31 maj 2007
Den där om att aldrig lära sig
Jenny: Gullet. När du är full - klättra inte i träd. Du kommer att trilla ner för att grenen går av, sen kommer du landa på ett stenröse. Jag vet att det verkar dökul när du väl gör det och att du kommer ligga och fnissa i en kvart och att Stolte med vetehår kommer att fnissa i en kvart, men dagen efter. Dagen efter! Du kommer ha blåmärken och skrapsår överallt. Och när jag skriver överallt så menar jag även i ansiktet. För ansiktet ingår i överallt. Och så djävla aktuellt är det inte att skratta när du har brutna revben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag tycker också om att klättra när jag är full. Min bästa är ett hustak ;)
Nu förstår jag vad som menas med att människan är en apa. ;)
Ja, jävlar. Sådär höll jag på jämt. Till förrförrförrförra lägenheten kunde man gena över ett stort, antagligen nära oklättbart för proffs, berg. Mitt i natten, mitt i vintern, var det självklart att... Ja, och klättra i träd och gå på staket och... Det är bara så självklart på något sätt.
Ajfan. Påminner om när jag fick för mig att jag kunde handvolta på en betongmur. Att jag i nyktert tillstånd knappt ens kan hjula, var en bortblåst insikt. Jag har faktiskt ärr kvar, fast det är lite fränt så det gör inget.
Jag skall bryta (den manliga) tendensen att sympatisera genom att berätta om sig själv och istället berätta för Jenny att jag sympatiserar med hennes revben.
Fattar inte vad det är med mig den här terminen (kommer bli konstigt att börja jobba och sluta räkna tiden i terminer). Har nog aldrig varit så här skadad på så kort tid tidigare. Stukade fötter, sprickor i tummar, brutna revben och drömmar...
hahha aj vad jobbigt. tappa heller inte dina favoritskor när du ramlar så att de går lite sönder som martina. och du, det är iallafall mer hardcore att ramla från träd än typ snubbla på en trottoarkant. yes?
Jag trodde jag var häckhoppare och skulle gena över en häck på fyllan i höstas. Det enda jag fick var en skrapad haka. Kändes väldigt mycket som att vara tre år igen.
Du måste vara rädd om dig. Ha hjälm. En sån med skärm, som skyddar näsan och ansiktet. Om du nu måste klättra i träd. Kram!
men aj. du kanske borde gå omkring med tvångströja?
Erik: du är mer modern än vad du insett. numera finns det ju alltid nån som aldrig sa hora.
Amen Jenny! Minns du hur du såg ut efter att vi kissade i buskarna utanför kyrkan i ÖRebro. Vem såg ut som Anna Sjödin som gått åtta rundor på Crazy Horse? Inte jag! Ta det lugnt baby! Synd att du inte hunnit hit, men jag har å andra sidan inte hunnit till dig. När ses vi?! Puss & kram!
Martina: Mycket! Gör dock det med. Men då skriver jag inte om det, i och för sig.
Sandra: Ja, jisses, en sån skulle vara toppenfin. Skulle behöva ha den på mig nästan jämt, är så förbannat klumpig.
Soulkissen: Hjälm och tvångströja!
Ulrika: Yes, I know! Tror att det kan finnas en bild på mitt söndertrillade ansikte i den här bloggen någonstans. Tycker vi ses i sommar!
Skicka en kommentar