Jag går i Gamla stan, en vante av, en på. Jag pratar med min mamma och hon svär på andra sidan. Jag frågar vad hon gör och hon säger att hon klickar nej på datarutor. Min mamma arbetar med data, fast att hon är över sextio, jag är skitstolt över min mamma: när alla de andra flickbarnen gifte sig och började jobba halvtid på dagis så sa min mamma screw that noise! och började plugga en djävla massa matte på universitetet. Hon var vad man kan kalla nörd. Men hon är min nörd.
Detta ledde till att hon nu tjänar mer pengar än någon mamma jag känner till (förutom möjligen drottningen, som ju också är mamma). Mycket för att hon alltid jobbar över. När jag var liten hände det att hon glömde bort mig och min bror, ja och min pappa med och jobbade till klockan ett på natten. För att hon älskar sitt jobb så mycket. När jag gick på högstadiet sålde hon ett företag och blev miljonär. Det tyckte jag var tufft. Men obs att min mamma är en rik osnobb: hon går runt i samma mjukis som hon köpte för tie år sen, och går ibland på floating, för att unna sig.
Nu har hon så mycket pengar att hon kan göra lite som hon vill. Det har såklart lett till att hon har fått offra mycket i sitt liv. Som att titta på Fångarna på fortet, med sina barn, till exempel. Men hon har vunnit mycket med: hon kan åka på en järnväg med min pappa i Ryssland i en hel månad.
Så jag går runt i Gamla stan och tittar in i skyltfönster och de glittrar fint och är julmysiga. Så frågar hon när hon kommer få barnbarn och jag säger att det inte går att skaffa barn, för vi har ingenstans att bo efter april. Att vi kanske har en hyreslägenhet i september. Då fnyser hon och hyreslägenhet? det är ingen bra investering! och jag jag vet, men vi har inte så mycket val, vi kan inte ta några lån. Så hon bestämmer att hon ska låna ut pengar till oss. Men högst 500.000 kronor, för mer än så har hon inte i kontanter.
Så summa sumarum: vi kan köpa en lägenhet. Jag är så glad att jag gråter när jag ringer till Stolte mannen. Jag snyftar att vi kan köpa en tavla! Vi kan spika upp den! Vi kan köpa en tavla, spika upp den, utan att fråga! Sen fnissar vi och vågar inte riktigt tro på det.
Idag har jag skickat bilder på stora bokhyllor och kattungar till honom. Och igår kväll, innan jag somnade så viskade han att vi kanske till och med kunde ha en liten unge i den där lägenheten.
Detta ledde till att hon nu tjänar mer pengar än någon mamma jag känner till (förutom möjligen drottningen, som ju också är mamma). Mycket för att hon alltid jobbar över. När jag var liten hände det att hon glömde bort mig och min bror, ja och min pappa med och jobbade till klockan ett på natten. För att hon älskar sitt jobb så mycket. När jag gick på högstadiet sålde hon ett företag och blev miljonär. Det tyckte jag var tufft. Men obs att min mamma är en rik osnobb: hon går runt i samma mjukis som hon köpte för tie år sen, och går ibland på floating, för att unna sig.
Nu har hon så mycket pengar att hon kan göra lite som hon vill. Det har såklart lett till att hon har fått offra mycket i sitt liv. Som att titta på Fångarna på fortet, med sina barn, till exempel. Men hon har vunnit mycket med: hon kan åka på en järnväg med min pappa i Ryssland i en hel månad.
Så jag går runt i Gamla stan och tittar in i skyltfönster och de glittrar fint och är julmysiga. Så frågar hon när hon kommer få barnbarn och jag säger att det inte går att skaffa barn, för vi har ingenstans att bo efter april. Att vi kanske har en hyreslägenhet i september. Då fnyser hon och hyreslägenhet? det är ingen bra investering! och jag jag vet, men vi har inte så mycket val, vi kan inte ta några lån. Så hon bestämmer att hon ska låna ut pengar till oss. Men högst 500.000 kronor, för mer än så har hon inte i kontanter.
Så summa sumarum: vi kan köpa en lägenhet. Jag är så glad att jag gråter när jag ringer till Stolte mannen. Jag snyftar att vi kan köpa en tavla! Vi kan spika upp den! Vi kan köpa en tavla, spika upp den, utan att fråga! Sen fnissar vi och vågar inte riktigt tro på det.
Idag har jag skickat bilder på stora bokhyllor och kattungar till honom. Och igår kväll, innan jag somnade så viskade han att vi kanske till och med kunde ha en liten unge i den där lägenheten.
8 kommentarer:
Woho! Härligt! Det finns inget skönare än att ha något som är ens eget hem, där man kan göra lite hur man vill utan att fråga någon. För mig som bor i hus var frihetskänslan helt magisk när jag flyttade.
Dessutom kan jag spela skithög musik med fet bas mitt i natten om jag känner för det! Utan att bli anmäld till störningsjouren. Fatta känslan!
Jag vet! Jag har bott i andra hand så länge (fyra år) att jag inte riktigt fattar hur det ska bli att faktiskt kunna packa upp alla sina grejer och inte ha dem i en kartong i källaren för att man ändå måste flytta om ett år.
ÅH! Jag blir alldeles varm inuti.
Wow! Nu fick jag gåshud! Så himla, himla, himla fint!
Fiiiint! :)
NI är fina!
Shit vilken mamma du har! Jag blir glad bara min kommer ihåg min födelsedag... Härligt att kunna köpa!
...och åååh så mycket bättre än vad jag trodde när jag (slarvigt...) läste rubriken och första meningen... Var övertygad om att ni blivit ficktjyvade!
Skicka en kommentar