Den där om honom

Jag råkar sparka honom ryggen, med mina röda, han blir lite sur, vet inte om han skämtar, förlåt?, han ignorerar går iväg till baren, jag blir sur på riktigt, inte prata med honom jag ska. Han kommer tillbaka, brinnande blickar och hjärtan som pumpar. Han pratar med mig, jag svarar inte, han säger att jag är lustig, jag tittar på honom med sura blicken. Alltid maktkamp med honom, mellan oss envist, strävt, stolthet flammar. Jag faller och brakar ihop. Säger jag orkar inte med, orkar inte mer, måste gå hem, farfar är död, snälla följ med utropstecken frågetecken, måste ha någon jag känner och händer som känner igen min kropp och armar som kramat kramar om mig tidigare. Vi går över fälten för man måste gå liten extraväg i de röda när farfar dött. Han i sängen tittar på mig ber ljuset vara på. Ljuset på, han berättar om barndom, kanske mer tonår? Han nämner känd bloggare, kompisen, säger det är kanske lite mesigt med blogg, jag ler säger jag vet vem han, bloggaren, är, läser honom alltid, men säger inte det, det där sista. Det är ögon och jag vet inte hur jag ska tolka ditt leende, som om man skulle behöva tolka sådant. Han smeker rätt. Hår ur ögon, hjärtan, skärt. Mina kläder på hela tiden han mer naken, ger mig mer makt. Han blir sur igen jag säger han lika med horig, sexat med halva campus, jag vill inte spela spel, förlåt, han armar i kors. Senare puss i nacke och hand på höft. Han vet inte hur han ska ta mig, för ärlig. Jag vinner hela tiden, spelar kula spela spel svåraste spelet någonsin, han säger bra på TP bäst på TP spela det istället? Hela tiden maktspel båda vill vara högst. Klockan fem och jag pussar honom mungipa säger sova nu? Han smeker hår, nacke, oförutsägbart, bekräftar sova nu.