken så visst, jag kan heja på. Jag däremot går med skygglappar för alla tecken som visar det jag inte vill att tecken ska visa.

Anonym sa...

Solklart. Du har inte ens märkt något...så nu är det nya pojkar som gäller, nya tecken som ska tolkas...

Jenny sa...

Å: Jag undrar om tecknen finns där om vi inte letar efter dem. De kanske bara dyker upp för att vi vill ha något att skylla och skyffla över våra känslor på.

Johannes: Nya pojkar finns ju redan. Rödkindade, vetehårsfärgade, med fotbollsfötter och beach vollyunderarmar. Med nya, kryptiska sms och längtanskänslor. Fan ta dem!

ajja sa...

ja va faan ska du gör då? det hoppas jag han fattar... och det är så jenny att tappa bort vigselringen hehe..

Anonym sa...

Då var det väl dags att den försvann, om du inte saknat den innan!? =)
(själv blir jag tillåmed lite lätt frustrerad när jag måste ta av min för att inte tappa bort den, t ex nrä jag surfar eller spelar golf... patetisk, ja!)

Anonym sa...

ja, f-n ta söta killar som skickar kryptiska sms i tid och otid. framförallt otid! ;-)

Å sa...

Jenny: Så hoppas jag det är. Men så har jag ju en envis vän uppe i himlen som jag är övertygad om skickar signaler hela tiden. Fast han gillade aldrig Lisa Nilsson, så jag behöver nog inte oroa mig.

Jenny sa...

Ajja: Jag vågar faen inte skriva att jag tappat bort den, han tycker redan att jag är dunderklumpig. Han blev inte ens förvånad över att min dator gått sönder (skrev att jag satt mig på den, ehum).

Emma: Den var ju så fin. Och satt på pekfingret, för den var för stor för ringfingret. Häftigt att kombinera golf med surfning.

Anna: Amen!

Å: Oroa dig inte. Det är bara onödigt. Det som händer händer.

thebeverlyhillsgang sa...

tror tamejfan att jag tappat bort min också. Men å andra sidan kanske det är lika bra?

thebeverlyhillsgang sa...

sista kommentaren var från Annaluna!

Anonym sa...

He he, jo jag vågsurfar ju inte samtidigt som jag golfar, men de går finfint att kombinera. Dock utan vigselring - stenen är inte värd att tappa i havets skum och klubborna ger skavsår... ja, jag är lite fjollig. :)

Kommer du träffa honom igen?

Jenny sa...

Annaluna: Äh, den går säkert att panta och få en massa kosing för!

Emma: Äh, det är väl bättre att ta av än att förlora. Jag kommer nog inte att träffa honom igen, men jag är en sån där som inte gärna säger inte, nej och aldrig.