Jag har letat efter pepparkaksfilen så djävla länge. En vecka minst. Så, på väg hem till vinkompisar hittar jag den och Stolte mannen skakar på huvudet ska du ta med den sen när vi går ut med? men jag bryr mig inte. Jag har hittat Filen.
I morse var det dags. Den var inte alls god, den var jättesöt.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
3 kommentarer:
Men... bara smula ner massa pepparkakor i fil och mumsa i dig det, så får du en perfekt blandning av det syrliga och det söta :)
Jo, jag vet, men jag tänkte att den här skulle vara... så.
Fast Arlas är god, inte alls lika söt och jolmig, att blanda lite med vanlig a-fil funkar också och rekommenderas!
Skicka en kommentar