Vi gick i femmansexan och jag hade på mig min rosa joggingdress som prasslade och hade mörkare ränder på sidan när vi gick en del av Skåneleden. Den som är lite lövig och där det finns lite skog, men ändå lite landsväg och där det gamla paret bodde, där man kunde gå in och be om vatten från deras brunn, ni vet?
Jag har sett kort från den resan. Jag är jätteliten. Ung. Jag menar femmansexan, då ser man inte vuxenlivet hur långt bort i horisonten man än spanar.
Jag och Martin var ihop. Jag hade väntat på honom ganska länge, för jag var ju kär, men han var ihop med lång-Tina, så då kunde inte jag vara tillsammans med honom, herre Gud, man var väl vuxen, inte längre fråga chansenung. Så gjorde han och lång-Tina slut och han och jag blev ihop.
Där, på Skåneleden, i en liten stuga låg alla de tuffa på rad och hånglade. Om man inte gillade den man hånglade med eller inte gillade att hångla med den så bytte man. Men jag ville bara ha Martin. Martin dreglade så mycket när han hånglade så efter ett tag fick vi vända på kudden. Ett tag var jag orolig att det var jag som hade svinmycket saliv, men efter att ha hånglat med Anders så kom jag fram till att det inte behövdes vändas på några kuddar. Det var Martins fel.
Det var med tunga och hela skiten. Det var ett litet, litet samhälle i Skåne. Vi hade inte så mycket att göra, så vi hånglade på rasterna. Vår lärarinna tittade åt ett annat håll. Hon var så rädd för sex att hon strök bort könsorganen på bilderna på nakna kroppar på biologilektionerna. Vi låg i kapprummet och hånglade. Nästan alla fick hångla. Utom Lisa, killarna sa att hennes tunga for runt som en helikopter.
Jag har sett kort från den resan. Jag är jätteliten. Ung. Jag menar femmansexan, då ser man inte vuxenlivet hur långt bort i horisonten man än spanar.
Jag och Martin var ihop. Jag hade väntat på honom ganska länge, för jag var ju kär, men han var ihop med lång-Tina, så då kunde inte jag vara tillsammans med honom, herre Gud, man var väl vuxen, inte längre fråga chansenung. Så gjorde han och lång-Tina slut och han och jag blev ihop.
Där, på Skåneleden, i en liten stuga låg alla de tuffa på rad och hånglade. Om man inte gillade den man hånglade med eller inte gillade att hångla med den så bytte man. Men jag ville bara ha Martin. Martin dreglade så mycket när han hånglade så efter ett tag fick vi vända på kudden. Ett tag var jag orolig att det var jag som hade svinmycket saliv, men efter att ha hånglat med Anders så kom jag fram till att det inte behövdes vändas på några kuddar. Det var Martins fel.
Det var med tunga och hela skiten. Det var ett litet, litet samhälle i Skåne. Vi hade inte så mycket att göra, så vi hånglade på rasterna. Vår lärarinna tittade åt ett annat håll. Hon var så rädd för sex att hon strök bort könsorganen på bilderna på nakna kroppar på biologilektionerna. Vi låg i kapprummet och hånglade. Nästan alla fick hångla. Utom Lisa, killarna sa att hennes tunga for runt som en helikopter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar