Den där om nyårslistan

Och eftersom pojkvän lagar mat hinner jag skriva obligatoriska listan med:

Årets bästa skiva: Fleet Foxes - "Fleet Foxes", Glasvegas - "Glasvegas" och Vampire Weekend -
"Vampire Weekend".

Årets bästa bok: Alltså... jag minns inte riktigt vad jag läst för några bra, det har mest varit kasst. Kan bara komma ihåg Khaled Hosseinis Tusen strålande solar, som jag läste på en tio timmarlång resa i Indien, men det var ju i januari, måste ha läst någon mer bok som jag tyckt varit bra. Fick för mig att läsa 1000 böcker som fanns med på någon lista över böcker man borde läsa, men när de tre första var skitkassa gav jag upp. Och i juni låg jag på en strand och grät bakom solglasögon till En sorts kärlek. Den var lite speciell.

Årets bästa film: Kommer inte på någon bra. Måste fuska och kolla på DN vilka de har listat. De ofrivilliga vill jag skriva, men jag har inte sett den än. Fler jag vill se, men inte sett, som jag tror är bäst: Baader Meinhof Complex och I’m not there. Kom Juno i år? Då väljer jag den.

Årets bästa dag: Måste ha varit i somras. Någon vanlig vardag, när solen lyste och vi var och badade, även om det var en skitsommar och det regnade nästan varje dag.

Årets sämsta dag: Midsommarafton. Jag hade kramp i magen, fått reda på dagen innan att jag var gravid, alla var fulla, jag var ledsen, det regnade, ville bara hem och gråta.

Årets nyhetshändelse: Obama. Obama!

Årets besökta land/stad jag gillade bäst: Slovenien. Fantasktiskt oväntat vackert!

Årets bästa konsert: Var både på Popaganda och Accelerator. På Acc var det sol och fint, på Pop kallt och blåsigt. Bäst var nog Vampire Weekend på Acc.

Årets blogg: Den här kan jag faktiskt inte svara på. Nya kärlekar har kommit och gamla har hoppat av. Kolla här till höger istället.

Vad säger ni? Vad var årets bästa?

Den där om 2oo8

Hejdå 2oo8, det bästa och sämsta året på länge. Ungefär som 2oo6, som också var ett bästa och sämsta år på många sätt (2006 = bli lämnad och lämna en nästan fyra år gammal relation, bli världsdeppig, gå ner ca femton kilo, se sin förre detta flytta ihop med nya efter tre månader, då hon flyttade in hos honom dagen då vi skulle ha firat fyra år ihop. Flytta till Mexiko och hitta sig själv).

Hejdå 2oo8, med det bästa: kärleken! Kärleken! Massor av resor med kärleken! och med kompisar. En pojkvän som tänkt fria till mig nu i jul, men som fegade ur och berättade det för mig på fyllan några dagar senare. Tre veckor i Indien med bästa vännen. Älskade mig runt i Berlin och halva Östeuropa. Aldrig, aldrig har jag varit så här förälskad i någon som är så bra för mig. Och så har jag fått ett jobb! Ett jobb! som faktiskt har anknytning till mitt jobb och där jag får hjälpa och vara viktig och slå i lagboken. Och blivit sambo. Det var fint.

Hejdå 2oo8, med det sämsta: aborten. Jag och pojkvän diskuterade igår vad som varit det bästa med det här året, när vi varit som lyckligast och han svarade att hans lyckligaste var de där två första sekunderna när vi fått reda på att jag var gravid. Två sekunder av att flyga upp till himlen och var dunderlycklig för att sedan trilla ner igen. Hårt. Sen låg vi på golvet och var ledsna hela juni, juli och augusti. Hela sommaren i kras.

Går man tillbaka ett år i min blogg (älskar att jag har skrivit det här inslaget i så många år nu, kul att gå tillbaka och kolla) så står det:

"Det här vill jag ska hända 2oo8:

Åka till Indien (eftersom min resa redan är beställd och betald är det rätt svårt att undvika), få bra betyg på min d-uppsats, säga till pojkvän att jag älskar honom när jag är nykter, läsa Mästaren och Margartia, köpa mig en nässköljare så att jag slipper gå runt och vara snuvig hela tiden, styra upp min ekonomi, göra klart den där ekonomiutvärderingen från 2004, bjuda min pojkvän på en dunderfödelsedag, skriva världens bästa tal till min pappa när han fyller sextio, plugga mer, fortsätta knulla mycket, tvätta håret oftare och inte tänka att det inte syns att det är smutsigt, sluta hemlighetstycka att Jöbacks låt om Stockholm är fantastisk, inte sakna Finaste för mycket fast att vi inte kommer träffas på flera månader när hon är på yogautbildning i Indien och jobba på att inte bli så irriterad på min mamma."

Det som står i fett var det som faktiskt hände.

2oo9 ska följande hända:
Jag ska jobba på att vara sämre (dvs inte försöka vara så duktig hela tiden: inte dammsuga bara för att det ska komma folk, inte jobba över obetalt, osv), byta jobb/tjänst, börja spara, läsa Mästaren och Margartia, läsa böckerna i min bokhylla och inte köpa nya istället, speciellt ska jag läsa följande: Capotes In coold blood, Roberts Shantaram (har börjat läsa den och har bara 836 sidor kvar), Hustvedts Vad jag älskade, Murakamis Kafka på stranden och Pessls Fördjupade studier i katastroffysik, resa med min pojkvän till Sicilien eftersom han fick det i julklapp av mig, ställa till med stort partaj på min födelsedag, fira nästa nyår utomlands, möjligenmöjligen tänka på att bilda barn i slutet av året, tända mer ljus i lägenheten, även om det bara är måndag, gå ner mina sambokilon, våga gå på Step-upen även om det är en svår klass, börja springa igen, göra klart min d-uppsats, träffa mina skånekompisar mer och höra av mig till alla mina kompisar oftare, använda min cykel mer, köpa nya skor och laga mina trasiga byxor!

Den där om en julsaga

Jag ringer och hör hur han handfumlar med telefonen innan han anfåddssvarar. Vad tusan gör du? frågar jag och han fnittrar. Han som aldrig fnittrar. Avbryter hans fågelkvitter med att jag måste veta var jag kan hämta bilen som vi ska låna. Kan du komma till Kungsholmen? frågar han och jag undrar vad han gör där. Jag är hos henne. Han är hos henne och det är dagen innan julafton. Hemma är hans fru och hans barn och klär granen.

Jag hopppas att hon är värd det säger jag till hans ansikte när vi träffas. Han tittar upp mot ett höghusfönster och nickar. Det är hon.

Den där om att vs saker

Idag skulle vara stora fixardagen.

Jobba över
snabba förbi postensomintelängreärpostenutanentobaksaffär och hämta sista julklappen
snabba förbi Mc Donald´s för jag hinner inget annat, är duktig och beställer morötteriställetförpommestack!
slå in skitjulklapparna (som faktiskt blev bra! och inte alls skit)
göra det sista julgodiset
Janssons!
packa
städa
diska

och lyssna på the Priests julsånger, för annars slår jag ut i julstress, de här går typ att meditera till.

Ungefär mellan julgodis och Janssons! ringer pojkvän och öl? och där sitter jag med chokladiga händer och några djävla präster som sjunger och tänker att va faen, kan han så hinner jag! Så nu skiter jag i det här och går och dricker öl med Regina Lund istället, för vem faen bryr sig om vi har dammsugat köket när vi ändå inte är hemma?!?

Den där om smärta, topp fem

Jag har börjat må illa igen och Finaste halvskojar om att jag är gravid igen. Jag skakar huvud åt henne och skyller på stress. Går Folkungagatan fram, tipptipp först, sen klampklam i högklack, okynneshandlar fler julklappar för att jag kan, och i l l a m å e n d e får mig att tänka på mina topp fem ont i kroppen någonsin. Har ju de vanliga smärta i hjärta, men de här är de mer fysiska, utan ordning:

Ett). Jag och ex-M är och reser runt i Sydöstra Afrika, i Malawi, stannar till i Lake Malawi National Park, för att kolla lite djur, åka lite lastbil, vara turister. Tills en av parkvakterna undrar om vi vill gå runt i parken istället (här snackar vi inte nån liten söndagstur, på Wikipedia, som alltid har rätt står det att "Lake Malawi National Park does include a fair amount of land, including several small islands in Lake Malawi..."), men okej, ex-M blir glad som ett barnkalasbarn högt på fiskdammsgodis, så vi bestämmer oss för att göra det.

Jag går i mina sandaler. Det är runt 40 grader varmt. Solen står som högst. Vi har inte med oss något vatten.

Efter ungefär två timmar kommer kommentaren "oh, look, tsetse flies!". Efter tre laddar parkkillen sin AK-whatever och berättar att vid det här stället händer det att folk blir dödade av elefanter. Jag skrattar lite nervöst och försöker slicka bort fradgan som kommit i mina mungipor av att jag inte druckit på så länge.

Senare orkar jag bara inte mer. Vi har kommit till ett hotell som ligger i området och jag klarar inte av att gå mer. Ex-M tar in mig på en toalett, där jag svimmar och när jag vaknar ligger jag i ett badkar och han duschar mig över kläder och allt. Sandalerna har grävt sig in i fötterna som blivit jättesvullna av att jag inte druckit på så länge och är uttorkad.

För att göra en för lång historia kort: jag klarar inte av att ta mig någonstans, vi får skjuts av en sydafrikan hem till vårt hotell och jag kräks och har feber två veckor efter det.

Två). Jag är ute på en katamaranbåt mitt på en sjö, någonstans i något slags Mexikanskt rikemansområde (Valle de bravo), med min rumskompis från Kanada och hennes mexikanska kompis som är skitrik och har en segelbåt, en motorbåt och en katamaran. Nu är vi alltså ute på en sjö och på den senaste varianten. En segelvariant, som måste ha vind för att kunna komma någonstans. Mitt på sjön slutar det så klart att blåsa och det börjar regna istället. Har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Måste huka mig för att seglet ska till höger. Till vänster! Ja visst ja, till höger! igen.

Halkar till och trillar på något vasst så att jag skär upp en del av nedre benet och det blöder ganska så kraftigt. Börjar få panik och tänker att Hajen ska komma (vi är på en sjö). Försöker att inte titta på såret, som är ganska djupt och man ser liksom flikar där huden gått isär.

Och vi kommer verkligen inte någonstans. Mexaren börjar prata om att han hör att det börjat åska och vår mast är den högsta punkten på sjön och ungefär då börjar jag kräkas. Jag vet inte hur länge vi är på den där sjön, men till slut kommer sjöräddningen till vår räddning, eller om det var rikemansclubben, någon i alla fall, och hivar in oss till land. Jag blir sydd på en privatklinik av grannen, som är plastikkirurg och jo, kräks en hel del till.

Tre). Jag är fjorton år och det är sommaren 1994, varmaste sommaren någonsin, bästa sommaren någonsin. Jag träffar min första kärlek - all time favvo och är fjorton årskär. Är på stranden med honom och vänner varje dag och en dag är jag där för länge.

Kommer hem och går på släktkalas, mår inte så bra och ska därför gå ner på nedanvåningen och lägga mig och vila lite, när allt blir svart och jag trillar ner från trappan och när jag vaknar står halva min släkt runt mig och skriker. Har varit avsvimmad i kanske tre minuter och pappa får gå hem och hämta bilen och köra mig hem. Hemma klär mamma av mig kläderna och ser att min hud på ryggen håller på att trilla av för att den är så bränd. Hon hämtar kalla handdukar som hon lägger på min rygg, men det gör för ont och jag ligger och skriker - och kräks - hela natten. Någon vecka senare är hela min rygg full med blåsor som senare spricker och det rinner vätska. Oh, lord!

Fyra). Jag är på en av mina första dejter med Stolte mannen. Klockan är sex på morgonen och vi har varit ute och festat hela natten. Vi går över en kohage och jag får för mig att klättra upp i ett träd. Trillar ner från träd och landar på mina revben på en sån där småländsk gärdesgård av sten. Tänker inte så mycket på det just då: är full och med mitt blivande livs kärlek. Dagen efter. Dagen efter! Vaknar med en enorm smärta och går förbi min spegel och ser att jag är vitgrå i ansiktet. Trodde verkligen inte att man kunde vara det, men det var jag. Går in på toaletten och - kräks - vilket gör så djävla, djävla ont. Sen ligger jag och gråter i tre timmar i min säng. Gråter ännu mer när jag blir röntgad och de säger att de inte kan göra något åt det, utan att jag måste vila och låta det självläka.

Lovar Gud att om han bara låter mig vara smärtfri i ynka fem minuter ska jag donera all mitt csn till kyrkan. Gud uppfyller inte min önskan, men sänder mig lite citodon.

Fem). Jag fick för cirka ett år sedan influensa och var tvungen att ligga i sängen i cirka en vecka. Rörde jag mig det minsta så höll kroppen på att ramla av yrsel och jag svettades så mycket att Stolte mannen var tvungen att byta lakan varje kväll när han kom hem till mig. Var ynkligast i världen och kunde inte må sämre. Trodde jag. Tills jag fick ryggskott och influensan samtidigt. Eftersom jag legat stilla så länge så passade kroppen på att ge mig lite skott med.

Första kvällen Stolte mannen kom hem efter jobb till mig när jag hade båda dessa två hittade han mig på golvet där jag låg och snorade och grät och yrade om att jag hade velat byta lakan själv tills han kom hem. Morgonen efter skulle han till jobb och jag behövde kissa innan han gick (kunde inte gå själv, utan kröp mest överallt, eftersom ryggen inte pallade att jag stod upp eller gick). Han var stressad och jag blev stressad och råkade hasta för mycket. Så jag svimmade. Och när jag var svimmad passade min kropp på att kissa på sig. Den var ju på väg till toa, den tänkte väl att det var lika bra att passa på.

Så där låg jag i hallen, med ryggskott och influensa och var avsvimmad och påkissad. Inte min stoltaste dag, kan jag säga. Stolte mannen stannade hemma för "vård av anhörig" och jag sov bredvid honom när han kollade på film hela dagen. Jag försökte kolla, men somnade alltid en kvart in i filmen.

Jag kräktes i alla fall inte.

Det var mina fem höjdpunkter, så här före jul. Vad har ni varit med om? Vilket är ert värsta smärtögonblick?

Den där om att välja rätt väg

Äldre nära vän sitter vid ratten jag sitter bredvid, skruvar upp radion, sjunger med. Vid rödljus vänder han sig mot mig och mellan läpparna: jag har en älskarinna. Jag stannar mellan åt helvete med och himlen.

Say what?

Han har en älskarinna, han som har hus, fru och två barn i börja skolåldern. Och han rycker på axlarna och säger att han blivit kär. Och jag fattar det inte. Var på deras bröllop, de är ju kära? Lyckliga? Båda kanske jobbar lite väl mycket, han reser på företagsresor någon gång i månaden, hon dras åt tre olika håll varje dag.

Hur gick det så? När gick det så? Var gick vi fel och vilse?

Jag vill inte ha det här. Så där. En dag, när jag vänder mig om till min yngre kollega i bilen, säger att jag träffat någon annan. Hur fan gör man? Vilken väg går man för att inte gå vilse när man börjar närma sig 4o?

Vaknar mitt i natten och måste väcka Stolte mannen. Ber honom säga att det inte ska hända oss. Att vi inte är som de är, att vi inte kommer hamna där. Ber honom hålla min hand så hårt att jag inte kommer på aviga vägar, bort från honom.

Den där om vad som händer vid diskbänken i kväll

Han står vid diskbänken, torkar disk, medan jag måttar upp sirap med ögonmått: ett ögonblick, han ger mig en blick. Är det här en deceliter, kakan? Han nickar. Lite mer!utropar.

Vi kanske har överhuvudtagit oss att göra julbord till hela min släkt frågetecknar jag. Stryker trött mjölhand över panna, lämnar vita spår i lockhår. Han smeker mig över vänsterkind, säger jag jobbar för hårt, kan han göra något, göra mig glad?

Du gör mig glad motler jag honom.

Den där om ett mail från Stolte mannen

Jättebra utvecklingssamtal, tog två timmar istället för schemalagda en. Han frågade till exempel om jag hade några resor inplanerade nästa år, han ville boka in mig på besök på utlänska kontor. Var vill du åka?
Amsterdam
Budapest
Frankfurt
Helsinki
Kista
London
Moscow
Paris
Prague
Warsaw
Washington DC
Vienna
Och så får vi förstås lägga till asien.

Mitt svar: Kista!

Den där om ett uppdrag

Hejhopp, vet att jag har blivit skitdålig på att blogga och på att kommentera på alla bloggar jag läser. Så därför: imorgon ska jag kommentera alla bloggar jag läser, även om det är supermycket på jobb. Det är mitt uppdrag, vi ses imorgon!

Den där om att gråta på Folkungagatan

Det slutar med att jag går i röda klackskor på Folkungagatan och gråter så mycket att jag hulkar.

Det börjar med nu är det jul igen och en bror som ringer och säger att han inte har råd att köpa biljetter till My fair lady i föräldrarjulklapp och jag som blir julbutter: vi skulle ju! I mitteln, mellan början och slutet, har jag varit på födelsedagskalas och druckit för många polkagrisshots, säkert tio i långrad, drick nu! Snabbt! och plötsligt sitter jag där och ramlar åt sidan på rödmattan, säger åh, jag är för full för det här! med kalasmössa på huvudet som ständigt åker på sne.

Så går vi ut och till Debaser Slussen, står i kö och fnittrar tjejfnitter och någon har fått med sig tejp, som vi tejar älvöron med. Kommer fram i längstframkö, och vakten tittar på mig och säger att du kommer inte in! och jag börjar ifrågasätta och vara lite för högljudd och bästa kompisen sccchhh, Jenny och jag frågar vakten om det är för att jag är tjej och för fnittrig, för högröstad och han nickar. Blir skitsurjenny och höjer rösten ytterligare, frågar honom om han vet att han begår tjänstefel och vänder mig om med argtårar i ögonen, borrar in ansikte i pojkvänsbröst. Säger här står jag i partyhatt och är ledsen.

Vakt säger förlåt och tar mig på axeln, jag fräser till honom att du rör mig inte! och vi får komma in ändå. Står vid bardisk och snabbdricker öl, en hand på pojkvänsskrev. Stämningen totalt förstörd, går ner på honom för att lätta upp den.

Vid tre går vi ut och bort och hamnar på Mc Donald´s och häpp, så blir vi utkastade därifrån för att vi är för glada (sjunger Beirut - Sunday smile). Så står vi där och det är slutet: jag är full och trött och har för höga klackar på Folkungagatan och jag fjortonårshulkar för att man inte får vara glad i Sverige. Kommer inte in på ett ställe för att man fnittrar, blir utslängd från nästa för att man sjunger. Snörvlar att snart, snart så måste vi flytta någonstans varmt.

Den där om att vara inne

Jag är inne! Jag har medlemskap i den hemliga tandläkarklubben!

Var igår, hade inga hål, pojkvän som är extremt rädd för tandläkaren och inte har varit där på åtta år följde med, satt i ett hörn och ilsketstirrade och petade mig på benet då och då, antagligen för att ge mig mod.

Det bästa var att när vi var klara så blev jag ditbjuden igen, det var som om jag blivit accepterad. I'm in! Och sen hinner jag inte skriva mer, för nu måste jag jobba!

Den där om att förhöja lusten

Såg igår l word för första gången någonsinnågonsin med bästis och pojkvän. Vi satt alla tre och skruvade oss i soffan. Efter pilotavsnittet frågade jag om det var någon annan som var kåt och bästis nickade, åkte hem till sin flickvän och jag och pojkvän slängde oss i sängen.

Mer l word, I say!

Den där om att det inte hade varit lika kul om han shotat ur en fitta

Igår var jag den där tråkiga flickvännen på fest. Jag hatarhatar tråkiga flickvännen. Hon som dricker vatten efter andra glaset, för att hon kommer att få leda sin apfulla pojkvän hem. Hon som står och diskar upp efter killarna kvart i tolv på nyår, för att ingen annan gör det. Förra nyår stod typ alla flickvänner och diskade när killarna drack öl och fuldansade. Jag gick in till dem och fylleskrek att se på er! vad faaaaaen gööööör ni? Sluta nu diska och kom och dansa med mig! Det gjorde de inte.

Och jag brukar vara den ROLIGA, den som festar hårdast, till exempel på ett bröllop vi ska på sommaren nollnio, på ett slott, då är vi redan placerade i ett hotellrum som ligger i anslutning med festlokalen, för ni ska väl ändå inte sova så mycket?

Igår shotade min pojkvän tequila (fast att han hatar tequlia och spydde som en sjöman när han var femton och drack det sist) ur sin kompis navel och lät sin kompis göra det på honom. Sen shotade kompisen ur tredje kompisens punghud. Precis innan min pojkvän skulle slicka på tredje killens kuk vände han sig om och frågade mig om det var okej. Jag sa nej och blev tråkigast på festen.

För okej, låt dem göra sina småkillsgrejer, det har jag inget emot och jag vet att de är kompisar och inte gay och inte tända på varandra och det ÄR ganska kul. Men jag lovade Stolte mannen att jag inte skulle hångla med mina kompisar mer, för nu var det han och jag och skulle det vara en killkompis hade det inte varit så kul för honom (enligt honom) och då blev jag sur för att det borde betyda lika mycket om jag hånglade med en tjej och...

pust...

hade han shotat tequlia ur en fitta så hade hela festen gått i taket och det hade inte varit kul. Alltså för någon - festen hade nog dött ganska så snabbt. Sen, vid fyra gick vi hem, och jag var skittjurig och jag hatar att vara det utan att någon märker något, det är som att gå runt som ett djävla martyrmonster. Så typ, vid Götgatan frågade han vad som var fel och vi kom in på nån konstig diskussion om getter och Afrika. Och han avbröt mig hela vägen hem och till slut var jag tyst och nekade pussar och sa att om han inte kunde föra en vettig diskussion behövde vi inte prata alls. Så spillde han dressing på sina svarta byxor och satte sig på en bänk bara för att lyssna på vad jag ville säga och så sa jag det framför hans fylleögon som typ gick i kors. Sen gick vi hem och skedade.

Imorse hade han ångest och mindes ingenting om vårt getbråk, så jag fick förklara igen och säga att jag sket i att folk tyckt att jag var tråkflickvän, jag drack i alla fall tequlia hela kvällen och inget djävla vatten.

Det bästa var ändå idag när mamma ringde från Tyskland och berättade att de hade köpt en flaska tequila till oss där, för det gillar väl ni ungdomar?

Den där om ensamheten

Ett inlägg skrivet av veckat gör att jag får ont i magen och minns typ enda gången då jag verkligen känns mig ensam, och då var det bara i en dag, kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att ha det så hela högstadiet.

Femton år och bortåtlängtade. Bestämde att mina föräldrar skulle få betalskicka iväg mig på språkresa till Brighton, vilket de tyckte var perfekt, eftersom jag inte direkt var den lugnaste tonåringen: känslor utagerades som om jag vore en kille - okej att skrikasupaslåss.

Bussen hämtade upp mig i Malmö. Utanpå stora tonåringar kramade sina redan saknakänslorsföräldrar. Jag stod och slog upp grus med stortån. Sneglade på de andra. Kom in i bussen och visste inte var jag skulle sätta mig, valde till slut ett säte bredvid en ganska mesig tjej, som knappt pratade med mig. Alla andra i bussen kände varandra. Alla andra i bussen pratade med varandra.

På båten över till Danmark sprang alla runt och höll varandra i händerna och skrattade. Jag satte mig inne på toaletten och grät. Var ensammast i världen. Ville var fem år igen och åka hem till mamma, kunna krypa in i hennes famn och att allt var glömt och förlåtet. Det gjorde så djävla ont i magen den dagen och jag var övertygad om att alla där ute kände varandra och att jag var utanför och att de följande mådanerna skulle bli helvetehelvetehelvete.

Så kom vi till Paris och jag valde att byta plats och sätta mig bredvid Anna istället. Anna var tuff och häftig och senare, i Brighton, gick vi på svartklubbar och blev påkomna av våra ledare och vi satt på stranden och drack med äldre killar. Och hon lärde mig hur man köpte e och vi blev skithöga på det.

Men den där dagen glömmer jag aldrig. Dagen av ensamhet, som tack, tack, i princip varit en i mitt liv.

Den där om drömjulklappen

Bara så att ni vet det: är ni flickvän och runt 28 år så önskar ni er följande i julklapp enligt denna sida:

- Ett duschdraperi med en dödskalle på (behöver inte betyda något, det kom upp när man kollade pojkvänsklapparna också).
- Bilden av hästen: en bok för hästfantaster med vackra bilder.

- Ett sopset, format som en prins och en prinsessa.
- En nalle: som en vetevärmare, fast myyycket gosigare!

- Bröllopsalbum "Magnolia". Ett vackert album för att spara bröllopsbilderna i.

Det här är som att titta på det danska programmet om unga mammor som går på femman på eftermiddagarna.

Den där om hjälp sökes!

Vad köper man till en pojkvän som redan har typ allt, som önskar sig en ny kökskniv, men det vill man inte köpa för det är tråkigt?

Jag googlade julklappstips, kom in på en sida där jag kunde fylla i kön och ålder och då tyckte de att jag skulle köpa ett sånt här pengabälte. Ett pengabälte? Det är humor det.

Funderar på den här plånboken istället.

Den där om det där föräldrarmötet som aldrig blev av

Vi ligger och sover när det ringer första gången. Hans mammaröst svag och rädd på andra sidan, berättar för honom att pappan ligger på sjukhus, sjukhusspring, apparater som piper, en kroppspulsåder som är på väg att brista. Det handlar om timmar och icke-leenden. Under täcket blir han stel mot min mage. Jag känner hur han försvinner bort och får lite dunka dunkapanik.

Mina föräldrar sover på andra sidan Stockholm, i en företagslägenhet, ett stenkast från stället där min morfar föddes. Jag vill ringa dem. Kolla så att de är okej, kom hem rätt när vi hade lämnat dem, pekat ut gröna linjen.

Så de träffades aldrig: mina föräldrar och hans föräldrar, när mina var och hälsade på i Stockholm. Hans pappa låg inne och lagade en trasig åder av en specialistdoktor. En annan dag... säger vi och vet att ingenting har någon betydelse alls i hela världen om man inte har någon förälder att träffa.

Den där om alla han älskat med och hur de tog på honom

Står i duschen och fylleduschar: mitt huvud mot hans bröst, för att hålla mig uppe och inte fyra på morgonenihoptrilla. Plötsligt kommer det ur min mun, hoppandes hur många har du legat med och frågetecknet växer mellan kakelväggarna i badrummet.

Jag vet inte, baby svarar han. Fyllenöjer mig inte. Vill veta. Men ungefär? Över hundra? skojar jag, klart jag skojar, vem har legat med över hundra? Han sträcker upp armarna över huvudet, in i vattnet, nervöst. Rycker på axlarna.

Han har haft sex med över hundra. Slickat, bitit, kysst, blivit kysst. Jag ler lite mot honom, osäker. Så djävla osäker. Och jag ångrar att jag frågade.

Den där om kabomhjärta

Trodde, med kabom-kabomhjärta att jag såg ex-M på Systemet igår, långt hår i nacken, lite virvel över öra, Gjorde det enda rätta, gjorde det alla hjältar skulle gjort: gömde mig bakom bag in boxen. Sen vände sig killen om och det var så klart inte han, det var en farbror. Hjärtat slutade inte kabomma förrän jag kom hem, näsbegravde i pojkväns mjukhals.

Den där om att tappa bort Susanna

I natt svettades jag så mycket att min pojkvän trodde att han hade kissat på sig. När han hade känt efter att han inte hade det så kände han efter hos mig. Han tog mig alltså på fittan utan att jag vaknade. Jag hade inte heller kissat på mig, det var svett och blött på lakanet.

Jo, sen har jag tappat bort min tandläkare också, det står bara "Susanna 8.oo" i min kalender, ingen gata, inget mottagningsnamn, inget telefonnummer.

Den där om de hemliga tandläkarklubbarna

Hej första riktiga lönen,

jag är ledsen men du kommer inte räcka till så mycket för idag på eftermiddagen så bokade jag tid hos tandläkare, frisör, optiker samt har en csn:are att betala. Jag kommer att jobba lite med metoden att köpa julklappar till mig själv och bara mig i år, de andra kan få min glädje och snygghet i mina nya glasögon, nya frisyr och fina tänder.

Tänder. Sånt tjafs! Hittade en bra tandläkare på internet, men de hade inte tagit emot nya pasienter på flera år. Vad är det för konstiga regler? De enda de tog emot var genom rekomendationer, om en familjemedlem gick till dem, som en hemlig klubb. Tandläkare två valde jag enbart på bilden på tandläkaren, den var så ful. Och han såg ut som en 90-tals... kille. Dit kunde jag inte heller gå, för de hade också en hemlig klubb. Nu ska jag gå till en som heter Susanna. Hur kul låter det?

Något som låter kul är svengelskan på mitt jobb. "Are you registered at the Arbetsförmedling? And how about the fack?"

Den där om lusten

Haren skriver om den där olustiga olusten och jag kan inte annat än att nicka igenkännande.

Rädslan för att en dag tappa lusten, inte orka, vilja, ta sig tid till att hitta snårvägen tillbaka till att ha lust. Att ha redan?ordet studsande i huvudet, att skämmas för att inte ha lust till den man älskar, skräcken för att inte bli omtyckt därför, räknandet: var det verkligen en vecka sedan?

Att han ska tappa lusten för en. Att han ska tycka att man har gått upp för många sambokilon. Att det blir vardagssex, tråksex, alltid samma, från samma håll, tänka på annat. Att han ska vända ryggen till medan man ligger där våt i fittan och med bränntårar innanför ögonen.

Att man själv så gärna vill behaga honom, viska att man har ont i huvudet, han tränger in ändå och det bränner i både underliv och ögonvrå. Att det ska ha gått etttvå år och det alltid blir samma, fredagkväll: komma hem, beställa hämtmat, kolla Idol, titta menande mot sängen och sen fredagsknulla och undra om grannen gör samma sak i rummet bredvid.

Så gärna vilja, och tänka imorgon, men veta att imorgon kommer man skylla på något annat. Googla lustförhöjande och köpa nya underkläder, som han inte ser. Låta bli att ta på sig trosorna och gnida sig mot honom på dansgolvet en lördagskväll, när han blir för full för att få upp den inne på toan.

Oroa sig så mycket för att tappa lusten att man har glömt bort lusten. Därför piskar jag mig själv varje gång jag tänkt säga nej. Tänker att det är som att ta sig till gymmet ibland: man orkar inte varje dag, men man måste, för helt plötsligt har det gått en månad och man har inte använt det där träningskortet som kostade så djävla mycket.

Den där om barn

Oh joy,

jag ska vara barnvakt ikväll. Jag är skitdålig på barn, har jag märkt. Jag tror att det är för att jag inte gillar dem. Eller de gillar mig. Folk som inte gillar mig brukar jag ogilla. Jag var barnflicka i London när jag var nitton, det gick bra, de gillade mig, så det måste ha hänt något på vägen.

Den där om det bästa tvåtusenåtta

Tisdagkväll och jag träffar mina tre andra damer i leken på Morfar Ginko, dricker öl, tittar på uteregn, pratar nyårsafton. Åh, säger jag, vi måste summera året, fast att det inte är slut, vi måste berätta vad det bästa varit i år, även om det inte är över! Och vi går bordet runt, och det de säger sammanfattar vem de är så himla bra.

Fröken Bon-Bon berättar om en dag hon haft när hon bodde i Frankrike i våras, när de åkte ut till en ö och gick runt och blev bruna på näsan och fick bondbränna på axlarna. Pratade franska hela dagen och plockade snäckor på stranden.

Fröken Finaste säger att hennes bästa 2008-grej var när hon gick sin dödskurs i Indien och upptäckte att döden var en naturlig följd av livet och inte något att vara rädd för. Fröken Kramåkarriär fnissar och säger att när Finaste precis hade kommit hem från Indien så kunde man säga till henne att vi ses imorgon, då blev Finaste sådär allvarlig i ansiktet och mumlade inte om jag dör i natt!

Fröken Kramåkarriär berättar att hennes bästa var när hon hade rott ett stort projekt i hamn, varpå hon grät en skvätt av utmaning, sen festade hela natten och lovade sig själv att inte göra en sån grej igen (vilket hon så klart gjorde).

Så vände de sig till mig och jag log snett. De log tillbaka och visste redan att det skulle vara något med Stolte mannen. Och jag ja-nickade och svarade att det nog var att vakna upp i Gdansk och vi äntligen hade semester tillsammans och halva Europa framför oss. Han var redan vakne och satt i fönstret och rökte och tittade ut över staden, svettig i nacken.

Vad är ert bästa 2008?

Den där om att smygblogga på jobb

Ha,

sitter på jobb och skriver, man blir liksom modigare och modigare här. Det börjar med Facebook och slutar med sex på skrivbordet.

Ny uppdatering nässkölj: jag har gjort det. Min näsa är ren. Det rann snor på ställen som det inte borde rinna på och det var läbbigt. Får se om det funkar. Andra stora nyheten för veckan är att mina föräldrar kommer att träffa Stolte mannens på lördag. Middag. Jag undrar om Stolte mannen ska ha slips. Det är skitstort. Inte slipsen, alltså, utan föräldrarmötet. Mina föräldrar har inte träffat pojkvänsföräldrar sen jag gick på mellanstadiet och de sprang på varandra på ICA. Nervös upphöjt till tiotusen.

Nu måste jag chatta lite med några kolleger på intranätet innan jag får gå hem i mörkret.

Den där om de fem sexen

Inspirerad av Ania och Knödel har jag nu bestämt mig för att lägga korten på bordet och berätta mina konstigaste sexhistorier. Ni är hemskt välkomna att själv lägga upp all smuts ni har på bordet, inget är mer kul än att läsa om sex going wrong.

Nummer ett) har jag redan berättat om en gång redan: den här killen dejtade jag lite kort när jag bodde i London. Han var från norra England och jag kan väl inte precis påstå att jag höll särskilt länge på det att ge bort det där fina som vi flickor har. Det vita var i och för sig vid den här tiden redan ganska besudlat.

Typ andra gången han besudlade mig (vi hade för övrigt skitdålig sex, jag kände knappt när han var inne, var mest med honom för att han kände folk som kände folk...) frågade han om han fick kissa i mig när han kom. Jag trodde att jag hört fel, han pratade lite konstig dialekt, men svarade för säkerhets skull nej.

Typ femte gången vi hade sex (jag veeeet, men han kände fortfarande folk som kände folk som släppte före mig i köer så att jag kunde få hänga med engelska storheter som Craig David (skjut mig nu!)) frågade han mig igen och efter det så kindpussade jag mig fram i köer själv.

Nummer två) Var när jag var runt tjuginågot. Var på en hemmafest och träffade en kille som var kompis till en kompis, eller något sådant, och han hängde efter mig hela kvällen, man skulle kunna tro att jag var glass på ben, eller något. Framåt tvåtre smög vi in i min kompis vattensäng, jag skitfull och han... dreglandes. Han klädde av mig, eller om jag klädde av mig, minns inte riktigt, var som skrivet ganska full.

Så fick han inte in skiten. Den var alldeles för stor. Tjock. Alltså... jag vet inte vad jag ska jämföra med, men en... falukorv? Han försökte och försökte, hittade glidmedel och kladdade ner oss med, medan jag började mummla att det här kanske inte var det bästa och att jag ville gå ut till mina kompisar. Han blev lite frustrerad och försökte övertala mig, men då blev jag helt avtänd och klädde på mig och gick ut till min kompis som frågade vad som hade hänt och om det gått. Tydligen var jag inte den första med för liten fitta.

Söndagen efter följde jag med min mamma till Hemtex, där han jobbade. Smög runt hyllorna och till slut ut och in i bilen, där jag väntade på mamma.

Nummer tre) var en av mina mexikanare (alla mexikanare har, efter mycket grundlig undersökning små snoppar). Han var åh, så snygg, vältränad, rik, bra på engelska och spanska som inte var för snabb. Men dock nitton. En kväll gick vi hem till hans kompisar, där det var fest. Jag lockade med honom in i en av sovrummen. Han fumlade. Han var liten. Jag kände inte ett skit och låg mest och fingrade på min klitta, för att få något att hända. Han kom efter typ fem minuter, och utanför rummet stod det folk på kö (!!!). Senare fick jag veta att det var hans oskuld jag tog.

Nummer fyra) (åh, Gud, jag kom precis på en annan kille, som slår min egentliga fyra): den här killen var en kompis, som vi träffat på en utlandsresa och honom låg jag med när jag var tjugitvå. Han var ganska så agressiv och bestämd, vilket tände mig ganska mycket. En kväll var vi ute och festade med några andra kompisar. Framåt fem gick vi hem till honom och hamnade ganska snabbt i hans säng. Han gick på hårt, vilket jag inte har något emot, men det här gick lite för långt.

Han började binda fast mig i sängen och tog fram en batong han hade i garderoben. Jag fnissade lite nervöst, sen började han typ peta på mig med den där djävla batongen. Eftersom vi var vänner från början tänkte jag att jag ändå hade lite kontroll. Efter lite mjukt petande band han upp mig och beordrade mig att börja göra armhävningar. Han la sig bredvid mig på golvet och gjorde enarms. Var ganska så tränad på den tiden, så det var väl okej, dock lite märkligt.

Efter detta ville han bli fastbunden och piskad med en piska som han hade, även denna i garderoben, beordrade mig att rida honom och dra honom i håret det hårdaste jag kunde. Kan ju tillägga att att han åkte in som FN-soldat två månader efter det här och jag fick mycket att fnittra åt med mina tjejkompisar.

Nummer fem) var killen jag förlorade oskulden till. Han var italienare och hette Fabricio. Han kunde ingen engelska, så hans kompis fick översätta åt oss. Sen gick vi in i ett rum och min dåvarande bästa kompis i rummet bredvid och så blev vi av med oskulden i vars ett rum. När han trängde in i min och viskade italienska ord i mitt öra skrek jag på svenska till min kompis att jag nu blev av med oskulden. Hon skrattade och svarade att det blev hon med. Jag kunde inte sluta fnissa och var antagligen ett ganska så dåligt knull.

Den där om att det även irriterar mig lite att hans ex kom på tal

Klagar i telefonöra med Finaste att jag bara snorar och snorar, är en storsnorare; jag svettas till exempel alltid ur näsan när jag tränar spinning och måste göra farfarssnytningar (ni, vet hålla för en näsborre och fräsa ur den andra) när jag är ute och springer. Finaste tycker att jag ska börja sköja näsan. Det gör hon varje dag. När jag berättade det för Stolte mannen berättade han att hans exs syster gjorde nässköljare i keramik, där halsen var en falossymbol.

Jag vill verkligen, verkligen inte ha ett behov av att skölja min näsa, det låter extremt djävla osexigt. Och jobbigt. Och hur har folk ens kommit på att man kan göra sånt här?

Den där om att stanna hemma

Att börja ett nytt jobb är som att lämna ifrån sig sina barn på dagis: ständigt nya bakterier! Har varit sjuk nu i tre veckor, näsa som rinner, huvudont, hela paketet. Därför bestämde jag mig för att tacka nej till alla aktiviteter denna helg och bara vara hemma och kolla på dåliga serier (är mitt inne i Samantha who?, vilket är ungefär vad min hjärna klarar av just nu) och tänker på allt jag missar i helgen. Utgång med nya tjejkompisarna på jobb, shopping med Finaste, barhäng, fest på skivbolag, spinningpass.

Och då lägger vi det här inlägget i mappen med meningslösa saker jag skrivit.

Den där om masterplanen

Titta vad jag har köpt till dina föräldrar ivrigpratar han och snurrar upp en anonympåse. Inuti ligger en liten tavla med en bild över Stockholm. Jag höjer på ett ögonbryn och tittar upp mot hans iver. Fyfaen vad ful! måste jag utbrista mitt på Götgatan. Han nickar medhållande. Jag vet, den ska jag ge till dina föräldrar!.

Så berättar han sin masterplan. Mina föräldrar städar väldigt sällan föräldrarhemmet, han ska ställa den i vardagsrumshyllan, den bruna i trä med nittitalets vitrinskåp och finservisen i. Sen ska vi kolla hur lång tid det tar innan de märker den. Jag skrattar mot honom och gissar på framåt jul alternativt om ex antal år när våra barn kommer att vara fem och ta den ur skåpet och fråga mormor om hon inte kan få den, varpå mormor svarar att var har du hittat den?

Det har nu gått en vecka och vi har ännu inte hört något om någon tallrik.

Den där om världens roligaste

Det här har jag skrattat åt hela kvällen.

Den där om Mårten

Det snöar när vi åker neråttåg, i norra Småland någonstans, och han håller min hand, medan jag lyssnar på min åttiotimmarsljudbok. Jag byter ställning och kan inte riktigt få ro i mitt Inter Citysäte. Jag vaknar med nackspärr och fyra kapitel senare, i Alvesta och han har lagt min jacka över mig och sedan gått till restaurangvagnen, där jag hittar honom fördjupad i en bok med slitna omslag och en kopp kaffe framför sig.

På perrongen får jag syn på pappa på ganska långt håll. Han står med händerna i fickorna och pappaspanar åt vårt håll. Jag släpper väskorna och springer högklacksspring bort mot honom och fumlar in i hans famn.

Hemma i föräldrarhemmet: allt som vanligt. Stolte mannen har med sig en jätteful tavla med Stockholm på, som han ställer i deras hylla: ett litet expriment för att se hur länge den får stå i deras stökhem innan någon märker något. Jag gissar på runt någon dag innan julafton.

På lördagen vi tränger ihop och in i liten bil, kör fyra mil till herrgård och gåsmiddag. Stolte mannen på vippen till överförtjust: svart soppa i vita storskålar och jag som rynkar på skånsknäsa, påstår att svartsoppar endast är till för oäkta skåningar, ingen vettig skulle få för sig att beställa in. Pappa rycker på axlarna och beställer in en han med.

Men maten är inte bra. Inte bra alls, och jag besvikensuckar, minns förra Mårten gås, när vi oj!ade och inte kunde sluta äta: krispiga kanter, perfekt rökål, potatisen man inte kunde sluta äta. Och Stolte mannen som skulle få det bästa.

I stora salen, vid pianot, ta han mig i famn, viskar i mitt öra att kvällen varit perfekt. Viskar att han älskar mig: något han försiktigar med, kanske bara säger fyrafem gånger om året, när jag behöver höra det mest.

Tumlar genom helgen, somnar med tjocksockor och inget annat: intrasslade i varmtäcken och kärleksarmar i gammalt kallt flickrum. Han vägrar sova någon annanstans än bredvid mig och vi trängs därför på nittio centimeter.

På flyget hem (ombokat från Sterling till Malmö aviation) ser vi vårt hus, vår lägenhet på Söder. Och han pekar och säger baby, titta, det är där vi ska vara tillsammans hela hösten, hela vintern, hela våren: vårt hem!. Och väl hemma dricker han mellanöl äter oliver läser tidning, jag lyssnar p3-dokumentär smygtittar på honom tänder ljus. Lovar honom att nästa år: nästa år ska vi äta en godare Mårten.

Den där om den röda saften

De serverade oss barndom på små fat med rosor på, fat som ännu inte hade spruckit i kanterna. Vi spang kring på leriga fält och jagade höns och deras golden retriever som hette Kickan. Kickan skulle senare bli lite halvaggressiv och när hon lagts in på Sankt Lars så var Kickan den enda hon hade vettiga diskussioner med.

På hösten lade sig en tryckt stämning över gården, som svepte sig över grisstallet, där alla grisar som varit rosa och mjuka för ett år sedan leddes till slakt. Det skreks innefrån rummet där de normalt hade fodret i stora säckar som häldes ner i tunnor som vi inte vågade gå nära, rädda för att trilla ner i dem. Det gick historier om folk som trillat ner i dem och aldrig kommit ut.

Vi stod utanför och tittade in medan männen jobbade. Farfar hade alltid samma gröna overall på sig, med bruna gummistövlar till, som brukade halka omkring i blodet som rann över golvet ner i brunnen i mitten på cementgolvet. De där stövlarna tog pappa över när farfar dog. De måste var minst trettio år gamla och jag rör dem aldrig, de är fortfarande täckta av grisskräck. Min farbror brukade jaga bort oss från dörren genom att slänga knorren mot oss. Då skrek vi till och sprang ett varv runt huset, men ställde oss efter det vid dörren igen och tittade in.

Farmor kom ut från huvudhuset med rosenkinder, hallonfingrar och huckle i håret. Frågade om det var någon som ville ha rödsaft, den godaste saften, godare än den gula. Upphälld i glas som hon fått av mig i julklapp ett par år tidigare. De var flerfärgade och de finaste glas jag sett. När farmor dog tvåtusentvå hittade jag de där glasen i hennes skåp och tog med dem hem.

När vi åkte hem varje dag: cyklandes på rad eller sovandes i baksäten, så hade vi alltid kotletter med för mycket fett i plastpåsar med oss hem. Mamma la dem bredvid förra årets kotletter i den gula frysen i källaren. Varje sommar frostade hon av den där frysen och slängde glasspinnar från åttiotre och hemgjorda biffar som glidit ur sina förpackningar. Med röd penna skrev hon på plastpåsarna vad som var i.

Allt det där tog slut sen, när de sålde gården och hon hamnade på Sankt Lars. Men letar man längst ner i mammas frys så ligger de nog kvar. Under fiskgratängen som skulle serveras på sommarfesten nittionio, den där sommaren då jag plötsligt fick för mig att inte längre äta kött.

Den där om Guld vs Törnfåglarna

Gör världens dummaste grej och läser två böcker samtidigt, som jag blandar ihop med varandra. Dels Colleen McCulloughs Törnfårlarna, dels Rose Tremains Guld.

Törnfåglarna: Nya Zeeland och Australien, vildmark, 1910-tal, kärlek, passion.
Guld: Nya Zeeland, vildmark, 1860-tal, kärlek, passion.

Törnfåglarna: lite pinsam att läsa, dock lätt att sugas in i.
Guld: mer okej att läsa, lite, lite segare.

Törnfåglarna: "Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad vid den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En storartad sång till priset av sitt liv men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel. Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor... så säger åtminstone sagan."
Guld: "Från sovsalarna spred man ut sig i korridorerna och sällskapsrummen, där man låg insvept i grå filtar på tunna madrasser, och männens snarkningar lät som gruffande från själen, misslynt över att ha varit så nära att gå förlorad."

Vi får se vilken som vinner, om jag inte blandar ihop dem allt för mycket.

Den där om att gråtrunka till våldsporr

Mina klackar bredvid Å-klackar på dansgolv med för mycket dålig musik, för mycket pojkar som kom för nära, spotviskandes i örat och jag som flyttade närmare Å, krampaktigt hållande i min öl köpt av en bartender som jobbade robot, inte visade några känslor i ansiktet. Och jag undrandes har jag blivit för gammal? Medan förtiplusarna dansade bredvid i sina inte från Stockholmsskärp.

Utanför skitstället träffa på en gammal gymnasiekompis, inte setts på åtta år. Kändes mest konstigt och herre Gud, pratar jag sådär mycket skånska, medan Å försökte övertyga mig ett nej!

Men alltså, så här ska det ju vara:

Hårda klackar bredvid Å-klackar, neonljus, på-på, vi äger världen!, dansa till Electovamp och Zeigeist, åla mot stolpe, spilla genomskinliga drinkar på svarta strumpbyxor, trilla in: hem runt sex på morgonen och knulla sin pojkvän för att sedan somna med kläderna på.

Inte knuffa undan förtiåriga lagerarbetare som inte kommer att få napp ikväll och måste gå hem och gråtrunka till våldsporr.

Den där om lördagsmorgon

Vi vaknar huller om buller och han är sur som de där äpplena vi hade utanför huset när jag växte upp. De var små och kallades paradisäpplen, men det var inte mycket paradisigt över dem och de användes mest att kasta på kusiner i äppelkrig.

Han ligger kvar i sängen och muttrar och jag kalltassar ut i köket i hans för stora t-shirt och sätter på svartkaffe till honom och te till mig; minns mornar i Studentstaden när han hade fyllesovit över hos mig, vi vaknade mer blygt raka där, inte lika bullerhuller. Han med en stor kopp te i handen, gårdagens kläder, sovgrus i ögonen. Jag sittandes i knotterhud i ett fönster med en cigarett i en hand, en kopp te i andra, spirande kärlek där mellan.

Sätter på musik för att få honom glad, få honom tipptopp. Hela veckan har vi jobbat om varandra: han natt, jag för tidig morgon. Medan Jonathan Johansson sjunger för oss kryper jag intill honom, lägger mina tasstår mellan hans lår, kniper honom i örat. Magen tätt mot hans. Kärlek där mellan.

Den där om pojkvänsfyllan

Var ute med mina jobbkompisar (!) igår. Vi är åtta som började samtidigt, som gått utbildning nu i tre veckor och som ska börja på riktigt på måndag. Alla har samma pluggbakgrund, och trivs bra med varandra.

Efter att ha förvillat oss på vägen till Allmänna Galleriet och druckit de obligatoriska fem ölen gled diskussionen in på pojkvänfylla. Jag sa att jag har alkoholism i släkten och är skiträdd för att min pojkvän ska bli det, lämna mig psykiskt och börja dricka (efter att ha sagt att jag själv har kontroll över mitt drickande med de fina orden "jag vet när jag ska sluta" och "jag har kontoll över det"). De sa att de hade samma problem. Allihopa.

Jag som trodde att det bara var jag som var rädd. Och sur. När han kommer hem och är full och jag är nykter. Försöker att inte visa det, men han vet om det ändå för han läser av mig trots sin fylla. Och jag skäms för att jag känner så, att han inte får, men för mig är det helt okej.

Vi funderade lite på vad det berode på, för för pojkvännerna är det helt okej om vi kommer hem dräng när de är nyktra, det är till och med lite mysigt att få hålla hår medan man ulkar över toaletten. Vi kom inte på något.

Ni som kan: varför?

Den där om att det är skittråkigt att vara sjuk

Hallåja, vad man känner sig sexig när man vaknar av sitt eget snarkande! Tassat omkring i mysbyxor, slitet linne och fett hår hela dagen (har i och för sig bara varit vaken i två timmar, vaknade vid ett). Åh, ångesten: fortfarande utbildning av system och lagar på jobb, jag missar så mycket, så djävla mycket, jag kommer att vara sämst på måndag när vi börjar på riktigt.

Heja livet!

Den där om att ligga hemma och snora

Min chef har precis skickat hem mig för att jag såg för sjuk ut,vilket nog var sant. Vaknade med ont innanför huden i morse och har gått med typ halvslutna ögon halva dagen, för att ögonen gör ont. På tunnelbanan hem fattade jag äntligen varför min ljudbok (Män som hatar kvinnor) varit så konstig och rörig: kapitlena har lagt sig i oordning och jag har hittills lyssnat på, i ordningen, avsnitt 0, 1, 14, 29, 44, 59, 73 osv och undrat varför folk tycker att boken är så djävla bra.

Och! Nu såg jag att Gold och the Colours är samma bok, så jag håller mig till listan. Nu: sängen med Rose Tremain!

Den där om finkultur

Var på Angus and Julia Stone och Martha Wainwrightkonsert igår och råkade hamna i ett hörn hånglandes en hel del av tiden vi var där. Var egentligen där mer för syskonen Stones skull än Martha (och hångel), och oj, vad himla fina de är, även om det var en sittkonsert som alla var tvugna att stå på och jag i slutet klängde på pojkvän för att det gjorde ont i klackhälar.

Åkte hem med pojkvänshand i min och läste ut Ian McEwans bok Saturday, som jag har haft med mig på tunnelbanan till och från jobb varje dag. En evighetsbok, och jag är ledsen alla som gillar Ian, men va faen?!? Var tvungen att hoppa flera sidor ibland på grund av tråkighetsgrad tio av tio. Jag fattade grejen med honom. Jag fattade det långsamma och språket, som faktiskt var fantastiskt och kanske har jag inte varit på rätt humör, men ingen fempoängare från mig.

Måste ha lite variation och hoppar därför lite i listan till nummer 15. En fuskvariant: hittade inte Rose Tremains The colour, så det får bli Gold istället. Är den långsam de första femti sidorna så slänger jag den djävla listan i väggen och svär!

Den där om vad som verkligen hände

Jag vaknar med hans hand på ryggslutet, där den bor på morgonen, adressändrar senare om till mig kind, smeker mjukt; sommarboende på mina bröst, rör fingrar tipptapp över bröstvårta styv och smeker mig. Så där smek och lungt. Så där hårt och hettsigt. Så där: där!

På kvällen, fotboll och öl, tänker drick långsamt, drick inte för mycket, men handen lyder inte och det är så spännande och herre Gud, när spelade Sverige så där bra senast? Han sitter bredvid mig och har handen där på ryggslutet. Blåser mig i nacken lite och helt plötsligt har jag druckit fem öl. Förbannar mig själv och undrar hur det alltid går sådär, ölmotorväg ner till maggen.

Vännen ringer och nysingelfnittrar i mitt öra, lockar mer öl? och jag okej!ar, medan pojkvän ensamhemgår. Ute lyser bankernas skyltfönster om banklån de inte vill ge en, i tider de inte vill ha, under förhållanden man inte har råd med. Jag svänger i hörnet Renstiernas/Folkunga och springer in i armarna på vännen. Lika vacker som vanligt, inte vacker som en vanlig. Jag har fylleklätt mig när vi gick ut från fotbollsbaren och har jackan utanpå väskan: snurrar till det så alltid ibland.

Vi sätter oss vid ett bord, vad har hänt sedan sist?ar och varför träffar jag inte mina vänner oftare? Måste sluta toffla, måste komma ut. Singelfnittret berättar om singellivet och varje gång hon säger något så blåser håret vid hennes öra till, leker i hennes andedräkt. Det mest spännande jag har att berätta är om mitt nyjobb och min nya klocka, som pratar med mig när jag trycker på den. Klockan blir one piem och jag har sammanfört singelfnisset med en Martinkille, fyllejaget har svamlat något om att jag ser små tomtar som syr band mellan dem, att de hör samman. För jag kan se det på något konstigt sätt, små tomtar som kilar upp och ner längs deras kroppar som sitter tätt, tätt, och syr små stygn hårt, för att det inte ska gå upp.

Så jag smiter ifrån dem. Jag pussar henne på kinden och tar hans nummer, så att de kan träffas i framtiden: i telefonboken får han heta Charmig Martin (ja, hon följde honom hem, bara sova!), sen går jag hemåt och på vägen hem hittar jag sånt där plastband som polisen har. Jag rycker av en bit och går och skrattar för mig själv. Bestämmer mig för att knyta fast en bit i en bil och knyter resten runt min midja, svans efter mig: svansföring tio poäng av tio!

Kryper ner bredvid min framtid, snusar honom i nacken och blundar. Somnar med en enda tanke i huvudet: fan, vad det snurrar!

Den där om allt viktigt som hände igår

Alltså... för några dagar sedan kom jag på något jättebra att skriva om här på bloggen, men tänkte att jag skulle komma ihåg det dagen efter och skrev därför inte upp det. Det gjorde jag så klart inte och det irriterar mig skitmycket. Igår skrev jag därför upp allt viktigt som hände så att jag skulle kunna skriva om det. Det här är vad jag skulle komma ihåg:

• 5
• Så där smek och lungt. Så där: där!
• Varje gång hon säger något blåser håret vid hennes öra.
• Och i ryktensesob gröna byxor drar åt höger!
• Och i bankernas skyltfönster lyser det: du har inte råd!
• Jag har fortfarande den djävla väskan innanför jackan.
• Och då sa han det där om tomtar!
  
• Om man trycker på min klocka så
  
• Jag bestämmer mig för att knyta fast en liten bit i en bil.

Jisses, ett sånt material jag har att arbeta med, tack för det fyllejenny!

Den där om lövet

Hade jag inte varit så bakis hade jag gjort en inlägg om gårdagen, då jag flitigt använde min telefon och skrev in saker som hände, till exempel "och då sa han det där om tomtar!". Say what?

Nu = tillbaka till sängen, har redan kräkts tre gånger och är darrig som ett löv.

Den där om päronluften

Det är inte förrän man flyttar ihop med sin pojkvän som man märker hur mycket man behöver fisa egentligen. Utan honom kunde man ju småprutta lite titt som tätt, men nu GÅR DET INTE! Jag vill faktiskt inte fisa när han är med och när jag väl gör det så fnissar vi som småbarn.

Sedan jag har börjat jobba har min mage blivit lite upprörd. Jag har skyllt det på att jag går upp så tidigt om dagarna, men det börjar bli lite väl mycket nu. Plus att det inte är toppenkul att det mullrar i magen och jag behöver lägga av en fjärt hela tiden. Gick in på Apotekets hemsida och fick svaret till min nya fismage:

Egenvård

• Undvik sånt som ger gaser, t ex kål, ärter och större mängder av frukt och grönsaker.
• Tugga maten ordentligt så sväljer du mindre luft.
• Undvik att tugga tuggummi, då sväljer du mycket luft.
• Motionera regelbundet. Ju mer du rör på dig, desto bättre sköter sig magen.
• Försök undvika orsakerna till stress och spänning om du har en känslig tarm.

Våra fruktkorgar på jobb! Har gått från typ en frukt varje kväll till typ tio päron om dagen. Jag som trodde att fem frukter om dagen gjorde magen glad!

Ps: kolla in liksom, allt jag skriver om nu för tiden är bajs och fis. Jag har kommit upp mig här i livet!

Den där om hål i strumbyxan

Han drar i min strumpbyxa stoppar in ett finger i ett hål i grenen säger att han vill ha mig ta mig där då, jag knuffar undan hans hand ler ta inte sönder de här paren med vi har helkväll framför oss!, medan vinet skvätter i högglas. Står i köket i väns lägenhet:
nytapet
nyhöstmörker

tänker på att vi kommer åka från det efter nästa sommar. Överens: vi vill utvecklas tillsammans någon annanstans, pratat om alla kontor han kan förflyttas till. Han ropar Dubai! jag ropar ja, snälla? tills jag får höra att jag måste bäraslöja vara hemmafru. Slöja ok, ingen fara, bo i Mellanöstern, östra sidan har varit en dröm längelänge. Men hemmafru? Lyxa: gym, middagar, pool?. Och kanske behöva gifta oss innan vi åker dit. Jag är inte redosmeker honom över kinden. Troligast dock att vi åker till Singapore.

Singapore!

Och när jag frågar Stolte mannen hur troligt han tror att det är att vi åker säger han kanske ganska mycket procent och när jag frågar hur många procent exakt ler han pappaleende och säger att han inte vet, men att han jobbar på det hårthårt för han vet att jag vill. Att jag verkligen vill.

Sen tar han tag i min strumpbyxa, drar till och trycker upp mig mot nytapet.

Den där om arbetsbajs

Hur faen orkar folk gå upp klockan sex om dagarna och sen jobba heltid? Jag vill redan nu börja på 80%, där de första tjugi tas från morgonen, så att jag kan tassa in vid tiosnåret och äta fikabröd som någon har med sig för att de ska sluta. Tycker att man hade kunnat få börja så, sen trappa upp, så att man inte dööööör de första veckorna av utmattning. Jag orkar inte ens ha sex. Stoppa in den du, om du vill, jag ska bara... zzzzzzz...

Plus att jag inte hinner med min morgonbajs på morgonen, den har liksom en viss startsträcka. Jag kan inte bara gå upp och bajsa, det måste komma naturligt, ungefär en timme efter att jag gått upp. En timme efter att jag gått upp sitter jag på en buss på väg till jobb. När jag kommer fram till jobb börjar min mage att låta.

Samma sak efter lunchen. Jag måste bajsa efter varje måltid. Två bajs på jobb är väl inte okej? Fast idag så bajsade jag på en bajs som någon hade glömt att spola ner, så jag är nog inte ensam om att jobbajsa. På toaletterna längst bort. Om någon går till toaletterna längst bort vet man vad de har för ärende.

På mitt förra jobb kunde jag vara öppen med mitt bajsande. Jag kunde komma in en fredag och hojta att jag var tvungen att bakisbajsa. Det känns inte som det är läge för det här. Hur gör folk? Håller de sig hela dagen? Hur funkar arbetsbajs? Kära Bullen...

Den där om att ångra sig

Never let me go, Ishiguro: läs den inte, den är kass.

Efter sida etthunra (av trehundranåge) går den från färgen svart till grå och jag somnar var tredje sida. Intressant idé, men vad hände?

Nu får det faen komma något glatt!

Den där om ögontindr

Idag när jag kom hem från jobb (!), trött i huvudet av lagtextläsande, han stod i hallen med ögontindr fothopp. Sa snabba in snabba med! Och inne i köket en muffin stod köksbord, tårtljus tänt "7". Sju? Ja, baby, ögontindr, nu har vi bott ihop i veckor sju!

Vi har bott ihop i fyra veckor (men vem räknar?), men ögontindr är svårt att protestera mot och pusskram är finare än småfniss och huvudskak.

Och ps: har fått jobbmail! förnamnpunktefternamnsnabelaföretagpunktse!!!

Den där om föräldrarna

Första gången jag träffade Stolte mannens föräldrar fick jag stå och vänta bakom en buske och vänta medan han gick in och kollade läget. Det var bara det att hans pappa var ute och gick med deras hund och upptäckte mig lite tidigare än tänkt. Han kom upp bakom mig, där jag stod och bet på naglarna, och antog att jag var Jenny. Det var pinsamt.

I helgen var vi nere i Stolte mannens hemstad och röjde runt: var ute på det där stället som finns i alla städer och som ser likadant ut överallt, där de spelade radiolåtar, ni vet. Blev full, råkade ha sönder en toalett, fylleköpte en pizza med extra sås och somnade utmattad på Stolte mannens axel, på en hopfällbar säng vid fem. Vaknade fyra timmar senare, med fylla i munnen, av en mamma som visats sig vara världens smartaste och finaste, som jobbar med det jag vill jobba med.

Nu är klockan nio och jag håller på att dö av trötthet, måste bara laga klart min matlåda sen ska jag sova för mañana: nya jobbet!

Den där om google

Djävla google! Googlade Kazuo Ishiguro och nu fattar jag vad boken handlar om, mår lite illa och ungefär hur den slutar. Om ni vill veta så läs här.

Den där om de tio första

Jag älskar min nya Världens bästa bokklubb! Dock har jag redan stött på problem, då en hel del av böckerna inte går att få tag på, speciellt inte på svenska (hade helst läst på engelska, men det är så förbannat dyrt). Så av följande tio första böcker har jag bara fått tag på:

1. Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro
2. Saturday – Ian McEwan
3. On Beauty – Zadie Smith
4. Slow Man – J.M. Coetzee
5. Adjunct: An Undigest – Peter Manson
6. The Sea – John Banville
7. The Red Queen – Margaret Drabble
8. The Plot Against America – Philip Roth
9. The Master – Colm Tóibín
10. Vanishing Point – David Markson

Jag fuskar lite och tänker inte läsa J.M. Coetzee, för jag har läst Pojkår och Ungdomsår och satan, vad de var tråkiga! Och Margaret Drabble skiter jag också i, för den boken hade fått så dåligt betyg på Adlibris. Tóibín fanns inte i pocket, så jag kanske får ta mig i kragen och gå och betala den där skulden till biblioteket och låna den där. Eller så tvingar jag Stolte mannen att fixa ett.

Har börjat på Ishiguro, och efter elva sidor fattade jag inte ett skit. Efter femtio sidor fattar jag fortfarande inte något, men håret har börjat resa sig på armarna, den börjar bli läskig på nån vänster och den kommer nog att växa en del. Hade den varit en färg så hade den varit svart.

Vad läser ni folk? Ni som inte bara klickar upp det här inlägget och tycker att jag är skittråkig som pratar böcker igen?

Den där om att säga hej till effektiviteten

Nu när jag har gått från arbetslös till att vara lite ledig finns det en massa saker jag måste fixa till innan tiden kommer då jag inte längre hinner med allt det där man inte hinner med när man jobbar nio till fem. Så idag har jag skrivit klart min masteruppsats och faktiskt mailat in den till min handledare. Den blev tio sidor längre än vad den får vara. Det skiter jag i.

Jag har mer att göra nu än när jag hade arbete och pluggade samtidigt, jag stressar mellan kompisluncher och skräddare och långpromenader. Stolte mannen tycker att det är skitbra att jag bara "går hemma hela dagarna" och har gett mig en lång lista att kryssa för.

Igår passade jag på att se Into the wild med Finaste, och kombinerade därmed filmtittandet med att säga hejdå till henne, eftersom hon flyttar tillbaka till Indien nu. Och filmen? Jag vet inte. Filmen var ungefär som när jag själv åkte till Indien: det var jättefint, jag förstod verkligen storheten med det hela, men mitt hjärta klappade inte dubbeltakt.

Nu ska jag storstäda, diska, sätta upp garderobspinnar, tvätta bh:n, fixa plats åt de blommor jag fått för att jag fått jobb och testa min nya vibrator!

Den där om framtiden

Amen hej Framtiden,

jag vet att jag har börjat googla typ bröllop + skärgården och kollat priser och så. Och det är ganska så dyrt, så du kanske kan göra mig rik? Och Stolte mannen har lovat att vi ska gifta oss innan jag blir trettiett, så du har två år på dig att fixa bröllop + skärgåren, okej? Och sen sa Stolte mannen att han gärna ville gifta sig på en herrgård, så vi kanske kan fixa det med, fast att det typ kostar 1.ooo kronor styck för gästerna. Och du? hjälp mig att komma på vem jag vill ha som brudtärna, för just nu har jag så många att välja på och så många som kan bli ledsna om de inte blir.

Och Framtiden? Jag vet att jag byter namn på mina framtida barn ganska ofta, och att jag nu övertalat Stolte mannen att katten ska heta Svante, så att vi inte behöver döpa vår son till det, men nu har vi bestämt oss för Henry och Betty, för det hade blivit så tufft om vi flyttade till Frankrike och folk där skulle uttala deras namn. Men det där med barnnamn kommer ju ändras, för ett halvår sen var vi inne på andra namn.

Framtiden! Vi har ju pratat om att Stolte mannen kan få utlandstjänst nästa sommar i nåra år, eller så, och att det inte passar med bröllop, men sånt ordnar sig ju, men den där utlandstjänsten får gärna infalla i Japan, som vi tänkt, och inte i Estland, för okej, Estland är säkert coolt, men regnet? Snön? Äh, Estland är ju för faen inte coolt om man jämför med Japan. Och en unge kanske vi hinner få där borta då. En liten japan. Förstår du hur häftigt h*n kommer prata då? Vi kommer inte att fatta ett skit.

Jag känner att vi börjar komma överens, du och jag. Och alla planerna ovan? Jättekul om allt slår in, men jag vet att du har lite hemligheter som väntar på mig. Så länge jag får vara med Stolte mannen så vet jag att jag kommer vara lycklig. För det är han som är min framtid.

Den där om att nu äre dags!

Den där om förra onsdagen

Ryggen mot honom, händerna i diskvatten och djävla helvete att jag alltid måste diskatänk, fast att jag vet att det inte är sant, bara lite sant, plus att han alltid gör mat varje dag, frågar mig innan han går till affären vad vill du äta idag? och jag oftast svarar blomkål.

Men det liksom byggs på, när saker inte går som jag vill och jag är en veckasarbetslös och vi faktiskt är fasligt fattiga, fast att vi inte borde och han kan inte bestämma sig för om han vill fira jul med mig och jag måste planera var vi ska bo när det är bröllop i skärgård, och sårade känslor som bullar upp i alla möjliga hörn och mest synd i världen är det om Jenny just nu!

Så jag slår så där argt i vattnet och diskar inte alls rent och så här skulle det aldrig gå, vi skulle bli annorlunda, inte vardag, vara ärliga säga direkt, DIREKT om något var fel, säga diska din djävla disk själv, nu orkar jag inte mer, eller kanske mer vänliga det här är femte dagen jag diskar, baby. Även om han alltid lagar mat och sist jag gjorde det gjorde jag färdigköttbullar och det var... i juli.

Så jag står och ickegråter ner i diskvattnet och sen ylar jag att jag inte ooooooorkar mer och han är bakom mig tätt på tre sekunder och kramar mig så där om han ska och snusar mig i nacken och säger att han är så rädd att förlora mig och drar med mig in i sängen i andra rummet och virrar in sin näsa bakom mitt öra, dit tårarna faller slash rinner och jag säger jag vet att vi har pissig ekonomi nu (för jag knivade sönder kylskåpet i gamla lägenheten när jag skulle frosta av det och måste betala det och en sån massa skit) men jag har beställt böcker för femhunrasexti, typ, och jag måste hämta ut dem nu. Och han viskar i mitt öra att det är klart jag ska ha mina böcker. Nu kör vi så det ryker!

Den där om nio till fem

Klockan åtta i morse ringde ett företag och frågade om jag kunde komma på intervju vid tio.

Klockan tre hade jag ett jobb.

Den där om att man måste lära sig att älska och umgås med sin nervositet

Jomentjänare ska på bröllop idag, en av Stolte mannens vänner ska bli make, och för en stund sedan vaknade vi av ett sms där han bad Stolte mannen fixa kokain till honom.

Vi vet fortfarande inte om han menade allvar.

Den där om ett livsavgörande ögonblick

Into the wild - filmen - lever sitt eget lilla liv här. Har hört så nedrans mycket om den de senaste månaderna. Hade den hemma och jag och Stolte mannen skulle se den, sen blev det aldrig så och han såg den själv. Glömde bort den ett tag, tills jag var i Göteborg för snart två veckor sedan, då diskuterades den vilt och mindre vilt. Antingen verkade man hata den, eller älska den.

Ikväll har Finaste och jag bestämt oss för att samla ihop alla vi känner som inte sett den (det visade sig att vi var tre) och äntligen se skiten. Samtidigt som jag skriver det här säger en annan kompis över telefonen att hon tyckte att den var tråkig.

Imorgon vet jag. Jag känner att det här kommer att dela mitt liv i två delar: före och efter Into the wild...

Den där om att vara trasig

Jag och Finaste sitter och halvligger över bordet, mitt emot varandra, på biblioteket, där jag skriver på minmasteruppsats och hon är sällskapssjuk. Viskandes för vi en diskussion, som senare fortsätter över en för söt chailatte.

Att det gör nästan lika ont att lämna som att bli lämnad. Vi har båda lämnat de senaste åren, lämnat män vi trodde vi skulle leva med hela djävla livet. Och när vi satt där och grät vid köksbordet, och försökte vara starka, intala oss att det var rätt och inte bara vårt fel så kändes det visst som om det bara var vårt fel att vi lämnade de finaste männen i världen. Vi gick sönder som de gjorde.

Och även om det gjorde så där fantastiskt ont och vi trodde att vi aldrig skulle ligga med någon igen så är vi där nu. Hon lite snabbare än jag. Hon med någon av samma kön som vi. Och hon frågar mig om det är fel att träffa någon så snabbt igen, borde man inte ha sin sorgeperiod? Jag ler mot henne och säger att så länge det känns bra, så varför?

Man kan inte alltid lyssna på alla, tänka på alla, ibland måste man tänka på sig själv och vad man mår bra och bäst av. Den där sorgeperioden, den där stigen bort från de finaste männen har kanske redan pågått i flera månader, flera år. Kanske har man lett tillbaka mot den där killen på jobb med det fina håret sedan december och önskat att man låg i hans säng och inte partnerns i sju månader. Varit trasig så länge. Och i kärlek finns väl inga regler? De hittar vi väl på medan vi vandrar framåtbakåt.

Den där om projektet

Hittade en lista på 1001 böcker man borde läsa. 69 av dem kommer från 2000-talet. Mitt nya projekt är att läsa alla. Jag tror att det kommer ta några veckor. Så alla som vill vara med i världens häftigaste bokklubb: Trettiosex kronor kostar den på Bokus.se!

Tjockstil är redan lästa.

1. Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro
2. Saturday – Ian McEwan
3. On Beauty – Zadie Smith
4. Slow Man – J.M. Coetzee
5. Adjunct: An Undigest – Peter Manson
6. The Sea – John Banville
7. The Red Queen – Margaret Drabble
8. The Plot Against America – Philip Roth
9. The Master – Colm Tóibín
10. Vanishing Point – David Markson
11. The Lambs of London – Peter Ackroyd
12. Dining on Stones – Iain Sinclair
13. Cloud Atlas – David Mitchell
14. Drop City – T. Coraghessan Boyle
15. The Colour – Rose Tremain
16. Thursbitch – Alan Garner
17. The Light of Day – Graham Swift
18. What I Loved – Siri Hustvedt
19. The Curious Incident of the Dog in the Night-Time – Mark Haddon
20. Islands – Dan Sleigh
21. Elizabeth Costello – J.M. Coetzee
22. London Orbital – Iain Sinclair
23. Family Matters – Rohinton Mistry
24. Fingersmith – Sarah Waters
25. The Double – José Saramago
26. Everything is Illuminated – Jonathan Safran Foer
27. Unless – Carol Shields
28. Kafka on the Shore – Haruki Murakami
29. The Story of Lucy Gault – William Trevor
30. That They May Face the Rising Sun – John McGahern
31. In the Forest – Edna O’Brien
32. Shroud – John Banville
33. Middlesex – Jeffrey Eugenides
34. Youth – J.M. Coetzee
35. Dead Air – Iain Banks
36. Nowhere Man – Aleksandar Hemon
37. The Book of Illusions – Paul Auster
38. Gabriel’s Gift – Hanif Kureishi
39. Austerlitz – W.G. Sebald
40. Platform – Michael Houellebecq
41. Schooling – Heather McGowan
42. Atonement – Ian McEwan
43. The Corrections – Jonathan Franzen
44. Don’t Move – Margaret Mazzantini
45. The Body Artist – Don DeLillo
46. Fury – Salman Rushdie
47. At Swim, Two Boys – Jamie O’Neill
48. Choke – Chuck Palahniuk
49. Life of Pi – Yann Martel
50. The Feast of the Goat – Mario Vargos Llosa
51. An Obedient Father – Akhil Sharma
52. The Devil and Miss Prym – Paulo Coelho
53. Spring Flowers, Spring Frost – Ismail Kadare
54. White Teeth – Zadie Smith
55. The Heart of Redness – Zakes Mda
56. Under the Skin – Michel Faber
57. Ignorance – Milan Kundera
58. Nineteen Seventy Seven – David Peace
59. Celestial Harmonies – Péter Esterházy
60. City of God – E.L. Doctorow
61. How the Dead Live – Will Self
62. The Human Stain – Philip Roth
63. The Blind Assassin – Margaret Atwood
64. After the Quake – Haruki Murakami
65. Small Remedies – Shashi Deshpande
66. Super-Cannes – J.G. Ballard
67. House of Leaves – Mark Z. Danielewski
68. Blonde – Joyce Carol Oates
69. Pastoralia – George Saunders

Senare.

Hoppsan, råkade köpa lite böcker:

Illusionernas bok

Middlesex

Sugar : Kvinnan som steg ut ur mörkret

Försoning

Ficktjuven

Skugga

Kyssa sammet

Guld

Hennes mjukaste röst

Never let me go