Den där om day 07 – Your best friend

Karin ligger stilla vet du vad jag gör nu? jag ligger samma säng, stilla, tittar på henne: nä? Hon ler: jag fiser, men jag håller isär skinkorna, så det hörs inte! Jag skrattar så jag nästan kissar på mig: tänk sån röra, kiss och fis i samma säng!

Vi sover över i Studentstaden, hos en tredje kompis, en fjärde kompis ligger på en madrass nedanför oss. Fjärdekompisen fnissar. Här, i Studentstaden, är vi tillsammans: elva stycken som umgicks vareviga dag medan vi pluggade. Vi var så himla olika pratade vi om hela tiden, men ändå liksom lika grundstöpning. Det var här vi satt hemma hos någon av oss, alla fick inte plats i soffan, och hade häftiga diskussioner om föräldraledighet, om bästa sättet att måla eyeliner, om var vi skulle, vad som gällde, vem vi trodde skulle skaffa barn först (Tessan - vilket visade sig stämma), vem som skulle vara tillsammans med sin kille längst.

Vi skulle ha kontakt hela vårt liv. Idag har jag koll på alla utom en. Tack Facebook!

I den här kretsen hittade jag mina bästa vänner. I det här gänget hittade jag två av mina brudtärnor och en toasttjej till mitt bröllop. Jag hittade resesällskap och träningskompisar. Jag hittade gråttröst och gapskrattspartners. Jag hittade mina bästa fem vänner.

Karin. Karin träffade jag där. Första gången jag träffade Karin var jag rädd för henne. Hon satt med en annan av mina nu bästa kompisar och viskade och fnissade och jag var helt säker på att hon viskade om mig. Efter ungefär ett halvår, eller så, vågade jag mig fram och drog ett skämt som de skrattade jättemycket åt och jag hade vunnit högsta vinsten.

Karin bor i Göteborg. Jag saknar henne varje dag. Hon är en sån som har en massa projekt på gång, en sån som faktiskt slutför sina projekt. Hon pysslar. Och när hon är full får man ibland ett mms. När vi är tillsammans fnissar vi mest hela tiden och Stolte mannen tittar på oss och förstår inte. Karin och jag har samma åsikter om nästan allt. Hon har klänning väldigt ofta och älskar att shoppa, fast att hon samtidigt pratar om att man inte ska shoppa för mycket. När jag är och hälsar på henne visar hon sin second handskatt: butiker på rad. Jag fnyser och tycker att Stockholm är bättre.

Karin vågar. Hon säger nä, så ska vi nog inte ha det, så har hon det inte så längre. Hon jobbar ibland till mitt i natten, fast att det inte är bra för henne, då sitter jag här hemma och tänker att hon inte borde, att hon borde ta hand om sig bättre. Karin pratar alltid om att hon ska börja träna, fast att hon aldrig gör det, för hon gillar inte att träna. Att vara med Karin är lite som att åka berg och dalbana. Man blir fnissig. När man säger att man ska köpa lägenhet så sätter hon sig ner och skickar tusen Hemnetlänkar till lägenheter i Årsta. Då säger man men vi vill inte bo i Årsta. Hon fattar inte varför vi inte vill bo i Årsta, hon tycker att det är fint, sen skickar hon tusen länkar till. Med Årstalägenheter.

Jag tog hand om en djävla massa hemlösa katter när jag bodde i Studentstaden. Jag var kattdam i ett halvår - en mamma och fyra bebisar. De väckte mig om natten, gav mig klikvalster, huvudvärk. De ville alla ligga på min mage när jag låg i soffan och läste - alla så nära mitt ansikte som möjligt vilket ledde till att jag ibland hade en halsduk gjord av kattungar. Jag älskade dem. När de skulle säljas tog Karin den minsta av dem - den med fläckar på magen och med lång svans. Det var skönt, för jag visste att han skulle få världens bästa matte.

Karin gillar märkliga, fina saker. En mjuk sten. Ett ljus som ser märkligt ut. En figur som är formad som George Bush den äldre. När jag var i USA köpte jag presenter till alla mina bästisar. Karin får två, för jag hittade en märklig, fin sak till henne.

Jag och Stolte mannen får inte skaffa barn riktigt än. För Karin är inte riktigt redo än. Vi ska skaffa barn samtidigt, sen ska vi ringa till varandra och klaga om att vi har ont på olika ställen och har du känt sparkar än? sen ska vi åka tåg med våra bebisar och hälsa på varandra och vara helt slut för att barnet skrek så mycket på tåget. Sen ska våra barn bli bästisar.

Nästa helg kommer Karin hit. Då ska vi kramas, sen ska hon få sina två presenter, sen ska vi kramas, sen ska vi antagligen somna i samma soffa, fast vi egentligen hade andra planer. Sen fnissar vi och kramas och säger att det gör ändå ingenting.